Så vad gör en författare när hon inte kommer igång?

Hon tar fram anteckningsboken, den där fina med broderier, och skriver ned de trådar som återstår att ta tag i under den sista tredjedelen av manuset.

När jag skrev Sonas Testamente hade jag flera skrivdagar i streck sträck och kunde därför gå in i ett flow som gjorde att det bara flöt på.
Det är inte på samma sätt den här gången. Mer jobb. Emellanåt olust (hu).
Jag ser oerhört mycket fram emot julledigheten med tysta telefoner, inga mail och inga samtal annat än med sonen. Det är precis det jag behöver för att hitta tillbaka till flytet.

Så länge jobbar jag på.