I morgon är det första juni,

det är bara tre månader sedan vi klampade runt i meterhög snö.

Kommer ni ihåg kaos, inställda tåg och tunnelbanor och minus 25 grader?

Mitt eget minne är vagt, som det mesta som jag lägger bakom mig. Det kan vara en av mina styrkor.

Här och nu är det varmt och skönt, sex månader från - och till - Nyårsafton.

1 juni.

Det är då sommaren börjar på riktigt.

En högst ovanlig (och särdeles oväntad)

träningsvärk har uppstått idag, och efter att ha funderat hela dagen på hur det är möjligt så inser jag att det är från försöket att flytta garderoberna igår.
Har ni någonsin försökt att flytta två väl (över)fyllda sådana så vet ni vad jag pratar om.
Det gör ont i precis hela kroppen idag, och det är rätt åt mig.


Jag är coach.
Jag påpekar hela tiden vikten av att be om hjälp.
Hur är det då möjligt att jag helt struntade i mina egna uppmaningar och istället försökte flytta åbäkena själv?

Ja, säg det.
Jag har inte en enda ursäkt.

Trams och fånerier var vad det var och idag har jag fått bevis för just det med konsekvenser i varenda muskel.

Jag tar ett djupt andetag och kommer tillbaka...


NOT!!!

Med risk för att få en smocka,

måste jag säga att det är en härlig måndag morgon.

Det kan tillskrivas en mängd saker, däribland en renskrubbad lägenhet, solsken och en munter unge.
Dessutom har jag förmånen att få träffa ett gäng klienter, och då blir det liksom inte bättre.

Berätta vad du uppskattar mest med den här måndagen.

Förändring

handlar som det mesta annat om känslor, att vi vill bort från en känsla vi har eller till en känsla vi vill ha.

Oavsett utgångsläge så är det viktigt att veta vilka känslor vi är ute efter, när förändringen har skett där i framtiden.

Vad ser vi när vi har nått vårt mål?
Vad känner vi när vi har nått vårt mål, hur mår vi då?
Vad hör vi när vi har nått vårt mål?

När vi kan visualisera och känna hur härligt vi mår när vi har nått vårt mål kan vi börja gå bakåt och till det som är nuläge.

Hur ser vår plan ut från nuläge och framåt?
Var hittar vi vår motivation?
Vilka insatser behöver vi göra?
Vilka resurser har vi och vilka resurser behöver vi skaffa oss?
Finns det några hinder, och hur kan vi övervinna dem?
Vilken Action måste vi ta, idag, i morgon, om en månad och så vidare...

Förändring kommer inte av sig själv, den kommer inifrån oss och ut.
Med en noggrann och specifik plan går det lättare än om vi inte har varken karta eller kompass.

När jag hade städat klart

bestämde sig katten för att kräkas i soffan, så prydligheten störs nu av en stor tvättfläck där jag vill ligga.
Å andra sidan klarade sig det nytvättade golvet, så säg det som inte har en uppsida.

Vad tycker ni om sladdar?
Själv blir jag galen.
Ändå har de legat och skräpat här alldeles för länge, dragna från rum till rum som de var.
En har suttit fast bakom en garderob och idag fixade jag det problemet helt briljant med en sax.
Lysande lösning.
20 meter datorsladd försvann i ett nafs.

Den metern som ligger kvar bakom garderoben syns inte, det räcker för mig...

Nu var det nog inte bara

promenadtakten som gjorde mig svettig, det var också den jacka som jag trodde var alldeles nödvändig.

Trots att jag har bott här så länge ser jag alltid nya saker. Idag en liten stig som leder över berget framför mitt hus.
Tänk att jag aldrig har sett den förut.
Nästa gång ska jag ta den vägen och se hur det ser ut från toppen.
Troligtvis kan man se rätt in på min balkong och på mina pelargoner.
En skönhetsupplevelse helt enkelt.

Idag hade jag inte tid.
Det ska bli skönhetsupplevelser inomhus istället.
Jag tänker gå in i juni med ett kliniskt rent hem.

Perfekt promenadväder

Jag tror att jag borde köpa nya skor - göra som många av er andra - prova ut ett par på löplabbet eller vad det heter.
Så länge duger de jag har, i alla fall för dagens välplanerade "walkabout".

Nu är det väl inte riktigt meningen med livet jag hittar under min promenad till Farsta Strand, en sådan har jag redan, men visst lossar vissa tankar och blir antingen bra ideér eller sorteras in under oviktigt.

Men innan jag går vill jag gratulera min Mamma på Mors Dag.
Tack för att du är du!

Familjens favoriter

Danmark, Armenien, Frankrike, Turkiet...och lite Belgien, Island, Tyskland och Portugal.

Inte lika bra story som ettan,

men det är ju ändå mina tjejer in the city.
Vi var överens om att den första delen var lite seg, men sen släppte det... i Abu Dhabi.

Ikväll är det schlagerfinal som gäller här.
Min favorit, Danmark, har ni hört, men jag är inte längre lika säker på att den vinner.
Turkiet kan ta det.
Vi får se.

Det är inte lika spännande utan Sverige, men jag behöver å andra sidan inte bli irriterad över att juryn inte förstår hur bra vi är.

Som tack

för assistansen på Kjell Enhagers föreläsning i torsdags förärades vi med en dvd; "skillnaden som gör skillnaden", vilket också är namnet på Kjells föreläsning.
Den ska jag titta på nu medan duggvädret förhoppningsvis drar bort.

Kort om innehållet:
- valda sanningar
- motivation/hotivation
- syn hörsel och känsel
- värderingar

Har vi valt sanningen att vi är våra handlingar, är en skitgris eller är "sån" så kommer vi att agera precis så.

Vi lever upp till bilden av oss själva trots att:
1. den kan vara planterad av någon annan för 100 år sedan.
2. det inte är möjligt att vara sina handlingar, man kan bara vara en människa som utför en handling
3. den kan vara baserad på känslor, som just bara är känslor. Vi är inte våra känslor, vi är människor som känner känslor.

Visst är det dumt?

Via

Fjällbacka.com håller jag mig uppdaterad på vädret där resten av familjen håller till, och idag verkar det vara strålande på den sidan av Sverige.
Här hemma försöker jag hitta den lucka i molntäcket som ska locka ut mig på min promenad, men än har jag inte hittat den.
Eller så kan det vara en ursäkt.
Då slipper jag eftersom jag inte är så sugen på att gå just idag.

Det där med ursäkter är rätt spännande; tänk vilken arsenal av sådana vi har till hands för att slippa det vi inte vill ta tag i.

- kan inte...
- det går inte....
- jag har försökt...
- det är inte mitt fel...
- om bara...
- i morgon...
- men...
- jag ska när...
- sen...

Hjärnan säger gå, och känslan säger stanna hemma.
Känner ni igen det?

Ska vi sätta en femma på att känslan vinner?

Så hur får vi hjärnan och känslan att gå åt samma håll?
Vi går trots känslan.
Vi går och går och går.
Efter fem veckor är känslan ändrad, och både den och hjärnan tar sin promenad tillsammans.

Fiffigt va?

Åsa trädgårdsmästaren

har lyckats återuppväcka blomster från de döda.
Eftersom detta aldrig har hänt förut är det en smärre sensation.
Jag har lust att kyssa de knoppar som kommer, men med risk för att pelargonen då dör på riktigt låter jag bli.

Istället proppar jag munnen full med Bridgeblandning, vilket jag från flera håll har fått höra är ett godis för gamla människor.

Ja?

Eftersom en annan förälder ville hämta ungdomarna från discot så kan jag ligga här i min soffa med mitt gamla godis och mina pelargoner hela kvällen.
Ni kan kalla det min uppladdning.

I morgon ska jag se Sex and the city.

Ikväll är det

discofrisco och som den goda mor jag är hämtar jag förstås.
För att orka vara vaken till mitt i natten kommer jag nog att vara tvungen (jättejobbigt) att ta en tupplur när jag är klar med dagens arbete.
Sonen har sovit lika många timmar som jag i natt, men inte behöver han någon tuppis inte. Nej då, på det bara.

Det känns som en evighet sedan jag lyckades vara klarvaken efter kl 24.00 och det var länge sedan jag stängde Café Opera natt efter natt.
Hur sjutton orkade jag?

Nej, hemmatomten Åsa vill lägga sig i tid, ha det lugnt och skönt, se lite på tv eller en film, läsa en bok och vara helt nykter.

Tänk vad några år på nacken (backen?) kan göra...

Rätt Anna, fel låt.

Tänk om underbara Anna hade fått en annan låt istället för den här, då jäklar.
Jag gillar henne som tusan, men som sagt, musiken måste vara bra också.

