Jag hade tänkt att servera pommes idag

men det går inte eftersom ynglingen inte äter det längre.
Möjligtvis i nödfall.
Det är det inte idag eftersom en mattrött mor inte räknas som ett sådant.

Själv har jag ätit ett av mina härliga rosa piller.
Två om dagen håller nackvärken stången.
Jag får nackspärr då och då, men aldrig någonsin har den hållit i sig så länge som den här gången.

Tabletter och jag är inte en bra kombination eftersom de fastnar i min hals.
Alltså måste jag ha något att svälja efteråt.
Banan är perfekt.
Det hade jag ingen hemma så istället fick den rosa glida ned med en ostskiva.

När jag opererade bort livmodern blev det där med tabletter problem eftersom jag behövde ta en lugnande sådan innan operationen, men tack vare att jag var fastande så ville man att jag skulle ta den utan något som hjälpte den att glida ned.
Jag vet att det inte funkar, inte ens om de är pyttesmå, alltså avstod jag från lugnet.
Till jag blev hysterisk.
Då fick jag en i rumpan.

Från mat till rumpa.
Det där med att knyta ihop blogginläggssäckar är inte alltid så lätt.