Puts

väck med halsflussen, hojtade fästmannen i telefonen i morse. Troligtvis för att han tyckte att nu fick det vara nog. Inte för att han var fullt frisk, för efter en stund kröp det fram att han fortfarande hade ont.
Men inte så ont att han inte kunde fiska strömming ett tag.

Vi är lite olika där, han och jag. Om jag är sjuk så tar jag mig lugnt och försiktigt tillbaka till livet, han rivstartar.

Det är inte helt ovanligt att han sätter på sig sina inlines och åker det allra fortaste han kan ett par mil. Det är heller inte ovanligt att hans sjukdom kommer tillbaka.

Och vad lär vi oss av det?

Jag; massor.

Han; inte ett dugg.

Men jag är ju inte hans morsa.
Det enda jag kan göra är att hålla honom härifrån med sina baciller.

Ps, kommer det en strömmingsinfluensa (H3NL4?) vet ni nu var den startade.