torsdag 31 oktober 2013

God morgon.

Jag har precis klarat av mina egna redaktörssysslor, där jag med röd penna har nagelfarit N:s manus (tänk, vad lätt det är att se allt i andras ...)
Sedan googlade jag och hittade några gamla urusla recensioner på Sonjas SV, och det gör inte något eftersom jag har fått så mycket fint från andra, men det väckte en fråga.
I en blogg skriver en kvinna, efter att hon har sågat tema, språk och nästa bok, hur trött hon är på genren.

Min fråga är varför man läser något ur en genre man är trött på, om man inte måste.
Läsning ska väl ge någon form av behållning?
Jag kanske är för gammal, det känns inte som om jag har tid att slösa på någonting som jag inte gillar.
Om en bok inte faller mig i smaken läser jag helt enkelt inte klart (sa den missuppfattade författaren surt.)

NU ska jag börja röja.





9 kommentarer:

  1. Skulle aldrig falla mig in att fortsätta läsa något jag inte gillar. Finns för mycket bra att läsa istället.

    SvaraRadera
  2. Jamen faktiskt. Ibland tycker jag det är väldigt många sådana i just den genren, som tycker att de liksom måste säga att de vanligtvis INTE ALLS läser/tycker om den typen av böcker, eller liknande, men det får en ju att undra varför de läser då, om de inte gillar det!?

    SvaraRadera
  3. Sura kart finns alltid och dom bryr man sig helt enkelt inte om. Dom är bara nöjda när dom tycker att dom har rätt att klaga. Tråkmonster!
    Kram

    SvaraRadera
  4. håller med, man väljer ju böcker som man tror ska vara bra och som ska ge en trevlig läsupplevelse

    SvaraRadera
  5. Så egentligen var hon sur på ditt val av genre - inte på din historia i sig?
    Hoppades hon att det skulle ändra sig under läsandets gång tro? :)
    Sanna

    SvaraRadera
  6. Sanna; nej, min historia var också urusel, precis som mitt språk och mina förutsägbara karaktärer:)

    SvaraRadera
  7. Jag avundas människor som har så mycket TID och ENERGI att de läser och gör sådant de inte gillar. Paller, som vi säger här på ön.

    SvaraRadera
  8. För att uppfatta karaktärerna som förutsägbara måste man nästan vara sådan i livet också - man har förutfattade meningar om hur människor är - för ingen av dem är lik den andra. Hur kan de då vara förutsägbara?
    För att fortsätta på Fru Venus tanke - "...och sedan orkar vara gnällig över det." :)
    Sanna

    SvaraRadera
  9. Jag gillade dina två Sonjaböcker mycket!Önskar bara att jag läste dom själv istället för ljudbok.
    Men håller med, skulle aldrig falla mig in att se på en rysare när jag gillar romantiska komedier :-)

    SvaraRadera