Fotografering

Inför en artikel om mig och min bok "Casanovas Kvinna" i en större kvällstidnings bilaga (typ Aftonbladets) en söndag i september, ska jag fotograferas den här veckan. Och på tal om förra inläggets samtalsämne - det vill säga "se bra ut" - så vill jag förstås vara snygg och prydlig.

När jag fotograferades för Må Bra (septembernumret), bar jag en apelsinfärgad blus och det vill jag ju inte göra denna gång.

Så Hm.
Nu fick jag något alldeles förfärligt ytligt att tänka på. En skön kontrast till det allvar jag på daglig basis ägnar mig åt annars.

Jag är nämligen fåfäng och gillar att vara fin.
På ett foto i en tidning vill jag dessutom vara mitt finaste.

Och tillbaka då till Sannas inlägg, vem bestämmer vad som är mitt finaste?
Det gör jag.
Om jag tycker att jag är fin så spelar det faktiskt inte så stor roll vad andra tycker.
Jag kommer att tycka att jag är fin ändå.

Och då finns också motsatsen förstås, det vill säga att om jag har en fuldag så spelar det heller ingen roll vad andra tycker.
Jag kommer att tycka att jag är ful ändå.

Och för mig är det faktiskt inte viktigt, jag är gärna ful emellanåt för då blir det så mycket roligare att få vara fin den där gången det behövs.

På onsdag behövs det, och jag ska genast gå igenom garderoben och leta efter något piffigt.