fredag 31 januari 2014

Jag har precis tagit tredje dosen av mina hormoner

och väntar på underverket. Om jag har märkt något så är det att vallningarna går lite snabbare över idag. Om det är dagsform eller östrogenet vet jag inte. Och strunt samma. Jag är glad så länge jag inte är dyngsvettig mer än tio minuter.

Ikväll ser jag på På Spåret och Skavlan.
Liggande i soffan.
Störtskön sista semsterkväll.

Det är mörkt i förorten

jag har tänt stearinljus och lampor när jag ska få lunchbesök.

MIljö, blaha blaha.

Om man läser en Åsabok så finns de miljöbeskrivningar med som behövs för att ge läsaren en känsla, inte mer än så.
När jag själv läser hoppar jag helt sonika över ängar, fält och skogar. För att inte tala om tapeter, koppar ... och gardiner som fladdrar i något fönster. (HU).
Jag är intresserad av vem, hur och varför, inte resten.
(Jag är exakt likadan som person. Ser inte detaljer (annat än om de stör), bara hela bilden.)

När jag öppnar mina Saradokument och kommentarer från min förläggare på måndag, så kommer hon att be om lite mer miljö. Och det är precis vad hon kommer att få. Lite.
Åh, jag längtar efter att hugga tag!





torsdag 30 januari 2014

Eftersom jag har skaffat mig ett par utmärkta katt- och lägenhetsvakter här hemma,

ska jag åka till västkusten och passa mammas katt, första veckan i juni.
Då hoppas jag vara klar med de stora redigeringarna av Sara, och om jag utgår från hur det såg ut i år - under arbetet med En liten värld -  kommer att vara ett sommaruppehåll innan redaktören och jag tar tag i det sista. I alla fall om vi ska jobba som vi har gjort med En liten värld.
Alltså tänker jag börja skriva på något nytt när jag är hus och kattvakt på västkusten.

Om jag börjar i juni så kommer jag ha ett betydligt gedignare manus i december än Sara var när min förläggare fick det i julas.
Det var (är) intill genans obearbetat, men på måndag tar jag tag.

Då är min semester över. I fyra dagar, sedan åker vi bort en vecka.
Det är möjligt att jag jobbar där också och skulle vädret vara väldigt skruttigt kanske jag bullar upp Nisses kuddar så vi kan vi ägna oss åt mina skriverier.
Han är ett bra bollplank och tänker vitt och brett, vilket är jättebra under redigeringen då allt fortfarande är möjligt.

I morgon kommer en väninna hit hem och ska bjuda på lunch, hur trevligt är inte sånt?
Kan vi hoppas på att jag vaknar superpigg?

Efter en heldag med Nisse -

där vi turligt nog var i närheten av Simona som bjöd på gudomlig lchf-kladdkaka och kaffe och vansinnigt goda lchf-kex med Goudaost - åkte jag hem och tog ett bad.
Hängigheten - vad den nu än beror på - ska fördrivas med självomsorg. Nu är det jag och soffan resten av kvällen som jag tänker ska bli tidig. Om drygt en vecka åker vi till någonting Kanarieöaktigt och då vill jag vara PIGG!

Idag dos två av östrogenet. Tror ni att det hinner verka på en vecka?

Har lite huvudvärk,

men inte "migränlik" som det står i bipacksedeln. Alltså tar jag ett par pulver och kliver in i duschen. Jag ska träffa pojkvännen och vill gärna vara ren och fin.

Och sedan har jag fått mail från min agent som rörde mig till tårar.
Inte för att det vara några nyheter, utan för hur fint mitt författarskap presenteras. Det var som om en pollett föll ned. Det här är stort som tusan och "En liten värld" är en av de mest insålda titlarna (från det stora förlagshuset) den här våren. 
Jag älskar boken och hoppas att läsarna ska göra detsamma.
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!

onsdag 29 januari 2014

Jag vet att jag inte får äta av de här.

Men jag gör det när du inte ser det. Oftast fattar du först när jag kräks.

Ikväll

ska jag göra en intervju, eller rättare sagt svara på frågor som jag har fått via mail.
Och sedan är det Scandal. Lysande serie, men inte särskilt mysiga karaktärer.

Nu ska jag ta min första dos östrogen.
Jag känner mig redan mindre svettig.

Läkarbesöket avklarat,

och vi kan konstatera att mitt blodtryck är toppen. 120/75.
Och så fick jag mina finfina, förhoppningsvis, hormoner. Eller ett hormon. Östrogen. Det andra behöver jag inte eftersom livmoderna är borta.
Jag har också gjort min första gynundersökning sedan den togs bort, för att få lite koll på äggstockarna (som man inte tar bort bara för att livmodern behöver avlägsnas) och de såg tydligen prima ut.
Däremot verkade hon inte direkt känna igen mina problem med händernas stelhet (som jag märker mest av, eftersom de inte alls går att böja när jag vaknar), alltså steppade jag till nästa läkarstation och beställde tid hos en allmänläkare.

För att få en sådan måste man först prata med en sjuksköterska som är den som sköter om bokningen, och hon envisades med att jag hade ont i lederna. Nu är jag en betydligt bättre insisterare, och fick henne förstås att skriva stel och svullen utan att använda ordet led.
Emellanåt sticker det i både händer, ben och fötter, och det är baske mig inte något ledgrejs.

Fick ingen tid förrän 18 februari.
Först ville hon boka mig hos en kvinna, men just henne har jag varit hos och hon pratade praktiskt taget hål i huvudet på mig - om sig själv - för några år sedan, alltså bokade jag tid hos en man. Mina händer är okej att visa upp för en sådan. Och så vill jag egentligen att de tar en massa prover som jag inte har gjort sedan jag fyllde 45. Sköldkörtel, blodvärden, blodfetter och sånt.

Ungefär så.
Första dosen tar jag ikväll och så ber jag en kraftfull bön om att det funkar  - och gärna snabbt som tusan.

Ännu en natt.

Det var lika bra att kliva upp.
Nu har jag ätit min keso och avocado och druckit min första kopp kaffe av två (som egentligen är fyra, men koppen är stor.)
10.40 ska jag träffa doktor Rut, och 13.00 ska jag tvätta sommarkläder! De har flyttats hit och dit och är säkert dammiga. Jag tror att jag har väldigt ont om sköna t-shirts, men det kommer dagens garderobsplock att visa.
Det känns som om det här är en bra dag
Men kan inte Rut hjälpa mig vet jag inte hur resten av den (och resten av MITT LIV) blir.

tisdag 28 januari 2014

Anna är inte särskilt nöjd.

"Tyvärr måste jag säga att det här var en av de sämre böcker jag läst. Förutsägbar och ganska ytlig. Som ett misslyckat försök till någon form av "tant-sex and the city". Jag saknar djup och eftertanke."

Det gör inte så mycket, jag skickade iväg en bunt med mail från sådana som tycker om Sonjaböckerna till min agent idag. 
Vi ska göra små korringeringar i pocketarna (låter konstigt i plural, eller hur?) och då ska vi eventuellt lägga till lite fina ord från läsare.
Mer om det när det bli aktuellt.

I morgon är det exakt fem veckor till releasen av "En liten värld", en bok jag har tjatat om i ett år.
Något spektakel blir det, men jag måste återkomma om det också när jag har fått allt klart för mig.
Vad jag vet är i alla fall att mamma kommer hit ett par dagar, istället för att åka med på kryssningen senare i mars.

Ungefär så, nu när jag ska lägga mig och vänta på att klockan ska bli 10.40, så att jag kan få träffa gynekologen.
För säkerhets skull har jag ställt klockan på åtta. 

God natt!

Jag har solat mig lite pigg,

inhandlat idel finfina ekologiska grönsaker och ett piffigt nagellack, och nu ska jag ta en tupplur.
Min semester 2014 är på väg att bli den bästa på väldigt länge.
Kanske för att det var många år sedan jag var ledig på det här sättet, flera veckor i rad.

Hemester är min grej, även om jag snart ska åka bort en vecka.

Vad gör du på dina semestrar, måste du åka bort för att det ska kännas som ledigt på riktigt?

Ännu en skitnatt att lägga till de andra.

Men det gör inte ett dugg eftersom jag har så stor tilltro till morgondagens läkarbesök. Jag förväntar mig mirakel, faktiskt. Först och främst för jag inbillar mig att jag är den perfekta kandidaten för östrogen. Ingen livmoder och ingen bröstcancer i min mammas släktled. Det betyder att jag inte behöver äta kombinationspreparat som ska vara det som är cancerframkallande. Redan när jag opererade bort livmodern (2005) sa den gynekologen att det var en fördel om jag någonsin behövde östrogen, och efter allt jag har kunnat läsa mig till så hade han rätt.

Det var för övrigt sista gången jag gick till en manlig gynläkare.
I morgon ska jag träffa Rut.
Jag har redan utsett henne till magiker.
Och medan svettattacken jag har för ögonblicket får ansiktet att bli plaskblött, kan väl ni berätta om östrogenet har den positiva effekt som jag hoppas.

måndag 27 januari 2014

Jag fick ett reklamblad om en ny (tror jag i alla fall)

skönthetsklinik i Farsta.
Leg läkare jobbar visst där, men när jag klickade på Om oss-knappen, så var det inga personer som dök upp, bara text.
Jaja, även om nu de skulle kunna få bort mina halsar (inte dubbla, jag har mer av den där tuppvarianten ni vet) så kommer jag ändå inte att göra något åt det. Nu, i alla fall.
Men jag ska inte säga aldrig, för om exakt tre månader fyller jag 52. Och sedan 55 och 72, och då kanske det är dags. Eller så är jag litterär och sveper om mig färggranna sjalar från Gudrun Sjöden och döljer eländet.
Jag vet inte riktigt vem jag kommer att bli då, ska bli spännande att se. Om jag får vara med så länge. Hoppas.
Just nu gillar jag mitt liv mer än jag gjort på rätt länge.

Och det nionde landet Sonja kommer ut i är Lettland.
Tjohej.

Jag har en inteätadag idag.

Det är underbart, på riktigt.
Jag känner mig tom men inte hungrig, och middagen vid sextiden blir himmelskt god.

Vanligtvis försöker jag undvika socker och kolhydrater och inte vara så rädd för fett, men de här dagarna äter jag typ en kycklingfilé och väldigt mycket grönsaker för att hålla ned kaloriintaget.
Just nu är favoriterna brysselkol och broccoli.
Och så gillar jag just nu att skvätta lite soja över grönsakerna. Andra gånger tycker jag om olivolja.

Och nej, jag går inte ned i vikt, men jag känner mig slankare.Om jag inte åt så jättemycket på helgerna, till exempel av Cheesecake in a jar,  skulle säkert midjan bli smalare även i verkligheten.

Måndag. Bra dag.



När han flyttar hemifrån

undrar jag om jag inte ska ha hans rum som gästrum, istället för ett sovrum till mig.
Jag är så van vid att sova i vardagsrummet att det skulle kännas väldigt konstigt att sova någon annanstans. Det enda utrymmet jag ser fram emot att få är faktiskt garderoberna.

Hur tanken kom upp?
Han och flickvännen funderar på att försöka skaffa någon form av eget boende till sommaren.
Och även om jag tror att det blir vansinnigt tomt, så tror jag att jag ser fram emot det.
Men jag är långt ifrån säker ...

Jag skulle ramat in bilder idag.

Av det blev det exakt ingenting.
Istället har jag nagelfarit den engelska översättningen (30 sidor) av "En liten värld", och fixat alla indrag och styckeindelningar som hade försvunnit.
Jag får läseksem om det inte ser ut som jag vill.
Och så har jag knopat ihop en A4:a med ett sammandrag som berättar om boken utan att gå in på detaljer.
Den ska också översättas innan min agent Maria kan färdigställa presentationsmaterialet.

Jag har fortfarande på mig min skrivrock (är lika med rosa fluffig morgonrock.)
Nu ryker den när jag ska åka och handla.
Promenaden får jag helt enkelt ta i morgon.




I förorten fortgår semestern,

och den här dagen ägnas troligtvis åt att rama in fler bilder.
De är redan utvalda och ramarna finns, så det är bara att sätta fart. Det som återstår är  att hitta rätt plats på väggen.
Utöver den ansträngningen kommer jag att ta en promenad till centrum, det är exakt 2,3 km enligt google, och sola. Det är tio dagar kvar till solsemestern (förhoppningsvis) och jag behöver väcka min hud lite.

Utöver det?
Tja, det vore ju synd att inte se lite något avsnitt av Vita huset.

Någon mer än jag som är ledig?

söndag 26 januari 2014

Det gick bra hos veterinären,

men han var stressad nog att kissa i sin transportbur, plutten.
Eller så var han bara kissenödig. En gammal herre som han har liiite svårare att hålla sig.
Klon hade knappt gått in i dynan, så det blev inga sår alls, tack och lov.
Och jag behövde inte betala ett öre.
Jag vet inte varför, men så var det. Naturligtvis fick jag en mildare variant av åthutning och det skulle jag förstås ha. Jag måste ha betydligt större koll på hans tassar och klor.

Medan sonen handlar tänker jag lägga mig i soffan och se en film; Bäst före . Sådär kritik. Precis som med böcker jag inte gillar, så stänger jag av en film efter en kvart om jag inte har fått en känsla då.
Jag har fler filmgodingar på vänt. Bland andra Mitt liv med Liberace, där Michael Douglas ska vara suverän.

Min semester med min fina katt fortsätter. Men det krävs nog en nattvila innan han litar på mig igen.



En ledsen katt

väntar på sin tur på djursjukhuset, i buren under filten.

Det är exakt en mil mellan Nisses hem och mitt.

Och här på söder skiner solen, alltså är nog vädret rätt fint i min förort också.
 Det står promenad på dagens agenda, men först måste jag ta tag i min Misses tass. En klo har fastnat i en trampdyna igen, och vi måste få hjälp med att ta ut den. Jag törs inte dra själv. Det är är andra gången det händer och trots att jag har klippt bort topparna på klorna när jag tycker att det har behövts så har det uppenbarligen inte varit tillräckligt.
Nu ska pyret behöva åka i sin hemska transportbur igen.
Jag tror att jag är en jättebra matte, men här har jag återigen gjort ett misstag när jag inte har haft bättre koll.

Tänker åka förbi djuraffären och fråga dem, tror att de hjälper till med kloklippning.
Håll en tumme för min Misse, det här blir ingen bra dag för honom.

lördag 25 januari 2014

Cheesecake in a jar

var betydligt godare dagen efter.
Supersmarrigt, till och med.
Krämen behövde några timmar i kylskåp.
Det är sådant som måste stå i receptet för oss som inte förstår bättre.

Häromdagen på Drottninggatan

såg jag hur en man i 35-årsåldern rev av prislappen från ett par vantar som han gav åt en av de många tiggarna som satt med utsträckta kalla händer.
Så borde fler av oss göra.

Och min självdiagnos för stela fingrar är utöver klimakteriet:

Stillasittande.
Blodet får ju aldrig rinna ned i fingrarna eftersom armarna aldrig hänger rakt ned.
Från och med nu ska jag böja mig framåt och skaka på dem ibland.

God morgon.

Jag vaknade med insikten om att jag ska träffa en gynekolog nästa vecka (Äntligen!) och undrar om hon kan koppla mina tröga fingrar till klimakteriet. Låt oss hoppas det, för annars vet jag inte vad jag ska göra. Det känns som om jag har trånga handskar på mig, om ni förstår hur jag menar (såklart ni gör.)

Det är inte ett nytt problem, min känsla är att det började ungefär samtidigt som jag började få vallningar för ett par år sedan. Då kom och gick de, men det senaste halvåret har det varit konstant.
Förhoppningsvis får Nisse och jag värme om ett par veckor, och det ska bli intressant att se om det gör något med fingeriet.

Ps. Debbie Harry 69 (syns bara på halsen, idag på fyran gömmer hon den under en halsduk. Är halsar svåra att ta bort? Jag menar, om man ändå är i farten?)
Cool kvinna annars. Turnerar fortfarande. Jag undrar om hon äter östrogen? Jag menar, man måste ju sova på nätterna för att orka med turnélivet? Eller så är hon ute ut eländet sedan länge.
69.
Man kan ju alltid hoppas.

fredag 24 januari 2014

Njaee,

jag fick nog inte till det som ska motsvara cheesen i caken.
Vi var överens om att det hade varit godare med glass.


Goda dofter sprider sig över soffan och sängen,

eftersom båda står en meter från köksdelen.
Det är smulorna till cheesekakan som puttrar - eller nåt - i ugnen.
En vanlig ugn, ochvill man ha en varmluft går det utmärkt att beställa. Det kostar typ 60 kronor i månaden extra (detta är en hyreslägenhet, hurra!).
Är skillnaden stor, ni som vet?

Nu ringde klockan.
Jag återkommer med bild på resultatet.

De som följer min författarsida

vet nu att ett nionde land har lämnat ett bud på Sonjas sista vilja.
Jag firar med cheesecake in a jar, som jag ska göra till mig och nittonåringarna idag.
Några jars har jag inte, ska för skojs skull se om de säljer ut några på Åhléns. Annars är jag rätt övertygad om att det funkar alldeles utmärkt med vanliga tallrikar.

Igår skapade jag en författarsida på Facebook.

En sida där jag verkligen kan - och får - prata om mina böcker. Och andras. Fokus bokprat helt enkelt. Det mer personliga lägger jag här i bloggen, och det mest privata behåller jag för mig själv.

Jag har tänkt mycket på det, vad som känns okej att berätta här och inte. Som ett exempel på det kan vi ta min flytt, eftersom den var oerhört personlig- men också privat - eftersom jag var så ledsen.
Och ledsen blir väldigt sårbart (för mig), trots att det bara är en känsla av många andra.

Nu vet jag att det var bland det bästa jag har gjort, och för ögonblicket bor jag i min drömlägenhet (ja, en hyrestvåa i en förort till en förort kan vara det!), så istället för ledsen får ni känslan glad.
Den är inte ett dugg sårbar, inte i mitt fall i alla fall.

Men känslor svingar, som bekant. Det finns inget beständigt över dem alls.
Just det kan vara bra att veta när man är som mest ledsen och tror att man alltid kommer att känna på samma sätt. Så var det för mig för inte alltför länge sedan, trots att jag känner till min egen förmåga att vrida saker åt ett ljusare håll.
(Jag glömde det då, när det var som mest smärtsamt, samtidigt som jag vet att jag behövde att det skulle göra så ont eftersom smärtan tvingar mig till handling. Sådan är jag. Andra klarar inte riktigt att ta sig ur det hålet på egen hand och behöver be om experthjälp, som jag själv gjort vid flera tillfällen.)

Att berätta hjälper, att sätta ord på sina känslor är ett gammalt knep som faktiskt funkar.
Jag tror att det var därför jag valde att berätta. Och ni som har följt mig länge vet ju att jag har outat värre saker än en flytt.

I alla fall:
Vill ni hänga med till författarsidan på Facebook så hittar ni den här.
På bloggen fortsätter vardagen, med sorg och glädje, som den alltid har gjort.

God morgon!


torsdag 23 januari 2014

Jag är fortfarande hög av nattens sömn,

och efter den snabba promenaden till centrum (2,3 kilometer enligt google) och en stunds solarium
 (ja, jag vet, men ibland vill jag bara se lite piggare ut även utan målarfärg i ansiktet. Min grundfärg är vitish, och då pratar vi inte alabaster utan snarare gråvit. En hemsk kulör på en annars så pigg 50-plusare)
så tänker jag ta ett bad.
Eftersom jag är värdelös på att njuta av något dylikt i mer än två minuter så ställer jag datorn på toa och ser ett avsnitt av något kul samtidigt som jag ligger i vaaaaarmt, varmt vatten.
Modern Family är perfekt och badet blir störtskönt så länge avsnittet räcker, alltså i precis tjugo minuter.

I love my badkar!




Ett mirakel är vad det är.

Jag tror inte att jag har varit vaken en enda gång i natt.
Det är så uppiggande att jag tror att jag ska ta en promenad till Farsta centrum senare, trots att det snöar ute.
Operation vårpiff/glad och kraftfull ut inför release, börjar nu, och därför var den här natten så oerhört viktig.

Och på tal om precis allt annat.
Ni måste titta på de här bilderna.
Visst är de underbara?



onsdag 22 januari 2014

Annars semestrar jag på och är åter i tjänst måndagen den 3:e februari.

Då har jag ett par dagar på mig att gå igenom min förläggares kommentarer om Sara.
Jag har inte redigerat det en enda gång så det finns massor att göra och det kliiiiiar i fingrarna, men jag ska hålla mig till det jag har sagt. Det är så välbehövligt att faktiskt inte göra ett dyft. Och på ett ställe jag ... öh ... typ älskar.

Under förmiddagen var jag på förlaget och gick igenom marknadsplanen som jag inte kan berätta ett dugg om. Men den ser bra ut, så kan vi väl säga. Och jag överdriver nog inte om jag säger att ni kommer att se boken överallt när den kommer ut om sex veckor.
Helt galet.
Jag tror att den kommer in på Åhléns också. Det gjorde inte Sonjas sista vilja, trots att jag tog livet av folk direkt utanför entrén.

Ungefär så.
Ett avsnitt av Vita huset och sedan sova en stund låter som en bra plan för de närmaste timmarna.

Kattskrälle

Först blir han livrädd för dammsugaren för femtonde året i rad, och sedan ska han prompt kliva runt på mina nytvättade golv. Det är inte alls vad vi har kommit överens om.

Ellen de Generes.

Har jag berättat att jag älskar henne?

Hon älskar inte mig utan Portia Rossi, ni vet hon som var så förfärligt mager i Ally McBeal (det var de allihop i den serien, måste ha varit smittsamt på något sätt.)
Anyhow, emellanåt bjuder Ellen in sin fru till programmet, och senast jag såg det berättade Portia att de hade flyttat åtskilliga gånger under sitt äktenskap. Så fort hon hade slagit sig till ro, tyckte Ellen att det var dags att röra på sig.

Nu är det januari och jag har fortfarande semester, men jag ska till förlaget idag och prata om marknadsplanerna för En liten värld, och bara därför tänker jag att en bokstuga är på sin plats.
Det är oerhört sällan som jag tycker att de Beverlyhillska kåkarna är särskilt trevliga, men det här huset som DeGeneres/Rossi har köpt är lätt att tycka om.

Så medan ni sätter er i soffan och skriver på era fantastiska kommande alster, så åker jag till förlaget och pratar lansering.

Ska vi säga så?

tisdag 21 januari 2014

Jag har inte ett enda teveprogram att rekommendera ikväll.

Jo, ett. En av mina absoluta favoritprogramledare, Graham Norton, har sin show på BBC Entertainment på tisdagar 22.00. Det gör inte ens något att programmen är lite gamla (ibland ett par år, som ikväll.)
Det är lättsamt, roligt och gästerna ser ut att stortrivas i Grahams soffa.
Som här.
Lysande underhållning!


En 5:2-dag.

Och då äter jag ingenting förrän ikväll. När jag körde förra året åt jag nog för mycket när jag väl åt middag, och det ska jag tänka på nu. Istället ska jag fylla på med grönsaker, som jag i alla fall antar är kalorisnålare än mycket annat.

En sådan här dag dricker jag kaffe på morgonen, sedan flera glas vatten, innan jag dricker kaffe (espressopulver) med varm mjölk vid den här tiden. Då klarar jag mig finfint till halv sex.
Idag, som de flesta andra dagar, kommer jag att steka kyckling. Jag är lika galen i det numera som jag tidigare var i fläskfilé och glass.
Jag undrar vad det blir nästa gång?

Låt oss hoppas att det inte är bakverk.
Jag fick en bok med sådana igår på Bonniers Bokklubb när jag var där för att prata om kryssningen.
Den här:

Jag har bett sonen och flickvännen att välja ut ett recept som jag kan göra (alltså, som jag verkligen kan göra. Ni vet väl att jag är en köksidiot, trots att jag har Sveriges snyggaste köksbord.)

Låt oss hoppas att det smakar sådär.
Annars blir det problem.


Pernilla Alm, som mer och mer blir en samhällsdebattör som syns,

tog i höstas offentlig ställning MOT läxor i ett blogginlägg, och herrejösses vilket genomslag det fick.
Inte minst i media, där hon var klok som en bok i Debatt på ettan.
Bland annat.
Blogginlägget i sig lästes av över 100 tusen (!).
Nu blir det bok.
Läs mer här.

Hurra och grattis alla föräldrar!
Jag är övertygad om att ni kommer att bli klokare.

Jag kan fortfarande inte kommentera hos er där man måste scrolla i kommentarsfältet.

Till exempel hos Annika Estassy, där jag ville ropa ett tjoho.
Var felet ligger har jag inte en aning om, själv ändrade jag min blogg så att kommentarerna ligger under inlägget istället för i en popup och då funkar det utmärkt.

Den här dagen tänker jag inte ta av mig morgonrocken, inte ens när jag dammsuger eller ser till att det blir ordning i köksskåpet som just nu används till det mesta som egentligen ska sorteras in på andra ställen.

Annars då? Jo tack, jag pratade just med Nisse om vår resa någonstans. Vi ska vara så wild & crazy att vi beställer den ett par dagar innan vi ska åka.
Vårt enda krav är inte för långt, varmt, bra restresepris och okej mat, alltså blir det nog någon kanarieö. Men kanske inte Grand Canaria, där han har bott och jag varit massor.
Lanzarote kanske. Jag var där senast 1988.
Vi får se.
Skönt ska det i alla fall bli, vart vi än landar.

Ska ni åka någonstans i vinter?

Insidesflikar.

Jag hittade de italienska.

Den verkar vara tryckt i det vi kallar danskt band, ett mjukt omslag med invikta flikar.
Jag har inte en aning om vad det står, men det är fint!

måndag 20 januari 2014

Och kvällen tevetips är förstås

Guldbaggegalan på ettan 20.00.
Röda mattan fylls på as I write.
Kolla in kläderna här.

Nu ska jag göra tacos.
Tack för idag, slut för idag!

Även om En liten värld inte har kommit ut ännu,

så har ju jag skrivit klart uppföljaren med arbetsnamnet Sara, alltså den som kommer ut 2015.
Eller klart och klart, jag har skrivit det mesta, och idag har jag fått finfin feedback från min förläggare. Och inte bara det, vi har till och med pratat om boken efter det, som jag tror att jag redan har en huvudperson till.

1 februari börjar jag min bearbetning och det är rimligt att tro att jag kan lämna in ett komplett manus i slutet av mars, lite beroende på hur mycket jag får att göra med releasen av En liten värld.
Det vet jag mer om på onsdag när jag har träffat marknadsavdelningen.

Snart är min semester slut.
Jag ska ha en vecka till när vi tar en restresa i februari, men sedan är det redigering och lansering parallellt.

När ni har sommarsemester börjar jag skriva på nästa bok (utgivning 2016) samtidigt som jag troligtvis slutredigerar Sara. Så länge böckerna är i olika faser går det alldeles utmärkt att jobba med två samtidigt, det gjorde jag med Sonjaböckerna och det har jag gjort med En liten värld och Sara.
I januari 2015 ska jag återigen ha en månadslång semester.

Jag har en årsplan.
Det har jag längtat efter.







Jag tar buss och tunnelbana till stan idag.

Det tar 38 minuter eftersom jag måste vänta på tunnelbanan i ungefär 8.

Perfekt för att titta på resenärer som beter sig.
Det är det alltid någon som gör.
Jag har ofta med mig något att läsa när jag åker kommunalt, men livet självt ger nästan mer när man åker så sällan som jag.

Ibland spelar någon en truddelutt för att tjäna lite pengar. Andra pratat så högt i sin mobil att man vet precis vad de gjorde kvällen innan. Och alla deras vänner också för den delen.
De finns de som ser ut att meditera, eller så är de bara lika trötta som jag. Och så har vi dem som luktar alkohol som får gärna min plats eftersom jag byter vagn när de kommer.

Roligast att lyssna på är riktiga samtal. De är få. Oftast hör man klyschor och plattityder.

När jag läser recensioner av "Stjärnorna på slottet", så förvånas recensenterna av stjärnornas öppenhet och över att de visar så många känslor; att de ställer svåra frågor och får svar.
Jag kan till viss del förstå förvåningen, för det verkar vara sällsynt med människor som ställer följdfrågor (som Maria Lundqvist, som är nyfiken på de andra och därför frågar. Smart.)
De allra flesta pratar helt enkelt om sig själva.

Men de andra, de som är nyfikna på sin omgivning, det är dem jag är ute efter idag under 38 minuters resa till förlaget.

Sedan ska jag äntligen få prata om mig igen


söndag 19 januari 2014

Väldigt trevlig middag

med Nisses bror och syster med familjer och jag har precis slagit mig ned i soffan för att meddela er hur mitt liv ser ut.

I morgon är jag hela dagen på förlaget och måste leta fram anteckningsboken jag använder till Sara.
Mitt minne funkar bäst om jag antecknar och jag skulle tro att min förläggare har ett gäng kommentarer om manuset.

Sedan ska vi planera kryssningen och lanseringen av En liten värld. 
Den är förbeställd i hiskeliga siffror i alla fall med mina mått mätt, och det ska bli enormt roligt att få arbeta med den under våren.
Jag tror att den kan bli en hit, hurra!
De trettio första sidorna översätts just nu  till engelska och sedan ska min agent presentera den för utländska förlag.Jag tror att den kan bli en hit i utlandet också! Hurra
Utöver det, så fortgår agentens arbete med Sonjaböckerna och jag kanske har nyheter om dem också i slutet av veckan.

Jag känner en sådan gränslös tacksamhet för det mesta just nu. Det är jag rysligt bra på även när delar av livet failar, men just nu har jag extra mycket att vara tacksam för, känns det som.

Heja 2014.
Du har öppnat strålande!



Jag har tvättat och nu är det dags att sova igen.

Ska vi slå vad om att det är då de där två unga tänker vakna?
Den krocken har vi ungefär varje dag numera.
Men eftersom jag har tvättat deras tvätt, får de hålla sig i sitt rum tills jag har vaknat.
Möjligtvis kan de få hämta frukost.

Ikväll ska jag äta middag med Nisses syster och hennes familj.
Supetrevligt.
Jag ska bara bli lite piggare och svettas klart innan jag lägger mig,

Fortfarande ingen scrollning hos er som har kommentarsfält som behöver det :(

Två mail den här morgonen.

"Hej
Har precis avslutat boken, vill bara berätta att jag tyckte mycket om den. Jag är glad över att jag nu kan ta nästa E-bok Sonjas hemlighet."

"Hej Åsa ! Stort stort tack för en fantastisk bok, Sonjas sista vilja, hade svårt att slita mig från den, sista halvan avverkad nu i --- framför brasan med lite snö och ett par minusgrader ute. Hoppas det finns mer av samma underbara läsning !"

Vilken start på den här söndagen.
Tusen tack och tjoho, nu kör jag tvättstuga några timmar!

lördag 18 januari 2014

Jag hade lika mycket energi som vanligt, när jag åkte på releasefest för två dygn sedan.

Och där tog den plötsligt tvärslut och jag fick åka hem eftersom jag var så trött, så trött.
Igår var jag också tokslut och idag är jag lika trött trots att jag sov mer än en timma på eftermiddagen, och väldigt länge i morse.

Visst är det tur då att jag fortfarande har semester i exakt två veckor till. Jag tror att jag på många sätt har samlat ihop till den här tröttheten. Flyttar, oro, klimakterie och störd nattsömn ...
Är lättrörd som tusan och idag grät jag floder när jag tittade på "Stjärnorna på slottet."
Jag träffade Maria Lundqvist en gång när jag var sisådär18 år ( och hon ett år yngre). Vi var båda med i slutaudition till en teveserie. Hon fick en roll, det fick inte jag.
Jag ska bli skådespelerska, sa hon så bestämt att alla trodde på henne.

Jag vilar på, och ni också förhoppningsvis.
I morgon är det söndag, det är också en ruskigt bra dag.




Direktrapport från en förortssoffa

Har sovit, ska äta och sedan se mer vita huset. Jag har det väldigt, väldigt bra!

Maten. Utan bilder.

Jag vet inte varför jag inte tog upp kameran när min Steak frites bordelaise (oxrygg, märg och svartpeppear) á 350 SEK serverades, men jag tror att det var chocken. Eller kanske snarare förvåningen. Ordet chock kan säkert användas bättre.

Det troligaste är att det är modernt, men ändå ...

På min tallrik låg, förstod jag senare, en biff. En rätt stor. Typ 200 gram.
Man såg den inte, den var nämligen täckt av rostad lök.

Försök nu att se det framför er: en ryggbiff på tvåhundra gram, helt täckt av rostad lök.
That was it.
Nada mas, på tallriken (från Villeroy & Boch, jättesnygg).
Inte en färg, inte ens ett dekorativt löv.
En biff täckt med rostad lök.
Punkt.
Jag tittade på tallriken och på Nisse och han tittade på tallriken och mötte min blick.

Till detta gråbruna serverades en standardaktig sås/sky, pommes och tre salladsblad.
När jag insåg att jag behövde blunda för att äta så smakade det oklanderligt och köttet var perfekt tillagat. Under täcket låg märgen och tillsammans med svartpepparn som låg runt kanterna på köttet blev det gott.
Men skulle rätten dö av lite färg?

Och ja, jag åt en förrätt.
En löjromstoast. Brödet (som enligt menyn var Brioche) var rätt torrt, men annars är det väl svårt att misslyckas med en sådan, tänker jag. Hade jag varit kallskänka hade jag dragit ned på storleken på gräddfilsklumpen som låg bredvid löjromen på det torra brödet, men annars okej om än rätt tråkigt.

Nisse åt till förrätt rökta räkor och en god fänkålsmajonnäs, och till varmrätt lamm (som jag inte tycker om.) Han varmrätt såg aptitlig ut, och till lammracken serverades någon form av potatisgratäng.

Till dessert år vi chocolat à la menthe – päron, chokladmousse, mynta och vanilj och en omelette norvégienne – vit kaffeparfait, körsbär och pecankrokant.
Båda var mycket goda.

Servitören var rätt opersonlig, lite sådär nonchalant som serveringspersonal kan vara emellanåt, men han gjorde sitt jobb.

Behållningen var sällskapet av Nisse. Vi har alltid lika mycket att prata om.
Och så inredningen. Den är fantastisk!

Vi har tidigare varit på Fem små hus, som bara ligger en gata bort. Lika mycket källarvalv men kanske inte lika trendigt som Le Rouge. Jag tyckte dock bättre om både servicen och maten där, om man nu vill ha mys och gamla stan.

Utöver att vi firade ett år, så firade vi att arbetet med En liten värld är klart. Restaurangen finns med i boken och jag har hela tiden sagt att mitt tack till honom ska bli att få bjuda honom dit. Han har varit min assistent, korrläsare, inspiratör, bollplank och det är en ynnest att vara tillsammans med någon som så hjärtligt tar sig an mina berättelser och på riktigt blir engagerad.

För övrigt då?
Jo tack, idag återgår jag till hängig igen och tänker ligga i soffan resten av dagen för att jag har fått tag på säsong två av Vita huset. I min videobutik. Södra Stockholms bästa.
Filmkedjan i Farsta, där kan vi snacka om service!

Härliga nyheter från förlag och agent.

Och jag som har varit hängig hela dagen, haft ont i kroppen och varit tung i huvudet, piggnade till.
Jättepiggnadetill.
Nu har jag tagit två piller, ska sova en stund och sedan sätta på mig festmejken och gå på superromantisk middag i ett snöigt Gamla stan.
Åh, vad roligt för mig!


När man träffar bloggkompisar (den korrlästa varianten)

på ett event, som det igår, har man ingenting att säga berätta. Jag försökte få dem intresserade av mina överläppar, ögonbryn och klimakteriebesvär, men de visste redan allt.
Om jag ska komma med något nytt får jag helt enkelt sluta berätta allt i den här bloggen, alternativt sluta umgås med de som läser den. De är ju inte så att deras liv är direkt nyheter heller ...

Skojade bara, det är jätteroligt att träffa alla live.
Nu var jag dålig på att skaka hand igår, jag hängde mest med gamla bekanta, men ändå. Inte ens dem bekanta träffar jag särskilt ofta, alltså var det kul jätteroligt att ses för en gång skull.

Jag känner mig fortfarande inte särskilt pigg, men tänker strunta i det och ta en liten tur till Farsta eftersom jag behöver nya "hårvårdsprodukter."
Sedan åker jag nog hem och sover en stund till innan jag ska göra mig fin för ikväll.
Jag tänker vippig kjol, kavaj och stövlar.
Vad tror ni om det?


Jag kom hem med huvudvärk igår,

och vaknade med det idag.
Det är möjligt att jag drack för lite kaffe igår, alltså fyller jag på förrådet och tar för säkerhets skull ett piller.
Det går inte att vara annat än i toppform ikväll när jag ska på krogen och fira ettårsdag med Nisse.

På måndag tar jag ett tillfälligt stopp i min semester och träffar förlaget.
På förmiddagen ska jag träffa projektledaren för båtbokskryssningen och sedan min förläggare, Teresa.
Vi ska prata om En liten värld, eftersom det bara är veckor kvar till releasen(Iiiiiiii) men vi ska också prata om nästa bok - just nu med arbetsnamnet Sara - som min förläggare har läst och som jag ska börja bearbeta så fort min semester är över, första februari.

Jag ska hålla mig till dess för jag behöver det, men kommer nog att få hålla fast mig för att inte slänga mig över nästa bearbetning. Det är det som det handlar om nu, inte redigering, eftersom det inte är klart än.
Jag räknar med att jag behöver två-tre veckor till för att kunna kalla det ett färdigt manus.
____________________________________________________________________________

Fredag.
Bra va?



torsdag 16 januari 2014

Åsas bildblogg från Mannes väldigt trevliga release.

Klockan nio tog jag tokslut och åkte hem.
Nu är jag så trött att jag skulle kunna somna på studs.




Dagens huvudperson, Manne Fagerlind, blev härligt uppvaktad.









Idag

hörde en veckotidning av sig och undrade om jag kunde tipsa deras läsare om en bok.
Det kunde jag visst det.
Igår fick jag några frågor om mitt eget alster från Bonnier audio, alltså förlaget som ger ut En liten värld i ljudbok.
"Om jag har tid", frågar de snälla människorna.
Tid är det jag har jättemycket av, så på mig bara.

Nu ska jag sminka min sargade överläpp och gå på releasefest.
Manne Fagerlind släpper sin tvåa.
Klick här och läs mer!



Åsas inrednigsblogg presenterar: Så får man ordning i en ny lägenhet på ett par veckor.

Nisse frågade om jag inte skulle flytta in innan jag köpte grejer till nya lägenheten "så att du får känna efter först."
Hahahaha.
Jag känner aldrig efter på det sättet. Det är pang på rödbetan.
Den enda jag tvekade på var soffan, eftersom jag hade sålt min gamla. Stor - som i hörnsoffa - eller liten, som den jag till sist valde.

Efter visningen sparade jag ritningen och jag tittade på den hundratals gånger innan jag flyttade in. Jag var också inne på lägenhetsbyte och tittade på lägenheter på den här adressen och hade tur att hitta en exakt likadan lägenhet eftersom jag inte riktigt kom ihåg hur den här såg ut efter visningen. I mitt huvud var det många fler kvadratmeter och tack vare fotona på lägenhetsbyte så kunde jag se att det var trångt. Mycket trångt. På fem gånger fyra meter, med en hel vägg fönster, behövde jag få in dubbelsäng och soffgrupp.

Här ser ni den i en spegelvänd variant (grannlägenheten) som har en mindre hall (min finns på pdf som man inte kan lägga in här, och som jag inte vet hur man gör om.)



Tricket var att göra skalenliga möbler i papper, som jag sedan vred fram och tillbaka över ritningen - om och om igen - för att få till den optimala planeringen på kök/vardagsrumsdelen och hallen som skulle innehålla soffa/fåtölj/fotpall, matbord  - stort som tusan - en dubbelsäng, tre stora skåp och en lång tevebänk. Ett litet pelarbord från mormor och två extrastolar till matbordet ville/behövde jag också få plats med någonstans.

När jag flyttade in hade jag köpt/beställt det jag skulle, allt från gardiner och plädar till matbord och soffa (som levererades samma dag jag flyttade in), och visste exakt var jag ville placera det, tack vare all förberedelse. Det var egentligen bara att ställa det på plats/skruva upp det på väggen/ hänga i taket. 

Allt utom teven. Min absolut viktigaste möbel. Den har flyttats fram och tillbaka ett par gånger.

Nu har den hittat sin bästa plats som rumsavdelare mellan kök och vardagsrum, men det var inte helt givet eftersom baksidan teven är ful som stryk (och full av sladdar)och tittar jag på den från köksbordet så ryser mina ögon.
Detta kommer jag med finurlighet att råda bot på, om än inte direkt. Det är enda lösningen jag inte är klar med och det är okej så länge. Från vardagsrummet och soffan, och faktiskt även fåtöljen, därifrån jag tittar på teven, är den optimalt placerad.

Dagens tips från Åsa är alltså pappersmöbler. Och en Nisse.
Varsågod och klipp.


Så här dagen efter ser jag förstås inte klok ut.

Håret ärhelt platt och har en ovanlig färg, och ögonbrynen gör att jag ser helt livsfarlig ut. Överläppen är okej om man inte går alldeles för nära.
Det kan vara bra att veta vad uppiffning kan ställa till med, så att man inte gör sådant samma dag (eller ens dagen före) man ska göra något viktigt som ta ett familjefoto eller gå på en anställningsintervju.
Jag läste på om trådning, och tydligen tar många kvinnor bort allt hår i ansiktet, inte bara överläpp och ögonbryn.
Jag förstår inte riktigt varför, det framgick bara av texten att det blir slätt.

Well, nu släpper vi det och går vidare ...

Till vårskor.
De har börjat visas upp nu.
(På sådana där sajter som jag aldrig skulle handla från (faktiskt mest för att jag inte har råd), men som jag mer än gärna tittar på eftersom jag på riktigt älskar fina kläder.)
De här två skulle jag kunna tänka mig i vår.



Torsdag och jag har fortfarande semester. Ikväll ska jag på releasefest, det är det enda jag har planerat idag.
Hurra!


onsdag 15 januari 2014

Hemma hos.

Favvisfåtölj bredvid ...
Hall
Misseplats
Väldigt viktig soffhörna





Och till sängen


Från matbordet ser man till vardagsrumsdel

Brunt, beigt och en skvätt turkost. Allt hänger ihop. Sonens rum och badrummet får ni inte se.
Tjohej, nu är det snart Scandal.

Utöver två något mjukare blonda färger och en decimeter kortare hår,

hade jag ju också bestämt mig för att mina ögonbryn behövde hjälp.
"Ska jag tråda?" frågade frisören som om jag gjorde det där brynen ofta på salong.
"Jahadå", sa jag.
Man ska inte vara sådär positiv och jahadåaktig som jag. Emellanåt ska man tänka sig för. Till exempel på att inte säga ja till saker som man inte vet vad de är och innebär.
Fifan vad ont det gjorde.
Och det är väl efter den erfarenheten man säger nej tack när samma frisörska frågar om hon ska tråda mustaschen.
Ni läste rätt.
Jag visste inte att jag hade en sådan, och om hon ser den ser väl alla den, tänkte jag och sa ja.

Från och med nu ska jag behålla min mustasch. Nisse är gammal och ser dåligt, så vad spelar den för roll egentligen?
Ni får inga foton.
Jag hittar bilder på nätet från den här bloggen och därför är jag numera försiktig med att lägga ut uppsvullna överläppar och igensvullna ögonbryn när det inte behövs.

I morgon ska jag på releasefest.
Kan vi hoppas på att jag bara ser len, fin och tio år yngre ut då?

Direktrapport från frissan

Lite mognare guldigt ska det bli under folien. Och så ska jag få ögonbryn. Åsas dag med Åsa fortskrider.

Ibland tänker jag att minimalistiskt är fint.

Vi kan väl säga att det stannar vid en tanke.
I min nya lägenhet (jag ÄLSKAR min nya lägenhet) finns det inte en tom meter, varken på väggar eller golv. Någon dag ska jag ta finfina foton och visa hur mycket tyg det kan gå in i en två i en förort, men inte idag.
Tänker börja med Vita huset. Avsluta säsong ett. Med sorg. Måste få tag på tvåan, men det verkar inte vara så lätt.
Alltså ska jag kolla med min videouthyrare. Det kan hända att han har ett exemplar liggande.

Vad gör ni?

tisdag 14 januari 2014

Jag har verkligen inte tagit hand om min kropp den senaste tiden (läs från november fram till nu),

istället har jag mumsat, suttit stilla och faktiskt förfallit. I alla fall är det vad jag ser i spegeln de gånger jag vänder blicken mot den.
5:2 passade mig när jag började med det efter sommaren någon gång, och att därtill sluta med vetemjöl och socker känns som en bra grej för min mage. Jag mår bra av Lchf, alltså återgår jag till den formen av mat. Mycket kyckling, lax och grönsaker.

Idag har jag inte ätit på hela dagen och det känns bara skönt. Visst är jag hungrig, och jag ska snart bli serverad av mina nittonåriga sambos, men inte värre än att det är helt hanterbart.
Det är mycket värre om jag äter under dagen, för min del funkar det bäst att helt låta bli och att äta ikväll istället.

Jag tror synen på mitt utseende färgas av det här förbannade svettningarna. Och av att jag inte har varit hos frissan på evigheter. Och av att ögonbrynen tamejtusan lever ett eget liv.
Det kan hända att jag gör något åt de två senare, i morgon.
Jag vill vara fin på fredag.
Då firar Nisse och jag ett år som par och vi ska gå till en krog i gamla stan som är med i "En liten värld."
Det kan hända att jag kvällen till ära sätter på mig en klänning.

I morgon har jag inte ett enda dyft på agendan.
Underbart.
Jag ska semesterumgås med mig själv och det ser jag fram emot.

Väldigt trevlig intervju,

och nu är jag laddad inför tvättstugan. Jag skulle tro att jag behöver köra åtta maskiner. Det blir på håret att få allt torrt, men det ska nog gå. Jag älskar tvättstugan här. Rent, stort, snabba maskiner och torkskåp.
Och när jag ändå håller på med rent tänker jag att det vore bra att skura badrumsgolvet. De två som fick en utskällning igår, städade sitt rum i natt, och nu ser det väldigt trevligt och beboeligt ut.
Ett skurat golv på det, och jag kan tänka mig att laga mat till dem idag.

Jag är en daltande mesproppsmamma i min ursprungsversion, men om jag fortsätter så kommer det att vara så bekvämt att bo hemma att sonen aldrig kommer att vilja flytta, alltså tänker jag från och med nu använda mig av nolltolerans.

Just nu känner jag mig väldigt tuff.
Om ni visste vad fort det kan gå över.

Jag har lite att pyssla med idag också,

och börjar med två stora koppar kaffe innan intervju, tvättstuga och skåprensning.

Skåprensning, undrar ni. Är inte kvinnan nyinflyttad?
Jo, det är hon. Och hon har använt ett av köksskåpen till att hiva in saker som hon inte riktigt vet var hon ska göra av. Som till exempel en såg (!) som hennes snälle pojkvän har gett till henne i present (!).
Väry romantiskt.
Och säkert bra att ha. 
Men på vilken hylla då? 


måndag 13 januari 2014

Dagens födelsedagsbarn

Catharina. Supertrevlig kväll. Mitt lag förlorade boulen men det gjorde inget.
Nu har jag avhyvlat paret som checkade in här förra veckan,  och ska lägga mig. Jag ser vita huset så bra från sängen.
Tjipp Tjipp.

Den här dagen

går till historien som en av de tröttare.
Jag har försökt att sova vid flera tillfällen, men varje gång har jag tvingats upp eftersom kroppen har kokat.
Hittills idag har jag duschat två gånger, jag antar att det blir en gång till en dagen är över.
Om sexton dagar ska jag få träffa en gynekolog och prata klimakterium. Jag har sällan sett mer fram emot ett läkarbesök.

Nu har jag i alla fall satt på mig mascaran och är laddad för boule.
Tjohej!

Ps

29 januari kommer hon ut i Italien. Visst är det vackert?



Insegui la tua stella

1
Il fatto che davanti all’ingresso dei grandi magazzini Åhléns
ci fosse il cadavere di una donna era di per sé una circostanza
bizzarra, ma d’altro canto Sonja Gustavsson era sempre stata
una donna piuttosto bizzarra, anche da viva. Non aveva certo
programmato di morire nel bel mezzo del centro di Farsta ma,
se lo avesse saputo, non avrebbe avuto niente in contrario. Sonja
conviveva con l’idea della morte da diversi anni. Il medico l’aveva messa in guardia già nel 1983, però rinunciare a fumare, bere
e godere del buon cibo l’avrebbe comunque uccisa lentamente,
una morte ben peggiore di un infarto fulminante in un centro
commerciale.
Prima di esalare l’ultimo respiro, a cinquantaquattro anni
d’età, aveva avuto giusto il tempo di pensare che era stata una
splendida idea modificare per l’ennesima volta il testamento:
quest’ultima versione era davvero molto ma molto più spassosa
delle precedenti.

I morgon är intervjun.

Det är all semester som rör till det.
Nu har jag bokat om tvättstugor, tagit bort möten på grund av vab och kan helt lugnt luta mig tillbaka i soffan.
Dagens reviderade agenda: Vita huset. Sova en stund. Boule och middag.

Gäsp.

Det kan hända att jag börjar med sovet.

Just hemkommen, och nu sitter jag här och förbättrar mitt minne med min andra kopp kaffe.

Kaffe och jag är en viktig historia, inte minst för att jag jobbade som produktchef för kaffe (Gevalia, Blå Mocca och Maxwell house) i mitten av 2000-talet (jag var rätt kass urusel på själva jobbet, men duktig på kaffet.)
Idag glömde jag att stänga av plattan på bryggaren. Vanligtvis gör jag det så fort kaffet är färdigbryggt, det räcker med tio minuters plattvärme så är kaffet förstört för mig.
Jaja, jag sätter på nytt och tjurar inte ett dugg.

Idag ska jag för första gången prata med en journalist om mina glada böcker och ikväll ska jag spela boule och äta mat med ett litet gäng som är inbjudet av en författarkollega. Jag vill fråga henne innan jag berättar mer än så och lägger ut bilder, men det ska i alla fall bli jättekul.

Ni hör att jag är väry busy mitt i semestern.
Fram tills klockan är tio ska jag se ett avsnitt av Vita huset. Jag har längtat!

söndag 12 januari 2014

Utöver en väldigt trevlig tur till Gustavsberg

och fabrikens andrahandssorteringsbutik (jag köpte inte en enda liten äggkopp), har vi mest fixat med min lägenhet idag.
Draperi, garderobsstång och lampor.

Nu tror jag faktiskt att jag är klar. En gammal lampa till ska upp på väggen bland alla mina svarta ramar, en som alltid hängde i hallen i mormor och morfars hus i Fjällbacka, och då har jag faktiskt fått in och upp varenda pinal jag fick efter dem: Ett linneskåp, en litet pelarbord, en taklampa, en liten vägghylla, en tavla och sedan glaslampan då. Den klarar jag att sätta upp själv nu när den har fått en ny kontakt.
Det är märkligt hur mycket man kan pressa få in på exakt 66 kvadrat.
Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med mixen av nytt och gammalt, och hur väl träslagen passar ihop.
Har jag sagt att jag älskar mitt hem?

I morgon är det måndag.
Inte mig emot.
Jag har fortfarande semester.






God morgon.

Eftersom jag i princip har sovit hela natten så är det en extra bra början på den här söndagen.
Idag ska jag hänga med södermänniskorna. Vi ska ta en tur en liten bit utanför stan. Fika, kolla på grejer och upptäcka något nytt.
Som vanligt ska jag sätta på mig jeansen jag köpte på HM i november eller nåt. Jag har inte tagit av mig dem sedan dess. "Boyfriend" kallas de för, de där som hänger istället för att sitta tajt.
Tack så hemskt mycket, det passar mig perfekt (och försök inte att köra apap50års-kortet med mig, de är för bekväma för att ens tänka tanken.)

För övrigt klagas det tydligen på att en HM-modell kallas plussize, för att hon ser "normal ut" och inte alls "stor."
Skitsnygg tjej som drar större storlekar.
Vad är problemet?
Ska man se ut på ett speciellt sätt om man använder storlek 44 och uppåt (hon drar tydligen 44-46)?
"Men hon ser ju ut som jag, och jag drar medium", ropar någon kändis som väl är livrädd för att kallas plus.
Give me the problem!

Det var väl det jag upprördes lite över så här på morgonkvisten.

Just nu är mitt enda problem om jag ska ta med mina vitahuset-dvd:er eller en bok hem till Nisse, och då fattar ni att jag faktiskt inte har så stora bekymmer för tillfället.

lördag 11 januari 2014

Jag ser på Vita huset och glömmer tiden.

Egentligen skulle jag ha borstat fram bilen och åkt till min Nisse, men jag gör det i morgon istället. Då har de förhoppningsvis skottat fram parkeringsplatser i stan.
Så jag myser hemma och har tänt massor med ljus och lampor. Det är så trevligt här att jag har lust att bjuda hem er allihop. Men det går ju inte, istället tänker jag övertala min son att se en film med mig ikväll när hans tjej jobbar.
Om han vägrar (mycket stor risk) så fortsätter jag med mitt vita hus.
Den är tevekvällen verkar vara rätt bedrövlig.

fredag 10 januari 2014

Jag längtar ständigt hem just nu,

och vill allra helst inte gå utanför dörren.
Det var lite överdrivet för jag är väldigt gärna på Söder, men ni vet vad jag menar.

Nästa vecka har jag någon form av agenda.
På måndag förmiddag har jag en intervju, på kvällen ska jag spela boule och äta middag med en författarkollega. På onsdag ska jag träffa Bonniers och prata om författarkryssningen och på torsdag ska jag på releasefest.
Ni hör att jag måste vila hela helgen så att jag orkar med ett sådant pressande schema under min semester.
Tre veckor kvar.
Tiddelipom. 

Kvällens tablå och jag väljer ettan med På spåret och Skavlan.
Filmkvällen bjuder på den gamla, men mycket goda, Cocktail. Med Tom Cruise. 22.00 på femman.
På elvan klockan 21. Broarna i Madison County. En älskad film av alla utom av mig. Det ska vara lyckliga slut i mina filmer, inte bitterljuva.

Om vi äter tidigt idag kan jag sedan ligga i soffan hela kvällen. 
Bra tänkt Hellberg.
Kör.


Tionde januari, och hittills har jag inte öppnat en enda bok.

Vi får se hur det blir idag, troligtvis kommer jag att se Vita huset när jag kommer tillbaka från Ikea.
Jodå, det blir en tur dit idag igen. När vi har borstat fram bilen.
Nisse var ute och la i pengar i parkeringsautomaten i morse, och enligt honom har det snöat.