Gårdagens vinnare var Kjell Enhager.
Nu är jag möjligtvis lite färgad, men jag tror att de närmare 900 i publiken var lika entusiastiska som jag.
I alla fall lät det så i pausen och efteråt.
Jag har sett honom i alla möjliga sammanhang och han är faktiskt likadan vare sig han har 10 eller 900 framför sig.
Dödligt allvarlig och oerhört rolig i en kombination som gör att alla är med hela tiden.

Tack.
Nu har jag lärt mig massor igen.

Vad behöver jag?

Det kan för vissa vara världens svåraste fråga, det är mycket enklare att fråga dig - och sedan tillfredställa - vad du behöver.

Många gånger är det är vi har kommit en bit på väg i vår syn på oss själva som vi inser att vi kanske inte får det vi behöver av vår omgivning.
Det kan finnas flera skäl till det; vi har inte berättat och varit tydliga med vad det är vi behöver eller så kanske vi lever med någon som inte förstår sig på andras behov.

Oavsett anledning så kommer vi, när vi väl förstår att vi har behov, att flytta fram våra positioner och inte längre nöja oss med att inte bli sedda.

I samma ögnonblick som vi säger vad vi behöver, oavsett om vi får det vi ber om eller inte, så har vi gjort en liten insättning på vårt självkänslekonto eftersom vi just då har visat:

Mod (eftersom jag inte vet om jag kommer att få det jag ber om)
Tillit (till mig själv)
Kärlek (jag är värd det jag ber om)

Bättre insättning finns nog inte.
Avkastningen kan till och med resultera i en extra insättning av den som du uttryckte behovet till:

Respekt (vad bra att du sa som det var)
Förtroende (tack för visad tillit)
Glädje (vad glad jag blev för att du bad just mig)

Idag är det arbete hela dagen

lång.
Min arbetsdag avslutas på Chinateatern med Kjell Enhagers föreläsning som börjar 18.30.
Jag har redan börjat fundera på hur jag ska ta mig till stan.
Från Karlstad fick jag med mig en "roll-up" som ska upp på teatern, och att ta den på tunnelbanan är inte aktuellt, alltså blir det bil eller taxi.

Har ni försökt parkera en bil i centrala Stockholm vid 17-tiden?
Det har jag.
Ordet värdelöst är på sin plats.
Det, och tid.
Gott om tid.

Å andra sidan behöver jag inte bestämma det nu.
Jag kan njuta av oändliga parkeringsmöjligheter i förorten ytterligare några timmar.

Hur är det med parkering i din stad, och kostar det minst 900 kr att parkera fel där också?

I "Karlavagnen", P4, på tisdag kväll

gästar jag Anja Kontor (via telefon).

Vi ska prata om mod och kärlek, en inte alltid så lätt och självklar kombination.

Ni lyssnar väl någon gång mellan 21.40 och 22.30?

Jag måste tipsa er

om Solveig och hennes tips om fläckborttagning.
Varken blod, kattkiss eller rödvin är henne främmande.

Varsågoda.

Elaine Bergqvist

var den stora överraskningen igår.
Jag blev superglad eftersom jag har sett henne på tv ett par gånger och tycker att hon har många poänger.
Hon har mer än så, hon är dessutom en briljant föreläsare.
Kolla in hennes hemsida här.

I workshopen med Per Bjergestam jobbade vi med mindfullness, ett oerhört bra verktyg för att varva ned och vara här och nu.
En dag består av hundratals ögonblick och är inte "bara ännu en dag". Att förändra ett ögonblick kan förändra det nästa...
Sånt pratade vi om... innan meditationen.

Sedan var det Kjell Enhagers tur, och det var som vanligt en upplevelse. Han är suverän på att fånga sin publik, och så även igår.
Det ska bli kul att se vad han bjuder på i morgon på China teatern.

Jag bokade om mitt tåg hem, vilket gjorde att jag missade sista delen av Elaines föreläsning, men det kommer jag att ta igen vid ett annat tillfälle.
Hennes ämne härskartekniker var oerhört intressant.

Den här dagen härskar jag över.
Jag har tagit ledigt.

En underbar dag i Karlstad.

Och jag har för första gången försökt meditera.
Resultatet blev varken hackat eller malet.

Jag hängde så till den milda grad upp mig på andningen att jag till sist flåsade. Ryggen kändes som om den skulle gå av och avkopplingsgraden var på faktisk på minus.
Men skam den som ger sig, jag tänker fortsätta prova... en annan dag.

Ikväll ska jag rätta en uppsats, se The good wife och njuta av att tågresan, baklänges, äntligen är över.

I morgon ska jag berätta om alla föreläsningar och workshops.
Tills dess, sov gott!

Nu har snart Sex and the city 2 premiär

Och jag kan redan nu säga att jag kommer att se den på bio mer än en gång. Jag tycker så oerhört mycket om de fyra väninnorna och vad de betyder för varandra.
Dessutom är det fränt att yngre kvinnor har dessa nästan 50-åriga ladies som stilikoner.
Heja 50 minus.

I morgon ska jag till Karlstad och så mycket stilikon lär jag nog inte vara, däremot ska jag glamourösa till mina naglar med rött nagellack.
Taxin hämtar mig halv sex, så min säng och jag kommer att umgås tidigt ikväll.

Hur måndagströtta är ni... och ska ni också gå på bio i helgen?

Ärligheten från en missbrukare

som tillfrisknar brukar gå
från:

• inte erkänna något.
• erkänna vid bevis.
• erkänna vid påtryckning.
• Berätta... tre veckor senare.
• Erkänna en lögn utan att ha blivit avslöjad eller misstänkt.
• Berätta direkt när något har hänt.

Till:

• Berätta om suget innan det hinner "hända" något.

En missbrukare i tillfrisknande

• Har någon annan än sin partner att prata med.
• Sätter sitt tillfrisknande högst på prioriteringslistan.

Det är inte gjort på en kvart, för många inte på år. Det tar tid att komma på att sanningen är det som gör en fri, oavsett om ens partner kan hantera sanningen eller inte.

På samma sätt är det för oss medberoende. Vi måste våga berätta sanningen om oss, det är det som gör oss fria, oavsett om vår partner kan hantera sanningen eller inte.

Vi behöver också någon annan än vår partner att prata med; vi behöver bli sedda med friska ögon. Så länge missbrukaren inte har kommit en bit in i sitt tillfrisknande är vi där för hennes/hans skull, inte för vår egen. Missbrukaren ser vad han/hon kan få av oss, inte vad vi behöver.

Ledordet om vi vill stanna kvar är tålamod. Det går inte fort, men det går... om båda två gör allt för att tillfriskna. Kan man göra Diffe till den gemensamma fienden, istället för att skjuta på varandra, har man kommit långt; och för det krävs uppriktighet och ärlighet från bådas håll. Är det bara du - eller bara din partner - som förändras, är inte chansen till ett lyckligt slut lika stor.

Oavsett kan ni må bra, om än var och en för sig, om båda fortsätter jobba med sin egen problematik. Sin egen, inte den andres...

Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.

Mod att förändra det jag kan

Och förstånd att inse skillnaden.

God morgon

Jag laddar min filmkamera.
Tänkte att den kanske kan vara bra att ha nu när det närmar sig skolavslutningstider.

Gamla följare vet att jag har en viss kameraerfarenhet från mitt arbete i Sälen.
Den videokameran vägde sex kilo och man hade den stabilt på axeln, medan den här lilla krabaten kanske väger 150 gram och är väldigt vinglig i händerna på mig.
Det gör att jag inte har särskilt mycket nytta av jag- har- gjort- det- förut.

Alltså måste jag träna, eftersom enda gången jag i princip har använt kameran var när jag filmade en klient för ett år sedan (nej, inte i smyg, tokpellar) och då stod den stilla.
Här ska zoomas, följas steg, få med ljud och allt annat som man måste ha med från nians skolavslutning.
Hur jag ska bära mig åt under "den blomstertid nu kommer" vet jag inte. Min gråt kommer tyvärr att störa ljudet och kanske ska jag under den stunden be någon annan ta över?

Eller så kan jag lyssna på klipp på nätet.
Det kan vara det där en gång om året som gör att jag inte kan hålla tårarna borta, och om jag lyssnar flera gånger kanske jag är mentalt förberedd den nionde juni?

Förbannad och ledsen.

Hur är det här ens möjligt?
Läs mer här om barn (ungdomar) som behandlas som skit på LVU-hem.
Skäms, skäms, skäms!!!

Sommarens första

men absolut inte sista.
I slutet av sommaren kan det vara den här typen av livsmedel som har byggt om min kropp...

