Tack Hanna och alla andra för världens bästa pepp. Jag grät mig förstås igenom det, men det är bragråt. Ut med eländet är min tes. Ett par dagar av fulgråt (min NÄSA blir större), sedan brukar eländet vara över.
Sedan bragrät jag också över att de tre senaste kapitlen i Sara är strålande. Hur de andra är vet jag inte eftersom jag inte har gått tillbaka längre än så (never do)
Idag hinner jag skriva lite på nästa kapitel innan jag ska träffa N. Vi ska ha en barahängadag. Senaste tiden har "vi" mest lagt golv och lister tillsammans.
Ute skiner solen.
Verkligen jättehärlig.
Verkligen.
2 kommentarer:
Jo du. Till slut är det bara NÄSAN som syns liksom.
Och då vet man att det är dags att snyta sig ;-)
Du inspirerar genom ditt mod.
Kan du så kan vi andra :-)
Det du.
Blir ringar på vattnet.
Men var e skrivstugan som jag behöver? (Lätt mallisberoende ... fast jag aldrig varit där) Översättarstugan menar jag förstås.
Bragråt är bra gråt. Helt klart. Här har det gråtits ganska mycket också på sistone. Det är förlösande!
Skicka en kommentar