Ett sjunde land har lagt bud

på Sonjas sista vilja. Hurra för det.

Jag är så ofantligt tacksam för allt som händer just nu, inte bara professionellt utan även privat.
Och när jag är tacksam gråter jag. Lite klimakterie på det så kommer det floder. Inte en enda av de tårarna är just nu av sorg.

Idag har jag fått ett par timmar för mig själv med sonen. Jag hängde med till doktorn, och sedan shoppade vi och fikade. Och pratade.
De händer så sällan att vi två gör något ihop, att det blir något att gråta för även det.

Eftersom doktorsbesöket kom plötsligt - och jag fortfarande har mina prioriteringar glasklara - hann jag bara skriva en tredjedels sida idag.
Jag känner att jag tar igen det i morgon.
Är ruskigt laddad.

Ps, hade jag vetat att det drog igång idag hade jag rekommenderat Sommarpratarna 20.00 på ettan. Men det finns på Svt-play.  Tack och lov. Utmärkt teve. Utmärkt!