Vi skulle bara fixa

lite igår;  brädor, en teve och annat som N behövde eftersom han hjälper sin brorsa att renovera en lägenhet. Efter det skulle vi fika. På ett mysigt ställe. Så vi åkte söderut, mot Nynäshamn, och när skylten mot Dalarö dök upp tog vi av ditåt.
Vi hittade ett fik långt in på marinan som förstås var fylld av uppdragna båtar, och nu önskar jag att jag hade sladden till datorn med mig till N så att ni kunde få se hur anspråkslös lokalen såg ut. Ni vet när man får känslan av kaffe som har stått på länge och en torr dammsugare på ett fat? Och man är så fikasugen att man skiter i vilket?

Innanför dörrarna var det störtmysigt. Klockan var fyra, de hade egentligen inte öppnat för kvällen vilket inte hindrade dem från att hälsa oss välkomna. Istället för fika med torr bulle åt vi en fantastisk middag med utsikt över havet.
Älgfärsbiffar med potatismos.
Chokladmoussetårta och kaffelatte.
Det hann bli rejält mörkt innan vi åkte hemåt.

Solsidan, som restaurangen hette, var gårdagens bästa överraskning.