Synops, synopsis, synopset, synopsen?

Vad heter det? Och vad heter det i bestämd form?
(Jag skriver ju aldrig något så jag har inte en aning)

Förutsägbara.

Det sägs så om mina Sonjaböcker ibland.
Själv är jag förtjust i just det.
Som i filmen jag såg igår, Stuck in love.
Lysande.
Jag ger den 4 Sonjor av 5 möjliga.
Att jag förstod precis hur den skulle sluta gjorde mig inte ett dugg.
Andra får gärna hetsa upp sig över spänning men det är helt enkelt inte min grej.

Jag är ynklig, buhubuhu,

men en förkylning om året antar jag att jag får stå ut med. Jag är mer oroad över att mitt vänsteröga inte gillar mina nya läsglasögon. Grrr.
De får en dag till, sedan måste jag åka tillbaka med dem. TUR att jag har ett par till, att jag inte skaffade nya för att de hade gått sönder.

Och snorsprängd eller inte; jag har ett manus att skriva klart och en titel att kläcka.
Nu kör vi.

700 ord.

Är lite raspig i halsen och därför lite ynklig, alltså är jag extrasnäll mot mig själv trots att jag missade målet.
Jag orkar nämligen inte mer idag. Istället ska jag lägga mig i sängen och försöka mig på en tupplur.
Ska ju ut ikväll, herrejösses.

Jag uppe, redo

och om en halvtimma kör vi.
Eftersom min vanliga skrivstugsleverantör tjurade ihop över mina länkningar så kan jag inte längre leverera dessa varje dag.
Men ibland. Om jag alltid använder nya sajter.

Det har jag gjort idag.
Hit åker vi.
Häng med!

I morgon ska jag träffa ett gäng gamla arbetskamrater på After work.

Och det blir inga sådana trevligheter om jag inte först har skrivit mer än tusen ord, gärna två när jag ändå har farten uppe.
Jag har också ett arbete (om än väry lyxigt, kreativt och fritt från att behöva en annan sträng chef än mig själv. Inga utvecklingsplaner, inga medarbetarsamtal, inga lönesamtal. Ingen lön heller för den delen), och från och med nu ska jag sköta det i största möjliga mån på veckodagar som normala människor gör.

Nu ska jag ser på Grey´s och sedan sova.
I morgon (suck och stön) måste jag upp tidigt och jobba.
Hehehe.

Jag har lite svårt med alla mina nya glasögon,

men jag vänjer mig väl.
Vänsterögat känns lite konstigt på glasögonen jag ska se långt med.
Läsvarianten verkar bra, jag ser i alla fall bra på datorn, men där är högerögat knäppt.
Jag tycker det är svårt med alla syntesterna hon optikern.
Är jag inte nöjd om en vecka går jag tillbaka.

Nu blir det kyckling.

1500 och jag är nöjd som tusan.

Ett hellbergskt bra kapitel har ofta följande ingredienser:

• Vi har fått se mer av hur karaktärerna funkar (fördjupning)
• Det har uppstått en liten konflikt (dramatik)
• Vi har tagit oss från A till B (action)
• Det har längtats (känslor)
• En överraskning dök upp på sista raden, men vi får inte veta mer om den på ytterligare två kapitel (cliffhanger OCH dramatisk vändning på gång.)

Det var det.

Nu ska jag hämta mina nya läsglasögon.

Ute är det nästan vår.

Toodeloo.

Good morning, book lovers.

Fem i halv sju klev jag ur sängen och nu är jag mätt, färdigläst och förberedd på ett skrivpass.
Om fyra-fem timmar är jag nog klar.
Vi hörs då.
Tjingeling.

Haha, det blev väldigt roligt

med gigantiska glasögon.
Jag undrar hur man får bilderna mindre? (Jag har förminskat bilden nu, men i datorn inte telefonen.)
Vet ni?

Då provar vi ett inlägg från mobilen

Jag tänkte att jag skulle få med ett foto men vet inte hur man gör än. Jo men det funkar tror jag. Mina nya glasögon. Väldigt fina tycker jag.
Tja, det var väl det.

Men tjohej Åsa Birgitta,

du fick lite gjort ändå. Klapp, klapp, klapp.
I morgon kommer jag att ställa väckarklockan på halv sju.

Jag sov konstigt i natt (kattkräk, svett, toa, spöregn mot fönsterbleck, öppet fönster), och därför  länge i morse. Min första fundering på kaffe kom 04.55, sedan 08.00. När jag klev ur sängen klockan TIO var jag vimmelkantig av koffeinbrist.
Jag behöver sätta mig i min skrivstol betydligt tidigare än så om jag ska få något gjort.

Idag har jag inte en enda tevekvällsrekommendation.
Urtrist!

Jag tänker läsa istället.
De sista månaderna har jag snuttläst på allt möjligt. Nu tänker jag plocka en ur högen och faktiskt läsa klart.
Det blir Karin Wahlbergs Än finns det hopp, eftersom den ligger överst.
Under den ligger det också godingar.
Åh, vad jag ska läsa i januari när jag har lämnat manuset till Sara. Två böcker i veckan, minst!
Jag tänker nämligen vara skrivledig då och bara njuta av min nya lägenhet, en restresa med N, böcker och teveprogram.
Det blir en bra uppladdning för releasen av En liten värld i slutet av februari.

Snyggast.

NU ska jag börja skriva!

Jag fastnar i tankarna på min nya lägenhet.

Hur jag ska möblera den? Var jag ska sitta och skriva eftersom jag måste ha datorn i knäet och därför en bekväm skrivplats (till skillnad mot nu i min nuvarande fåtölj som inte alls är skrivskön.)
Hur ska jag få plats med dubbelsäng, soffa och matbord OCH var ska teven stå eftersom jag måste sitta exakt framför när jag skriver (utan teve ingen bok, som jag brukar säga.)
Min gamla lägenhet var oerhört lättmöblerad, med långa väggar utan fönster. I den nya är det bara öppna ytor och den enda långa väggen består av fönster.
Spännande.

Om jag skriver något?
Inte ett ord.
Än.
Men jag har hittat en skrivlya. Den skulle jag kunna tänka mig på riktigt.
99 tusen Euro på Mallis.
Som hittat!

Ett sjunde land har lagt bud

på Sonjas sista vilja. Hurra för det.

Jag är så ofantligt tacksam för allt som händer just nu, inte bara professionellt utan även privat.
Och när jag är tacksam gråter jag. Lite klimakterie på det så kommer det floder. Inte en enda av de tårarna är just nu av sorg.

Idag har jag fått ett par timmar för mig själv med sonen. Jag hängde med till doktorn, och sedan shoppade vi och fikade. Och pratade.
De händer så sällan att vi två gör något ihop, att det blir något att gråta för även det.

Eftersom doktorsbesöket kom plötsligt - och jag fortfarande har mina prioriteringar glasklara - hann jag bara skriva en tredjedels sida idag.
Jag känner att jag tar igen det i morgon.
Är ruskigt laddad.

Ps, hade jag vetat att det drog igång idag hade jag rekommenderat Sommarpratarna 20.00 på ettan. Men det finns på Svt-play.  Tack och lov. Utmärkt teve. Utmärkt!

Och tydligen är det en ny omgång av "Let´s dance" på gång.

Ingen har ringt mig i år heller.
Ni som har dansat med mig vet att jag skulle vara grym!

Har jag kommit igång?

Har jag skrivit de tusen ord som krävs för att jag ska nå min deadline, 15 december?
Nej, det har jag inte.
Istället har jag ägnat mig åt precis ingenting, vilket förvisso är trevligt men jag har en arbetsdag och måste TA TAG i den.
Jag gör det nu.
Två koppar kaffe, sedan kör jag ett par timmar.
Jag kommer att vara supernöjd efteråt.

Mot kaklet.
Kämpa Hellberg, kämpa!

Ska vi hjälpa till?

Det här har vi alla råd med.
Röda korset "SMS:a AKUT till 72 900 och skänka 50 kr."

UNHCR för FN:s flyktingorgan. SMS:a TYFONHJÄLP till 72980 och du skänker 100 kronor.

Just nu har jag råd att skicka flera sms, en annan månad kan jag bara avvara 50 kronor.
All hjälp är förstås värdefull, oavsett storlek.

Bilfixdag,

i alla fall på förmiddagen.
Det ska bytas halvljuslampor och lokaliseras vattenläcka.
Eller lokaliseras och lokaliseras. Jag vet var den är.
En mycket trevlig man kom fram till mig på parkeringen och visade mig exakt var det läckte. Och berättade hur mycket reservdelen kostade (sisådär 400). "Jag är bilmek", skrockade han och pekade på sin bil, en exakt likadan som min, som hade gått 35 tusen mil. 16 tusen mer än min som jag trodde var skrotfärdig.
Jag borde bett om hans telefonnummer.

I eftermiddag ska jag skriva bok.
En som är så bra att ni dånar!

Väldigt trevlig helg.

Jag är fortfarande på Söder. Sjavar runt osminkad i säckiga mjukiskläder och tycker mest att jag äter, faktiskt.
Marshmallows. Fläskfilé. Nötter.
Säg nåt, och jag har ätit det, som jag brukar säga.

Nu blir det glass och Solsidan.
Tjohej.