Vår och tecken.

Jag skulle gärna vilja skriva om vårblommor.
Det är så många som gör det, och varje gång tänker jag; å, jag skulle också vilja veta vad de olika blommorna heter så jag kan skriva en blänkare om någon ovanlig art jag har sett.
Jag har nämligen inte en aning.
Den här kan jag, det är tussilago.
Jag kan krokus också, men jag vet inte hur den ser ut, än mindre om det är dags för den nu eller först senare.

Det är samma sak med fåglar.
Undulat är bra, den är lätt.
Och domherre.
Å skata , fiskmås, duva och svan (fem är bra, det är fler än jag trodde mig kunna!)

Det här är lite skämmigt för min familj, och man vill gärna tysta ned det faktum att att jag är helt olik resten av dem. Min lillebror briljerar med både fågel- och blomsternamn på latin och mamma ler uppskattande. När jag kommer dragandes med min tussilago ser hon besviken ut.
Jag skäms inte för mina kunskapsbrister heller, och det borde jag kanske göra? Men mina, för andra, korkade frågor har faktiskt ett syfte; jag vill lära mig.

Jag kan numera skilja maskros från tussilago (se bildbevis).
Mitt mål denna vår är att kunna avgöra vad som är vad av blåklocka och blåsippa, stare och korp.

I höst kommer jag närmare att undersöka svampar där jag för närvarande endast är bekant med kantarell.