Det är helt magiskt

att min hosta, den som från oktober till april fick mig att till och med att kräkas emellanåt, gick över i samma sekund som jag slutade äta nikotintuggummin.
Jag åt dem i tio år och slutade när jag fyllde femtio för snart två år sedan.
Då gick jag upp massor i vikt, som jag sedan gick ned hälften av.
Lite rundare men utan hosta, är toppen.

Och LCHF, som hjälpte mig att stoppa den smått skenande uppgången, är fortfarande - eller jag kanske ska säga återigen - rätt för min kropp.

Jag äter ekologisk frukt, men godis lockar inte längre. Trots det åt jag av det på julbordet häromdagen, men inget smakade något särskilt. Glass, som jag mer än gärna åt varje dag fram tills för tre veckor sedan när jag återgick till den här kosthållningen, har också förlorat sin dragningskraft.

Troligtvis har jag gått ned något kilo, men det är inte det viktigaste, det är magen.
Inte en prutt, mina damer, inte en prutt.

Nu ska jag skriva.
Hurra.
Mot kaklet 13 december.
Kämpa, Åsa, kämpa!!