Jag tror på vad människor säger till mig,

och det gör mig rätt lättlurad.
Vill man ljuga så kan man helt enkelt göra det utan att jag varken ser eller hör att det är en lögn det handlar om.
Nu tycker inte jag att just det är ett problem.
Det är värre, inbillar jag mig, för den som ljuger och som måste leva med det.

När det gällde missbruket så ringde aldrig mina klockor när det sas saker, de ringde när mönster och rutiner bröts.
De flesta missbrukare är oerhört konsekventa i sina nyktra beteenden, det är först när Diffe (beroendepersonligheten) har taget som den dagliga rutinen tillsammans med partnern bryts.

Vi brukar känna det som om tillvaron blir konstig.
Inte helt snurrig till att börja med, men konstig.
Allt eftersom bli den just snurrig.
Vi observerar brutna mönster, ifrågasätter och får lögner till svar.
Så snygga lögner att vi köper dem.
Jag köpte allt.

Det är klart att man kan bli cynisk men jag valde bort den vägen.
Om någon vill ljuga för mig så är det fritt fram.
Det har inte ett dugg med mig att göra, lögnerna handlar om motpartens rädslor.

Vad som är upp till mig att avgöra är om jag vill umgås med en människa som ljuger.

Del 510.

Följetongen balkong- och fönsterreparation följs i morgon upp med en efterbesiktning av slutbesiktningen.
Jag vill gärna ha kreativa förslag på vad de kan kalla nästa kontroll.
Eftersom jag trodde att slut betydde just slut, så inser jag att min logik sprack och att det troligtvis finns mer att förvänta sig.

Söndag

och i Stockholm är det lite ljummet, mörkt och regnigt; en perfekt dag för depp om man vill.
Alla har vi väl deppdagar, eller?
Länge trodde jag att mina sådana dagar handlade om Jonas och hans missbruk, till jag kom på att jag hade sådana dagar även innan jag träffade honom.
Med den insikten kunde jag släppa honom och bara vara låg helt utan anledning eftersom hans missbruk bara var ved på brasan.

Mitt lägstaläge håller i sig ungefär en halv dag, sedan vänder det uppåt igen, och jag tror helt enkelt inte att jag är skapt för att stanna i det längre än så.
Vi är olika och så ska det tack och lov vara.

Igår bad jag om biografitips, idag vill jag ha tips på deppdagsmusik.
Vilken låt får er att krackelera?
Jag bjuder på en gammal goding med Whitesnake här.

Om du är en av dem

som har svårt att värdesätta det du har - eller inte tar vara på ditt liv som du kanske skulle; läs den här.

Kan det vara tredje gången jag rekommenderar den här boken?
Bra, tro inte för ett ögonblick att det är den sista.

Jag har alltid tyckt om biografier, och den första jag läste var Sickan Carlsons. Därefter följde andra storstjärnor som Lauren Bacall och Ingrid Berman.

Fru Bergman, vars aska spreds i Fjällbacka där hon hade tillbringat många somrar med sin man Lasse Schmidt, hade ett fascinerande liv och gjorde många saker som inte sågs med blida ögon på den tiden.
Bland annat lämnade hon sin man och lilla dotter när hon träffade kärleken i Signore Rossolini under en filminspelning på ön Stromboli i Italien, och för det fick hon sota i många år.

Läser du biografier, och vilken vill du i så fall rekommendera?

Det troliga är

att jag har mycket mer att säga efter en promenad.
En sån kan väcka den sömnigaste till liv inbillar jag mig.

Sedan är det så att det är alldeles förtjusande väder i förorten just nu och de där molnen som skulle täcka himlen är någon annanstans just nu, alltså kommer jag att bli svettig som ska vara så himla bra.

Smart att utnyttja solen då, eller hur?

Av föräldrar och barn får man höra sanningen.

Uppenbarligen är det så att min Mamma inte uppskattar alla mina inlägg på den här bloggen.
Hon tycker till exempel att det är helt ointressant att läsa om huruvida jag tvättar lakan eller inte.

Annat hon sa idag; det är på dagen 25 år sedan jag nästan störtade ner i en ravin med det tåg som spårade ur utanför Munkedal i norra Bohuslän.
Vi räddades tydligen av en telefonstolpe.
25 skadade, ingen allvarligt. Inte ett hår kröktes just på mitt huvud.

När jag passerar den platsen påminner jag alltid mina medpassagerare (mamma) om hur glada de ska vara att jag fortfarande lever. De (mamma) suckar lika uttråkat varje gång.

25-års minnet kan man läsa om i pappersvarianten av dagens Bohuslänningen, och det var nog bra för att få min mamma att förstå hur oerhört nära det var att jag störtdök ner i ravinen. Kanske kan hon tänka på det nästa gång jag berättar om att jag tvättar lakan.

Hon har en dotter som lever, kan tvätta - och dessutom berätta om det.
Är inte det helt fantastiskt?

Jag älskar dig, mamma.
Puss.

Haha

Min kusin Christian

skriver på sin andra kokbok tillsammans med Camilla Läckberg, och igår var det tydligen avsmakningsmiddag med fotografering.

Vimmelmamman var där, klicka här.

Viveca Lärn

berättar idag om sitt alkoholmissbruk.
Modigt, eftersom det bara har gått ett par veckor sedan rattfyllan.
Och vad tycker vi på den här bloggen om sådana modiga människor?
Vi hurrar!

(Och ja, jag förstår att hon har varit utsatt för påtryckningar från pressen, men hon hade lika gärna kunnat sagt "jag är så ledsen, det här var första gången", bla bla bla)

Klicka här.

Första bloggen jag hittade och fastnade för

tillhör Lida Sicovit.
En lysande skribent.
Mer behövs inte.

Nu har hon startat om på Blogger.
Klicka här.

Då var det dags för det här igen.

Rix FM-Festival i Kungsträdgården.

Nej, det är inte jag som är intresserad, det är sonen och hans vänner.
Jag tänker som vanligt hämta dem, men jag tror inte att jag behöver hänga runt festplatsen som jag har gjort tidigare år. Istället rattar jag in forden vid 23-tiden och jag är rätt övertygad om att kidsen kommer att stå vid mötesplatsen i tid.

Alla i familjen Hellberg är punktliga.

Är man från Fjällbacka

är det självklart att man behärskar det som kallas gammaldans, det vill säga schottis, hambo, vals, mazurka och polka.

Dessa trevliga danser utfördes på diverse knytkalas, bryggdanser och i skolan förstås.
Nu var väl inte alla så intresserade av att utföra dem till perfektion.
En och annan dans slutade i smärre katastrof eftersom fokuset på knytkalasen låg mer på alkohol än att hålla rätt på fötterna och känna in den tre-fjärdedelstakt som hambon kräver.

Jag måste säga att vi trots allt var breda i vår musiksmak; vi hade lika stor kunskap om det som kallas dansbandsmusik.
Bhonus, Streaplers och Schytts var grymma och vi var lika kära i dem som stockholmarna var i The Osmonds.

När sångaren blinkade till oss vinglade våra platåskor till och vi tappade för ett ögonblick takten innan vi insåg att det där blinkandet inte var menat till oss utan till den där snygga och svala Majken som förstås inte dansade alls.
Om Majken dansade var det till en tryckare innan bandet packade ihop... och hon och den snygga sångaren försvann tillsammans.

Visdom från 1980:
Vill du vara cool, snygg och bli uppraggad, ge sjutton i gammaldans och bugg.

Notering från 1981:
Att sluta dansa hjälpte inte ett dugg.

Jaha, det är visst hockey-vm.

Där ser man.
Följer ni det?

Jag kliver in i matchen nu när det är semi på gång.
Det kan bli Finland som blir motståndare efter att vi (tydligen) jämnade Danmark med marken med idag.
Eftersom jag inte vet mer än så övergår jag till ett helt annat samtalsämne, skolbal.

En sådan hade vi inte när jag gick ur nian i Tanumsshede.

Däremot hade vi svarta hattar med färgglada band där kamraterna fick skriva fina hälsningar om hur älskad man var... sen tog man bussen hem, drack läsk och gick till sängs.

Jag klarade mig alldeles utmärkt utan fin långklänning, fina skor och fin frisyr.
Med mina platåträskor, vida jeans och krullpermanetat hår var jag oerhört rätt, då, 1978.

Hänger mest i garderoben,

men inser att den funkar i år också... Tur, för det är ett extremt dyrt garderobshäng.

Har ni också känt "måste ha"?
I mitt fall är mina måsten kläder, allt annat struntar jag högaktningsfullt i.
Det behöver verkligen inte vara dyrt, tvärtom är fynd roligast.

Berätta om dina måsten i kommentarfältet (och ja, det är en order).

