en ansenlig tid åt att bryta brödet i små andvänliga bitar.
Så att dessa små skulle slippa kriga.
"Kom, kom" ropade jag med min snällaste röst.
Tyvärr frös jag så om händerna att bilderna blev lite skakiga (det är dagens ursäkt förstås. Jag kan inte fotografera, det är hela saken.)
Ni får se framför er hur glada de blev.
Det var precis lika kackligt i Farsta centrum, dit jag åkte efteråt för att köpa en julskinka till eftersom vi redan har tryckt i oss den första.
Tja, det var väl det.
Tisdag i förorten är inte roligare än så.
6 kommentarer:
Jag matar också fåglarna på Lilla Holmen, men det är det enda kackel vi har här i stan.
Mata fåglar... är inte det lite pensionärsvarning ;)
Venus; heja oss.
Shamrock; jo, det är det *klapp, klapp på skrynkliga kinden*
Det ser alltid så mysigt ut att mata änder men här kan man knappt mat småfåglarna utan att stora stygga måsen kommer och skrämmer dom små. ;)
Jag ser det framför mig :)
Gafflan; måsarna lyser med sin frånvaro i förorten.
Anneli; men så är du författare också:)
Skicka en kommentar