Författaren Lilla My Liz tror att jag är en skämtare när jag hävdar (med bestämdhet) att det faktiskt går att vara positiv, och att vi därmed styr vårt eget öde mot ett visst håll.
När jag registrerade mitt företag hos bolagsverket förra året skrev jag följande:
"Företaget kommer att coacha främst privatpersoner. Företaget ska också ge inspirerande föreläsningar i ämnet medberoende samt ge ut en bok."
Hade jag något förlag på G?
Nej, jag hade inte ens en manus. Inte ett enda ord faktiskt.
Jag skulle, om jag inte hade varit jag, kunnat skriva följande:
"Företaget kommer nog inte att kunna coacha, trots kunskap och utbildning. Företaget ska också ge oinspirerande föreläsningar i ämnet medberoende och kommer säkert aldrig att ge ut en bok - den kommer bara att bli refuserad."
Visst hade företaget registrerats ändå, men skatteverket hade nog undrat var sjutton jag skulle få mina inkomster ifrån.
Och bok?
Ja, det kanske det hade blivit.
Frågan är väl om den hade blivit antagen.
8 kommentarer:
Ta inte i så du skiter ner dej. Jag ska nog visa dej på positiv anda i bloggen, vänta bara till sen i kväll, jag har inte tid nu, jag ska gå hem.
Jag tar inte i, det kommer helt naturligt:)
jag säger bara en sak; vad du är klok! Oj, vad nyttigt det är att läsa dina inlägg, speciellt när prestationsångesten kastar sig över mig.
kram!
Karina
Karina; vill du släppa den fri? Den fyller ingen funktion och består bara av meningslösa tankar.
Visualisera den som luft som flyger ut ur huvudet och uppåt, uppåt, uppåt till den är borta.
Kram!
...?
Liz; prova. Om du nu har prestationsångest vill säga.
Ångesten ligger som en moln i kroppen, och det måste man ta bort först.
Ibland måste man lyfta på locket på huvudet oh släppa ut det som ligger där och guppar i onödan.
(För konstnärer som du och Karina är så måste ju visualisering fungera bra, eller hur?)
Jag har ingen prestationsångest. Inte direkt. Lite då Herr Ö började språka, då kände jag *gulp*, men annars så... näe.
Liz; skönt. Den kan vara rätt jobbig.
Skicka en kommentar