Jag har fyra barn. En alldeles egen och tre som kom med förlovningen.
Tänk vad bra grejer man kan få på köpet!
Tre är tonåringar och en är liten, dock tillräckligt stor för att säga vad han tycker och känner.
Häromnatten hos fästmannen vaknade den lille och kunde inte somna om. Han hade istället förslag på att pappa och han skulle se Batman "bara en liten stund."
De var vakna mellan ett och fem.
Det kan dröja innan fästmannen går på den igen, å andra sidan vet man inte med de små. Det är något särskilt med deras hjärnor. Får de ett nej så provar de en annan variant på samma tema eftersom det är resultatet som räknas.
Hur ofta tänker vi vuxna utanför boxen?
Just av den anledningen tror jag att det är bra att säga ja till en schysst argumentation från barn, hur idiotiskt resultat än blir.
Ju senare de lär sig boxarna desto bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar