Vikten av varför.

Vare sig jag skriver eller redigerar blir jag trött som om jag varit uppe en hel natt.
Fyra-fem timmar av total koncentration på manuset räcker per dag. Resten av arbetstimmarna går åt till funderingar. Inte så mycket på vad som var.
Var finns luckorna. Var kan jag lägga in mer information.
Och sedan det allra viktigaste; varför?

Varför, varför och varför?
Kan jag inte svara på den frågan så ryker meningen, konversationen eller vad det nu är.
Det som inte fyller en funktion försvinner samtidigt som jag fyller på med annat eftersom varför alltid måste besvaras även svaret är antingen eller.

Varför är karaktär A som hon är. Varför gömmer sig karaktär B. Hur mår egentligen C och vad kommer det sig att D har ett sådant hiskeligt humör?
Varför tror jag att ditt hjälper A när datt aldrig har gjort det. Varför vill C flytta när D vill bo kvar?
Varför väljer F som han gör, när G erbjuder något bättre. Och varför säger P sådär till Q, vad vill jag få fram och kan det sägas bättre?

Utan varför blir karaktärerna platta och endimensionella.
Tycker jag.

Nu ska jag ta en promenad och fundera på ett varför som jag fått från förlaget. Det är spännande!