Men det var värst

vad få blogginlägg det blev den här söndagen; nästan som om jag vore en oerhört busy människa, vilket jag verkligen inte är just idag.
I förorten lunkas det fram i en behaglig takt.
Videobutiken, pizzerian och centrum har besökts utan att stressnerven har varit i närheten av påkopplad.

Just nu lyfter jag inte ett finger.

Istället låter jag andra lyfta på sin rumpa; och en av springarna är nu på väg för att köpa lite glass som vi behöver till filmen.
Verkligen behöver.
I morgon kör jag 12 timmar på raken, och bättre uppladdning än latmaskeri, söndagsfilm och glass finns nog inte.