Det finns nämligen komponenter i det som är riktigt, riktigt bra:
- Empati. Att känna med andra (det vill säga utifrån) är en förmåga som gör att vi kan kliva över i någon annans utsiktstorn utan att förlora kontakten med vårt eget.
- Fix och don: Oerhört bra när vi vill ha saker och ting gjorda.
- Snällhet: Att ställa upp för medmänniskor, utbyta vänlighet, gör gott för de flesta.
- Anpassningaförmåga: Man står sällan handfallen, istället byter man fokus efter nya förutsättningar.
- Läsa av andra/tolka signaler: Suveränt när man har barn.
Listan kan göras längre, fyll gärna på med det positiva du ser att ditt medberoende har gett dig.
Jag har lärt mig att lyssna!
SvaraRaderaJag har alltid varit en intensiv själ men nu har jag fått lyssnandets gåva.
Tålamod!
SvaraRaderaAtt inte vara så ivrig att få framföra sitt synsätt på problem
Bra Cosifan!
SvaraRaderacosifan, känner igen mig. Blivit bättre på att lyssna. Också en intensiv själ, som har haft svårt att tagga ner; smällarna i medberoendet har gjort mig lite mjukare, och ödmjukare tror jag.
SvaraRaderaBra tänkt, Hella!
SvaraRaderaHåller med om tålamodet. Sen har jag sagt upp mig som socialarbetare, har varit duktig på att dela ut råd och ställa diagnoser både ombedd och oombedd. Nu försöker jag oxå att lyssna utan att komma med ett gäng råd. Medberoendet har deffinitivt fört med sig att jag börjar lära känna en ny mej. kram jeanette
SvaraRaderaBra Jeanette!!
SvaraRadera