Ni vet

när man göra något som man inte är stormförtjust i och till sist gör man det och så kommer den där underbara lättnadskänslan?
Ibland tror jag att det är den känslan som gör att jag skjuter upp tråksaker som, till exempel, moms och deklarationer.
Nu kan jag inte göra det kvällen innan det ska vara inlämnat eftersom jag är borta då, alltså tog jag tag i dag (sista dagen hemma.)

Mitt bankid är inte så förtjust i att fungera och hade det varit bara för en vecka sedan hade jag svettats floder vid ett sådant här tillfälle, nu blev jag stressad utan vallningar innan det valde att fungera igen.
Grymt!
I natt blev jag väckt av en slamrad dörr, annars tror jag faktiskt att jag skulle ha sovit hela natten.
Har fortfarande en vallning emellanåt, men den är extremt mild. Över på två minuter och jag är långt ifrån kokpunkten.
9 dagar in i östrogenbehandlingen mår jag prima.
Hurra!