Kofta

Det känns som om den har gått av någonstans i svankhöjd, och då har jag inte hoppat små grodorna överhuvudtaget (däremot är jag nog lustig att se med min försiktigt vaggande gång.)
Istället för dans runt midsommarstång blev vi hembjudna till fästmannen där vi åt god mat och hade mys med hans tjejer. Tyvärr ville min rygg åka hem och ligga ned, så här ligger vi nu - ryggen och jag - utan att veta riktigt vad vi ska göra mer än så.
Fosterställning funkar, likaså att ligga med benen uppdragna mot hakan.

Just nu är bloggandet smärtsamt och att skriva ett inlägg var väl inte en särskilt bra idé.
Att jag överhuvudtaget gjorde denna ansträngning var för att jag har en tjock offerkofta på mig och vill att alla ska tycka synd om mig.

Men dansa på ni bara, jag klarar mig...nog.
Jag tror helt enkelt att jag får återkomma i morgon. Kanske...

Skojade bara, här bor inga offerkoftor, jag tar en tacksamhetslista istället:
Jag är tacksam för att jag fick träffa fästmannen och hans barn idag, att affärsbiträdet gav sonen 50 % rabatt bara för att han var ensam i butiken och för att jag har en soffa att ligga i fosterställning i.

Hoppas att ni också har haft en härlig midsommarafton!