söndag 28 februari 2010

Japp

Då var långloppet igång, och lär väl vara det de närmaste 2, 5 timmarna eller vad det kan ta att åka så långt på ett par skidor. Personligen skulle det lika lite falla mig in som att springa.

Jag har dock besökt Konsum idag, vilket väl får ses som ett framsteg om man betänker att jag inte var utanför hemmet alls igår.
Det var rena rama sommaren ute, slaskigt och härligt.
I morgon ska det regna i den här delen av landet, och det är väl lite småtaskigt när det är sportlov och kidsen har blivit inspirerade av alla skidframgångar?

Den enda sportstjärna som har fått mig inspirerad är Stenmark, och frågan är väl om alla skidanläggningar i det här landet har tackat honom nog?
Han kanske har fått en aktiepost i SkiStar?
I så fall är han rik efter den här vintern.

På tal om guld så undrar jag om Hellner tar ett tredje, det ser lite trögt ut just nu.

Anyway: Heja Sverige.
Nu tar vi dom (Norge).

Femmil

och hockeyfinal, sedan är OS slut för denna gång.
Hockeyn är helt ointressant när Sverige är utslaget, däremot kommer jag att följa femmilen... så länge vi är med i matchen vill säga.
Mitt sportintresse håller bara i sig om jag har någon/något att hålla på. Enda undantaget är konståkning som jag gärna ser ändå, men då bara de individuella tävlingarna. Par- och isdans är urtrist.
Jag behöver kvadruplar och trippel salchow för att vakna till men tyvärr har det varit dåligt med sändningar av just detta under OS, i alla fall på min TV.

Medaljen till årets överraskning delar jag härmed ut till grenen Ski cross.
Det höll mig vaken alltför länge härom natten.
Tjohej vad det gick i kurvor och hopp.

Tja, det var väl det.
OS 2010.

Nu ska jag se reprisen av André Myhrers bronsåk.
Ps, är han inte väldigt lik Peter Jöback?

Jag är inte riktigt nöjd med

hur svenska folket röstar i melodifestivalen måste jag säga.
"Nejmen, varför det" har jag sagt med hög och irriterad röst två lördagar i rad.
Idag är det söndag och strunt samma.

Jag fortsätter på den inslagna vilovägen och tänker på sin höjd plocka fram en dammtrasa som jag kan vifta lite med här och där.
Det är allt.
Målet är att knäcka de rester av förkylningen som har parkerat sig i huvudet. Maken till envishet...

Vad har ni för er idag?

lördag 27 februari 2010

Anneli, Trying to follow... och Maria Olofsson har vunnit

Casanovas Kvinna i pocket.

Hurra och grattis!

Maila mig er adresser på info@hellbergcoaching.se, så kommer de så fort jag får mina ex från förlaget.

Grabben hela dan




Giraffungen

från det tidigare inlägget är inhandlingsansvarig idag, och det är ett äventyr att se vad som kommer med honom hem.
Med flit gör jag anvisningarna lite otydliga och han överraskar varje gång.
Ofta petar han in något som gör mamman glad, som en glass eller en oväntad tidning.

Själv tittar jag på curling, en sport som jag har provat på vid två tillfällen. Vid det andra hade jag förstått att det är helt omöjligt att lägga benet bakom sig som proffsen gör, eftersom jag vid det första sträckte ljumsken.
För er som inte har provat kan jag berätta att förutom det där med benet är det är ruggigt svårt att placera stenen där man vill. Den gör lite som den vill, och att vrida på "handtaget" som proffsen gör är helt livsfarligt när man inte vet vad man håller på med.

Om sopandet ska få stenen att gå saktare eller fortare har jag fortfarande inte begripit, och när jag nu ser matchen är jag glad att jag vet att Sverige vinner för just nu ser det lite risigt ut.
De sopar och sopar, men några sopOr är de inte.

De är guldmadaljörer!

Det händer

att jag vill gå och gömma mig.

Sedan september har jag medverkat i elva tidningsintervjuer, tre tv-program och ett radioprogram, jag har skrivit två egna artiklar, haft tre föreläsningar och bloggat som tusan.

Inte för att någon hittills har känt igen mig som "den där som har skrivit den där boken om det där hemska", utan mest för att det både tar och ger energi att prata om det jag gör.
Det kan förefalla som om jag gör det lättvindigt, men så är det inte riktigt.
Det är både upp - och nedladdning före och efter ett program som Malous häromdagen, och känslan av stolthet slåss mot att inte säga ett ord till.

Ändå vet jag att jag kommer att fortsätta prata högt, om än i mindre takt nu när höstens storm har bedarrat; för att jag vill, för att jag har något att berätta och för att det behövs.

Jag ser själv att det låter som om jag beklagar mig, och det är inte dit jag vill komma utan här kommer själva poängen:
Om man - som jag - ska gå ut med en personlig berättelse så måste man ha stöd. Man klarar inte det ensam.
Och jag har det stödet från så enormt många.
I pocketen fick jag möjligheten att på de sista sidorna att säga tack, utan all support hade det inte gått att ge ut "Casanovas Kvinna".

Jag är inte ensam, och för det är jag evinnerligt tacksam.

Sportlov

Det allra sista i högstadiet.

Jag tittar på foton från 6;års verksamheten och undrar hur det är möjligt att det snart har gått tio år.
Varje år jag har haft barn har jag tänkt att nu är det som allra roligast, och så tänker jag fortfarande.
Jag saknar dock de små armarna som allra helst låg runt min hals.
De armar man numera får njuta av en sekund då och då tillhör en giraff, och istället för att sätta mig på huk när vi ska kramas får jag ställa mig på tå + böja huvudet uppåt.

Men kul är det.
I morse fick jag en lektion i solenergi och inspirationen till det kom från ett skoluppdrag, inte från utsikten genom våra fönster.

Dimenergi tror jag inte det finns något som heter.

Lag Norberg

gjorde det igen och jag missade hela kalaset eftersom jag då sov så gott, så gott.
Det kommer säkert i repris, men det är allra roligast att se det live. Text-tv dagen efter får mig liksom inte att stå upp och jubla.

Så, vad händer i helgen?

Personligen ska jag fortsätta kurera mig och har därför inte en enda plan utöver att läsa en bok och sova då och då.

fredag 26 februari 2010

Vinnarna dras i morgon

eftersom min tonårige dragare inte är hemma ikväll, alltså har ni chansen att anmäla er till 24.00.

Äntligen får jag se lite konståkning. Tyvärr går ju de sändningarna mitt i natten och då får man passa på när repriserna kommer, som nu.
Det bor en liten isprinsessa (jamen ni fattar) i mig, men i år har jag inte haft skridskorna på mig en enda gång.
Det är inte för sent än. Vintern kommer tillbaka nästa vecka har jag hört.
Tydligen sitter alla hemma och virka svenska OS-mössor just nu och då är det ju passande att använda dessa under vinterns sista skälvande dagar.

I min kalender är det vår i mars, och det betyder att de vita byxorna och jeansjackan kommer fram på måndag.
Hur långt fram är en annan fråga.

Någon gul-blå mössa blir det inte, och det har inte ett dugg med vädret att göra.

Kusin Christian Hellberg

är med på Tv 4 och lagar mat denna morgon.
Vad synd att vi inte var med samma dag, det hade varit kul.

God morgon

Coach Hellberg har tagit sovmorgon och tror faktiskt att jag är friskare, vilket betyder att jag kan träffa de klienter som är inbokade.
Jag gillar inte att behöva ställa in, och idag behövs inte det. Hurra!

Hur har ni det?
I Stockholm är det så dimmigt att jag knappt ser till grannhuset.
Vad jag ser är att det lyser på en balkong från en icke bortplockad julbelysning.
Jag är inte riktigt förtjust i att man vanhelgar julen, men jag kan ju faktiskt titta åt ett annat håll precis som jag gör när en och annan adventsstake fortfarande lyser i fönstren.

Jag fokuserar istället på att det snart är midsommar och funderar på vilken av mina klänningar jag ska dansa runt i då.
Det kan hända att jag tar den rosa med små blommor, men jag har inte bestämt mig än.
Möjligtvis kan det bli regnställ.
Spännande.Jag kanske kan återkomma om det när det blir dags?


Det är dock dags att anmäla sig om du vill vinna Casanovas Kvinna i pocket. Skriv något i kommentarfältet - eller skicka ett mail - så är du anmäld.

torsdag 25 februari 2010

Sus tyckte att hon hörde

lite bohuslänska från mig idag, och det kan mycket väl vara så.

Innan min medverkan var jag i fikarummet, och vid bordet bredvid satt två personer som pratade misstänkt likt mitt gamla modersmål.
Eftersom jag inte tycket att man ignorer bohusläningar frågade jag förstås; och minsann, var det inte ett par Smögenbor.

De kunde stoltsera med 100 000 nyvunna kronor, och vi avhandlade både sexmissbruk och det bohuslänska snöläget innan de var tvungna att bege sig hemåt, rika och glada.

Och yes, den dialekten är smittsam.

Jaha

ännu en OS-kväll.
Nu ville visst hockeylaget inte vara med längre, men det finns ju andra svenskar som är sugna.
Kalla & co kör klockan åtta, och en stafett till ska jag nog kunna klämma utan problem.
I väntan på det ser jag hur det går för Anja i storslalom.
Stig Strand låter nervös och säger att Anja "tappar tid", han brukar veta vad han pratar om och låter alltid väldigt, väldigt seriös.
Det ska man väl vara som kommentator antar jag, men ett litet tjoho ibland kanske inte hade skadat?

Strunt samma om hon tappade tid säger jag. Det där bronset hon tog - och att hon överlevde den hemska kraschen - räcker gott och väl.

Heja Sverige!

Har ni sett

att jag lyssnar med ögonen?
Det är inte första gången jag ser det, och jag tror (men det vet jag inte) att det är för att jag är fokuserad.
Det ser dock halvt galet ut.
Jag är inte tokig, jag lovar.

Nu till något helt annat än galenskap.
Min mamma pratade med min 96-åriga gudmor på telefon häromdagen, och berättade att jag har skrivit en bok.
"Det vet jag väl, den har jag läst", sa tant Elsa glatt.
Nu önskar hon sig Liza Marklunds senaste.

Härligt va?

Åsa hos Malou

Här kommer länken till morgonens program.

Och här ser ni Roger Nilssons intervju från samma program.

Resten av den här dagen

kommer jag att vara hemma och kurera min förkylning samt besvara mail.

Den fina make-up som jag bar hos Malou är ett minne blott, och jag ska ta min renskrubbade fejja och kliva iväg till centrum för att handla lite mat.
Hunger får man väl säga är ett friskhetstecken, eller hur?

Jag fick frågan om var man kan köpa min bok, och förutom i diverse boklådor så finns den också hos Bokus och Adlibris (klicka på respektive namn) både inbunden och i pocket.

Låt mig bara

konstatera att om jag ser pigg ut i TV-rutan om exakt tre och en halv timma, så är det för att:

1. Det inte är något fel på humöret.
2. Sminköserna har gjort ett sjuhelvetes jobb.

Tjingeling.

onsdag 24 februari 2010

Vilken fin blogg

Adela har, och vilken fin bok hon läser.

Kolla in den rosa Odd Molly blusen.
Suck.

Jag vill gärna att ni bortser

från eventuell glåmighet och rödkantade ögon i morgon, de kan enbart tillskrivas mitt skjuktillstånd som just bäst beskrivs som stackars, stackars mig.
Inte nog med att alla har lämnat mig alldeles ensam, jag har varken glass eller halstabletter hemma.

Tycker ni synd om mig?
Va, inte?

Okej.
Var med i tävlingen och vinn min pocket istället, det är roligare.
Du anmäler dig i kommentarsfältet i inlägget som gäller bloggfödelsedagen (tidigare idag)...eller via mail till info@hellbergcoaching.se.

Det blev något fel i kommunikationen

Jag ville bleka utväxten med ljusa slingor, men kom hem i princip helblekt.
Det är dock världsliga ting och hår växer ut så istället för att irritera mig på det tar jag mig en mer än välbehövlig tupplur.
Det har varit si och så med sömnen i natt när näsan har vägrat släppa in luft.

God datt.

Näsdroppar, alvedon

och diverse huskurer ska nog få mig på benen igen även om det går segt just nu.
Det var i alla fall glädjande att se dagsljuset i morse, till och med så tidigt som halv sju.
28 mars går vi över till sommartid, och det är väl något att se fram emot?

Andra mars ska jag besiktiga min bil, jag vet inte om jag ser fram emot det lika mycket.
Det kan gå lite hur som helst med det där, även om jag tycker att min bil fungerar alldeles fantastiskt och spinner som Misse.
Det tyckte jag för ett par år sedan sedan också och då fick jag byta ut hela avgassystemet...

Nåväl, det är en vecka kvar tills dess.
Idag är det 24 februari och solsken.
Tjoho, host och snörvel.

Grattis Bloggen

och tusen tack till alla er som kommit hit på besök.

Victoria och Daniel förlovade sig samma dag som bloggen föddes, och i det allra första inlägget funderade jag på om de skulle komma att behöva mig som coach.
De har inte hört av sig, det har däremot väldigt många andra; både i kommentarsfältet och via mail.
Återigen; tusen, tusen tack.

Vi firar 1-års dagen med att lotta ut två exemplar av Casanovas Kvinna i pocket, sedan går vi på år två!


Kommentarsfältet är ditt.
Vinnarna dras på fredag.

tisdag 23 februari 2010

Skidor i kväll igen,

och som vanligt tror jag på vinst ända till motsatsen bevisas.
Inte ens när det skyttet leder till straffrundor ger jag upp, och lika mycket som min vägran att vara negativ kan ses som naiv -och rent av jobbig för de som är tvärtom- så har det sina fördelar.

När det gäller mig så handlar det inte om huruvida glaset är halvfullt eller inte, jag ser inte ens att glaset saknar vatten.
Då fattar ni ungefär hur jag är.
Som sagt, för de med en något mer pessimistisk (läs cynisk) inställning till vattenglas och annat kan jag vara liiite för mycket.
För mig personligen funkar det rätt bra.

Jag vet nämligen att vi tar en medalj ikväll, och njuter redan av känslan.
Ni andra som har bestämt motsatsen redan innan starten, hur mycket njuter ni?
Skulle vi mot all förmodan förlora ikväll så ylar ni och är förbannade.
Själv ser jag glatt fram emot nästa lopp.
Jag vet att vi vinner då också.

Bra va?

Från förmiddagens Efter tio med Malou

Om sockerberoende, klicka här, med Bitten Johansson och Elisabeth Olsson Wallin.

Grattis på födelsedagen Arvid.


Klockan två

ska jag prata med en researcher från TV4 inför torsdagens program, och sedan har jag ett klientsamtal till per telefon innan jag avslutar för idag.

I morgon ska jag piffa till håret, och konstigt nog har allt sådant pifferi inträffat alldeles perfekt innan tv-framträdanden.
Min - inte fina -utväxt behöver slingas till varannan månad, alltså är det dags nu igen.
Planen att bli mörkare har jag lagt på hyllan. Med mina för övrigt ljusa färger skulle jag bara se konstig ut och jag vill gärna känna igen mig själv när jag hejar på mig själv i spegeln på morgonen.

Så, hur har ni det?
Fryser ni?

Igår skröt jag

om att jag aldrig är förkyld, och idag vaknar jag av att det kliar betänkligt i halsen.
Nu tror inte jag på att man blir straffade för att man är glad för uteblivna förkylningar, det var nog helt enkelt bara min tur nu.

I sonens skola fick man välja om man ville jobba hemifrån eller vara i skolan idag, alltså sover han fortfarande.
Det blir dock väckning och matte inom en kvart.
Jag är en tuff hemmafröken om än relativt okunnig om nians matte.
En som däremot verkar kunna är Sus.

Vilken tur att jag har hennes mailadress!

måndag 22 februari 2010

Från dagens Malou

Se Christer som är spelmissbrukare, klicka här.
Se doktor Lars berätta om beroendehjärnan, klicka här.

Men titta 2

Jag är med på pocketförlagets topplista.

Klicka här.

Jösses.

Men titta,

jag har fått en läsarrecension på Adlibris, klicka här.

Den här boken var väldigt intressant. Det är en dokumentär och självbiografisk bok. Men den känns nästan mer som en roman. Mycket intressant att läsa om en kvinna vars man är sexmissbrukare. Hur hon reagerar och resonerar om hans missbruk och varför hon stannar kvar hos honom.Boken var väldigt bra skriven, till skillnad mot många andra dokumentära böcker. Och jag kan verkligen rekommendera boken. (Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, "Bims Blogg" - http://bim.blogg.se)av Britt-Marie "Bim" Kullin, 2010-02-20


Tack Bim!

Beroenden hos Malou i TV4 hela veckan

Idag ska man prata om vad som händer med hjärnan när vi blir beroende.

Dagens gäst är läkare och specialist inom neuroområdet, men som trots all kunskap fastnade i ett spelmissbruk.
Med i programmet är också hjärnforskaren Lars Olsson.
Jag lägger ut en länk efter programmet.

På torsdag är Roger Nilsson och jag där och berättar om våra erfarenheter.
Veckans program hittar om ni klickar här.

Tro det eller ej,

men idag är det slutbesiktning av balkong och fönster... på riktigt.
De andra (pre-)slutbesiktningarna räknades tydligen inte.

Någon gång mellan åtta och tolv kan jag tydligen förvänta mig att de kommer, och det är möjligt att de gjorde ett försök vid nio, men då satt jag i kö på väg till skolan.
Dock är jag en noggrann människa, och min lapp på dörren förmedlade att jag skulle återkomma 9.15.
Prick.

När de är klara ska jag städa... efter dem och efter mig.
Jag har tid på mig fram till gruppcoachingen i kväll.

Kom ni iväg till jobbet idag?

De flesta

som hittar till min blogg via Google gör det genom att söka på mitt namn, Casanovas Kvinna eller "otrohet".
Hur just "Susanne Reuter + topless" hittade hit är däremot en gåta.

Spännande. Undrar om de hittade vad de sökte?

Minus 21 grader

och inställda tunnelbanor gör att det kan vara svårt att ta sig till skolan idag, för att inte snacka om att man fryser halvt ihjäl medan man väntar på bussen tillsammans med hundratals andra, så om kidsen vill tar jag fram bilen.

Sverige leder med 2-0 mot Finland, i en match som är betydelselös fick jag veta när jag väckte mig själv klockan sex.
Det enda en vinst betyder är att vi får en svårare väg till finalen (?)
Alltså borde vi kanske lägga oss platta som vi gjorde förra gången vi spelade OS och vann guld, men lagledningen verkar ha en annan taktik i år.


God morgon!
(Eller go´natt?)

söndag 21 februari 2010

Nycklar upphittade i Farsta

Återfås mot beskrivning.

Vi har satt upp lappar på varenda dörr i föreningen, men risken är stor att det är någon som inte bor här som har tappat dem, även om det nu var på vår parkering som de hittades.

Tjoho, var är du?
Vi har dina nycklar här.

Tips från coachen

  1. Ska du transporteras med tåg vill jag gärna att du ser till att ta med mat för ett dygn. Gärna sovsäck och huvudkudde också. Som lektyr kan "Casanovas Kvinna" vara på sin plats. Den kan få dig att glömma var du är en stund.
  2. Bor du i norra Bohuslän och är gravid ser jag gärna att du åker de 10-15 milen (beroende på hur långt norrut du bor) till NÄL redan nu. Ta inte tåget. Strunt samma om det är ett par månader kvar av graviditeten. Man kan inte vara nog försiktig när det gäller de små.
  3. Strunta i alla inomhusevenemang. Tak kan man inte lita på.
  4. Strunta i alla utomhusevenemang. Det troliga är att du ändå inte kommer fram för alla snövallar.
  5. Är du tokig nog att ta bilen en dag som denna (enda ursäkten för det är graviditet, se ovan), se till att du har klätt på dig skoteroverall och Graningekängor. Risken är stor att du fastnar i en snödriva; möjligtvis i närheten av ett utomhusevenemang men väldigt långt från BB.

Med dessa småtips bör du klara dig med livet i behåll.

Ps; har du planerat att gå ut? Lycka till...

Här förbereds det för fullt inför julen.

Den fina röda duken är nu tvättad, manglad och lagd i mormors gamla skåp för att vila ett tag tillsammans med de smådukar och servetter som redan har stuvats undan för att om tio månader tas fram under förtjusta "oj, den här fina hade jag glömt" rop.

Mitt i alla förberedelser känns det dock skönt att det är långt kvar, och när jag stoppade in den röda såg jag till min förvåning den gula.
Hoppla.
Påskduk.
Hm.
Man kanske skulle slå till med den och ett pyntat ris i år?

Påskägg behöver jag inte köpa, jag tar helt enkelt fram det gamla som ser alldeles nytt och fint ut, och så fyller jag det med sedlar (fyller och fyller... ni vet vad jag menar).
Här önskas pengar till jul, påsk och födelsedag.
Godis är för mammor.
Det behöver jag inget ägg till.

Jag vet inte hur jag landade i godis när jag pratade om en julduk, det kan hända att det är för att jag är hungrig - aldrig har väl en påse Polly smakat bättre än just då.

Men hörrni

såg ni skidåkarna som tog medaljer till oss igår?
Vilken spurt, jag blev alldeles svettig där jag låg i sängen.

Idag glömde jag inte att sätta på mig långkalsonger, men det var buskallt på benen ändå.
Förorten är täckt av snö, och promenaden fick företas på vägar som var plogade vilket betyder att det egentligen bara fanns en väg att gå, den stora runt centrum.

När jag jobbade i Sälen var det just den här solen, den första i februari, som gjorde att man blev brun och fräknig... mitt i ansiktet. Hals och panna var alltid vita eftersom de doldes av mössa och halsduk.
Hade man dessutom skidglasögon så ståtade man med vita ringar runt ögonen också.

Idag hade jag solglasögon för första gången i år.
Det är ett vårtecken, men också det enda just nu.

Vitsipporna lär dröja i den här delen av landet.

lördag 20 februari 2010

Här luktar det mat minsann

och jag är inte i närheten av köket.
Visst är det lyxigt?

Jag rensade mitt badrumsskåp idag, jag har ett under handfatet.
Det troliga är att det inte har blivit rensat sedan jag flyttade hit för tre år sedan.
Eftersom det sitter långt ned är det liksom inte mitt framför näsan om ni förstår vad jag menar, och när jag hukar mig ned ser jag inte hur det ser ut längst in.

Idag såg jag det, och det var värst vad många nagellack jag har som inte visste om.
Uppenbarligen hade jag ägnat mig åt fransk manikyr vid något tillfälle, det var ju bra att veta.
Troligtvis gjorde jag ett försök, för flaskorna var nästan fulla... och torra.
Annat kul var diverse salvor (varför?), kirurgtejp, bamseplåster, nagelfilar (som jag har letat), diverse engångshyvlar och en oöppnad förpackning med tandkräm.
Mindre kul var alla tomma förpackningar som uppenbarligen inte hade slängts när de var tömda.
Jag vet inte hur jag har tänkt när jag har lagt tillbaka dem i skåpet.
Bra att ha?

Nu är de i alla fall borta, och jag inser att jag har ett riktigt stort och fint skåp att fylla på med nya deos, parfymer, hårvax (inte mitt), hårvax (fortfarande inte mitt) och hårvax (men snälla rara!).

Det pågår en diskussion

på ett av forumen som jag förut har varit aktiv på, men som jag nu följer på avstånd, och man pratar just nu om att förstå missbrukaren eller inte.

För mig har det varit viktigt att förstå missbruket.
Inte för hans skull, men för min egen.
Det var den enda vägen för att förstå att det inte handlar om mig.
Jag är inte för tjock, för smal, för lång, för kort, för ful, för blond, för...för...för.
Det handlar inte om mig.

Förståelsen för missbruket har också gjort att jag förstår hur det kunde bli som det blev.
Det ursäktar inte beteendet, det förklarar det däremot.

Jag vet idag att det kunde ha varit jag.
Och jag är i grund och botten en jättebra människa.
Det kunde ändå ha varit jag.
Jag hade dock turen att bara vara snubblande nära.

Betyder det att jag accepterade utageranden i missbruket?
Nej.
Men jag kan heller inte säga att jag inte förstod dem.

Vad jag till sist gjorde var att inte ta ansvar för dem, jag hade fullt upp med mitt.
De handlade faktiskt inte om mig.

Jag fick frågan

om jag uppplevde att Tiger Woods var uppriktig i sitt tal.
Och ja, det var min upplevelse att han har förstått:

1. Att han har en problematik som kräver behandling.
2. Att han inte klarar det ensam.
3. Att han har skadat sina anhöriga och andra.
4. Att det krävs ett hårt jobb för att komma vidare och att det inte är gjort på en kvart.
5. Att förlåtelse kommer från ändrat beteende.
6. Att hans "Diffe" (drogpersonligheten) är grandios, egoistisk och hänsynslös utan tanke på konsekvenser.
7. Att han vill -när han är "klar" - hjälpa andra i samma situation.

Det börjar med insikterna, och de verkar han ha fått.
Vägen ut är sällan spikrak, men med hjälp - och en tilltro till andra människor- går det att tillfriskna.

Självklart var tillställningen regisserad, och talet var alldeles säkert skrivet i samarbete med andra, det betyder dock inte att det inte var vad han ville förmedla.

Om jag skulle tala inför 250 miljoner amerikaner plus resten av världen skulle jag också be om hjälp.... numera.
För tio år sedan skulle jag - som en fåntratt - kunnat "bäst själv".
Utan tilltro till min omgivning, bara till mig själv.

Där vi lika, Tiger, "Jonas"... och jag.

För övrigt kan jag meddela

att jag stod upp, skrikande och hoppande, under gårdagens spurtuppgörelse där Anna Haag satte ner foten bäst.

Det där var sport när den är som bäst.


Jag har under morgonen

uppdaterat mig på alla de bloggar jag följer och det är en härlig blandning av långresor för att hälsa på en dotter (Maj Korner), Stig Strandfunderingar (Alex Schulman) och möten med munkar och Cherkopior i LA (Sanna Edihn).

Själv har jag inget att fundera på, det är bara att hugga tag i dagens städning.
Behöver jag säga att det är mycket roligare att läsa bloggar?

fredag 19 februari 2010

Haribo

har en påse som heter Matador Mix.
Jag har ätit upp alltihop.
Det skulle jag inte ha gjort, och hade jag inte varit ensam hemma hade jag haft någon att dela påsen med.
Alltså är det alla andras fel att jag nu har ont i magen.

En som inte skyllde ifrån sig idag var Tiger Woods, och han verkar ha tagit till sig av behandlingen som han skulle tillbaka till efter presskonferensen.

Han berättade att Elin (Ilin som han säger) hade sagt att ord var verkningslösa, istället var det i handling och förändrat beteende som han skulle visa sin ursäkt till henne.
Och det tror jag att alla vi som lever med en sexmissbrukare kan skriva under på.
Ord har vi fått nog av.

Och godis.
Tänk, det som var så gott när jag öppnade påsen...

Konstig fredag

så till vida att jag inte har någon bokning förrän sent i eftermiddag.
Annars brukar fredagar vara poppis, men inte den här veckan.

Min mobil tog sig en totalt död timma tidigare idag, vilket återigen bevisade för mig hur beroende jag är av denna tingest.
Jag har en gammal liggande som reserv men den ville inte nå något nät, så det var ju strunt samma att den fungerade.
Nu startade underverket igen, och jag håller alla mina tummar för att det var en tillfällig dipp.
De permanenta kräver åtgärder som jag faktiskt inte har lust med just idag.

Från en pannkaka till en annan, rätt in i micron.
Den som spar hon har.

Nästa vecka

fyller bloggen ett år.
Då har jag skrivit närmare 1500 inlägg om ditt och datt, och jösses vad det har varit roligt.
Ni som har bloggat länge, tar ni uppehåll ibland?
Jag har inga som helst funderingar åt det hållet, så länge jag tycker det är roligt kommer jag att fortsätta, men kanske att det är bra för kreativiteten att ta en paus ibland?

Strunt samma, jag får vara okreativ och skriva trams.
Det är min blogg, jag bestämmer (tjoho).

Just idag funderar jag på föredrag.
Min idé är att föreläsa i större skala, och då ha fokuset på oss som älskar för mycket snarare än på medberoendet till en sexmissbrukare.

Vad tror ni om det?

Jag har fått en "kreativ"-utmärkelse

av den betydligt mer kreativa Malin i Costa Brava.
Kolla in hennes härliga blogg genom att klicka här.

Skulle egentligen ha slirat

till stan idag för att träffa min egen coach, men vädret ställer till det så nu ska vi höras per telefon istället.
Att det funkar bra vet jag som ofta jobbar med klienter per telefon.
Man missar kroppsspråket, men rösten, tveksamheter och andningen säger också oerhört mycket utöver det vi säger med våra ord.

Annars är just kroppens språk oerhört viktigt och vi säger mer med det än med rösten.
När vi skickar dubbla signaler till våra barn är det just kroppen som ställer till det; vi säger ett med orden men något helt annat med vår kropp.


"Jo, jag menar vad jag säger...!!!"


torsdag 18 februari 2010

Det gick inte att somna

på förmiddagen, men bara ett par timmar senare fungerade det alldeles utmärkt att slockna en stund.

Hela den här familjen har varit buströtta idag, och när jag kom hem efter dagens värv sov tonåringen som en stock och vaknade av att vaden krampade så till den milda grad att han fortfarande har ont när han stödjer (eller heter det stöder) på benet.

Vi behöver kramplösande tips från er.
Så här kan vi ju inte ha det.

Det är något särskilt med torsdagskvällar; att komma hem efter jobbet, äta något och sedan sjunka ned i soffan intill det varma elementet och fundera på vilket av mina 100 tv-program jag ska titta på.
Just nu ser jag på Vänner.
Vilken fenomenal serie det var.
Just i detta avsnitt har Monica och Chandler förlovat sig, och då passar Rachel och Ross på att ta sig en liten rendezvous.
Kul som tusan.

(Om Anja startar idag törs jag inte titta, jag hoppar in på OS-arenan när de åker på längden istället.)

Hoppas att ni får en lika skön kväll som jag planerar att ha.

Det är möjligt

att jag - helt omedvetet - blev störd av natten hockeytittande, för idag är jag så trött att jag skulle kunna lägga mig exakt nu och sova i en timma.

En förmiddagstupplur har jag nog aldrig provat.
Jag testar och återkommer.
Det kan ju hända att det är en särdeles bra upplevelse.

Snark.

Upplands-Väsby igår

var kul med en engagerad och frågvis publik på sisådär 25 personer.
Den här satt på fönstret i biblioteket.

God morgon

Har ni varit vakna i natt?

Om inte, kan jag berätta att OS-hockeyn har dragit igång och att Sverige slog Tyskland med två mål mot noll.

Jag vill också gärna meddela er att jag aldrig någonsin kommer att låta något barn i min närhet köra störtlopp.
Det var riktigt läskigt igår, eller hur?
Pernilla Wiberg sa igår att Anja hade fallit rätt, och hon menade att hon hade använt sig av "rätt teknik" i fallet; varit avslappnad i kroppen och följt med.

Vilken ofantligt tur att det gick så bra.

onsdag 17 februari 2010

Jag knåpar på det sista

inför kvällens föredrag.
Formatet en timma är nytt och det kräver lite tankeverksamhet.

Släpper man mig fri så kan jag prata i tre timmar helt utan manus, därför måste jag ha stolpar att hålla mig till.
Det blir dessutom lite läsning ur boken, det är ju faktiskt ett bibliotek vi är på.

Ungefär så.

Vad har ni för er i kväll?

På Bokia i Farsta


En enda mening

och i den fångar hon allt som min bok handlar om: "Casanovas kvinna handlar om en person som skaffar sig förmågan att uppgradera sitt egenvärde."

Hon är Malin Persson Giolito. Klicka här för att komma till hennes underbara blogg.

Flera har redan köpt pocketen, och idag ska jag på jakt för att själv få se den på någon hylla.
Det är näst intill surrealistiskt att ens tänka sig att min bok har fått möjligheten att även komma ut i pocket.
Tänk vad lite man vet om livet.
Hade någon sagt det här till mig för två år sedan hade jag skrattat
Det är också fullt möjligt att jag hade muttrat någon om "galenpanna".

Här muttras ingenting längre.

Heja Björn Ferry!

Jäklar vad han åkte sista straffrundan, fransmannen hade inte en suck.
Hurra!

I min lilla (om nu 50 000 invånare kan anses litet) förort snöar det lite lätt.
Missade alla väderkartor igår, så om det var planerat vet jag faktiskt inte.
Jag har tagit ett beslut om att inte klaga på vädret förrän i april. Till dess tänker jag inte bry mig om varken snö, regn eller gatuhållning.
I april ska det vara vår och så kommer det att bli.

Trust me.

tisdag 16 februari 2010

Nästa torsdag, 25/2

gästar jag Malou i Efter tio, på fyran.
Även Roger Nilsson kommer att vara med.

Ni tittar väl?

Min tid gick inte ihop idag,

alltså blev det McDonald´s eminenta kök för familjen.
Delicious!

Ikväll är jag sugen på att bada mina fötter.
De börjar bli trötta på kängor och instängdhet, särskilt framdelen verkar ha fått nog.
Lite nagellack på tårna efter det, och de kommer att vara som nya.

Vad tycker ni, ska de också få bli röda?

Jag satt med fakturor

vid tio när en tonåring helt plötsligt uppenbarade sig.

Jag hade helt glömt att det var studiedag idag, och hade bara en stund tidigare funderat på om det var hans tunnelbana som hade fått stopp tidigare under morgonen.

Tänk att fakturor kunde få mig att glömma tid och rum.
Det hade jag aldrig trott.

Vi kontrollanter kan inte göra

så mycket åt våra känslor eller våra tankar, de kommer och går som de vill.
Vad vi primärt kan påverka är våra handlingar.

Problemet är att handlingen oftast utlöses av en impuls, och då gäller det att ha koll på sig själv så att vi lägger in en tanke innan vi handlar.
Den tanken bör bestå av sunt förnuft och en kort - men bra - tanke är "Stopp". Den bör sedan åtföljas av en handling som är bra för oss och inte tvärtom.

En handling som alltid är bra är att ringa en vän med sunt förnuft och förhoppningsvis har du en sådan. De som tycker att det är en lysande idé att rota och kontrollera är inte de vänner du behöver just då.
Ta också för vana att berätta för din partner när du har rotat, för du vill väl att din partner berättar om sina felsteg?
Ärlighet är en tvåvägskommunikation och vi kan faktiskt börja med oss själva.
Just det kan vara den motkraft vi behöver när impulsen slår till.

Det var ingen av er

som instämde i mitt Charlotte Kalla-jubel?
Nåväl, jag tror nog ni tyckte att det var kul för henne (och Sverige, det är ju landskamp för tusan).

Idag ska jag ha de första samtalen på nya mottagningen och förhoppningsvis blir det bekvämt att sitta där även om jag inte har släpat med mig mina blå gigantfåtöljer.
Vi provar och utvärderar som det heter.


I morgon kommer den här fina pocketen,

Visst hojter ni till om ni ser den?

måndag 15 februari 2010

Grattis Charlotte Kalla!


Se där ja.

Det kommer mer snö i veckan.

Vilken tur.
De har ju just plogat bort den som kom häromdagen.

Ni får en sommardag av mig

Den börjar i morgon kl 7 och avslutas vid midnatt.
Berätta vad du tänker göra under din dag.



Flyttat och klart,

och nu är ni välkomna till nya lokalen.
Det är troligtvis så att jag kommer att husera där fram till sommaren, men det är inte klart än.
Klart är däremot att det blir helt okej både för både klienter och mig.

Hur har ni det idag?
Själv har jag just kommit hem och efter att mina naglar har varit med om att bära möbler behöver de sig en duvning och nytt rött nagellack.
Efter det ska jag gå igenom onsdagens föreläsning och bistå vid mattepluggande. Biståndet brukar sluta med pust, suck och stön från både pluggare och förälder. Att vara pedagog till sitt barn funkar väl sådär.
Ändå måste det göras, och min idé idag handlar om att äta någon form av godis.
Efteråt.
Om vi har hållit sams.
Den som blir irriterad blir utan och får titta på när de andra smaskar.

Det kommer i så fall att vara rätt åt mig.

Hur har ni det

med soptipparna i ert liv?

Måndag är faktiskt ett utmärkt val av dag för att slänga grejer där, det vet jag av en ringa - men god - erfarenhet.
Lördag kan kön till slängeriet ringla sig lång, och har man otur måste man parkera långt ifrån alla containrar och bära skräpet till rätt ställe.
Idag är det bara att glida in framför rätt dumpningsstation.
Peppar, peppar.

Om vi istället går över till onsdag så har jag två saker på agendan; föreläsning på biblioteket i Upplands-Väsby och release av Casanovas Kvinna i pocket.

I övrigt är allt som vanligt, men i ny - tillfällig - lokal.

söndag 14 februari 2010

God kväll

Jag hoppas att din helg har varit till belåtenhet.
Eftersom jag har sex timmar kvar att se av "Graven", föregångaren till "Morden", så har jag inte tid med något annat just ikväll.

I morgon ska jag flytta min lokal 100 meter, men först måste jag till soptippen för att tömma min bil på allsköns krafs.
Jag tänkte lassa in stolar och mormors gamla bord i bilen, och i nuläget är det bara jag som får plats, så turen till tippen är helt nödvändig.

Men först "Graven"... Hu.

Det är inte så att jag bojkottar

den här dagen, men jag gör ingenting för att fira den heller.
Det är en helt vanlig söndag hos Hellbergs i förorten.

Just nu fnular jag på hur jag ska ha det på min fönsterbräda.
Det är svårt som tusan att hitta växter som trivs i fönstret och med en emellanåt öppen balkongdörr.

Här kommer er uppgift för dagen:
1.Ge mig tips på fina gröna växter som inte dör av frisk luft.
2. Alternativ till fönsterbrädsdekoration om nu inte sådana växter står att finna.

Tack, vad snällt!

Tv och svartsjuka

Morden hette en TV-serie som gick på Svt för ett tag sedan som nu har kommit på Dvd. Hellbergs började se den igår och tog den sista delen till frukosten i morse.
Kjell Bergqvist och Göran Ragnarsson var strålande som vanligt.
Se den om ni har sex timmar över...

I reprisen av Skavlan pratar man om svartsjuka, något som vi som har varit utsatta för otrohet har bekantat oss med, i alla fall mer eller mindre.
Det sägs i programmet att männen fruktar att deras respektive ska ha sex med någon annan, och att kvinnorna är mer rädda för att partnern hyser känslor för någon annan.
Den erfarenhet jag har av mig själv och mina klienter säger samma sak, och att svartsjukan yttrar sig ungefär på samma sätt oavsett vad det är som gör oss svartsjuka.

Det gör ont, vi blir misstänksamma och vi kontrollerar. Jag vill påstå att vid svartsjuka kontrollerar vi alltid, om än med telefonsamtal som vi tror handlar om att "du kan väl köpa med mjölk hem" men som egentligen betyder "var är du?".

Går det att jobba bort?
Japp, och min övertygelse är att vi måste börja bakifrån, det vill säga sluta just med kollandet.
Ju mer vi belönar misstänksamheten med kontroll desto mer fäste får den.
För mig funkar tanken att "det blir som det blir och hur det än blir så blir det bra".
Jag har varken tid eller lust att ägna mig åt misstänksamhet.

Tiden jag flyttade ut ur mig själv och in i Jonas, som jag beskriver i Casanovas Kvinna, gjorde mig allt annat än gott. Det var först när jag flyttade tillbaka hem i mig igen som jag började må bra.
Den tillbakaflytten hade jag inte klarat om jag hade fortsatt att kontrollera.

lördag 13 februari 2010

Det blev precis som jag önskade

och om en timma åker pajen in i ugnen.
Egentligen är det vaniljsåsen jag är ute efter, men det är något särskilt med kallt som möter varmt, därför klämmer jag nog en bit paj också.

Vi tog en långpromenad under eftermiddagen och mina lår är fortfarande kalla, tre timmar senare.
Som de flesta andra klär jag mig för polarexpeditioner på överkroppen, men glömmer alltid benen som får stå ut i ett par tunna joggingbyxor.
De står inte ut.
De blir iskalla.
Jag kanske borde plocka fram mina gamla skidbyxor av årsmodell 1991.
Så här kan jag ju inte ha det.

I det här fallet är kallt möter varmt helt värdelöst.

Årets första

och sista semla satt som en smäck!
Magen har återgått till normalläge, alltså var/är jag idag hungrig.

På önskelistan står oxfile´och till dessert blåbärspaj med vaniljssås.
Notera gärna det, för vad jag är sugen på för mat kommer sällan på pränt i den här bloggen.

Min andra längtan i detta nu är en tupplur och om andra tar hand om maten kan jag ta hand om luren.
Det är väl rättvist?

Det där med play back

är inte lätt... uppenbarligen.
Jag skulle så gärna vilja stanna i illusionen att sångerskan sjunger live, men det är alltför tydligt att så inte är fallet.
Visst är det meningen att vi ska tro att det sjungs på riktigt?

I OS i Peking var det en liten flicka som sjöng medan en annan mimade, den sjungande var visst för ful för att visas upp (?), hur det var i det här fallet kan jag inte säga.
Hon såg ut som en operasångerska - hur nu en sådan ser ut, jag känner bara Kia - men hon skulle lika gärna kunna vara en skådis.
Andas på rätt ställe kunde hon i alla fall inte.

För övrigt kan jag berätta att jag missade Sveriges intåg, som visst leddes av Foppa.
Jag tittade upp först vid Turkiet och då var det för sent.

Upp tidigt

och inte en gnutta OS på Tv.
Det var invigning 03.00 i natt, är det för mycket begärt att Svt repriserar det kl åtta (när jag är vaken)?
Nåväl, när jag bläddrar vidare i mitt kanalutbud hittar jag faktiskt spektaklet på Eurosport - så nu vet ni vad jag ska göra i tre timmar framåt.

Jag har väldigt gamla bekanta som är just från Vancouver och Whistler mountain, och tänkte att jag kanske skulle kunna få syn på någon av dem i publiken.
Nu var det 25 år sedan vi sågs, men om de inte har rakat av mustascherna så kanske?
På den tiden åkte de speed skiing. Den som vinner den sporten kör fortast ner för en backe under en given sträcka.

Världsrekordet ligger på 251 km/t.
Själv har jag kört i 100, det räckte gott och väl.














fredag 12 februari 2010

O no

varken räkosten eller semlorna häromdagen är tecken på gravidcravings.
Det är väl bäst jag säger det om det är så att ni inte har förstått att jag är alldeles för gammal för sånt. Bebisar alltså... inte cravings.

Ikväll kommer det ännu en drös av kompisar till den som fick mig att äta gröna sura äpplen för 16 år sedan.
Det har jag inte ätit sedan dess.

Knasmage



Min mage och jag har inte kommit överens idag, och det enda jag har varit sugen på i eftermiddag har varit räkost (?).
Jag vet inte vad man ska säga om det riktigt.
Ingenting troligtvis.

Ikväll tar jag mig an resorna i "På spåret".
Jag tog Fjällbacka först på två poäng när det var med för ett par år sedan, vilket väl får anses beteckna standarden på min spårkunskap.
Alltså ser jag programmet för att lära mig, inte för att jag redan kan.
Mitt fredagsgodis har jag berättat om, vad är ditt?


Det kan hända att jag tar bloggledigt idag

Men jag har inte riktigt bestämt mig än.

Jag jobbar lite så får vi se om det blir något sagt senare.

torsdag 11 februari 2010

Tillägg till skobild

Nej, nej, nej jag kliver inte runt i sådana... längre.
Men jag gjorde.
Småbarnsåren gjorde dock att jag vande av mig vid att bära höga klackar, och efter det har jag liksom inte kommit igen.

Just nu hasar jag runt i mina rosa tofflor, och tidigare idag kunde man se mig hasande på samma sätt i ett par mindre vackra kängor.
Roligare än så blir det inte.

Inte bekvämare heller.

Ett par skor innan jag inställer mig till tjänst


Sisådär 2000 kronor, som hittat på KarenMillen.com

Coach vs programledare

När nu förkvälls Elisabeth Höglund tar time-out tänker jag att de borde plocka in en coach istället.
Är det något vi kan så är det att ställa frågor och lyssna på svaret.

Själv har jag inte riktigt tid (det är roligare att säga än att jag inte har blivit tillfrågad), men om någon vill ha tips på hur man följer upp frågor så att det blir ett spännande samtal, istället för byte av ämne efter den först ställda frågan, kan man ringa mig.

Jag tror att det är just det som gör Skavlan så bra. Trots manus verkar han lämna det och gå vidare på den tråden som är uppe, hur oväsentlig den än verkar från början.
Det blir oftast bra och lite oväntat när en programledare törs utgå från det som intervjupersonen säger istället för de frågor som finns på pappret.

Blev det rörigt?
Jag vet precis vad jag menar:)

Jag är verkligen

inte en "du måste vara positiv" - coach och lite kryper det faktiskt i kroppen när jag läser allsköns tips om hur vi ska bli lyckligare, gladare, smartare och inte minst smalare.

Jag är mer inne på "gilla mig själv"-linjen.
På den är det helt okej att vara olycklig, ledsen, osmart och obantad.
Vill jag förändra något så gör jag det, annars inte.

Jag är som jag är, och det är helt okej.
Idag är jag på ett strålande humör, i morgon kan det vara helt tvärtom.
Jag har inte en aning.

Men att just det är helt i sin ordning, det vet jag.

Torsdag morgon strax före 8.

Det är tydligen buskallt ute.

Eftersom min näsa inte ska utanför dörren förrän efter lunch så är det ingenting jag kommer att känna av, istället kommer jag att dricka en kopp kaffe till.
Jag är väldigt mycket en inomhusmänniska, och med tanke på att jag kommer från Fjällbacka så kanske det är lite konstigt. Å andra sidan är det en stor skillnad på att vara ute där, och här i förorten. Hav -asfalt - hav - asfalt...

För övrigt kan jag meddela att min katt tror att det är mars.
Morgonskriket är tillbaka för att stanna verkar det som.
Suck.

onsdag 10 februari 2010

Frölunda




I det här huset bodde min mamma när jag var liten, och bilden tog jag när jag åkte tillbaka på en minnesresa för några år sedan. Huset var lätt att känna igen, men i övrigt var mina minnesbilder annorlunda. Det kanske blir så efter 35 år.

Torget nedanför symboliserar mitt dåliga minne. Jag såg det som blomstrande och oerhört stort.
Var jag fick det i från kan man ju undra.
Då hette det butiken framför fontänen Allthallen, nu verkar det mer heta "Lilla Liedl på hörnet".






Eftersom hon och jag precis pratade om det är de här bilderna till henne.

Fy bubblan vad jag är sugen på en


Vid närmare eftertanke skulle jag kunna tänka mig två.

Kolla och lyssna på Kia på Operan

Det är hon i lite vågig page.
En av de där tonerna hon tar är grymt hög. Grymt. Försök gärna själva.


Inifrån- eller utifrånstyrd?

Är det viktigare vad andra tycker än vad du tycker själv?
Måste du fortfarande göra allt för att bevisa för dina föräldrar att du minsann är duktig trots att du har fyllt 44 och har två eller sju egna barn?

Jobbar du trots att du har influensa?
Har du svårt att berätta om att du kopplar av emellanåt?
Har du till och med svårt att koppla av för att "det alltid finns saker som måste..."?

Går du på fester som du egentligen inte är intresserad av?
Lyssnar du på andra som aldrig lyssnar på dig?
Kan du inte gå till affären osminkad?

Går du hellre undan än att ta en konflikt?
Är det ditt fel om alla inte är glada och nöjda?
Duger du bara om någon annan bekräftar det?

Ja då är du troligtvis utifrånstyrd; som väldigt, väldigt många andra vill jag gärna tillägga.
Det är varken fel, konstigt eller på något sätt onormalt.

Men. Det finns en fördel med att dra styrningen inåt och det handlar varken om att bli egoist eller oempatisk.
Det handlar om att bry sig lika mycket om sig själv som man tidigare har brytt sig om andra.

Visst är vi väl värda det hörrni?

Det händer i intervjuer

att det frågas efter favoriter bland filmer, böcker eller musik och jag förvånas varje gång över att de tillfrågade kan svara på de frågorna.
"Den förändrade mitt liv", säger en del och själv undrar jag vad de menar.
Jag har böcker, filmer och musik jag gillar, men inget som sticker ut på det där viset.

Tur då att alla mina bloggläsare vill lista sina favoriter i kommentarsfältet.
På det bara!

24 februari

fyller bloggen ett år.

Något födelsedagskalas vet jag inte om jag ska ställa till med, men jag tänkte att jag själv skulle titta tillbaka i mina anteckningar för att se vad jag har ägnat mig åt det senaste året.
Kanske finns det en och annan fundering där i början som är värd att plockas upp igen -eller för all del värd att skrotas - nu ett år senare.

Men det är ett par veckor kvar tills dess och här går vi inga händelser i förväg.
Jag tänker inte ens prata om att Casanovas Kvinna kommer i pocket om exakt en vecka; bättre då att berätta att i nya numret av PS finns ett reportage om mig, en kvinna som lever med en spelmissbrukare och en dotter till en alkoholist.
Vi är inte helt olika kan jag berätta...

Ungefär så där, onsdagen den tionde februari.

tisdag 9 februari 2010

Ännu en bloggkompis

Karina, har gjort klart med ett förlag.
Hon var modig nog att tacka nej till ett för att istället få komma till det "hemmaförlag" som nu ger ut hennes debut.

Stort och varmt grattis.

Ni hittar henne här.

Jag vet

att jag måste handla mat, men har varken lust eller fantasi nog.
Händer det aldrig er?
Jag känner mig oerhört ensam och övergiven på matfronten eftersom alla jag läser om snabbt och glatt vispar ihop något varje dag.

Kan jag få be om lite support utan att ni slänger med ett recept?

Vill ni ha kontakt med gamla vänner

rekommenderar jag att skriva en bok och ses i diverse medier. Det är också bra att ha en hemsida eller blogg där man uppger sin mailadress.
Då händer det grejer i inkorgen kan jag lova.
Senast idag fick jag ett mail från en gammal arbetskompis som jag hade oerhört roligt tillsammans med i början av 90-talet.
Hon är den knåpande typen och varje år har det kommit egengjorda julkort med diverse finurligheter på.
Dock inte de senaste tre åren eftersom jag har flyttat och underlåtit att meddela min nya adress (eller så är det för att jag aldrig skickar några själv, men jag tror mer på underlåtelsen eftersom hon vet hur mycket jag uppskattar hennes kanelstänger och nejlikor).

Jag säger det igen, det där med bok är inte så dumt.

Vill ni höra mig berätta om den och lite mer så kom till biblioteket i Upplands-Väsby 17 februari 19.00. Fri entré.

Japp

då var det klart.
Under tiden inspektionen av balkongen pågick tog mitt virusprogram Norton hand om en ATTACK där någon ville ta över min dator.

Tji fick du.
Heja Norton.

Nu ska jag titta på Malou, som jag själv eventuellt ska gästa i slutet av den här månaden.
Mer om det om det blir så.

Jaha

då börjar väntan på balkonginspektionen.
Kan vi unisont hålla tummen för att min lägenhet inte kommer att bli sist?

Å andra sidan var min balkong den allra första som var klar, vilket jag tycker borde innebära att den inspekteras först?
Är det något fel är ju min familj den som har utsatts för risk under längst tid om ni förstår vad jag menar?
Det kan hända att mitt resonemang inte håller för inspektören, det återstår att se.

Under tiden tar jag tag i gårdagens mail och min dammsugare.

måndag 8 februari 2010

I morgon

jobbar jag hemifrån eftersom balkongen, i alla fall räcket (?), ska besiktigas.

Hantverkare förstår inte riktigt det där med att en öppen ytterdörr inte fungerar så bra när man har en innekatt, alltså ser jag till att vara hemma sådana dagar för att agera dörr- och kattvakt.
Dessutom kan de tyvärr inte säga vilken tid de kommer, och då passar det ju alldeles utmärkt att jag träffar klienter andra dagar den här veckan.

En egenföretages lyx; att själv få bestämma sina arbetstider.

Vad har ni för er idag?

Nä men

tror ni inte att solen tittar fram, studsar mot inglasningen och landar mitt i plytet där jag sitter i min älskade soffhörna.
Jag tar det som en signal på att det är dags att gå ut en stund innan eftermiddagens aktiviteter startar.

Hos Malou pratar man idag om mobbing.
Varje dag, i de flesta skolor, pågår dessa vedervärdiga övergrepp på barn som ända från dagis har fått lära sig att vända andra kinden till.
Man får inte slåss, säger fröken, när man vill försvara sig.

Så säger inte mamma coach. Hon säger inte "strunta i dem", hon säger slå tillbaka för bövelen!

Casanovas Kvinna

är tillbaka på Bokus topplista över veckans bäst säljande biografier, denna gång på plats 10.
Hurra.

Klicka här.

No more

byggställning utanför köksfönstret vilket betyder att jag inte längre behöver skydda oss från insyn utan kan ha persiennerna uppdragna.
Efter snart ett år är det en lätt surrealistisk känsla med dagsljus i den delen av lägenheten.

Nu möts ljuset från två håll och det gör gott för sinnet... och för köksgolvet som uppenbarligen behöver en skuromgång.
Den här veckan innehållar en blandad kompott av arbete och möjlighet till golv- och tvätt tvätt.
Jag börjar dock med coaching.

God morgon!

söndag 7 februari 2010

En enda gång

har jag sett Ingemar Stenmark åka skidor "live", det var i Holmenkollen när jag var kanske 13-14 år.
Jag vinkade till honom när han satt i en buss efter vinsten.
Han vinkade tillbaka.


Stenmark eller Borg var lite samma grej som Elvis eller Steele två årtionden tidigare.
Mitt val var busenkelt.
Den som vinkar vinner.
Många år senare var han en hel del i Sälen, och tydligen var han inte alls lika tyst och blyg som han framstod på 70-talet, mer som en alldeles vanlig människa.
Jag vill inte att mina idoler ska vara alldeles vanliga, alltså låtsades jag att jag inte hörde det där om honom. Jag ville inte höra ett ord om charmande av tjejer eller champagne på bordet.
Blyg, tyst och tillbakadragen.
Den bilden ska jag få be att behålla.
Tack.





11.30

hade Misse fått nog av mitt sovande och såg till att jag vaknade.
Behöver jag säga att i samma sekund jag klev upp ur min säng gick han och la sig i sin...
Funderade en kort stund på att ställa mig bredvid honom och gallskrika så som han gör, å andra sidan är inte hämnd min grej.

Men jag förstår hämnden, att ge tillbaka av den smärta som man själv har tillfogats.
Jag tror bara inte att den är bra, i alla fall inte för mig.
Hämnden fungerar sällan som den är tänkt, varken på en sexmissbrukare eller en katt.
Den blir istället ett startskott för nya dumheter.

Det betyder inte att jag tar skit.
Det betyder att det inte är genom hämndlystnad jag vill leva mitt liv.

Om ni undrar varför jag bloggar

00.49 så beror det på att jag försöker hålla mig vaken fram till discohämtningen kl 2.
Som vanligt planerar jag att vara på plats i god tid.
Det kan ju ta en stund att hitta rätt barn bland de 1400 som tydligen är där i kväll, och har jag tur hittar jag de fyra som ska med hitåt relativt snabbt.

För övrigt gick helt rätt artister till finalen i Globen, men det vet ni väl redan.

lördag 6 februari 2010

Jag kollar på sport

Idag har det visats gamla OS-insatser från Lillehammer 1994 och tror ni inte att jag sitter och är nervös inför Foppas sista straff.

Jag har sett den där dragningen i repris hundratals gånger, ändå undrar jag om han möjligtvis missar den här gången.
Ni hör att pallet är lite ur spel, eller hur?

Jag ska återställa ordningen genom att äta pasta.
Piggheten måste tillbaka, jag är discohämtare i natt.

Jag har nageltrång

på tummen (eller kanske snarare ett nagelband som har gått sönder slash har rivits av) som gör ont, så efter en hård kamp med kylskåpet måste jag vila den lite.

Lite känns det faktiskt som om hela kroppen vill vila, och eftersom jag är ensam hemma kanske jag ska ta mig en liten eftermiddagslur innan jag fyller på det tömda kyskåpet med nya varor?
Det är dessutom smart att avvakta med inhandlingen just en lördag när alla andra precis just nu står i kassakön på Konsum.

Vilken finfin idé jag just sålde in till mig själv. Den är tagen.
God eftermiddag.

Kurragömma

Det finns en facebookgrupp som idag arrangerar kurragömma på Ikea i Kungens Kurva.
5000 personer ska dit, iklädda röda mössor

Jag har inte riktigt tid med sådana lekar, istället hugger jag tag i hemmet och diverse husmorssysslor som städning.
Dagens viktigaste punkt på den agendan är kyl och frys.
Här ska skrubbas, frostas av, omorganiseras och desinficeras
Jag är helt säker på att under mjölkpaketen gömmer sig ett antal bakterier och är det något jag ska leta efter idag så är det dem.
Under tiden får balkongen vara matförråd.

Vilken tur att det fortfarande är vinter.

fredag 5 februari 2010

För att vara en seriös coach

inser jag också att det är mycket tramsande på bloggen just nu.
Men en viss dos av det får ni stå ut med.
Det har inte funnits en gnutta av det tidigare den här dagen.

Ibland önskar jag att jag kunde trolla.
Det kan jag inte.

Nej

det är klart att man inte kan leva på mackor en hel dag, inte ens om en av dem är fylld med räkor. Men idag blev det så och det gör min mage smått vansinnig.
Hade detta varit en ljudblogg hade ni kunnat höra hur den protesterar.

Jag struntar i alla kroppsliga kommentarer och äter lite fredagsgodis istället. Grönsaker och fläskkotletter får vänta till i morgon.
En slarvdag funkar.
En.
"I morgon är en annan dag" som den hyperaktuelle Christer Björkman sjöng i melodifestivalen för några år sedan.

I morgon är det dags.
Vi är helt oense om festivalens betydelse och det är troligt att jag får sitta själv och titta. Det struntar jag i. Jag har telefonkontakt med min lika festivalglada väninna, det räcker som sällskap.

På det helt enkelt

Jag ser en skymt av solen i förorten och det bådar väl gott för en härlig dag?

På hemvägen ikväll köper jag med mig ett fång tulpaner (och Estrellas saltade potatischips).
Det är ju fredag.

Har du några fredagsmåsten?

torsdag 4 februari 2010

Filmtajm

"Jag har älskat dig så länge" med Kristin Scott Thomas, någon av er som har sett den?
Förhoppningsvis är den en bra avslutning på en härlig torsdag.

Jag försökte ta en tupplur under eftermiddagen, men då den misslyckades kommer jag att somna gott ikväll.
I morgon är jag fullbokad från morgon till kväll och vad är en bättre uppladdning än åtta timmar i bingen?
I love sova.
Jag blir snällare, piggare, snyggare och gladare.

Man kan säga att sömn är min nya make-up.

Så här går det till på radio per telefon

Först ringer någon - i det här fallet Sonja - och frågar om man vill vara med. Därefter pratar man lite om ämnet och om de frågeställningar som kommer att dyka upp.
Vi bestämmer ett klockslag, och på minuten ringer en annan någon - i det här fallet Eskil - upp och säger att nu är det två minuter kvar. Under tiden hör jag programmet i min lur.
Efter en och 40 kommer Eskil i luren igen och säger att om 20 sekunder är det din tur och då är det bara att vänta på att programledaren - i det här fallet Henrik - ska presentera mig, och så är jag i etern och får mina frågor.

Efter jag är klar kommer Eskil tillbaka och säger tack och hej, och sedan tillagar man - i det här fallet jag - lunch, bestående av pyttipanna.

Nu vet ni det.

Något annat ni kan få veta är att snöandet är tillbaka i förorten och att jag har ett kvällspass på mottagningen.

Hellberg som coach i P3 12.15

En kort intervju om självkänsla och självförtroende, i programmet Brunchtimmen.
Häpp.

Den enda relation

jag är helt säker på att jag ska ha resten av mitt liv är den till mig själv, så min tanke är att det är lika bra att se till att den är bra.
Det är faktiskt inte så dumt att vara sin bästa vän och behandla sig själv med varma händer och förlåtande tankar.

Idag ska jag och jag ägna oss åt utvecklingsarbete som fakturering, bokföring och annat upplyftande.
När jag säger "fy vad trist" säger jag "kom igen, du fixar det här, jag bjuder på en bulle när du är klar".
Redan där känns det mycket bättre faktiskt.

Nu kör jag och jag igång.

onsdag 3 februari 2010

Ikväll tror jag att jag ska

titta på förlossningar på Tv4 fakta.
Det är något speciellt med det där nya livet som kommer fram och i USA är man lite efter oss allvetande svenskar.
Där lindar man in barnet och sätter på en mössa.
Här hos oss får man bebisen på magen och snabbt som ögat ska den börja ammas och allra helst nosa sig fram till maten själv.

Hur länge de amerikanska barnen får ligga där lindade och hungriga vet jag inte, för kameran stannar bara tills lindningen är klar.

Hade den kameran följt mig hade den haft fullt upp i 36 timmar, hur länge hade den fått följa dig?

Jag håller koll på lite grejer

och den här "Casanovas Kvinna"- kollen gav beskedet att på Umeå stadsbibliotek står 8 personer i kö för att läsa min bok.

Heja Umeå.

Nu är det dags för andra halvan av dagen.
Tjingeling2.

Så där ja.

Tillbaka i soffen och vi kan väl kalla det halvlek.
I magen ligger det pannkakor och till denna delikatess hällde jag i mig ett stort glas vatten.

Bredvid mig ligger katten.
För er som inte tror att katter kan visa glädje när man kommer hem, så kan jag berätta att det kan de visst det.
Det gäller som med andra levande varelser att vara vaken för signaler.
Herr Misse möter redan i dörren och sedan tar vi varvet på toa, till köket och sedan till soffan tillsammans.
Väl där breder han ut hela sin kattkropp över mig och spinner samtidigt som han försöker snutta på mitt hår som är totalt förbjudet sedan 10 år (jag sa att han blev glad, inte att han är smart).

Nej, han skäller inte, hoppar inte upp och ned med viftande svans, men glad blir han.
Och jag också.
Det är lite mysigt att vara så där populär.

Underbar onsdag

och blogga har jag inte riktigt tid med just nu, ändå gör jag det och jag har exakt tre minuter på mig.
Idag är en åka fram och tillbakadag och när jag är tillbaka vore det väldigt intressant att ha fått kommentarer som berättar om exakt hur insnöade (?) ni är.
I Stockholm har det inte kommit en flinga, men i andra delar av landet ser det tydligen annorlunda ut.

Det tog en minut.
Tjingeling.

tisdag 2 februari 2010

Det händer att jag blir förbannad

och allra mest på otacksamhet.
Hur har man mage att som frisk och svensk, med en härlig familj, med ett bra arbete och bostad tycka synd om sig själv?
Det gnälls tamejtusan överallt; i bloggar, i tidningar och i Farsta centrum.
Sluta nu, har jag lust att skrika, ser ni inte vad ni har?

Måste man bli svårt sjuk för att uppskatta det som faktiskt finns rakt framför näsan?
Hur är det möjligt?

Morr.

Ikväll tittar jag på Mästarnas mästare

på ettan.

Jag måste säga att Ulrika Knape ser helt lysande ut, tänk att ha sådana där armar vid 55. Kommer ni ihåg när hon vann OS-72?
Inte ens som modig tioåring kunde jag tänka mig att från handstående -och tio meter upp i luften - slänga mig ut och landa i en bassäng.

Då kan ni tänka er hur jag känner nu, 38 år senare, när en meter får mig vingla betänkligt.
Jag tror det kommer att sluta med att jag kryper fram på marken och försöker hålla mig fast.

Det, mina damer och herrar, är höjdrädsla på riktigt.

Mer om medberoende

får ni om ni köper nya numret av PS på fredag.
Intervju med mig men också med andra.
Heja.
Mer sån´t.

Nu till något helt annat; hur har ni det där ute?
Jag vill ha en dagsrapport!

Eftersom jag har skrivit

sisådär 1400 inlägg i den här bloggen så behöver jag egentligen inte oroa mig för att ni inte har något att läsa.

Det är bara att börja från början och så kan vi ju höras igen om ett par dagar.

måndag 1 februari 2010

Vi har sjukstuga


här och alla de glada ungdomar som var här i fredags har drabbats av samma åkomma; halsont, hosta och feber.

Själv minns jag inte när jag var sjuk sist. Jag tappade rösten för något år sedan men tror inte att jag mådde dålig på något annat sätt än att det var omöjligt att prata.
Man kan säga att jag har tur med bacillerna, de fäster liksom inte på mig.

Peppar, peppar, tvi, tvi och ta i trä, knack, knack.

Jag har fått utmärkelser


av både Sofie och Cattis.

Egentligen ska man föra dem vidare men det kan inte jag.
Med 25 favoritbloggar är det en omöjlighet.
Jag behåller dem helt fräckt hos mig och är både stolt och tacksam.

Tack bloggvänner!

Min vän Kia,

som många av er känner igen från kommentarsfältet, debuterar som solist på Operan i kväll.
Är inte det hur häftigt som helst?

Kia, Loa Falkman och Jan Malmsjö i Läderlappen, hurra!

Nej men titta



Ett pocketomslag!

Acceptans

är kanske det svåraste vi som har varit utsatta för otrohet har att tampas med.
Acceptera att det som har hänt faktiskt har hänt.

Vi ägnar ofta många och långa timmar åt att fundera på hur det hade varit om det inte hade hänt, inte för att vi inte vet att det inte har hänt, utan för att det gör för ont att accceptera.
Så vi låter hjärnan gå några varv med alternativen.
Om jag bara...
Om han eller hon bara...
Jag önskar så att det...

Ändå är det i acceptans vi måste landa till sist.

Vi måste acceptera att vår partner har valt att vara otrogen och vi måste dessutom acceptera att vi har valt att stanna kvar. Ibland är det senare det svåraste.
Vi hade oftast inte trott det om oss själva.
Vi hade trott att vid ett sådan gigantiskt misstag som att vår partner valde otrohet skulle vi lämna med högt buret huvud och värdigheten i behåll.
Och så gjorde vi precis tvärtom.

Det är oerhört viktigt att acceptera att det har hänt, och jag tror att vi måste börja med oss själva.
Vi valde att stanna kvar, och det är helt okej.