Bröllopskläder

Vi vill vara väldig fina när vår lillebror respektive morbror ska gifta sig om två veckor, och idag ska vi inhandla kläder.
Festligheterna kommer att vara hemma på deras gård, i en smyckad lada, och det är inte frack som gäller.
Jag har inte bestämt mig för om det bli klänning eller byxor.
"Det har jag, det blir byxor", säger sonen som troligtvis kommer att hitta det han vill ha på 10 minuter.

Jag har letat bröllopskläder till mig förut, och vet att det inte är särskilt lätt. Jag tycker oftast inte att butikerna har förstått hur min kropp ser ut, och vad den passar i.
Och det är då min nödfallsklänning har åkt fram. Den är fin som snus, det är inte det, men den är inte NY.
Och NY är roligt när man går på bröllop.

NY är förresten alltid roligt.
Jag vet inte varför jag känner mig piffigare med NYa kläder, men det gör jag.

Konstigt, jag som så envist håller fast vid en massa gammalt när det gäller andra saker.
Makeup till exempel.
Om jag sätter på mig en sådan, gör jag det på samma sätt som jag gjorde då. Frisyr; inga nymodigheter där inte.
Samma frukost varje dag och fläskfilé varje söndag är andra exempel som ni redan känner till.

Jag kom just på något som jag faktiskt förnyar nästan varje dag, och det är min tacksamhetslista. Här kommer gårdagens:

Jag är tacksam för att fästmannen fick medicin och snart är frisk.
Jag är tacksam för att jag gav mig själv en egodag att njuta av, och att Kajsa Ingemarsson hade skrivit en perfekt bok till den.
Jag är tacksam för att jag förstår att mina val är mina, och att jag väljer rätt för mig...vilket också - som bonus - gynnar andra.