torsdag 17 oktober 2013

Min största läsupplevelse.

Jag minns fortfarande Oberon, skimmeln som var så rädd att den tryckte sig långt in i boxen när någon öppnade dörren.
Sidorna är trasiga, sönderlästa.
Och möjligtvis tuggade på av en valp.
1972. Joppie. Långhårig dvärgtax.
Betydligt mer kärleksfull än vad man kunde tro när han jagade förbipasserande utmed staketet hos mormor och morfar.

Jag måste nog läsa den igen, se om jag kan minnas vad det var som berörde mig så djupt.




kl.

4 kommentarer:

  1. Marina18 oktober, 2013 03:02

    Åh - den läste jag också! Plus en massa fler med hästar och stall och allt annat, och det måste ha varit något mycket speciellt för jag tror än idag att jag skulle kunna skilja på vilka hästar som fanns i vilka böcker...

    SvaraRadera
  2. Agneta 18 oktober, 2013 06:55

    Jag gillade fem-böckerna. När jag läste en av dem för barnen blev jag irriterad över hur dåligt skriven den var.

    Funderar på att läsa Kulla-Gulla igen, den serien älskade jag.

    SvaraRadera
  3. cyndi18 oktober, 2013 09:42

    Älskade älskade hästböcker :-)
    Ja. Vilken stämning det var. Något speciellt som stannade kvar i hjärtat. Jag lånade dom flesta på biblioteket. Finns dom kvar tro? Måste kolla :-)

    SvaraRadera
  4. Åsa Hellberg18 oktober, 2013 19:08

    Marina; visst är det märkligt hur mycket man kommer ihåg?:)

    Angeta; åh, Kulla-Gulla läste jag också.

    Cyndi; jag vet inte, kolla!

    SvaraRadera