Jag har aldrig rest utan sällskap men känner att det nog är dags. Och då är London nära och bra, tänker jag. För att testa att skriva någon annanstans än hemma, så tror jag att min dator får följa med. Jag får lite ångest när jag tänker på det, men vad tusan; är jag modig eller en liten lort?
Tre nätter är väl en bra början, eller hur?
Eller kanske Barcelona? Där kan man väl till och med få mer färg på näsan? Paris? Har jag heller aldrig varit i.
För att vara en gammal flygis är jag oerhört oberest. Jag landade och vände.
Har ni rest utan sällskap och hur var det?
Jag har rest utan sällskap och det var UNDERBART! :-)
SvaraRaderaSatsa på Barcelona, hyr en liten etta i en vecka i de gamla kvarteren nära hamnen/stranden och du är fast! Du är INGEN liten lort ;-) KÖR!
Jodå, jag har rest ensam till Teneriffa och även till Sardinien.
SvaraRaderaJag reste inte för att träffa nya/andra människor - jag reste för min egen skull och det var toppen. Jag njöt av varje sekund.
Det var inga tre-dagars resor utan en hel vecka på varje ställe.
Åsa en lort? Tror inte på det!
Kanske resa på skrivresa ihop? Man spenderar dagarna med att skriva, ses på fika/middag, skriver lite mer? London kanske? Åh vad det vore ljuvligt.
SvaraRaderaJag vill åka på det också!! När åker vi?
RaderaJa, bl.a. interrail själv när jag var 25 i nästan en månad.
SvaraRaderaDessutom bl.a. en resa till Prag på tio dagar. Jag tycker om att resa själv (är grymt konstintresserad) och när man reser själv kan man hålla ett högt tempo, som man inte kan be andra att hålla på sin semester.
Det som är tråkigast är de ensamma stunderna man sitter och äter middag. De får man njuta av på resorna med sällskap i stället. :-)
SvaraRaderaNi är alla modiga, och jag tänker att det ska jag också vara!
SvaraRadera