Jag har problem med att läsa recensioner, mest för att jag inte alltid förstår vad de skriver, alternativt vad de vill säga.
Läser dagens DN, och funderar på om recensenten är ung eller gammal. Detta efter att ha tragglat mig igenom en emellanåt svårläst text och sedan kommer till orden "en grymt intressant yrkesman".
Grymt?
Ordet passar överhuvudtaget inte in i resten av texten, men jag förstår tack vare det att hon är ung. Och jag blir ju nyfiken när hon klämmer in ett grymt bland alla dessa rader av trist recensionssvenska. Var det avsiktligt, eller slank det bara ur henne? Om hon skulle använda de ord hon är mest bekväm med, hur skulle hon skriva då?
Uppenbarligen hade det en effekt, i alla fall på mig. Jag fick ju något grymt viktigt att skriva om.
Nu ska du få höra. Jag började ju på högskolan och läste en kurs som heter Att läsa och skriva kritik. Mitt "problem" var att jag hade svårt att vara korrekt. Alltså, jag hade blivit en kritiker som slängt in ordet grymt, cool, balla författare o.s.v. Jag tycker det behövs. Ska kulturen bevaras och ska vi få fler unga att tycka det är kul med kultur behöver man förnya. Det behöver inte vara så stramt bara för att man skriver kulturjournalistik. Tycker jag. Och det är ju sällan någon tycker samma...
SvaraRaderaMitt porblem var att det fanns ett "modernt" ord i hela texten, resten var recenentspråk rakt över.
SvaraRaderaJag önskar precis som du, att det språket behöver förnyas för att fånga nya läsare inte minst.
Kritiker i månadstidningar har fattat vad det handlar om, men DN är stockkonservativa tyvärr (för mig:)
Jag hade en svensklärare på högskolan, som berättade hur illa hon hade tyckt om ordet "häftig" och hon hade lovat sig själv att aldrig använda det.
SvaraRaderaMen så läste hon en rubrik om "häftiga strider i Libanon" och hon tänkte irriterat: "Vad är det för häftigt med det?" Då insåg hon att slaget var förlorat, och att även hon hade inlemmat ordet i sin vokabulär. Grymt!
Robert; det är svårt att ducka för nya sätt att uttrycka sig.
SvaraRaderaEller hur!