Jag snodde den här länken

från Malin. Om jag får det så här på mitt bröllop kan även jag tänka mig att gifta mig i kyrkan en vacker dag.
Klicka här.

Och här hittar ni Malin Persson Giolito som gärna vill hävda att hon enbart har åtta läsare av sin blogg.
Tro henne inte!

Nu följer jag visst Laila Bagges blogg

Vad fasiken är det här?
Både hon och den förra bloggar på mama.se, så det måste vara där felet sitter.
Jag är följare av två mamabloggare, Sanna Lundell och vimmelmamman och igår ändrades Sannas adress och jag la in den nya.
Kan det vara det som spökar?

Jag får väl helt enkelt maila mama och kolla.

Helt plötsligt

dyker det upp en Karin Jihde i min bloggroll och då jag aldrig någonsin har besökt hennes blogg (den är säkert utmärkt, det är inte det som det här gäller) så undrar jag hur det är möjligt att jag får hennes uppdateringar bara så där.
Den är inte placerad i min egen lista av bloggar jag följer, så det är heller ingenting jag kan plocka bort om det fortsätter.

Visst har ni koll och kan berätta om vad som har hänt?

Jag var vid Hasseludden igår

och såg ut över det som just har övergått från sjö till hav när en stor VikingLinefärja gled förbi.
Jösses vad de är stora.
De övriga båtarna såg löjligt fjantiga ut i jämförelse och då kostade de säkert sisådär två miljoner.

Jag jobbade med dessa stora finlandsfärjor en gång i tiden och då åkte jag ofta till Helsingfors och Åbo.
Det var innan jag blev rädd.
Numera är jag skraj för det mesta.
Bilar, båtar, tåg och flyg går alla för fort för min smak.

Jag har inte särskilt bråttom i mitt liv.
Rädslan kan bero på det.

Rena lakan

kommer att göra susen för sömnen tror jag och hade jag orkat, och hade haft en gigantisk tvättstuga och någon som tvättade åt mig i den, hade jag bäddat rent varje kväll.

Annat jag hade gjort, eller rättare sagt hade velat att någon hade gjort varje dag, hade varit att ta tag i mina duschdörrar i klarglas.
Satan i gatan vad det skvätter schampo och tvål när jag jag duschar, och hade jag varit lite mer på alerten hade jag tagit bort det direkt... men si så gör inte jag.
Jag irriterar mig istället några dagar och tar sedan hand om det när det krävs frätande rengöringsmedel och fösterskrapa för att få bort de allt annat än aptitliga fläckarna.

Suck.
Jag är helt omöjlig.

Husmorssysslor

• Tvätta
• Byta sand i kattlåda
• Skjutsa son till Fryshuset
• Hämta densamme
• Handla
• Servera någon form av mat
• Förhöra engelska verb i obestämd form
• Sova

Ungefär så blir väl bra? Mitt liv är lika upphetsande som regn på semestern, men det är helt okej. Jag går inte igång på kickar ändå.

Tråkig skulle säkert många säga. Fine with me. Jag gillar tråkig så länge jag inte är uttråkad.

Flera samtal

på raken är avklarade, alltså har jag rast ett tag och tänker ägna den åt mina blommor... det som finns kvar av dem.
Nu läste jag att Lasse Anrell sa att man måste plantera om sina pelargoner och inte ställa ner dem i en kruka direkt efter inköp som jag har gjort.
Lasse har koll på det där, och om det är för sent för mina eller inte har jag ingen koll på, det sa han ingenting om.
Ni blomexperter kanske kan ge mig råd?

Missbruk

Jag hittade den här länken hos Nemo, klicka här.

Se Nemos egna inlägg här.

Oraklet vet (oraklet är jag).

Danmark!

Världens bästa Sus

reagerade, och AGERADE, idag.

Klicka här.

Misse NER!

hör man från sonens rum och då har katten hoppat upp framför tv´n och han ger sig inte trots att sonen gapar och är arg.

Två minuter senare kommer han till mig istället, blöt på ryggen efter en omgång med vattensprutan.
Stackarn.
Sonen alltså.
Det funkar inte att spela tv-spel när en katt ställer sig i vägen, det fattar ju vem som helst.
Utom Misse.

Däremot fattar han att om han gallskriker så vaknar jag.
Visst är det lustigt?

Malin W frågar

om jag håller på med en ny bok och det gör jag inte.
Däremot skulle jag sätta igång direkt om det som skvalpar runt i huvudet bara kunde bli aningens tydligare.

När jag skrev Casanovas Kvinna hade jag sagt upp mig och var ledig, och råmanuset var klart på 6 veckor, uppdelat i två treveckorsperioder.
Mitt liv ser annorlunda ut nu, vilket gör att jag inte kan gå in i skrivkoma som jag gjorde då.

Detta spelar å andra sidan inte någon roll så länge jag inte har annat än en svag början och en ännu svagare problemställning utan minsta lilla grand finale...

Tack Phenomena

"Denna bok är väldigt fint och känslosamt skriven, en stark, rak och ärlig historia, fylld av en värme och kärlek det inte går att ta miste på. Temat är sexmissbruk och medberoende."
Betyg 4

Inlägg 1780.

Hade jag varit yngre, fränare och bättre på att hantera en kamera hade jag minsann kunnat blogga professionellt med tanke på alla inlägg jag hasplar ur mig per dag.
Vissa av dem - som det här - kan tyckas vara helt meningslösa; ändå läser just du vart enda ord.
Eller har gjort hit i alla fall.

Har du läst så här långt tänkte jag bjuda på några punkter du inte visste om mig.

• Jag har slagis sm-mästaren i schack.
• Jag har spelat fotboll i division 3, Västra Götaland.
• Jag hade femma i gympa i högstadiet.
• Jag fick tenta av gympan mellan ettan och tvåan i gymnasiet.
• Jag har uppträtt på Liseberg.
• Jag rökte som en borstbindare till jag var 40.
• Jag har en totalt deformerad svanskota.
• Jag hade inte skrivit ett ord innan jag skrev Casanovas Kvinna.
• Jag hade psoriasis till jag var drygt 30.
• Jag tycker inte att människor är särskilt svåra att förstå sig på.

Den sista punkten finns anledning att återkomma till, resten lämnar jag här.

Nästa vecka

ska jag till Karlstad och Coach2coach på Training Camp.
Workshopen jag har anmält mig till heter "Här-nu-zen", men jag skulle lika gärna kunna ha valt
"Förändringsbarhet- fyra avgörande perspektiv".
Det är inte lätt att välja när alternativen är lika goda...

Jag kommer att åka tillsammans med en av mina kursare och det ser jag fram emot som tusan.
Vi har valt olika inriktningar på det vi arbetar med för tillfället; hon jobbar mycket med arbetssökande, men vi skulle lika gärna kunna byta med varandra eftersom teknikerna är ungefär desamma oavsett "problem".
Det blir några trevliga timmar på tåget innan vi ansluter till de andra i Karlstad.

Idag är en telefon- och administrationsdag.
Nu kör vi!

Den blivande prins Daniel

verkar vara tryggheten själv, och det är så roligt att se hur förtjusta han och Victoria är i varandra.
Jag tänker sitta klistrad vid tv´n (och näsdukarna) den 19 juni.

Alex Schulmans pappablogg

väcker en hel del minnen från hur det var under våra matstunder för 15 år sedan.
Dessutom är hans dotter helt bedårande.

Kolla själva här.

Vart man än vänder sig

så pratas det bröllop.

Jag hoppas att kronprinsparet gör som mina begåvad vänner som har varit gifta i snart 20 år; tar ett snack varje bröllopsdag om de ska satsa på varandra ett år till.
I det ingår en utvärdering av året som gick, om det har något som de måste fixa till, och så tar de hand på att de kör ytterligare 12 månader.

Smart par det där.

Det som de har upplevt under äktenskapet kan knäcka den starkaste, men icke dessa två.
De kommunicerar inte bara allt gott utan även det som gör ont.
Självklart betyder inte det att det håller i all evighet, amen, men förutsättningarna är onekligen högre än där tystnaden talar.

Full fart i Farsta

och när nu askmolnet svävar i närheten av oss igen är det rätt skönt att det är här hemma som all action sker.

En snabb blick i dagens tidninger ger för handen att Woody Allen "är emot döden", Carola sjunger på Victorias bröllop, Barcelona vann spanska ligan och att Sverige slog Canada i hockey-vm.

Det allra värsta idag är att den lilla 10-åriga flickan från Svenljunga fortfarande är försvunnen.
Jag hoppas och ber om att hon är med människor hon tycker om...
Motsatsen går inte ens att tänka på.

Jag är inte rädd.

