Sturecompagniet

Jag var dörrvakt på "Sture" när det öppnade, och två år framåt. Vi stod i dörren och tog emot gästerna i enkla skjortor och möjligtvis en kavaj.
"Hej, tyvärr är det fullt just nu, men om du väntar i kön kommer du snart in", sa vi leende och serverade nybakade kanelbullar till de gäster som ville vänta.
De ville oftas det.
Ibland väntade de två-tre timmar.

Det var sällan bråk. Jag minns att Lasermannen fick slängas ut ett par gånger (det var innan han fick det namnet), och någon gång blev mina 1.67 cm flyttade åt sidan av gangstrar som hade bestämt att jag stod i vägen. Samma gangstrar som dagen efter kom tillbaka med blommor.

I december 1994 förändrades dörrvakternas arbete radikalt.
Det var då någon blev kränkt.
Så kränkt att man var tvungen att skjuta ihjäl 4 personer på Sturecompagniet.
Kränkt blev lika med rättigheter och konsekvenser.

Ordet används flitigt idag. I alla möjliga och helt omöjliga sammanhang.
Kränkt.

Vi blir kränkta när någon går före i kön, när biljetterna till bion är slutsålda och när vi inte får jobbet vi ville ha.
Våra barn blir kränkta när vi som föräldrar säger nej.
Våra föräldrar blir kränkta när vi inte ringer eftersom de ringde sist.
Våra partners blir kränkta när vi inte vill ha sex just ikväll.

Varför väljer vi att bli kränkta?

Mångas offerkofta verkar vara både mjuk, behaglig och mysig.
Min sticker som satan.
Usch.