Jag förstår att ni har funderat på

hur det går för mig och mina pelargoner, och jag är glad att kunna meddela att jag hittills har lyckats rädda det som har verkat gå åt fanders.

Utan annan omvårdnad än kärlek och vatten.

När bara bladen har återstått har jag trott att det har varit kört men jag har ändå pysslat och pratat med de små buskarna för att låta dem veta att jag bryr mig.

Och idag visar sig resultatet, nya små blomblad har dykt upp i de tre krukor jag har på balkongen.

De kommer troligtvis aldrig att bli stora och med praktfulla blomkronor, men det struntar jag i.

Det där enda lilla rosa som tittar fram gör mig alldeles lycklig.