bli dags för handskar, så kallt är det i min förort.
Katten och jag har en ständig konflikt om balkongdörren där han för ett jäkla liv så fort jag stänger den men om jag öppnar går han ändå inte ut.
Jag har större konflikter med den katten än vad jag har med människor, det är då ett som är säkert.
Men så läser jag hos Fru Venus att hon förlorade sin katt igår och då är jag ändå tacksam för att Misse finns här, hur envis han än är.
"Han lever väl flera år till", suckar släkten på västkusten som inte tycker att vi kommer på besök tillräckligt ofta eftersom vi inte längre tar med katten på långa bilresor, och det hoppas jag verkligen att de har rätt i.
Han är den som bestämmer i den här familjen, hur skulle vi klara oss utan honom?
Åh, du har en katt att krama! Mysigt! Jag blev så ledsen när jag läste hennes inlägg.... Usch vad hemskt.
SvaraRaderaAtt jag inte förstod att du kanske var ironisk eller överdrev i ditt inägg igår förvånar mig... Jag skyller på trötthet! Eller så behöver jag göra något vettigt än att slänga ur mig ogenomtänkta kommentarer i allas bloggar. Men snart är jag frisk och då börjar jag jobba igen! (Tyvärr...)
Ja, jag lider också med henne.
SvaraRaderaHaha, du kom ju snabbt på dig, det är ett friskhetstecken!