... är inte lätt. Jag har pratat med andra bloggare om hur man hanterar det, och det finns förstås inget entydigt svar. Tricket är väl att berätta det man kan hantera att andra vet om en. Många av er vet massor tack vare min första bok, andra vet ingenting eftersom ni hittade hit efter Sonjaböckerna.
Jag har funderat på om det är viktigt att berätta om det sårbara i att sälja lägenheten och flytta, och jag har kommit fram till att det är det. Ni får hänga med i mina tårar precis som ni kommer att få hänga med i våndorna framöver. Många har lätt för att visa sig sårbara, medan det fortfarande är något jag måste träna på. Kanske särskilt inför mig själv. Jag har alldeles för lätt för att muntra upp mig själv ...
Flytta är ett helvete, men herrejösses vad skönt det är efteråt. Och vad mycket man får rensat! Jag tänker börja redan nästa vecka med förrådet.
Då ryker tjockteven.
Jag har mycket svårt att tro att någon skulle vilja köpa den.
16 kommentarer:
Tippen tippen tippen!!
Det är en lisa för både kropp och själ att lämpa av sin gamla skit på tippen.
Jag har t.o.m. bjudit tippengubbarna på tårta, men det är en annan historia...
Kia
Precis!!!
Att visa sig privat/intim eller sårbar är ju mänskligt och jag tycker du gör rätt. ALLA har ju mer eller mindre tuffa perioder i livet (oavsett om det är ekonomi eller något annat) och att du (som offentliga Åsa Hellberg; författaren) också har det kan göra skillnad för någon annan som också har det jobbigt med vad det än kan vara. Du är fantastisk Åsa och modig!! Heja dig!!
Kram
Du är den gulligaste gaffeln i lådan!!! Kram
Det är verkligen pestjobbigt att flytta, men sååå skönt när man sedan kommit i ordning. Kan ibland vara skönt att börja ett nytt kapitel i livet och du börjar ju nu en fas där du går all in! Coolt! Och modigt, men du kan ju det du gör! Hoppas att du hittat något härligt nytt kryp-in.
Kram!
Jag brukar fråga mig själv "är detta ett inlägg som är ok om en arbetsgivare läser eller om min son läser?" Om jag svarar ja, då skriver jag inlägget oavsett hur privat det är. Jag tror också att många blir lättade om inte allt alltid är rosenrött, det finns så många fasader och det är skönt när någon tar bort sin, eller river den eller låter en kika över. Att inte vara ensam, är nog det mest grundläggande mänskliga behovet tror jag.
Lycka till med flytten, själv har jag flyttat fyra gånger de senaste sex åren och vill inte göra det igen på låååång tid. Men man får rensat bort en massa skit, det får man.
Du och din blogg inspirerar mig och säkert många många andra till att våga lyssna på den inre rösten och viljan att skriva. Med tanke på hur bra dina böcker är och att de säljer slut stup i kvarten, borde det bara vara en tidsfråga innan du belönas för ditt mod att våga satsa. Fortsätt kämpa Hellberg! /Cia
Skönt att flytta...efteråt ja! Antingen brukan man längta efter det eller våndas som du kanske gör nu och jag gjorde i stora drag förra sommaren (om du minns;)., men allt blev toppenbra!:)Det tror jag det blir för dig med! All lycka önskar jag dig i alla fall.
Själv stod jag på loppis förra söndagen och sålde massor jag rensat igen! Sålde superbra och åkte hem med flera tusenlappar i fickan för saker jag skulle slängt....skön känsla kan du tro:)
Kram
Adela
Du har en personlig blogg där du bjuder på dig själv och det är därför vi gillar den och dig! Du får oss att bry oss. Det är bra.
Kanske någon vill köpa den om du skickar den till Myrornas tex?
Sanna
Det är med att vara privat kan ju också ta svängar man inte ens räknade med. Jag lade upp ett inlägg för ett tag sedan där jag skrev lite kort att vi sålt av sängar i källaren. Det var inte det inlägget handlade om utan att den person som kom för att köpa sängarna lite försiktigt berättade att hon faktiskt läst min bok och dessutom gillade den. Det var hela kontentan med inlägget. Ett euforiskt ”Lova”inlägg.
Tills svärfar ringer och beklagar sig att sängarna (som var hans ungdomssäng och vi fick av honom när de flyttade till mindre) var borta och dessutom sålda. Så där så att min min fick förklara sig för honom varför vi hade gjort det....
Din svärfar ...:)
Kram
Jag vet! Snart som karaktär i en bok nära dig...
Nog är det en fördel att ibland visa sig sårbar på bloggen - det är tilltalande mänskligt och du är en tilltalande person. Tack för att du bjussar på dig Åsa!
Ja..det har jag funderat på många gånger. Men om jag inte skulle vara personlig kan jag lika gärna lägga ner bloggen. Vad ska jag då skriva om?
Jo, jag skriver ju om annat än mig själv och inte skriver jag om allt heller. Lagom är väl bäst, vad det nu är =)
Du är lagom, på ett positivt sätt.
Jag stämmer in med Annika här. Tack för att du delar med dig. :)
Skicka en kommentar