Men om jag får vara aningens kritisk så var det för långa scener. Jag snabbspolade mycket och det gör jag bara när det är för läskigt eller just för långa sekvenser.
(Ett bra exempel på för lång scen är den ur Bridesmaids, när de är på flygplanet. Beröringen släpper, vare sig det är tårar eller skratt)
I alla fall. En sann historia hur en brittisk familj på tre barn och två vuxna skildes åt av tsunamin och sedan återfann varandra.
Det borde nästan inte vara möjligt att överleva som de gjorde.
Tre av fem Sonjor. Fantastiska skådespelarinsatser. Barnen är otroligt bra.
Se den, men inte utan näsdukar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar