torsdag 31 januari 2013

Den här läsaren var inte så nöjd.

"Om jag hade varit 16 år och det hade handlat om flickor i samma ålder hade jag nog tyckt att den var underbar. Grundtanken med fyra väninnors starka vänskap där en av dem dör och efterlämnar ett stort arv efter sig, är helt fenomenal. Men boken bara travar floskler på varandra. Att tre mogna kvinnor ska vara så fullständigt usla på kärlek och relationer är inte trovärdigt på något vis. Om författaren nöjt sig med att beskriva EN av kvinnornas krångligheter i kärlekslivet hade det väl varit ok, men alla tre? Finns inte på kartan. Djup besvikelse!"

Och så kan det ju vara, att man inte gillar det man läser (eller lyssnar på i det här fallet) men det här  "Att tre mogna kvinnor ska vara så fullständigt usla på kärlek och relationer är inte trovärdigt på något vis" 
är faktiskt trovärdigt. Dessutom är de inte usla, de är rädda. Det är en helt annan femma.

Min vän Simona och jag

bor i olika delar av stan, vilket gör att vi kan pryda varsitt magasin den här månaden.

Simona i Järfälla
Jag i Farsta.





























Tack till Pernilla, som själv prydde Tyresömagasinet för ett par månader sedan.
Det var hon som tipsade redaktören om andra författare i förorten.

Jag har som vanligt vaknat tre gånger.

Klockan ett, tre och fem.
Eftersom det är vårtemperaturer ute sov jag återigen med öppen balkongdörr, men det hjälpte inte ett dugg.
Jag undrar om matomläggningen påverkar, måste nog googla det.
Har nu gått ned hälften av det jag har som målsättning. Vågen verkar ta ett skutt nedåt en gång i veckan och natten till idag hoppade det till igen.
Och banne mig om inte magen äntligen börjar retirera.

Nej, vad sägs om en tänkarstuga?
Jag duttredigerar fortfarande och det mesta försiggår just nu i huvudet (till skillnad mot när jag skriver; då är mitt huvud tomt och allt sker i kontakten med tangenterna.)
Det är då man måste alltid måste ha en anteckningsbok med sig, för plötsligt kan det stå helt klart hur man kan lösa eventuella manusutmaningar.

Tja, det var väl det.
Håll fast er i stormen!

onsdag 30 januari 2013

Jag ska måla mina naglar och vara snäll mot händerna

Det är jag genom att fuktbomba dem.
Först måla klart: underlack, två lager färg och sedan överlack, därefter insmörjning. Om och om igen tills ingenting längre går in i huden.
I morgon kommer händerna att vara som nya.

Den här färgen ser väl pigg ut?





Någon form av ljus har för första gången uppenbarat

sig idag. Alltså utomhus. Har jag inte helt fel lutar det åt att det är en SOL!
Jag går ut och kollar in fenomenet och återkommer med rapport.

Åsas väskblogg presenterar

en vårpralin från Karen Millen.

Visst längtar vi lite efter gröna löv?

Jag vet i alla fall att jag gör.

Igår rattade jag Forden upp för backen till Fåfängan. Det får man säkert inte, men det var ju inte direkt någon kö upp om man säger så.
Väl där var det iskallt. Men vackert.
Jag borde verkligen åka dit en grön dag istället för mitt i vintern även om utsikten över Stockholm är magisk vilken årstid som helst.

Min förort är så grå idag att det är svårt att urskilja de grå husen från de grå träden och den grå luften för att inte tala om den grå spegelbilden.
Alltså har jag gjort bloggen grön och lagt in en bild på mig, i grönt.

Tjohej.


Om det ändå fanns någon form av

logik i borrandet från lägenheten ovanför mig ...

Annars då, Hellberg?
Jo då, tackar som frågar.
Livet leker.
Jag äter knäckebröd, kan inte sova, har galna grannar och är fortfarande utan bokavtal ... men annars är det faktiskt toppen

Jag jobbar vidare på "manuset."
Och dagens mentala skrivstuga ser ut så här.
Häng med!

tisdag 29 januari 2013

Jodå,

man hittar en romantisk komedi även i kvällens tablå. "Runaway Bride", som har sina poänger. Bäst är Julia Roberts fästman, coachen.

Jag gillar och ger den betyget: Se den.
21.00 på nian.

Det var väl väl det.
Önskar er alla en trevlig tisdagskväll!

Hur går det med viktminskningen,

kanske ni undrar?
Igår kände jag mig så smal att jag provade mina jeans.
Hahaha.

Men det går nedåt; 3,5 kilon på lika många veckor. Allt taget uppe och nertill, ingenting på mitten ...
4 kvar.
Kämpa Åsa, kämpa!

Tevefyradoktorn pratade om rökning idag,

men det är väl tveksamt om någon hörde vad han sa?


Före semester.







Efter semester.












måndag 28 januari 2013

Ikväll 21. 00 blir det knepigt.

På ettan startar en ny dramakomedi, Molanders, och på fyran en dansk kriminalare, Dicte.
Vad väljer ni?

Det kan hända att jag istället lägger mig och läser ut min bok.
Den sista femtedelen är mer än värd att sträckläsas, för tyvärr har jag duttläst mig igenom den här boken.
Läsupplevelsen blir för mig så mycket större om jag kan läsa en hel dag; börja till frukosten och inte sluta förrän boken är utläst.
Så blev det inte med den här och det är synd, för den är bra som tusan.

Tja, det var väl det.
Jag tror att vi hörs i morgon.

Finfina kommentarer

om Sonjas sista vilja som ljudbok.
Hyllas bör förstås Kerstin Andersson som läser.
Vad glad jag blir! Tjoho!

Plusgrader i förorten.

I södra Sverige ska det blir blötsnökaos på onsdag.
Tur för mig då att jag bara behöver sitta inne och titta ut.

Även den här veckan ska ägnas åt redigering och visst lockar en skrivstuga en sådan här dag?
Kolla här!

söndag 27 januari 2013

Svaga sångerskor kan möjligtvis klara sig i en grupp,

men på "så ska det låta" har det sällan låtit falskare än det gör idag.
Det viftas mer på hår än fokuseras på sånginsatsen och då tycker Hellberg att man slarvar med uppdraget.
Jag måste helt enkelt byta kanal.

Ja, då kan man ju undra hur jag har tillbringat

den här dagen eftersom det inte finns ett skrivspår i något manus, knappt några blogginlägg och inte ens ett filmtips.
Jag har pratat i telefon i tre timmar, lagat mat, sett ett teveprogram med sonen och ... tja, det var väl det ungefär.

Ordning i leden.
Här kommer kvällens förslag:

På fyran, 21.00, visas Taken, som jag har för mig var bra som tusan. Med Liam Neesen.
På elvan 21.00: Hemma bäst. Romantisk komedi med Matthew McConaughey (I had to google that name) och Sara Jessica Parker. Helt okej.
På trean, också 21.00, Trubbel i paradiset. Komedi om tre par. Bra, men håller inte för att se igen.

Där har ni det!

"En man som heter Ove"

ska bli film.
Jag satsar en hundralapp på att Philip Zandén kommer att göra huvudrollen.

Vi var hemma hos Pernilla.

Alm. Hon med "Alltid du", ni vet.

Det var fantastiskt.
Vilka kvinnor, vilka öden som berättades. Om mod. Om livsglädje.
Armhår reste sig och i nästa sekund:
Skratten!

Nedan ses Pamelas och Simonas förslag på en diskret variant av "Fuck off."



Maten!
Pernilla hade gjort ett underbart bord med plock som passade perfekt, även för den kolhydraträdde.
Fattar ni vad gott det var





















Det är en sådan makalös ynnest att få tillbringa en kväll med smarta, roliga, godhjärtade och inte förglömma, skitsnygga, damer, som alla bär på en historia som de kan tänka sig att dela med sig av.

Jag la mig lycklig och sov hela natten.

lördag 26 januari 2013

Jag har verkligen försökt att sova,

men mina nya grannar, som började renovera någon gång i slutet av nittonhundranittiosju, har förstås haft julafton eftersom det är lördag.
Tyvärr är de lika oberäkneliga som en svensk sommar, vilket gör att när jag väl tror att det är över så vilar de bara borrjävulen i de tjugo minuter det tar för mig att somna.

Tröttheten kommer dock att gå över när jag träffar brudarna.
Ni får allt skvaller i morgon.

Det här med min sömn ...

Nej, förresten, vi struntar i att prata om den.

Istället kan vi väl fundera på vad jag ska sätta på mig när jag ska på skrivbrudsträff?
Nu kan jag fortfarande inte ha 90% av innehållet i min garderob vilket förstås gör det mycket lättare att välja. Det är den eller den som gäller om jag inte vill gå i morgonrock.

Innan dess ska jag inte göra något alls förutom att läsa ut min bok.
Det är en otroligt bra lördag i förorten.
Vad gör ni?

fredag 25 januari 2013

Jag misstänker starkt att dagens gäster

inte gillar damm och därför tar jag, som man säger, tag.
I mycket maklig takt.
Jag sippar på lite kaffe, flyttar en penna, veckar pannan och funderar på hur jag ska lösa dilemmat i mitt manus samtidigt som jag petar med en dammtrasa lite här och där.
Att damma i morgonrock är inte att rekommendera, men jag tänkte att när jag är klar med det här kommer jag vilja duscha dammet ur håret, och att det verkar vara överkurs att klä på sig en massa städkläder då.
Ja, ni fattar.

I morgon ska jag vara gäst.
Tillsammans med en massa skrivbrudar.
Det är ju inte klokt vad det också kommer att vara trevligt!

Vilken dag!

Charlotte Perelli är gravid, en ölgås är värd hundratusen och det är FREDAG.
Tjoho!

torsdag 24 januari 2013

Tjohej

Här kan man provlyssna på första kapitlen i Sonjas Hemlighet som, tillsammans med Sonjas sista vilja, finns för nedladdning lite här och där från och med idag.

Vilken fantastiskt trevlig kommentar:

"Hej Åsa! Vi läste dina underbara böcker om Sonja mellan jul o nyår i Las Palmas! Lättlästa o mysiga böcker som jag inte ville lägga ifrån mig, ett tack till dottern Hanna Lans som gav oss dem! Jag har rekommenderat dem på facebook. Lycka till med det du gör nu o framåt.
Hannas mamma Birgitta "

Här är Hanna och jag på Kungsmässan i december.
Och här är hennes utmärkta blogg!


Åsas skoblogg presenterar

Vårskor från Karen Millen.com. 


Redigeringen går framåt.

Idag har jag försökt att få person ett och två (eller sju och åtta, det är inte så noga) att träffas på ett annat sätt. Det påverkar mer än ett kapitel och då gäller det att vara med eftersom det ibland handlar om pyttesmå detaljer. I det här fallet handlar det också om släktskap, där någons farbror kanske inte kan vara det längre.

Ungefär så.
Nu ska jag träffa mina vänner.
Det är banne mig en ynnest.

När jag skrattar åt grejer i mitt manus,

tror jag att ni kommer att göra det också.
Hehehehe.

Har jag berättat

att jag hickade till första gången jag såg den här trädgården på Ibiza?
Den är snudd på identisk med den som finns i mina böcker, och som ligger på Mallorca.
Anyway, den får bli dagens mentala skrivplats (under solskyddet vid poolen) när jag går igång med redigeringen av "En liten värld."

Det enda som står på agendan utöver de,t är att fika med två personer som vet allt om mig, och jag allt om dem. I alla fall vet de och jag en hel del om det som gör ont.
Det är fantastiskt att vi kan garva ihop bara några år senare.
Och gråta om det skulle behövas.
Jag tror nästan att jag fick ett nytt liv när jag vågade göra mig sårbar.
Det kan jag tacka bland annat dagens fikakompisar för.

Och den här har jag visat förut.
Love it.
Om sårbarhet och självkänsla.





Min agent kommer, så som agenter gör,

att visa upp Sonjas sista vilja för filmbolag.

Om det nu skulle vara så att ett bolag nappar och köper en option betyder inte det att det blir en film till sist.
Jag har en författarkollega, vars bok köptes för hundra år sedan. Vart annat år tecknades en ny option på att göra film av hans bok men någon film var aldrig i sikte. Jag har för mig att detta pågick i bortåt tio år.
Till sist sa min kamrat nej och kunde bryta kontraktet och visa boken för andra filmbolag.

Kajsa Ingemarsson berättar i sin blogg att hennes bok "Små citroner gula" köptes som option 2006.
Nu, 2013, kommer filmen.

onsdag 23 januari 2013

Jag behöver inte eftersom Pernilla

säger det så mycket bättre.


På de romantiska komediernas topplista

ligger väl ändå "Notting Hill"?
Se den (igen) på åttan ikväll 21.00, eller gör som jag, se Scandal på femman.

Det var väl det.
Jag tror att vi hörs mer i morgon.


På fyran visar man en ny träningsform

som går ut på att ... ja, det fattar jag kanske inte riktigt, men man är två och lyfter och bär runt på varandra.
Kroppskontakt på det sättet är verkligen inte min grej.
Euw!
Jag hade aldrig klarat en sport som till exempel brottning.
Kanske hockey. Fysiskt kontakt med mycket tyg emellan.

Men kanske allra helst tennis. 20 meter från motspelaren.
Jag måste vara väldigt kär för att vilja gå närmare än så.

Den här dagen handlar om flirt och charmerier.

Jag måste säga att temat för mina böcker är otroligt najs. Skriver man krim måste man igenom ve, fasa och blodiga mord; i mina böcker himlas det med ögon och hånglas.
Håll med om att det senare är trevligare?

Dagens skrivstuga ser ut så här.
Det ser onekligen ut som om många får plats. Häng med för tusan!

tisdag 22 januari 2013

Men åh, vad bra.

Då kan jag promenera och köpa mina värmeljus.

Fördjupning är ett

vanligt förekommande redigeringsord som oftast betyder att man som författare ger karaktärerna mer kött på benen: defekter,erfarenheter, barndom, misslyckanden, framgångar, grymhet. Ungefär.
Lite fler bottnar än en. Vi är människor är ju inte direkt endimensionella.
Man kan också fördjupa konflikter förstås, men för mig handlar det allra mest om karaktärerna. I alla fall för stunden.

Det är lite pilligt att hitta de bästa ställena för det i texten. Jag skriver så oerhört tajt redan att det är en utmaning att hitta rätt ställen att sprida" köttet" på, snarare än att proppa in allt i ett kapitel som är den enkla, men trista, lösningen.
Jag har extremt få sidor i mina manus där jag sammanhållet beskriver min karaktär, istället får den i dialog eller genom handling visa vem den är. Tankar funkar också. Och speglingar från karaktärskompisarna.
Det betyder att du kan få hårfärgen berättad för dig i ett kapitel och längden på benen i ett annat.
Typ.

Äh, ni fattar och jag pillar på.

Ikväll ska ni förresten se "Huset vid sjön."
Nian 21.00:

"En ensam läkare och en frustrerad arkitekt skickar kärleksbrev till varandra. Så gör de den häpnadsväckande upptäckten att de lever två år i tiden ifrån varandra och de måste uppdaga sanningen om deras kärlekshistoria innan det är för sent."
I rollerna: Keanu Reeves, Sandra Bullock. Regi: Alejandro Agresti.

Igår klev livet in och något redigerande blev det inte.

Idag sätter jag igång direkt och här kommer dagens skrivstuga.

måndag 21 januari 2013

Det är ju så att mina Sonjor strax kommer som ljudböcker.

(Och pocketen, som har varit slutsåld på nätet i över tre veckor, ska komma in på lagret igen idag! Sägs det ...)

Anyway: Lyssnar ni på ljudböcker? Jag tänkte ha en utlottning snart och vill kolla intresset.



Har jag kommit igång.

NEJ!
Jag tvättar.
Och tittar på mina amaryllisar som fortfarande inte har slagit ut (alltså andra stängeln.)
I den här familjen dödar man ingenting, alltså får de vara trots att det snart är midsommar.
Man kan säga att jag förmänskligar allt som lever.
Inte minst den här som jag behandlar precis som en bebis.
Här kröp han in under min arm i morse. 


Redigering!

Jag börjar lite smått idag, trots att ingenting är signerat än. Inputen jag fick från förläggaren är dock så bra att det ändå gynnar manuset med en bearbetning.

Och när man ägnar sig åt manus måste man ha en skrivstuga, visst känns det som om det var länge sedan?
Här kommer den.
Nu kör vi!

söndag 20 januari 2013

Dagens romatiska komedi går på elvan.

"Trogen tjur sökes", med Hugh Jackman och Ashley Judd.
Dagens pangpang är fyrans "Shooter." Bra film, om man föredrar läskigheter framför hångel.
(Det gör jag naturligtvis inte jag.)

Sonen är hemma från Östersund och det låter från hans rum igen.
Det känns bra.


Ewa Fröling.

"Stjärnorna på slottet". Vilken kvinna.

Jag somnade om. En kortis.

Det blir mer av den varan senare. Är seg som en råtta.
Men är helt otippat glad. En riktig muntergök bara så där.

Och så är jag superpeppad att börja peta i mitt manus.
I morgon. Då ni.

Jaha, halv fem. Hur tänkte du där?

Den som det visste.
Jag knep verkligen ihop ögonen för att somna om.
Istället åt jag frukost. Det kan jag göra vilken tid på dygnet som helst och inte mig emot om det blir flera gånger. Som det kommer att bli idag eftersom jag antar att jag kan somna igen om en timme eller två.
Så länge dricker jag ännu en kopp kaffe och tittar på Grey´s.

Vad gör ni?

lördag 19 januari 2013

Robert har läst

"Sonjas hemlighet."
Hurra och tusen tack!

Ett kilo till bye bye

4,5 kvar.
Kämpa, Åsa, kämpa!

Lördag

och i min stad är det jättekallt.
Härligt, tycker jag som fortfarande kan sakna Sälen och Tandådalen (där jag jobbade 84-86)
Som kallast var det när man skulle skida över fjället från ena området till det andra och nästan inte kunde ta sig framåt i blåsten på toppen. Jädrar, i min frysbox.

Och så körde vi skoter, såpass att jag dängde mina kollegor rejält när vi hade en tävling många år senare när jag var på skidortskonferens med ett annat jobb. Då var gubbarna imponerade, kan jag berätta. Eller kanske  mest sura. Strunt samma.
I love köra skoter och har inte gjort det på kanske 25 år.
Idag är en sådan dag när ett längt till Sälen kan komma.



fredag 18 januari 2013

En av mina favoritfilmer

går på åttan ikväll: Presidenten och miss Wade. Den kallas drama men har de flesta attribut en romantisk komedi ska ha. Michael Douglas och Annette Bening är en underbar kombination.
Mitt betyg: se den, för tusan.
21.00.

Det enda som ställer till det för er är konkurrensen med "It´s complicated" på trean, 20.00, men för mig är det lätt eftersom jag gärna ser"på spåret" och har treanfilmen på dvd.

Det var dagens tips från Farsta.

Jag hoppas att den unga kvinnan

- som genom en olyckshändelse startade saltsjöbanetåget - klarar sig.
Vad rädd hon måste ha blivit när tåget började röra på sig.

Fredag. Buskallt ute. Jag har klippt mig. Typ fyra centimeter. Jag som hade tänkt fjorton. Det blir kanske nästa gång.

Ikväll då? Fredag, och sonen är fortfarande i Östersund.
Party, gå på krogen, lite rajtantajtan?
Moahahaha.
Jag kommer att ligga så stilla att katten blir orolig.

"Han har lurat alla på planeten"

säger en besviken idrottsman efter Lance Armstrongs avslöjanden.
Jag vet inte jag, men jag har lite svårt att bry mig om en cyklist fuskar sig igenom sin idrottskarriär.
Men så är jag numera så långt från en idrottare som det går att vara. Dagens flås består av en promenad till centrum.
Fram och tillbaka, 300 meter.
Tröttåsa orkar inte en meter till idag.

Om man vaknar tre gånger under natten

och verkligen inte kan somna om utan istället äter frukost halv sex, kan det hända att man måste återgå till sängen senare under dagen. Det känns troligt just idag.

Har sett en film.
Betyg: Så där va.
Dessutom ljuger det svenska omslaget som lyfter fram Malin Åkerman. Det är Chris Messina och Jenna Fischer som spelar huvudrollerna (med den äran i en rätt tunn story.)

















I orginal heter filmen "The Giant mechanical  man" och omslaget ser egentligen ut så här:


torsdag 17 januari 2013

Jag har just pratat med Fjällbacka

och vi har bestämt att jag ska komma hem dit i vår och prata om mina böcker.
Vår.
Ni fattar, väl?
Ingen snö. Inga minusgrader.
Och att det är snart? Förstår ni det också?

Vilket betyder att sedan är det sommar och så blir det höst, minusgrader, snö och God Jul innan någon hinner säga advent.
Jag har levt väldigt, väldigt länge, jag vet sådana saker.

God morgon.

Ska vi prata om Brynäs, och att de tog SM-guld förra året?
Årets säsong går nämligen inte att prata om.
Och helt ärligt har jag inte så stor koll på laget längre. Alla jag kände (när jag jobbade med sponsring och Gevalia, typ 1999) är förstås borta sedan länge.

Men det är kul att hålla på ett lag som jag gjorde då. Jag såg hur många matcher som helst och tvingade sonen hålla på laget.
Tipset där är att lassa på med kepsar, flaggor och tröjor. Jag kan dock inte lova att det hjälper.
När han fick bestämma själv visade det sig att han alltid hade varit Djurgårdare.

onsdag 16 januari 2013

Ska vi hissa lite kanske?

Peter Jöback och Mia Skäringer som - igen - vågar prata om det som ingen vågar prata om.
Heja!

Arlanda tur & retur.

Jag gillar ju det där stället och känslan av att vara på väg. Nu var det sonen som skulle åka till sin flickvän och jag fick åka hem till min katt, men ändå. Jag fick lukta lite på miljön. Titta på flygplan. Se när de tog bort blocken och rullade ut planet från gaten.

När jag körde in i garaget fick jag ett sms om att han var framme.
Östersund eller Farsta är same same från Arlanda.


Marknadsmöte med min agentur,

Grand agency. 
Sonjas sista vilja ska visas upp utanför Sveriges gränser och det kan ju gå precis hur som helst.
Jag siktar förstås högt och har svårt att se någon annan än Pierce Brosnan som Michael när Hollywood förstår vilken finfin film boken skulle bli.

Utöver den mycket tillfälliga hybrisen är jag en tröttåsa idag. Jag ska skjutsa lite och sedan ligga i soffan resten av kvällen.
Tevetips: Mia på Grötö, fyran 21.00 och Scandal på femman, 22.00.

Det var väl det. Vad gör du?





"Författaren Åsa Hellberg lyckades igen."

Så skriver Soffie69 om Sonjas hemlighet.
En bättre start på en onsdag går väl inte att få?
Tusen tack, Soffie!

Gårdagens skrivmingel var trevligt som tusan och det blev sent sådär som det gör när allt är så himla kul.
Hellberg 51 har ögonen vid knäna idag men är på ett strålande humör.
Jag ska till min agentur för marknadsmöte.
Hurra.
En kopp kaffe till och jag är med i matchen.

Ps, bilder från gårdagkvällen finns här hos Pernilla.

tisdag 15 januari 2013

Tänk att den blommar.

För mig är det stort.
Och allt det vita ni ser utanför har ramlat ned idag.

Skrivmingel ikväll.

Jag har aldrig varit med, men enkelt sagt är det ett stort gäng bok och skrivtokar som träffas och snackar.
Vissa ska prata högre än andra, bland andra jag, Pernilla Alm och Dag Öhrlund.
Det ska blir roligt som tusan.
Är det någon av er som kommer?

måndag 14 januari 2013

Och kvällens sista inlägg:

Film.
The wedding date. Nian. Nu (21.00). Betyg; sevärd.

Fråga lchf

När jag åt som tidigare så ökade min hunger gradvis mellan måltiderna, nu kommer den helt plötsligt och i full kraft på en minut (och efter nästan exakt fyra timmar).
Är det så för er?

Min skrivbok

fick förstås hänga med på dagens möte.
I den skrev jag ned alla synpunkter som förläggaren hade och nu finns de där tillsammans med allt jag skrivit ned under tiden jag arbetat med manuset.
Viktigast är nog de korta noteringarna jag gjort om varje kapitel. De gör att det blir lätt att se var i manuset jag kan mejsla karaktärerna ytterligare.

Omodernt med skrivbok?
Bah. Struntar väl jag i!



99.99.

Hundra blir det först när signaturen är på plats, men nu är det nära att jag har ett nytt förlag.
Efter mötet där vi pratade om mitt manus och mig och lunch där agenturen anslöt och vi pratade ännu mer om manuset och mig, fikade jag med Suzanna.
Ett perfekt avslut på en superdag i stan.

Nu är mascaran borta, håret sitter i en tofs och jag ska laga mat.
Ingen säger hur bra jag är, bara att han är hungrig.
Det är tvära, men helt underbara kast.

Summering efter en veckas socker och kolhydratskoll:

Minus ett kilo och minus en centimeter här och där. Bra och motiverande början.
Sex kilon kvar.

Kämpa Åsa, kämpa!

söndag 13 januari 2013

Stooora kycklingfileér,

Stek lätt på båda sidor och in i ugnen på 200 grader 15 minuter (jag skär ett snitt i dem så att de verkligen blir klara.)
Herrejösses, de blir himmelskt goda.

Kvällens film heter "Galen i kärlek", med Jack Nicholson och Diane Keaton (som tyvärr alltid är samma "karaktär" i de filmer jag har sett med henne. Eller så spelar hon alla roller på samma sätt? Jag vet inte vilket som är vilket med henne. Jag vet bara att Meryl Streep aldrig gör samma roll två gånger. Inte vad jag har sett i alla fall.)
Filmen är bra, Keaton till trots.
21.00 på femman.




Fem män bestämmer sig för att våldta en kvinna.

Hur är det möjligt?
Fem?
Ingen av de fem säger stopp.
Ingen av de fem ringer polisen.
Ingen av de fem går därifrån.
Jag förstår inte hur det är möjligt.
Har de bestämt sig innan? Pratat ihop sig om att det vore en bra idé?
Var det en hämndaktion eller ett infall, och hur kommer det sig i så fall att alla är med på det?
Jag förstår inte.
Fem.
Fy fan.

Mitt manus.

Åh, vad länge sedan det var vi pratade om det.
Jag ska prata om det i morgon. Med ett förlag som har läst det. Har jag sagt det. Va? Va? Va?

Jag redigerade det en gång innan jag skickade iväg det till förlaget och min agent.
Vi pratar alltså om det som  kallas ett grovmanus. Det betyder att det är långt ifrån färdigt.
I mitt fall, om det blir antaget, får jag nog lägga till lite här och där. Vara lite tydligare. Fördjupa karaktärer, ge dem lite mer bakgrund.
Min agent hade flera bra påpekanden (de är så lätta att ta när någon har sagt att det är ett av de bästa grovmanus hon någonsin läst ...) och efter morgondagens möte får vi se om jag har fått fler.
Jag längtar efter att hugga tag!

En annan sak.
Är inte alla tevemänniskor väldigt bruna? Reser alla bort över jul? Varför det?
Det är ju den enda delen av vintern som faktiskt är härlig.


Kristin Kaspersen på fyran

är baske mig snyggare än någonsin.
Heja!

God morgon.

Det ser ut att ljusna i min förort och eftersom det inte gör det varje dag tror jag att den här behöver en promenad.
En ohalkig.
Flera dagar den här veckan har jag trippat fram, livrädd för att halka och ramla på min redan så ömma svanskota.
Jag och pensionärerna i huset tipsar varandra.
"Gå till höger, det är lite uppkört där", säger vi omtänksamt när vi möts i början av den lilla backen som leder  till huset.

Idag ryker julstjärnan som ersätts av en vanlig lampskärm på en vanlig lampfot.
Hej då julen.
Snart är det påsk.
bild lånad från http://josefinlchf.wordpress.com/2012/04/05/paskagg/ 

lördag 12 januari 2013

Jennie har läst Sonjas hemlighet.

Tusen tack!

Trean nu.

Underbar film. "Jane Austin book club."
Betyg: Se den!

På tisdag kommer Sonjas sista vilja som ljudbok.

Jag undrar om jag kommer att lyssna? Jag har kamrater som tycker att det har känns jättekonstigt med en röst till sin bok, så jag kanske ska låta bli. Man blir lite lätt fånig med sina egna alster.

Jag har dock full förtroende för förlaget Hör Opp och Kerstin Andersson, som är den som läser. Stackarn, det kanske var hemskt att läsa in mina böcker. Det har jag inte ens tänkt på. Tänk om hon egentligen gillar lite svårare saker? Jag kanske borde skicka en chokladask?

Och så har jag en fråga.
Heter det att man läser ljudböcker?
Och i så fall, gör ni det?


Jag somnade om, vaknade, och åt en frukost till.

Det är bra, jag har en viktig vecka framför mig och måste vara pigg.
Måndag: Hemligt möte med hemligt förlag på hemligt ställe (!!!!!!!!!!!!!!!!)
Tisdag: Skrivmingel.
Onsdag: Marknadsmöte med min agentur.
Torsdag: Fika med vänner.

Nu ska jag läsa bok. Igen. Den är bra.


Jag la mig hungrig

och vaknade hungrig kvart över sex. Det var inte mycket att välja på.
Nu är jag människa igen och medan ni sover ut ska jag läsa klart min bok.

Ps, såg en fin film igår. Underbara skådespelare.
Handling i korthet: Par gifta i 31 år.Äktenskapet har gått i stå; inget sex på flera år, ingen ömhet, knappt några konversationer. De behöver hjälp. Tycker hon.
Betyg: Se den!



fredag 11 januari 2013

Det här är ett otroligt sorgligt

avsnitt av Grey´s anatomy.
Jag gråter och har inte något godis att trösta mig med eftersom jag inte äter godis just nu.

Tyvärr har jag inga direkta tv-tips inför den här fredagen.
Det går en rätt söt romantisk komedi på trean klockan åtta, men jag ska se På spåret och struntar för en gång skull i romantiken.

Nu börjar greys igen.
hej då.

Hör upp alla göteborgskor,

GT söker ny krönikör.
Jag vet att ni kan. Lycka till!


Det där med kost är svårt,

tusen miljoner råd och sällan säger de samma sak.

En viss enighet verkar dock råda vad det gäller mängden kolhydrater och mitt intag av sådana sker mest på morgonen numera.
Resten av dagen är jag rätt lchf-aktig.
Efter fem dagar är jag aningens lättare (känns det som), men framför allt är jag totalt ogasig. Inte ett enda behov av luftutsläpp, i alla fall inte vad jag kan minnas. När jag äter potatias/pasta/bröd (utöver morgon) och godis så är det ett jäkla liv på min mage.
Oavsett om jag går ned mycket i vikt eller inte verkar kosten passa min kropp.

Det är en bra början, eller hur?


Fredag.

jag stirrar på en av mina två amaryllisar. Den håller just nu på att slå ut, med stora röda klockor.
Fint.

Ja, det var väl det.

torsdag 10 januari 2013

Herregud, vad jag är huslig.

Och det ska jag tala om inte är så lätt på den pyyyyyttelilla arbetsytan, en gånger en meter, som mitt kök erbjuder.

Idag tänkte jag göra dubbel sats med bröd och hade jag redan från början använt två bunkar hade jag säkert   inte skrikit högt, spillt deg på golvet eller glömt om jag hade teskedat i bikarbonaten eller inte, samtidigt som sonen kom hem vrålhungrig och var sugen på att prata.
PRATA, när jag står upp till armbågarna i deg och bikarbonat?
MAT, när jag försöker röra ihop den enorma degen i den stora tunga glasskålen som rymmer ungefär två ogräddade limpor?
Jag behöver kanske inte säga att han backade ut ur köket när han såg vilket humör jag var på.

Så fort det blivande brödet åkt i ugnen var jag mitt vanliga sunshine och gjorde pannbiffar som skulle få Mannerström att dåna, lyssnade på det min unge ville säga och sjöng en truddelutt.
En julsång.
Jag har trots att julstjärnan kvar i fönstret.



Jag vet inte jag, men den här dagen Kan

gå till historien som den segaste någonsin.
Eller så är jag och inte dagen.
Strunt samma. Ut måste jag och mat måste vi äta. Eftersom jag har en alla ingredienser hemma tänkte jag dessutom baka mera bröd.
Tråktorsdag.
Jag är glad att det är en annan dag i morgon.

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna veva igång

mig själv idag.
Det är möjligt att det inte lyckas och då är det ju tur att min agenda är tom.
Rent teoretiskt skulle jag kunna lägga mig i soffan och se på fem timmar Stolthet & Fördom.
Det kommer jag dock inte att göra.
Tror jag.

onsdag 9 januari 2013

Brödet blev jättegott

sa den enade juryn om två personer.

Jag har en bulle i ungen.

Hurtbulle kallas den visst.
Klicka på bilden om du inte ser vad det står.
Jag snodde den från Året Runt nr 2, där också andra delen av Simonas novell var med.
Ingen jäsning passar en otålig människa mycket bra.
Rör ihop och vysch in i ugnen i 60 minuter.
Jag återkommer med smakrecension.



Nya avsnitt av Scandal, ikväll 22.00 på femman.

Hurra för oss som har längtat efter det, efter vardag och återkomst av älskade teveprogram.
Jag skäms inte ett dugg för att vara tevebesatt, tvärtom är det lysande för alla de dialoger jag ägnar mig åt i mina manus.
Det snackas ju lite i mina böcker.
Av fler än en.
I Sonjaböckerna har jag hittills haft 6 + 2 + 2 + 2 + Sonja = tretton stora karaktärer, alla olika. I nya manuset är det ett gäng till, som i sin tur är annorlunda mot de tretton i de första böckerna.
De gäller att hitta egenheterna hos var och en eftersom jag inte vill skriva repriser, och det är onekligen en utmaning när jag blandar in så många.

Så jag behöver mina inspirationsserier och den ikväll är lysande.
De vändningar som Shonda Rhimes (skaparen av serien) får till är briljanta. Vi bokförfattare kan lära oss massor, om vi vill.
Jag vill.
Ikväll 22.00 som sagt.

Och vem tror ni har träffat

Pernilla Alm  och en lite sjuk skrutt idag?
Alldeles riktigt.
Jag tackade nej till den goda fruktsalladen eftersom jag försöker vara strikt med allt som andas socker just nu. Inte så smart eftersom jag höll på att svimma av hunger innan jag fick upp burken när jag kom innanför dörren hemma.
Jättedumt.
Nästa gång ska jag ha makrillen i handväskan.

Det blir en långsam återgång till

ett vanligt liv, vad nu det är.
Idag ringde väckarklockan åtta.
Sonens sista termin på gymnasiet, det känns obeskrivligt konstigt. 
Hur blir det sen? Hur ser vårt liv ut om ett år? Bor han ens kvar hemma? 

Jag tror att jag skriver om ett år.
Jag fick en ny romanidé precis när jag skulle somna i går kväll.

tisdag 8 januari 2013

En älskad film,

men inte så mycket av mig, börjar på nian nu. "Broarna i Madison County."

Bibliotek

är väl en fantastisk uppfinning? Mina böcker finns på många, den första Sonjaboken på fler än den andra, än så länge.
Jag har fått vara med på en topplista på två av dem, det vet jag eftersom jag googlar på mina titlar (aldrig på mitt namn. Hu).
Vängebiblioteket i Uppsala, där Sonjas sista vilja var den tredje mest lånade vuxenboken 2012 och på Umeåbiblioteken var det den tionde mest lånade vuxenromanen i november.
Jag är otroligt stolt över det där.

Jag som älskar statistik och listor kan fastna i det där i evigheter. Kolla var mina böcker finns, om det står många i kö för att låna och sånt.
Oftast finns det inga böcker inne. Tjoho. Men synd för den som är trea i kön.
Jag undrar hur poppis en bok ska vara för att man ska köpa in ett exemplar till? Jag kanske ska fråga det på mitt eget bibliotek någon gång.

Det blev en bra dag i min förort.
Hoppas den blev det för dig också.

Min agent har läst mitt nya manus

och gillar som tusan.
Det blir en tomat på det ikväll (alltså inte på manuset utan för att fira förstås.)
Hurra!

På Piers Morgan i går kväll

var det en kvinna med som jag inte har en aning om vem hon är, men i Amerika vet man uppenbarligen det.
Anyhow, hon öste förakt och annat över Fify shades of grey, men har döpt sin senaste bok till Fifty shades of ... vad det nu var.
Ärligt talat, fröken snyltare vem du nu är.
Skäms tycker jag.

Och titta, jag hittade klippet.


50 och fabulous.

Som nu, när jag ska göra ett krafttag och försöka komma i mina Levi´s igen.
Om jag får bort delar av magen så återkommer istället kalkonhalsen. Mindre mage=slapp hals.
Så var det aldrig tidigare. Då var en mindre mage en mindre mage.

Jag är fortfarande i mitt försökeracceptera50stadie. Och jag försöker greppa att det aldrig kommer att gå åt något annat håll än mot äldre. Det är svårt.
Det är svårt att veta att halva livet nog har gått.
Det är svårt att tänka på att om femton år är jag 65 (66 ...).
Det är svårt att acceptera att jag inte är vig längre.
Det är förfärligt trist att aldrig bli visslad på.

Jag ska jobba mot 50 och fabulous det här året.
Vad tror ni, är det möjligt?
Hur gör du för att acceptera din ålder?









Jag undrar hur det skulle vara att

skriva i första person (jag) istället för tredje (hon/han)? Jag gjorde det i min första bok och jag har en känsla av att det blir mer hudnära med jagperspektivet (eller så var det bara min bok som var personlig för mig.)
För min del skulle det betyda EN huvudperson och där spricker det tror jag. Det är ju så roligt att ha flera.

Skriva i presens är ju ett annat alternativ om man vill laborera, eller i alla fall byta tempus oftare.
Jag har skrivit några noveller nu (fyra) och tror att den formen är ett utmärkt träningsredskap, både på perspektiv och tempus.
Och nej, jag har inte gjort det än, jag sa att jag tror att det är bra träning.

Tisdag och det är vitt ute.
Ni kan väl glömma det där med tidig vår som jag skrev om igår.
Jag stannar inne och skriver en novell till.

måndag 7 januari 2013

Och en alldeles underbar brittisk film visas kl 21 på nian:

Kalenderflickorna.
Mitt betyg: Se den. Å det bestämdaste.



Vi som gillar Colin

kan se honom i en film ikväll igen. "Allt en tjej vill ha", på trean.
Han gör den rollen bra, förstås.
Bäst är han här.

Jag listade

vad jag hade ätit idag men tog bort det eftersom det är helt oväsentligt, men vi kan väl säga att matdag ett är avklarad och att det än så länge känns bra.

Jag har ätit godis varenda dag sedan innan jul så jag antar att jag får en släng av sug senare. Tricket då är att hålla ut och att inte ha något godis hemma. Inte en kaksmula. Jag är inte typen som kan äta "en ruta mörk choklad". Vad är det för trams. Det är lika fånigt som uttrycket "unna mig."
Antingen äter jag en hel kaka eller så låter jag bli.

Nu ska jag dricka ett glas vatten.



15 januari, för dig som hellre lyssnar.





I min förort är det mörkt som natten.

Skulle det inte vända nu? Bli ljust, fint och promenadvänligt?
Kan julen starta i början av oktober kan väl våren dra igång i januari? ¨

Nu blir ju jag lite deppig när det är vår. Lite alltså, och deppig - inte deprimerad som är en helt annan sak.
Jag tror det har med allt ljus att göra. Det där som kommer plötsligt någon gång i mitten av april. Mitt system får någon form av chock.
På hösten är jag totalt odeppig. Mörkret och jag kommer mycket bra överens.

Så jag tänkte att jag skulle vara mer med i år. Dra i mig ljuset när det kommer. Sätta näsan i vädret så fort som möjligt.
Det är bra tänkt i alla fall, för den här veckan kan jag tydligen glömma.

"Mitt nya liv"

inleddes idag med vägning och mätning.
Jag har gått upp ett par kilo till sedan jag senast vägde mig (innan jul någon gång) och midjemåttet har ökat med sex cm, rumpa och byst med nio, låren fem och överarmarna tre, sedan jag komfortabelt kom i min byxor och kavajer.
Den här rosa, som jag hade när jag releasade Sonjas sista vilja, spänner idag över bysten så att den känns för liten. I maj var den för stor.
Alltså ska den också passa när jag är klar med det här.
Det kan ta ett tag ...


söndag 6 januari 2013

Ap, ap, ap,

man får inte avsluta en romantisk komedi, knappt någon film faktiskt, med bloopers som avslöjar att ingenting av det man sett är på riktigt.
Jag vill vara kvar i mitt engagerade tillstånd i alla fall en liten stund efter att filmen är slut.

Det är som om jag skulle avsluta mina böcker med ps, jag skojade bara.
Så gör man inte.
En film kan ha extramaterial på en dvd, det ska inte bloopas i eftertexten.
Nu vet ni hur jag vill ha det och visst håller ni väl med?

Jag har gått igenom ALLA mina bilder

för att hitta en bra målbild för min vikt, men det hittade jag ingen.
Däremot hittade jag foton som sa att jag  verkligen måste klippa mig. Det var väldigt, väldigt länge sedan och mitt hår är finast när det går till axlarna och inte som nu långt ned på ryggen.
Jag får klippa mig när jag har gått ned två kilon.
Visst är det en bra deal?







I kväll.

Det går en romantisk komedi på sjuan 21.00, The backup Plan. Jag har för mig att den var sådär.
Erin Brokovich, på trean samma tid, är däremot lysande. Se den om du inte redan har gjort det.

King Arthur går på femman om man gillar den typen av filmer - eller kanske bara Clive Owen.
På nian kan  man se katastroffilmen Poseidon.

Där har ni dem, julens sista filmer.
I morgon börjar vardagen igen, utom för vissa som tydligen har studiedag.
De börjar sin sista gymnasietermin på tisdag.
O-M-G.

Jaha.

Jag ser här och där att man gör årssammanställningar nu när 2012 lagts till handlingarna.
Mitt år handlade bara om att redigera, släppa två böcker och skriva en tredje (och fylla år och åka till New York), så någon sammanställning behövs inte. Jag var (är) totalt enkelspårig.

I mars gjorde jag en intervju med mig själv, såg jag när jag gick tillbaka för att se om jag hade något som sammanfattade som året som gick. Den håller fortfarande.

Jag har inte en aning om vad 2013 kommer att handla om. Jag har mina önskningar, men om dessa går i uppfyllelse vet jag inte än. Om inte måste jag tänka om och byta fil.
Det är jag bra på, tack och lov.
Är det något som 50 år av hit och dit har gett mig så är det flexibilitet.
En bra egenskap i dessa tider.

Filbyte på Fifth Avenue. Där grönskan kommer till vänster börjar Central Park.




Jag har mina likheter med Mamma Mia´s Donna.

Alltid ensamstående, alltid fixa själv. Inte helt olik Lill-Babs heller, som med den äran var huvudperson i gårdagens "Stjärnorna på slottet."

Jag minns när vi var på bio och såg Mamma Mia.
Jag hade verkligen längtat efter den filmen.
Min dåvarande, vars elände ni känner till och som jag hade levt med ett tag då, var inte så sugen på den och gjorde det mycket klar, flera gånger under filmen, att han var med på biografen för min skull eftersom filmen var skit.

Det var en ögonöppnare.
En del av min kärlek gick över från honom till mig själv den dagen.
Och till Pierce karaktär förstås.

För övrigt då?
Jo tack, en ny liten knopp kikar fram så i mitt fönster blir det jul ännu ett tag.


Min skriv och förlagskamrat,

Sandra Gustavssons bok Svedd ligger nia på Adlibris pockettopplista.
Heja Sandra.
Läs mer om den starka boken här.
När ni ändå är på gång och beställer böcker så lägg ned hennes första, Maskrosungen, i korgen också.

God morgon!

lördag 5 januari 2013

Kvällens meny:

Stjärnorna på slottet och Mamma Mia.
Just nu ser jag på Hope springs, på nian, med Colin Firth. Han är jättebra i filmen men som vanligt är det  kysseriet som haltar medan allt annat funkar perfekt. Leendet, blicken, tajmingen ... och han ser kär ut i flickan. Men kyssa henne kan han inte.

För er som ska se Mamma Mia; kolla hur Brosnan satsar allt när han närmar sig Meryl Streep och hur hon möter honom precis som hon ska för att man ska tro att det är kärlek/lust på riktigt. I alla fall går jag på det. Varje gång.

Ja, det är klart att jag ska se den ikväll.
Trots dvd och trots att jag har sett den tio gånger.

Colin OCH Pierce samma dag och senare i samma film.
Lucky me.
Och lucky Meryl Streep.




Innan jag gick upp mina sju nya kilon

sedanjagfylldefemtio i april, vill jag komma ihåg att jag var en rätt torr människa.
Just nu svettas jag i armvecken och då kan ni bara tänka er resten.
Det är inte vallningar, de har jag inte känt av sedan i somras, istället är det alla nya fina kilon som gör sig påminda.
Jag höll en julskinka på varje arm i affären häromdagen. Det är mina samlade extrakilon.
Fyra-fem av dem ska bort, då tror jag att jag får på mig ett par byxor igen.
Jag börjar på måndag.
Kämpa Åsa, kämpa!

Det blir förfärligt tomt

när granen, tillsammans med resten av julen, har skickats in i matförrådet (!). Nu återstår städningen som jag verkligen inte tänker göra något åt idag.

Istället tänker jag lördagstupplur, vad tror vi om det?

Gästen har åkt,

och vi körde henne till Arlanda.
Där var det dimmigt som tusan.

































Sonjas sista vilja fanns i pocketshop, så jag är nöjd.

fredag 4 januari 2013

Kvällens tablå:

20.00 På spåret. Förra veckan stod jag på golvet och skrek ut alla mina rätta svar.
Sedan Jane Austens Mansfield Park. Har inte sett den (och inte läst.).
Kanal 8, 21.00.

Ungefär så trevligt ska jag ha det i kväll.
Vad ska du göra?

För övrigt kan jag berätta att Pierce Brosnan

lutade sig framåt för att kyssa mig i natt, men jag vred undan huvudet eftersom jag inte hade borstat tänderna.
Hur dum får man va´?

God morgon.

Idag måste jag verkligen röra mig ur soffan.

Sedan mycket länge, alltför länge skulle man kunna säga, är min bil fylld av sådant som ska till soptippen (inte soptippen utan den där centralen där man kan sortera allt, men jag kommer just nu inte ihåg vad en sådan heter).
Varje gång jag är där känner jag mig väldigt vuxen. Redig på något sätt. Lite "Här kommer jag och sorterar allt i rätt container."
Man nickar mot mannen som står och lastar av det det obehandlade träet, ler mot kvinnan som slänger kartonger och småpratar med den mamman som också skänker sopsäckar med kläder. "Tänk vad fort det går", säger hon och skakar på huvudet. Jag nickar och förstår precis.
Man tutar inte och beter sig på min soptipp utan väntar snällt på sin tur medan mannen med Forden tömmer släpet och kastar riset i containern.

Tja, det var väl mina planer den här fredagen.
Vad gör ni?

torsdag 3 januari 2013

Är inte de här böckerna nästan för lika varandra?






Hon är otroligt vacker

och verkar vara en av få Hollywoodbruttor som skippar sprutor och knivar trots att hon
visst fyller 55 i år.
Heja!


Gammal, men mysig, film

på fyran. "En underbar dag" med Michelle Pfeiffer och George Clooney. Lika förutsägbar som mina böcker, men hey, det är ju det jag gillar.
(Lägg gärna märke till Clooneys huvudryckningar - brukar komma när det vankas amore -som han säkerligen har fått arbeta hårt med att lugna ned. De är inte lika uppenbara i nyare filmer.)

Det var väl det.

Det är så roligt att läsa om unga

tjejer som gillar Sonjaböckerna.
"Det som förvånar mig mest med böckerna är hur dem får mig att skratta hela tiden."

Här skriver Sara, som är arton, om vad hon tyckte om Sonjas hemlighet, som hon läste först,
och här skriver hon om Sonjas sista vilja, som hon alltså sist.
Kul att höra att det fungerar att läsa "baklänges."



Det var trevligt med intervju

och utomhusbilderna blev snöiga och fina, förhoppningsvis.

Just nu längtar jag mest efter att ta bort sminket som jag skvätte på för fotonas skull.
Inte för jag vet om det gjorde någon skillnad, men jag körde på en svart kreation idag och med likbleka läppar och kinder kan det lätt ge ett dött intryck ...
We´ll see när Magasin Farsta kommer ut i slutet av månaden.

Som sagt, hos mig snöar det.
Jag skulle gärna vilja ha väderrapporter från resten av landet, tack!


Torsdag.

Det kommer en journalist från en lokaltidning hit om en timma. Jag hade glömt det.
Men nu vet jag och fick plötsligt lite bråttom.

Vi kan väl höras?

onsdag 2 januari 2013

Hurra.

Ikväll är det ett nytt avsnitt av Abba-dokumentären, sedan Fjällbackamorden och därefter andra och sista delen av den utmärkta dokumentären om Roxette; möjligtvis kan dagens avsnitt var en konsert, jag låter det vara osagt.

Tre otroliga svenska exporter på raken, varav en från min hemby.
På ettan från klockan åtta.
Jag tror att vi säger så.

Jag har ägnat dagen åt novellskrivning.

Den blev söt. Eller nåt.
Det kan tyckas enkelt att skriva kort, men är man van vid det långa formatet där man får breda uuuuut sig, så är det baske mig inte enkelt.
Min plan är i alla fall att skriva en om dagen den här veckan.
Och då vore det najs att skriva mer salt än sött.
Vi får väl se hur det går med det.

Ni är lite tysta idag, jobbar ni?

Först när mina tår är frostnupna stänger jag balkongdörren.

Och så drar jag en filt över mig.
Katten har för länge sedan lämnat rummet och istället lagt sig på den varma fönsterbrädan i köket. Ungdomarna sover under varsitt täcke i en nittiosäng.
Det är egentligen inte kallt men ändå.

Mina julsaker skulle jag ställa undan igår, men jag ångrade mig.
Jag gör det på lördag.
Idag är det onsdag och det känns lite snopet på något sätt.
Är det över nu och vilken vardag ska jag gå tillbaka till?
Nytt år och nya val.
Ibland önskar jag att någon annan tog över och bestämde.


tisdag 1 januari 2013

Ibland, när musik sätts ihop med ord

så blir det magi.
Jag har fått den känslan varje gång jag har råkat höra Melissa Horn, för det handlar verkligen om råkat.
Idag har jag missat det mesta av konserten på tvåan, men fick i alla fall lyssna en halvtimma.
Nu blir det inga fler råkningar. I morgon tänker jag lyssna igenom allt hon har gjort.
Den här är fantastiskt.



Vilken fin recension årets första dag.

Det är Erikas bokprat som har läst Sonjas sista vilja.
Tusen, tusen tack!

De unga tu ska på bio.

Tant Åsa ska ingenstans.
Jag ska se "The Bounty Hunter". En sådärfilm om vi ska vara ärliga, i alla fall jämfört med "The ugly truth", med samme man i huvudrollen.

































Men den duger mycket väl i jämförelse med allt annat som visas ikväll. Och Butler är snygg som tusan.
Jag är tyvärr för trött för att läsa.

Är det bara jag som minns den här?

Det var min absoluta favoritfilm.

Jag var arton och hade drömmar som inte handlade ett dugg om att skriva romaner.
Börjar nu på nian.

Stefan Einhorn

är på fyran.
Han gjorde ett stort intryck på mig på en julfest jag var inbjuden till för några år sedan.

Jag träffade honom i baren och vi snicksnackade lite sådär som man gör när man står bredvid varandra i en bar. Seden gjorde han något som jag inte tror att så många skulle göra; han frågade om han fick presentera mig för de han själv kände och välkomnade mig att sitta tillsammans med dem.

Jag är inte bra på att mingla, har svårt att kliva fram och säga goddag, men tack vare Einhorn blev festen jättetrevlig och när jag återvände året efter var det inga problem med mingleriet eftersom jag redan hade träffat och pratat med så många året innan.

Visst är det fantastiskt med människor som lever som de lär?

Så här på årets första dag tänker jag bara tänka på hyggliga människor.
Jag måste säga att jag tycker att de förtjänar en mer framskjuten plats.