Om man betänker mitt yrkesval så kan det vara svårt att tro att jag

blir trött av ord, men det blir jag. Av dem som är för många. När ord används som utfyllnad och inte fyller en funktion. När skribenten tror att jag är dum i huvudet.
All form av text med för många ord irriterar mig.

Sluta, vill jag skrika, men så kommer jag på mig själv med att förstå att andra inte läser som jag. Andra vill ha i alla fall en viss övertydlighet och pompösa beskrivningar av vägar, paraplyer och eller hur känslor börjar och slutar. Det är jag som är allergisk, och fan vet varför.
Jag tror att det är adjektiven och adverben som spökar.
"Hon var ledsen" är snyggare än "Hon var oerhört ledsen."

Behöver jag säga att det är min egen text jag har framför mig?

Dags att sluta för idag.
Sidan 50.
Femton dagar kvar till deadline.
Tjoho!