Spader frågar sig om hon kanske har järnbrist (och nu blir det lite äckligt kanske)

eftersom hon är så trött.
Själv hade jag det i kombination med lågt blodtryck och jag minns att när jag gick i den långa vita korridoren till matsalen på mitt gamla jobb, var jag tvungen att hålla mig i väggen eftersom jag upplevde att jag vinglade.

Boven i mitt drama hette myom. Jag blödde ofantliga mängder när jag hade mens. Ofantliga. Missade jag blodstoppstabletterna med en timme var det kört. Jag satte in en tampong, och när jag reste mig från toa så hade det blött igenom.
Jag hade både tampong och binda varje mens, och på nätterna var jag tvungen att gå upp och byta om jag inte ville förstöra sängen.

När jag var 43 togs livmodern (äntligen) bort. Då var myomet stort som ett barnhuvud, jag kände det utanpå magen. Det var för stort för att ta ut genom mitt gamla kejsarsnitt, så istället öppnade man upp till naveln ( innan jag somnade skulle snittet ligga horisontalt.)

Anyhow. Det var jobbigt några veckor, men jag är grymt nöjd med att inte ha haft mens sedan dess.
Och vips sa det, så var mina blodvärden finfina igen.

Nu till dagens jobb som handlar om att slutföra korret eftersom jag har fått en sista liten input från min förläggare.
Klockan 15.30 ska jag fika och lämna över det till Forum.

Det gör två dagar där jag inte har skrivit på Sara, eftersom jag ägnade mig åt son och tvätt igår, och kommer att lägga tid på annat manus idag.
I morgon är det åtta dagar kvar till deadline.

Det kan gå om jag låser in mig.