kom två av mina vänner och av dem fick jag en doftranka.
Mitt livs första.
Eftersom jag oftast tar livet av mina växter har jag varit så rädd om min ranka och blev försrkäckt när de starkt doftande blommorna föll av en efter en.
Nu var det visst helt naturligt.
Det skulle eventuellt kunna komma nya även om det skulle ta ett par år.
Nu, ett halvår senare, vimlar den av knoppar.
Både nya blad och blommor är på väg.
Idag gör det mig lycklig.
5 kommentarer:
De doftar gott, de vackra blommorna.
ja, jättegott.
Ja, de är underbara!
Kramar <3<3<3
Doftranka är underbar, men jag har aldrig lyckats få en att överleva särskilt länge... Mina fingrar är inte alltigenom gröna har jag insett... ;)
Den kan klättra på väggen...om man vill det och har riktigt mörkgröna fingrar :)
Ha en bra dag ...trots clownnäsa !
Kram..
Skicka en kommentar