Igår

strövade jag runt på Östermalm, medan människor swischade förbi i en betydligt högre takt än den jag höll.

25 år tidigare hade jag också swischat, troligtvis på höga klackar. Med en fläckfri makeup, och med kläder som matchade den jag för ögonblicket var betuttad i.
Betuttningen styrde mer än mitt klädval.
Ord, intressen, musiksmak, krogval och samtalsämnen hängde jag på. Att jag kunde ha egna åsikter, annan klädsmak eller inte ville följa med på det som föreslogs föresvävade mig aldrig.
Det var fullständigt naturligt för mig att forma mig efter någon annan.
Inte för att det var någon som begärde det av mig, utan för att jag inte visste något annat sätt att förhålla mig till mina betuttningar.

Kanske någon av dem hade velat vara med mig längre än några månader om jag hade varit jag.
Med kameleontÅsa tvingades de umgås med en kopia av sig själva.