Jag har inte tittat ut än. Istället har jag läst Carinas gripande reportage - och tittat på Andreas Bardells foton  - från Tchad och Burundi.
Jag, ni, och alla andra som drog den nordiska lyckolotten kan hjälpa till.
Det är buslätt. Allt som behövs är medkänsla och en mobiltelefon.


torsdag 9 januari 2014

Nu är det klart med två länder till.

 Wydawnictwo Poznanskie i Polen kommer att ge ut BÅDA Sonjaböckerna, och Varrak i Estland, Sonjas sista vilja.

Hurra!

Mail från min förläggare angående Sara

"Jag har läst och ja, du är, som vanligt, väldigt rolig, härlig, sköna karaktärer, bra plot och jag älskar att vi befinner oss i ..."

Hurra, bra början!

Jag är väldigt upptagen för att ha semester.

Igår med diverse, inklusive tre avsnitt av Vita huset.
Idag började jag min torsdag med att se det fjärde, och det blir nog allt idag eftersom jag ska hämta Nisse. Vi ska ta emot min nya diskmaskin.
Äntligen!






onsdag 8 januari 2014

Av någon anledning samlar jag på mig vätska.

Fingrarna är som korvar, särskilt långfingret på högerhanden, och en och en halv timma efter jag tog av mig strumporna har jag fortfarande märken efter dem.
Hänger det ihop med klimakteriet?
Några knep?

Nu ska tant Åsa se på Scandal. Femman, nya avsnitt.

Simona,

I love it! Vita huset, alltså.
Har inte sett mer än ett och ett halvt avsnitt, men är redan fast.
Precis som med många andra av mina favoritserier så måste man titta koncentrerat för att inte missa detaljer som kan dyka upp senare, och när sonen och hans sambo vaknade blev det lite för störigt eftersom de fortfarande packar upp och emellanåt frågar om det verkligen inte finns mer utrymme att ställa grejer på.

Nope, det gör det inte.
Det är därför vi måste köpa en byrå. På blocket. Färdigmonterad och klar.
I förra lägenheten köpte vi en lite bordskiva till köksskåpet som var bortplockat för att få plats med diskmaskinen, det blev sonens byrå. Stor och bra.
Här har vi också plockat bort ett skåp, men det fick så väldigt finurligt plats i badrummet att sonen blev utan.

På fredag ska vi till Ikea och köpa lådor. Sådana man kan skjuta under sängen och sådana man kan ställa ovanpå garderober.
Allt kommer att bli väldigt fiffigt och bra när det är klart.
På typ lördag.

Nu ska jag handla och sedan se klart andra avsnittet.
Ikväll är det Scandal. 21.55 på femman.

29 januari

ska jag träffa en gynekolog.
Egentligen vet jag inte om jag har nått menopaus eller inte, eftersom jag inte har haft mens sedan jag tog bort livmodern, men jag tror det. Jag brukar ha extremt öm överdel när jag har ägglossning, och när jag hade det gick övergångsbesvären tillbaka. Nu var det flera månader sedan, därför tror jag att jag är "klar."

När jag tittar på bioidentiska hormoner (Mia Lundin är en av de främsta på det området) så skiljer sig behandlingen åt om det handlar om förklimakterie eller menoupaus, och de östrogenliknande preparat hon rekommenderar vid menopaus har samma ingredienser som de jag har ätit i flera veckor nu. Den gestagenkräm som många känner sig hjälpta av rekommenderar hon inte om man är i menopaus.

Det är en djungel att försöka hitta rätt preparat och nu har jag bestämt mig för att i alla fall prata med en läkare om östrogen.
Vi börjar där.

Idag ska jag se på Vita huset hela dagen.
Semester, you know.
Hehe.



tisdag 7 januari 2014

21.00 idag. Sound of music.

På ettan.
Ni som följer True Blood ska visst känna igen von Trapp.
Jag följer amerikanska idol och känner därför Maria.

"Amerikansk musikalshow från 2013. Den klassiska Broadwaymusikalen i ett stort tv-event som direktsändes av amerikanska NBC i december. Här ser vi den True Blood-aktuelle Stephen Moyer i rollen som Georg von Trapp och Grammy-vinnaren Carrie Underwood som Maria. I övriga roller: Laura Benanti, Christian Borle, Audra McDonald m.fl."

Sedan julhelgen har jag haft många fler besökare på bloggen.

Nu är det här en mycket liten oas och jag kan därför kanske räkna ut att ni som är nya här har hittat bloggadressen i min böcker. Har jag sagt att ni är varmt välkomna?
Här är vi lösa och lediga, och kan prata om det mesta.

Förr pratade jag till exempel mycket om otrohet och vad det gör med oss, men det var länge sedan nu.
Alltså blev jag lite förvånad när jag fick två mail på raken idag, som handlade om just otrohet.
I det ena fallet blev jag inbjuden att föreläsa om medberoende (men tackade nej eftersom jag har pratat klart om det) och i det andra var det en journalist som behövde lite hjälp med att hitta folk som ville prata.

Själv vill jag helst prata om mina nya böcker, de som är glada och som handlar om 50-plussare. Men det är jag ensam om.
I brist på att alla slänger sig över mig och vill fråga en massa, ska jag snart förbereda författarkryssningen jag är inbjuden till i mars.
Tack, tack, tack.
Äntligen!
En hel båt med människor som måste hoppa i Östersjön för att undgå mig.
Det är helt underbart.






Liverapport från ett matbord.

Det är väldigt härligt att de är hemma!

Liverapport från Arlanda

Fika i väntan på sonen. Tror att han kom med just det planet.

På torsdag kommer den nya diskmaskinen.

Utöver priset så var det den finurliga bestickkrogen längst upp som avgjorde vilken maskin det blev.
Jag såg en sådan hos Nisses syster i somras och tyckte att det var väldigt smart.

Annars funkar det rätt bra att diska för hand. Särskilt när jag har varit ensam i två och en halv vecka.

Idag drar gänget in.
De där som ska få helt nya förhållningsorder i den här lägenheten.
Servicen tog slut 2013 och det enda som återstår av den är att morsan tar hand om tvätten.
För att hon vill.
Så medan de putsar och fejar ska jag läsa.
En blandning av måbra, krim och drama ligger i högarna.
Min plan är att öppna de första pärmarna idag.

För övrig då?
Jo tack, jag har sovit lika illa i natt.
Täcke på, täcke av, täcke på, täcke av.
Mina naturpiller funkar inte (som de gör på jättemånga andra) så nu måste jag läsa på igen för så här går det inte att ha det så mycket längre.
Tur att jag är på ett strålande humör.




måndag 6 januari 2014

Det är

två månader tills min nästa roman kommer ut (5 mars.)
Det är precis ett år sedan den blev antagen.
Nu håller jag tummarna för att Forum vill ha "Sara" också. Jag ser fram emot att få hugga tag i den eftersom den är helt obearbetad och inte faktiskt inte ens färdigskriven. Det saknas hela kapitel, men jag hoppas att min förläggare Teresa har kunnat läsa manuset ändå.
Jag har aldrig lämnat ifrån mig något så ofärdigt och har inte en aning om vad förlaget ska säga.

Men än har jag semester, tiddelipom, och lägenheten är faktiskt så klar att jag kan börja läsa och se på film som jag har längtat efter den här ledigheten.
Nu ska jag strax lägga mig i nymanglade lakan.
Hur skönt tror ni att det ska bli när jag vet att jag inte har några fler kartonger att packa upp i morgon?



Kvällens filmtips: Min brors flickvän.

Steve Carelll är som vanligt fantastisk.
Trean 20.00.

Jag lyssnar i bakgrunden eftersom jag har sett den fjorton gånger och försöker få till det sista innan jag hämtar sonen och flickvännen på Arlanda i morgon förmiddag. Äntligen!

Liverapport från ett förråd

som rymmer exakt en människa. Jag ställde julsakerna där.