En ynklig författare ger sig tillkänna.

Hörrni, det där med tandvärk är verkligen inte roligt.

När inte hästpillren, dubbla dosen, fungerade igår tog jag på eget bevåg ett par av mina rosa (reseptfria Voltaren) - de som man bara får ta en i taget av - och då först kapades toppen av smärtan.
Först däckade jag i soffan i två timmar, eftersom hästpillren är knark, och därefter släpade jag mig till sängen. Sov/slumrade/ nåt fram till fem, sedan var det dags för två nya rosa, en alvedon och penicillinet som helst inte ska tas i samband med mat.

Sedan slumrade jag fram till nio då helvetet var på gång igen, och jag har därför nyinproppat nya rosa och ny alvedon.
Och nu börjar det domna lite, härligt. Livet blir direkt ljusare.

Jag ska äta middag med fina Anna och Suzanna idag, och vill verkligen inte ställa in, men tror att jag kan få till det om jag tajmar mina rosa smärtstillande lite smart.
Några fler hästpiller tänker jag inte ta.

Jag tänker inte lyfta ett finger fram till dess.
Film med Gerard.
Igår kunde jag inte koncentrera mig.