Bild lånad från Expressens husdjurssida

När jag hälsar på hos mina bloggvänner

står det att jag är ett besök från Göteborg, det är ju spännande.
Jag vet inte riktigt hur Bredbandsbolaget lyckades placera mitt ip-nummer just där (och varför nu och inte annars?).
Det kanske har med den västkustska (läs gärna det ordet högt) dialekten att göra.
Stockholmare hör att jag är från andra sidan, men för andra låter jag nog som vilken 08 som helst skulle jag tro.

25 år har satt sina spår (på mer än ett sätt är väl bäst att tillstå...)

Jag tog en promenad

till centrum för att handla nagellacksbortagningsmedel och müsli.
Det var inte vad jag kom hem med.
Inget av det faktiskt.
Däremot fick jag med mig en flaska sötsur sås som jag tydligen redan hade två av.
Jag vet inte vad jag ska skylla på, så jag låter bli.
Det får bli en promenad till helt enkelt.

Känslor

En missbrukare som slutar med sina droger står helt plötsligt inför att hantera de känslor som hon eller han tidigare drogade bort.
Det kan vara en smärre chock att helt plötsligt känna sorg, smärta och övergivenhet i sin renaste form.
Det är den delen av tillfrisknandet som troligtvis är allra jobbigast. Var gör man av alla känslor som man upplever som så farliga?

På de öppna AA-möten jag har varit med på så är det så man beskriver tillfrisknandet, att man faktiskt pratar om det man känner istället för att bedöva det.
Tillfriskna kan man nog inte göra genom att intellektualisera, man måste känna, berätta, känna och berätta.

När man förstår att känslorna vill en väl har man kommit en bit på väg.
Man går inte sönder, man läker...

ps, det går bra att byta ut missbrukare mot medberoende i ovanstående, vi är inte heller så bra på det där med att känna våra känslor, vi bär hellre runt på - och pratar om - andras....

Nu har jag läst klart

Askungar, skriven av Kristina Ohlsson.
Bra story och ett alldeles korrekt språk.
Jag saknar att jag inte blir berörd av karaktärerna och det kan vara det korrekta som stör, men det kan lika gärna vara jag som inte flyttar in i boken som jag borde göra.
Betyg Bra, och jag kommer att läsa nästa; "Tusenskönor".

Med mitt sätta att läsa kan det hända att jag missar nyanserna; stycken som inte fångar mig skummar jag över .
Miljöbeskrivningar ligger till exempel oerhört risigt till.
När det vimlar av karaktärer har jag också svårt att hänga med, är de dessutom otydliga är det kört för min del.

Om det sedan är krim eller något annat är inte så noga, jag är en allätare så länge ovanstående finns med (eller inte med kanske).

Vad gör ni idag?

Hu.

Det är en läskig bok.
Som tur var kom en familjemedlem hem så att jag slipper vara rädd och ensam.
Rädd och tillsammans är mycket bättre.

Den depp jag försökte sälja in i förra inlägget gick inte direkt hem (så att ni tyckte synd om mig), alltså ryckte jag upp - spottade upp mig - skärpte till mig - slutade med offerkoftan, eller vad man nu säger.
Det kan man göra när det är depp det handlar om, depression är något helt annat och allvarligt. Då behöver man hjälp.
Man kan i det läget inte "ta sig i kragen", eftersom man faktiskt inte har någon krage att ta sig i.

Nu fortsätter jag med Huet.
Vad gör ni denna fina lördag?

Äsch

av någon anledning blev jag övergiven och helt ensam hemma, och att grilla till mig själv är inte roligt, alltså äter jag köttfärssås från igår och fortsätter läsa min bok.

Jag läser fortfarande - eller igen ska jag väl säga - Askungar.

Efter den blir det Björn Hellbergs "Trofésamlaren" som jag fick i födelsedagspresent. Det ska bli kul att se om hans knastertorra humor går igen i hans böcker, vi får väl se.


Nu tänker jag vara ensam och deppig när ingen vill vara med mig.

Å där

försvann solmöjligheten från balkongen, men jag satt där en timma efter en lätt svettig promenad.
Där står - förutom diverse solstolar - en elgrill, och jag undrar om jag inte ska ta och använda den idag.
Visst låter det gott med grillad fläskfilé?

Ps: P1 har ännu inte hört av sig om sommarvärderi.
De kanske inte vet att jag står redo?

Jane Fonda,

ett klipp från programmet Actors studio som jag pratade om häromdagen.

Det är inte särskilt många

som har besökt min blogg än idag.
Jag förstår det.
Så här dags en lördag finns det fördelar med att sova.

Jag gjorde ett försök men det ville sig inte, så nu är jag istället påklädd och redo för en promenad.
I min del av landet ska solen värma och det är inte en dag för sent.
Jag vägrar promenera när det är kallt, de kläderna har jag lagt undan, och om någon (läs jag, ingen annan bryr sig) vill ha mig vältränad så är det bäst att det här vädret håller i sig ett tag.
Idag satsar jag på att förbättra min tid med tre minuter, vi får se om ryggen pallar det oerhörda (?) tempot.

Jag kommer på mig själv med att längta efter min runda till Farsta Strand.
Har man inte längtat efter promenader på 48 år är det minst sagt en oväntad lust.
Lite som att helt plötsligt börja gilla Bruna bönor.

Åsa hos Malou

Länken till programmet hittar du om du klickar här.

Här kan du också se klippet från Nyhetsmorgon i oktober.

Sus är i Bohuslän, Hamburgsund - strax söder om Fjällbacka -

och känner på vattnet åt mig.

När jag var lite fick vi åka till den byn för att ha gympa, det fanns ingen sal att ha det i i Fjällbacka.

Klicka här och bli avundsjuka!

Den kloke lille mannen

fick i uppdrag att införskaffa den grädde som är alldeles nödvändig i Hellbergs köttfärssås.
Han kom hem med gräddfil.

Kloka gubbar

Erik på dysberoendekliniken sa till mig en gång att det alltid är värst för oss anhöriga eftersom missbrukare använder droger för att ta bort sin sorg och smärta medan vi som inte använder bedövningsmedel måste leva leva med vår.
Klok man det där.
Jag kom att tänka på det när jag läste om ännu en kvinna som håller på att gå under av smärta utan att bli sedd av sin missbrukande partner.

En annan klok man är min son. Han vill ha min spagetti och köttfärssås, det enda jag lagar med bravur.

Fredag eftermiddag

och dagens arbete är avslutat. Några nya trisslotter har jag inte skaffat, jag går fortfarande runt i min totola oberoendedröm.
Grejen är väl att jag inte skulle ändra matriellt på särskilt mycket egentligen.

Mina innersta drömmar kostar inte pengar, de har en helt annan valuta...

Fredag

Jag vann 50 kronor på en trisslott igår och nu är jag rätt övertygad om att de två nya lotter den genererar kommer att ge mig storkovan.
Just nu planerar jag vad jag ska göra med alla pengar.

Jag kommer nog inte att flytta, vi trivs för bra här.
Däremot kan det hända att det landar en liten sportbil i garaget, bara för att.
Möjligtvis kommer jag också att betala ungdomarnas limousinfärd till skolbalen, å andra sidan kan det kanske vara nyttigt (och rätt kul) att få pynta lyxen själv?

Jag har inte bestämt mig, och världen ligger öppen.
Frågan är om jag ens ska byta in min vinst mot två nya lotter?
Det känns rätt bra att veta att jag just nu för ögonblicket faktiskt är oerhört rik.

Jag älskar apor

och alldeles särskilt schimpanser.

Det skulle passa mig alldeles utmärkt att ta med en stol till Kolmården och sitta utanför apberget med en kaffetermos, fånstirrandes en hel dag.

Gärna ensam. Allra helst ensam rent av.

Är man tillsammans med andra måste man titta på giraffer, delfiner och sånt trams , och det är jag rätt ointresserad av, i alla fall när det finns apor i närheten.

Det är lögnerna som är värst,

det säger de jag pratar med och det är förstås också min egen erfarenhet.

De flesta säger faktiskt att de kan acceptera ett återfall eller ett snedsteg om missbrukare tar ansvar för det och säger som det är, men där är vi anhöriga och våra missbrukare på helt olika sidor av samma bok.

Så länge lögnerna finns är tillfrisknad inte möjlig, och det krävs en rätt modig missbrukare för att stå för sina misstag.

Inget mod; ingen sanning, och det blir upp till oss om vi ska acceptera det eller inte.

Nu till något betydligt roligare: Gerard Butler.

Han gästar Ellen DeGeneres just nu, och kvinnor är som tokiga.

Man kan nästan förstå dem, eller?

Som charmör på film gör han sig alldeles utmärkt.

Torsdag men söndag,

och ändå känns det som lördag. Oerhört förvirrande.

Jag tänker chocka kroppen med en promenad. Blir det regn (som ettan och fyran verkar oense om)kan det kanske vara en god idé att röra sig redan nu.
Dagen handlar annars mest om att vara support för den betygsspurtande sonen som igår erkände att jag inte längre är lika pinsam som jag var för ett år sedan.

"Du vet att det där handlade mer om mig än om dig, va?", sa han.

Gullunge.

Där sprack föregående teori om Kapha

"Passar att arbeta som administratörer och bokföringshandläggare."

Ledig

i morgon, men är tillbaka på jobbet på fredag, så ser mina dagar fram till helgen ut.
Är ni lyxigt långlediga kanske?

Jag hoppas det, alla behöver nog fyra dagar av slapperi/effektivitet/resor eller vad man nu vill ägna sina lediga dagar åt.
Jag är som ni vet slappartypen och efter föreläsningen i måndags vet jag numera också vilken ayurvedatyp jag i huvudsak är; Kapha.

Så här positivt kan man läsa om mig:

En person med balanserad Kapha-konstitution är lugn, sympatisk, kärleksfull och förlåtande. Han/hon skapar ett lugn omkring sig - lugnar ner en stressfull atmosfär genom sin blotta närvaro.

Man skulle kunna strunta i resten, men här blygs vi inte våra tillkortakommanden och komplex:
Personer med Kapha-konstitution är ofta välbyggda med kraftiga muskler och kraftig benstomme.

Jag trodde att det berodde på fotbollsträningen som ung, men nu förstår jag att jag helt enkelt är född med mina fotbollsvader.

Att vi sedan är lite sena i kolan och har lååångt till beslut är inget jag känner igen, men å andra sidan är väl det helt okej; det ingår väl i allt det där lugna...

PS, min typ ska tydligen vara försiktig med socker. Jag förstod inte alls vad hon menade med det.

Jag är hemma och tvärvänder

men hinner ändå se att det är många nya besökare här idag. Varmt välkomna.

På min blogg hittar ni en hel del om medberoende och tillfrisknande, men även mycket trams och onyttigheter.

Helt ärligt skulle jag inte stå ut med att bara prata om det som är sjukt när det finns så oerhört mycket friskt i alla oss människor, men så har det inte alltid varit.
Medberoendet till "Jonas" upptog under en lång tid hela mitt liv.

Så är det inte längre, och jag försöker efter bästa förmåga att istället beskriva "efterlivet" och dess glädjeämnen samt den tacksamhet jag idag känner när jag har klart för mig hur mitt medberoende fungerar.

Extra speciellt välkommen till dig som är här för att du kände igen dig i morgonens tv program, du är inte ensam!

Åsa och Roger hos Malou

går i repris just nu.
Kul för mig som bara har sett det på min lilla dator.

Jag är inte ledig i tre dagar

som sonen. Däremot behöver jag inte gå upp så okristligt tidigt och det tackar vi för.

Idag är jag därmed fantastiskt utvilad och slänger mig över mina arbetsuppgifter med en aldrig skådad frenesi.
På agendan står coaching, live och per telefon, samt en hel del utvecklingsarbete.

Tjoho, nu kör vi!

Ni ser väl på "The good wife"?

21.00 i kväll.
4;an.
Bra serie.

Simona debuterar snart

och hennes förlag (Damm) satsar stort på "Överenskommelser".

Kolla kläderna i hennes "bok-teaser".
Strålande!

Dr Phil och jag

är helt överens och det känns skönt.
Dagens program handlade om otrohet och visste jag inte att det inte var så, kunde man nästa tro att Doktorn hade varit på besök hos mig i Farsta:

Det är inte partnerns fel när någon väljer otrohet.

Otrohet handlar inte om hur äktenskapet är, det handlar om en persons oförmåga att lösa sina egna problem med konflikter, intimitet, tillit och närhet.

Det är fullt möjligt, och emellanåt kanske till och med att rekommendera, att lämna sitt äktenskap om problemen i äktenskapet är stora.
Före man träffar någon annan och innan man börjar ljuga.

Nu vet ni ni vad jag (och min kompis Phil) tycker om det.

Projekt Snark

När jag ska ta en tupplur måste jag bestämma mig för det. Jag tror aldrig att det har hänt att jag "bara har somnat".

Först och främst måste jag ligga bekvämt, att sova sittandes är naturligtvis helt omöjligt.
Sedan ska kudden vara behaglig, även om den är sekundär till just liggandet.
En filt av något slag är också viktigt, ju tjockare desto bättre.

Sidoläge är också av vikt, gärna med ytterligare en kudde placerad i famnen.
Ryggen ska i sin tur ligga dikt utmed soffan. Det får inte finnas en tillstymmelse till luftspalt, då blir det nämligen kallt och när det är kallt på ryggen kan jag inte somna.
All dagisbarn på gården måste vara knäpptysta och hantverkarna som verkar befinna sig en trappa upp får naturligvis inte använda sina verktyg om projekt sova ska gå i lås.

Om allt detta är på plats och jag har fått i mig en skvätt näsdroppar, fått på mig lite lypsyl och hällt i mig ett glas vatten så kan det vara så att jag somnar.
Men bara då...

Gäsp.

Skryt

Så här ser Bokus lista, över senaste månadernas utgivna pocketbiografier, ut. Klicka här.

Ja men vad kul

det var med alla föreläsare igår. Jag blev superinspirerad inför att dra igång själv så för mig blev det lika mycket studiebesök som en härlig kväll med ett gäng tjejer.

Jag vet inte om det var all den där inspirationen som gjorde att jag sedan sov som en kratta. Drömmar, katter och en omöjlighet att somna om gjorde att det inte blev många timmar.

Klockan sju kom jag på den geniala idén att attackera tvättstugan ett par timmar, så det är vad jag håller på med nu fram till att jag ska träffa dagens första klient.

I Stockholm är det strålande sol än så länge, tänkte bara att ni ville veta det.

Jag är inte särskilt hungrig just nu

men sonen vill säkert ha min goda ugnspannkaka, eller vad tror ni?
Alltsom oftast har lunchen blivit ratad i skolan och då är vrålet från magen stort när han väl kommer hem.
Idag är modern redo, eller kommer att vara snart i alla fall.
Resten av veckan får han klara sig som han vill eftersom jag jobbar.

På tal om pannkaka så är mitt hår alldeles platt, ungefär som om jag har varit ute i ösregn.
Det har jag inte.
Jag har varit hos frissan.
Tänk att de ska ha sådana problem med att få lite stuns i mina tunna hårstrån?

Själv har jag inga som helst problem med det, alltså ska här tvättas... igen.
Vad gör ni ikväll när jag umgås med en bunt tjejer?

Väldigt många pengar fattigare

men slingningen blev riktigt bra.
Den här gången skrev jag ner frisörens namn, det kan ju hända att hon är ledig någon mer gång när jag dyker in.

Byte av ämne:
Vad tycker ni om valdebatter?
Själv är jag redan trött.
Liksom alla andra år handlar det mer om att kasta skit på andra partier än att framhålla sina egna idéer och sådant trams har jag ingen lust att lyssna på.
Det, och det allmänna klagandet på vädret.
Allmänt klagande generellt, förresten.
Fasiken vad tid och energi som läggs på det.
Men det är inte mitt problem, jag täpper till örat när någon försöker få mig med på debatt- eller klagotåget.

(Jo, det är klart att jag också gnäller, jag är bara lite kaxig just idag).

Måndag

Jag tänkte piffa till håret idag; det är för långt och jag har en utväxt som heter duga.

Det flesta brukar boka tid hos samma frisör varje gång, men så gör inte jag.
Mina besök oerhört spontana och oftast utlösta av att jag råkar se mitt hårs baksida, som man gör i ett provrum till exempel.
De här gången skedde det på Indiska och klänningen jag provade hängdes raskt tillbaka eftersom den inte alls var fin tillsammans med mitt ovårdade hår.

Kvällen tillbringas på Rival med en bunt piffiga damer och frågan är om jag ska matcha min nygamla frisyr med vinter - eller sommarkläder.
Just nu lutar det tyvärr åt det förstnämnda.

För övrigt hade jag missförstått hela vårt teknikprov.

Det handlade om internet, inte tunnelbanan.
Vilken tur att det inte var jag som hade inlämning av det projektet i morgon!

En ny fin recension på Bokus

"Nödvändig.

Många är de som endast dömer ut relationer där ena parten är otrogen, cybersexar osv som en moralisk brist och etiska tillkortakommanden. Så kan det naturligtvis vara - men inte alltid. De finns de som beter sig mycket illa - men som inte förmår att avhålla sig från det.
För att förstå drivkrafterna bakom otrohet- och kanske ännu mer - vad det är som får det "trogna" att stanna kvar i en krackig relation är den här boken ytterst välbehövlig läsning.
Åsa Hellberg driver boken framåt mot avslöjanden, nya tag i relationen och ger medberoendet att förståeligt ansikte, mycket tack vare de passager från barndomen och fram till vuxenlivet.

Läs den - bli klokare "

Tack musselmannen, vem du än är.

Det är bäst att tala om

att jag är arg alltför sällan, skriker gör jag en gång om året... om nu inlägget nedan fick er att tro att jag är en alldeles normal människa när det gäller aggressioner.

Det är jag inte.

Men jag tränar på arget, jag vet ju vilken kraft det ger.

Stamp (eller slev) i golvet

Idag är en tappaigolvetdag och hade jag haft en anonym blogg hade jag passat på att ösa ur mig diverse skit här. Nu har jag satt både namn och ansikte på pränt, vilket innebär att jag sansar mig en smula, men arg är jag... bara så att ni vet!

Hur arga kan ni bli?
Slänger ni saker, blir elaka eller suckar ni bara lite uppgivet?

Själv är jag den skrikande typen, vilket familjen fick bevittna när sleven med sås landade på golvet.
Det är dock ingen som bryr sig.
Jag fick snällt torka upp mitt eget misstag och be om ursäkt för gapandet, och så var det över... för alla andra.

Själv har jag lite kok kvar i mig, men jag tänkte ta ut det på en snabb promenad.
Räcker inte det får jag väl skrika lite till helt enkelt.

Jane Fonda

Jag såg en intervju med henne i Actors studio igår (tv-kanalen Star) och kunde inte slå över trots att jag egentligen såg en deckare på en annan kanal.
Läskigheten fick helt enkelt ge vika för klokheten, för hon hade ett och annat begåvat att komma med.
Hon berättade egentligen samma historia som jag gör; allt fungerar så bra utanför dörrarna men väl innanför, där man är med den man älskar mest, tappar man sin egen röst.

Jag har inte läst hennes biografi, men den står högt på min önskelista efter programmet igår.

Det där med väder och huvudvärk

tycker jag blir värre med åren och vid (högaktningsfulla!) 48 är dunket monumentalt.
Nu har vi teknikprov i morgon och hinner tyvärr inte beklaga oss och vara offer, här gäller hugga tag.
Hugget handlar om tunnelbanan, infrastruktur och miljöpåverkan.

Hur känns den tycker ni?

Jag tycker det hade varit roligare med infrastruktur från 1800-talet, men får hänga med på det som är bestämt.
För övrigt har jag en väninnna som är speaker på tunnelbanan, tänk på det nästa gång ni hör "nästa T-centralen, byte till tåg mot..."

Kärlek

Det måste väl finnas lika många definitioner på det som det finns människor som älskar, kan jag tänka mig.
Om missbrukare sägs ofta att de behöver oss som partners snarare än att de älskar oss, och så anses det lite mindre värt än annan kärlek, om det ens kan anses som kärlek alls.
Behöver betyder nämligen att vi kan bytas ut mot precis vem som helst och att vi inte är viktiga för den vi är, bara för det vi ger.

Viss kärlek är finare helt enkelt.

Det kanske är så -vad vet jag - jag är inte helt oskruvad själv som ni vet.
Vad som är rätt och riktigt får andra svara på (ni till exempel), själv gillar jag min form av kärlek, både den till mig själv och mina nära.

Om någon behöver mig är det okej, jag är också i stort behov av andra.

Schhh!

Det ligger ungar och sover lite här och där.

Mest där.
Och inte mer än två, det får inte plats så många fler i sonens lilla rum.
Som den goda mor jag är smyger jag runt i lägenheten. Inget skrammel med kaffekoppar eller smällar i dörrar, inga diskmaskiner och inget sjungande.

Misse väckte mig med att skrika i mitt öra.
Det kan bero på att just jag går på det...
Det, och kräks.

Jag var varm när jag blev väckt, det stormade så att jag var tvungen att ha balkongdörren stängd i natt.
Mina vänner, det är höst.
Mysigt va?

Idag är en läsadag för mig, vad gör ni?

Vår nya familjemedlem

har fått namnet Klara meddelade just den glada fadern. Faster smackar belåtet och tycker att det är ett alldeles utmärkt val av namn på en prinsessa.

För övrigt kan jag meddela att det är lågtryck på gång, vilket mitt huvud varnade för redan igår. Idag är dunket mer rytmiskt och det är ett säkert tecken på att omslaget nu är över oss.

Jag äter alvedon och Polly och tror att just den kombinationen är osedvanligt bra mot huvudvärk.

På måndag kväll

ska jag och ett gäng tjejer till Rival och en föreläsningskväll som handlar om lust, mod och drivkrafter.
Kul som tusan.

Klicka här för mer information från 4Good.

En lång arbetsdag

är över och jag är behagligt slut i både knopp och kropp.
Några utsvävningar blir det inte idag heller, bara efterlängtad lugn och ro med familjen.

Till min stora lycka har Marian Keyes kommit ut med en sprillans ny roman, "Oväntat besök på Star street", alltså vet jag precis vad jag ska göra i morgon.

Enligt en vän till min mamma

är jag tydligen med i det numret av Allas som prenumeranterna fick hem häromdagen.
Kul.
Det var länge sedan jag gjorde den intervjun och jag visste inte att den skulle publiceras nu.

Utöver coachingen planerar jag också för föreläsningar som ni vet. Just nu drar jag i trådar som jag har fått hjälp med att hitta.

Hjälp är bra, har jag sagt det?

God morgon

Det slog mig förvånat häromdagen att det inte är i början av april.
Sonen börjar prata om bal, kläder och att det bara är en månad kvar av nian och jag fattar absolut ingenting.

Det är flera saker som saknas i min fattningsförmåga.

1. Det är maj.
2. Att sonen går ur nian (hur är det möjligt?).
3. Min pyttelilla lillebror har fått sitt andra barn (hur är det möjligt?)
4. Jag är 48 ( det är inte möjligt).
5. Jag tar hand om mig själv (det är möjligt).

Nu har faster Åsa ätit

och medan sonen kilar iväg på ännu ett gymnasieöppethus tänker jag baske mig inte göra ett enda dugg.

Det finns de som hävdar att det inte är möjligt, men så har de heller aldrig träffat mig. Jag kan till och med låta bli att tänka om jag är på det humöret.
Ögonen kan vara riktade mot tv-hållet, men ser inte.
Ljudet är en bakgrundsmatta men påverkar mig inte överhuvudtaget.
Kroppen är i ett komaliknade tillstånd och inte ens mina varma rosa tofflor får mig att vifta på tårna.

Göra ingenting?
Japp, det funkar.

Hurra!

Jag blev faster i natt, och sonen har därmed fått sin andra kusin; en liten flicka.

Nu har jag två syskonbarn att besöka och struntar därför i fästingarna ifrån förra inlägget.
Katten får stanna hemma när vi åker dit för att krama bebisen och hennes treårige storebror.

Lägenhet

Det finns faktiskt vissa fördelar med att inte ha ett hus i Fjällbacka, och en av dem är att man slipper fästningöverraskningen när man är tillbaka i Farsta igen.
Misses päls är så tjock att de från början knappnålsstora djuren måste bli gigantiska innan jag upptäcker dem, och då är de så äckliga att jag knappt kan ta bort dem.
På balkongen finns inte de djuren.

Eller?

En sån dag.

Min bristande fantasi gör sonen lycklig.
Om jag ser det på det viset känns det riktigt bra...

Mitt hem

är riktigt trevligt när det är nydammat.

Bokskåpet stör mig dock med sitt röriga innandöme och jag funderar på att sätta upp någon form av tyg över glasrutorna så att jag slipper se eländet.

"Städa istället" säger vän av ordning och det är förstås ett alternativ.

Jag tar tag i det i helgen.

Nu kommer ni aldrig att få se bilder från just mitt hem, men dessa tre möbler är snuddande nära förutom färgen på soffan...som för övrigt är 3.18 bred och rymmer både sömniga och vakna människor.

Å nej

här sovs det ingenting om nu någon skulle få för sig det.

(Inte för att det hade varit något fel med det. Jag har inga tokiga idéer om att det är "fult" att sova eller att det är "fint" att bara sova fem timmar per natt, tvärtom. Sova är smart. Man blir både intelligentare och snyggare av det).

Hela dagen är fylld av samtal, både "live" och per telefon.

Vet ni att människor slits sönder av otrohet?
Tänkte bara att jag skulle berätta det.

Tv-kväll

The good wife, tv4 kl 21.00.

Cougar town, kanal 5 21.55.
I dagens avsnitt gästspelar Liza Kudrow, och det kan ju vara kul att se de gamla "Vännerna" tillsammans igen.

Cypriotisk färskpotatis

Jo då, minsann.
Inte för att jag får några Cypern-vibbar, jag tror aldrig att jag har ätit kokt potatis där utan snarare flottiga stekta och friterade varianter.
Anyway, den här var god

På tal om medelhavet och semester så är jag alldeles fascinerad av alla de privata semesterbilder jag hittar om jag söker på till exempel Cypern.
Vips så är man med på resan som Bengan och Gittan gjorde i oktober förra året.
Bengan spatserar helt ogenerat runt i förra decenniets kalsonger med en bira i handen och Gittan visar rumpan - och allt övrigt - i en stringbikini.

Är det obetänksamhet eller bryr man sig helt enkelt inte?

Det kan vara jag - gammal och trött - som inte har förstått tjusningen med att dela med sig av allt (ska jag säga som har skrivit Casanovas Kvinna, men strunta i den lilla detaljen nu).

Så låt mig höra.
Hittar jag era semesterbilder också?

Den här fina kommer nu att återfinnas hos den som vill... world wide.
Undertecknad har här gjort ett seriöst försök att fånga en ödla på bild och misslyckades naturligtvis som den katastrofalt dåliga fotograf jag är.
Fotot är dock från Cypern, det vill jag gärna påpeka.

Jag ska beställa fönsterputs.

Inte produkten, utan någon som kommer och utför arbetet.
Det ingår i bytet av alla fönster och utbyggnaden av balkongen, och när jag nu får solljus på mitt köksfönster kan jag konstatera att det behövs.
Jisses vad smutsigt det är.

Jag är inte särskilt snajsig när det gäller fönstertvätt, men killen jag såg tvätta rutorna i rulltrappan hade koll.
På nedvägen använde han en "skraptrasa" som han snabbt som ögat tvättade med, och på uppvägen gjorde han samma sak.
Nästa gång han åkte ned och upp skrapade han bort tvättränderna och så var det klart.
Glasklart.

Själv ska jag snitsa till det med en dammtrasa idag. Inga Rut-avdrag här inte.
Helt ärligt kan jag inte förstå hur en människa kan damma ner så mycket som jag, men nu är det inget palats jag bor i så jag antar att jag är klar relativt fort.

Hör ni inte av mig innan den här dagen är slut kan jag ha fått en dammallergichock, det kan virvla en hel del när jag börjar peta i eländet...

God morgon

Hellberg Coaching & Inspiration rivstartar den här dagen med tre koppar Gevalia och flera coachingsamtal.

Tredje koppen just nu, och jag sitter i min soffa och fryser.
Nattöppna balkondörrar gör att det är kallt som tusan, men jag får välja mellan det eller att svettas ihjäl under täcket nattetid.
Nu vet ni vad jag har valt.

Så vad väljer ni, varmt eller kallt nattetid?

Mycket snack

och mycket verkstad hos Hellbergs idag.

Annars är mycket snack inte min tekopp.
Kopplas det inte på en handling till pratet har man snackat i onödan om ni frågar mig.
Men som sagt, idag har det varit en kombination och det är ju bra som tusan.

För övrigt kan jag konstatera att det nästan lönar sig att köpa en ny printer istället för färger för 800 kronor.
Särskilt om den inte vill fungera likt förbaskat.

Jag läser något som redan är färdigtryckt istället, det känns som en bra lösning så länge...

Blev du Världsförälder igår?

Om inte kan du bli det genom att gå in på Unicefs sida.
Jag hjälper dig med länken så går det lätt som en plätt: Klicka här.

Deklarationen inlämnad,

och i eftermiddag blir det någon form av intervju verkar det som.
Innan dess tänkte jag hinna fylla på kylskåpet, skicka en bok, skaffa nya färger till printern, lufta mina nymålade tånaglar och kanske till och med äta någon form av lunch.
Ärligt talat blir det lite si och så med det när jag är ensam, intaget blir desto större när familjen kommer hem.

För övrigt längtar jag efter färskpotatis, svenska jordgubbar och Grekland.
Så länge nöjer jag mig med King Edward, svensk gurka och resebroschyrer.
Man tager vad man haver och gör det bästa av det, som coachen säger.

Casanovas Kvinna, i pocket, sprider sig.

Läs här vad Colour me complete säger om boken.

Tusen tack!

Nybadade fötter och händer

och ett sprillans nytt korallfärgat nagellack på allt det badade.

Fint va?

Färgen heter "a true ab-original", från OPI.

Jag läser en blogg,

ett mail, en artikel; alla handlar de om missbruk.
Jag läste någonstans att nio av tio alkoholister dör av sin sjukdom, och rätta mig gärna där om ni vet att jag har fel.

Det finns fortfarande många som tror att alkoholister är de vi ser fulla kl 9 på parkbänken, medan fakta är att de flesta fortfarande har ett jobb, en bostad och en familj, om än en rätt trasig sådan.

Hade det hängt på familjen så hade alkoholisten varit nykter för länge sedan, men nu gör det ju inte det.
Det hänger på alkoholisten själv om hon eller han väljer en ny väg.

Vi anhöriga har också en väg att välja, vår egen - eller den som är utstakad av en onykter människa.

Det går inte att skylla på den som är beroende, vi som är nyktra har egna valmöjligheter.

Jag önskar att jag hade Helen Sjöholms röst

Promenadvägen

går via Farsta Strand, och utmed vägen vill jag gärna påpeka.
Det finns skogsstigar även här, men eftersom ägarna till livsfarliga hundar och jag inte är överens om det där med koppel så knatar jag på vägen istället.
Inte så mycket frisk luft kanske, men hundfritt...

Mo0000t Farsta Strand!

Min dag har ett enkelt upplägg:

Göra klart deklarationen.

Dessutom vill jag gå på min promenad... som ni vet att jag tar tillsammans med min stegräknare.

I går var batteriet slut.

Inte för att jag har gått så himla mycket utan för att jag inte har begripit att den måste stängas av mellan promenaderna.




Ps. I går var vi på bio och såg Bounty Hunter med Gerard Butler och Jennifer Aniston.
Söt.

Klicka här för att se ett youtube-klipp.

Det är tragiskt att läsa om gårdagens festande

bland unga tonåringar; 14-åringar som är medvetslösa och föräldrar som som kommer i taxi för att de inte kan köra och hämta själva...

Nu är väl jag osedvanligt trött på alkohol kanske, men ärligt talat?
14 år?
Föräldrar som själva är onyktra?

Skärpning!

Kjell Enhager

som var en av mina lärare när jag utbildade mig till coach, föreläser på Chinateatern i Stockholm den 27 maj. Själv ska jag vara med som "assistent".

Att se honom föreläsa är en upplevelse som man tar med sig... länge.

Klicka här för att läsa mer.

Det blir inget demonstrationståg

för min del idag.

Nog för att jag har en hel del jag skulle vilja skriva på mina plakat, men så värst slagkraftiga tror jag inte att de är.
Mina slagord handlar inte om politik eller protester utan mer om egot.
"Städa nu", till exempel.
Kort, kärnfullt och tydligt såsom ett upprop ska vara.

Ett annat skulle kunna vara "Mer tvättmedel till folket", där jag varmt och generöst inkluderar mina medmänniskor i min privata glömskeproblematik.

"Bort med allt visset, låt balkongen blomma" blir min tredje och sista skylt till självet, och även det kan väl andra ha nytta av.

En vacker balkong är en fröjd för allas ögon.

"Nu gör du så här, så blir allt bra"

Jag tycker att det är rätt härligt med förnumstiga människor, de som har receptet på hur livet ska vara och levas, och som glatt talar om för alla på vilka sätt de ska bete sig för att få evig lycka... och för all del evigt liv.
De är så skönt bekymmerslösa när de delar ut sina råd, och jag vet att jag många gånger har tänkt; är det inte svårare än så?

Det troliga är att det inte är det.

Många av oss missar ingredienserna vilket gör att tårtan blir platt istället för hög och fluffig, och medan den förnumstiga tycker att vi måste börja om från början tycker vi själva att vi kan pluppa i äggen efteråt.

Så länge vi mixtrar med recepten kommer vi att stå med samma slags tårta, och det är det som vissa vet och vill hjälpa oss med.
"Ingen ska komma här och tala om hur jag ska leva mitt liv", säger vi som har missat vad det handlar om.

Vi kommer att fortsätta med våra misslyckade tårtor, vi har ju i alla fall garnityren "jag bestämmer själv" på plats.