att jag måste se tio år yngre ut helt plötsligt. Med den idén i huvudet när jag vaknar tar jag mig till en spegel, bara för att konstatera att jag ser precis likadan ut som jag gjorde igår.
Å andra sidan är väl det bra, jag tror ärligt talat inte att jag fysiskt skulle vilja gå tillbaka tio år.
Jag är rätt van vid mina skrynklor vid det här laget.
Nanne Grönvall är på 4an just nu och jag tror att vi är jämngamla.
Jag gillar henne, hon framstår som erhört ödmjuk i de intervjuer jag har sett/läst.
Hon och hennes Peter har varit tillsammans i 22,5 år.
Fränt.
"Respektera varandras olikheter" är hennes tips för att kunna hålla ihop i så många år, och jag tror personligen att hon har helt rätt.
Är det inte där det oftast brister, när vi försöker forma oss till en enhet istället för att inse att vi är två individer med olika behov?
Och då landar vi - igen (det är ju min blogg, remember) - i att släppa kontrollen.
Du är du, och jag är jag.
Att älska någon bara "om du blir den som jag vill att du ska bli/eller gör som jag vill att du ska göra" är att vilja ha en förlängning av sig själv, och då kanske det istället är dags att fundera på varför man själv inte duger som man är - istället för att försöka ändra sin partner.
Idag tänker jag ändra på mig själv och faktiskt göra det jag ska; tvätta och skriva.
vad fina ord och tankar! Tänkte lite på en bok jag läst i nu.. "Kärlek- hur fan gör man?" av Bob Hansson. Han intervjuar olika personer och diskuterar kärlek och tvåsamhet. Och det är befriande fritt från pekpinnar. En sak som den boken fått mig att tänka på, är att det verkligen är skillnad på tvåsamhet och kärlek. De kan sammanfalla, men inte alltid. Förut trodde jag att de var samma sak.. Lite svårt att förklara hur jag menar. Skönt att du är utvilad! :-)
SvaraRaderaIdag är en dag av saknad och ledsna känslor. Dubbelt, att önska någon väl, men vara ledsen för att man inte kan vara tillsammans. Växer väl antagligen i det. *grimas*
Kram! /Lizzie
Hej Lizzie.
SvaraRaderajag måste nog läsa Bob Hanssons bok, det är flera som har pratat om den.
Ja, man växer, men det betyder inte att det kan vara sorg i det också.
Kram Åsa