I sådana här klev jag runt på sjuttiotalet. Fram till -75 var de i trä, sedan kom de gudomliga platåvarianterna i gummi.
Ja, jag är gammal.
Ja, jag var med när Benny Andersson fortfarande var medlem av Hepstars och Abba inte ens påtänkta.
Ja, jag kan alla danssteg som John Travolta tog i Saturday night fever.
Ja, jag hade ögonfransar som liknade kråkfötter.
Ja, jag solade topless.
Ja, jag hade lager av brunkräm.
Ja, jag hade så tajta jeans att jag låg ned för att kunna knäppa dem.
Ja, jag skrev på skrivmaskin.
Ja, jag stencilerade det jag ville kopiera.
Ja, jag kommer ihåg den doften.
Ja, jag hade permanentat hår.
Ja, det var det enda håret man brydde sig om.
Det mesta på min lista kommer aldrig igen, men just platåträskorna kan vara på G.
Du läste det här först.
11 kommentarer:
Jag är född 1975.
Det kanske förklarar mit nuvarande jag.
Du har missat allt...och mycket ska du vara glad för:)
Jag är så gammal, så jag minns när Michael Jackson var svart, och man kunde berätta för sina vänner att man hängt upp en mobil i taket utan att de trodde att man hade en telefon dinglande i ett snöre...
Robert; haha, just de där hade jag glömt.
Kommer du ihåg när man hade skrivit något med skrivmaskin, och man kände för att vara lite wild and crazy och göra en häftig rubrik? Och kanske lägga till en liten rolig gubbe. Då använde man gnuggisar!
Robert; Gnuggisar? Jag fick RITA mina gubbar!
Du kanske har rätt. Det var kanske på 1980-talet, som gnuggisarna var den stora innovationen tillsammans med skrivmaskiner med skrivkula, så man kunde byta kula i maskinen om man exempelvis ville ha kursiv stil.
Robert; På 80-talet skrev jag inte ett enda ord på maskin...jag inväntade datorn, som jag första gången stötte på 1993 tror jag:)
200-åringar...*suck*
gnuggisar hade ju jag kom jag på, och en sån där kul dymo, fragglarna och Vira blåtira...
Titta där Liz.
Du och Robert kan ju det där med gnuggisar.
Det är jag som känner mig ensam med mina streckgubbar...
Skicka en kommentar