Inte ens Ryan Reynolds

kan rädda den här filmen.
Jag förstår nu varför jag aldrig varken har sett  - eller hört talas om - den tidigare.

En romantisk komedi som jag inte har sett.

"Just friends", och den måste vara bra eftersom Ryan Reynolds är med.
Sjuan, 21.00.

Jag HAR bloggat lite dåligt idag,

min mamma har helt rätt i det.
Ordningen återställs härmed.

Jag tycker mest att den här lediga dagen har flugit iväg. En skvätt skriverier på trean, en skvätt promenad och en skvätt förlagsprat är väl det av vikt som har hunnits med.
Vad jag har gjort resten av tiden vet jag inte.
Jag har nog bara varit ineffektiv, och herregud vad skönt det har varit och vad bra jag är på det.

Jag menar det verkligen när jag säger att jag inte har gjort någonting. Jag är en av de få människor jag känner som faktiskt klarar det.

Liz,

som ni alla BORDE känna, har bytt blogg igen.
Det är ingen ordning på den flickan (titta på hennes bilder. När hon säger att hon har tre barn, varav en nästan vuxen, är det lätt att tro att hon fantiserar.)
I alla fall så återfinns hon numera här, om inte ni redan har hittat henne.

Hon var min första bloggidol i slutet av 2008. En sådan glömmer man inte.

Klar.

Då åker vi hit.
Fy satan, vad skönt det hade varit. Under något solskydd. Lite bris. Isvatten.
På eftermiddagen hade vi solat, badat och pratat strunt. På kvällen grillat, skrattat och pratat mer strunt.

Nästa år?

Tror ni att jag har kommit igång?

Nä. Det varit för mycket av annat än så länge. Snart så.
Jag tager mig en dusch först. Och lite parfym (det är viktigt).
Och en skrivstuga (oerhört viktigt.)

Ett, två och tre!

Och Shamrock,

som jag fick träffa live på signeringen i Farsta har läst boken om Sonja.
Tusen tack, Shamrock.

På den här moderniteten

ska jag lyssna på bästa Pernilla när hon gästar P4 Stockholm efter nyheterna 8.30 idag.

Lyssna på nätet om ni inte har en lika fin riktig radio som jag.

Jag blir så otroligt glad när någon

tycker om min bok.

Den här gången är det Litteraturmagazinet som recenserar Sonja sista vilja.

"Varm berättelse som går rakt in i hjärtat."

God morgon.

Idag ska jag få skriva igen.

Hurra!

Och mer om min kamrat A.

Inte nog med att jag har fått en matvecka från Konsum, nu ska vi på bio också.
Jag får bestämma film och letar förtvivlat efter någon härligt, livsbejakande och gärna lite roligt.
Tror ni att den här är bra?

Jag har nynnat

den förbannade "you raise me up" som den säkert inte heter men ni vet vilken jag menar, i flera dagar nu.
Det är fåret Franks fel. Jag ska sluta se reklamfilm.

Nu ska jag ta ett varv i min bokhandel och säga hej, och sedan handla.
Dagens mat blir någon form av kyckling.

Nästa vecka har jag fått en matvecka från Konsum i present av min vän A.
Då behöver jag över huvudtaget inte fundera på vad vi ska äta.
Hurra, vad skönt.

Hurra. Tillbaka på Adlibris topphundra.

Plats 77. Visst är det helt fantastiskt?
Jag bad just Simona (som skriver utförligt om Stenungsundseventet på sin blogg) att sparka på mig den dagen jag inte är ödmjuk eller full av tacksamhet över allt jag får vara med om just nu.
Det är härligt och inte ett dugg töntigt att bete sig som ett barn på julafton. Coola människor får hänga med någon annan än mig.

För det är lite julafton varje dag just nu, och fy tusan vad jag njuter.

De såg lite trötta ut,

bandet som säljer mer plattor än någon annan svensk artist.
Vid just det här ögonblicket var dansgolvet tomt, när buggarna drog igång hade det varit omöjligt att fotografera. Och nej, jag rörde inte en fena. Ingen ville dansa med mig!

Själv såg jag trött ut igår. Ibland sover jag helt enkelt inte om jag bor på hotell och dricker kaffe några timmar innan sänggående. Att sätta mascara på de ögonen var inte att tänka på. Jag fick presentera min bok utan smink. Det gick bra det också och framöver verkar det som om jag "måste" åka till västkusten och signera.
Hurra!
Dessutom blev jag inbjuden att medverka i ett stort Bokevent i Karlskoga i november och det ska naturligtvis också bli hur roligt som helst.

Nu blir det ett vanligt liv ett tag. Tror jag i alla fall.

Hemma.

Men bilder får ni i morgon. Vill ni prompt se bilder nu så hoppa in till Simona som bytte av mig när jag åkte åkte.
Det har i alla fall varit helt fantastiskt och oerhört roligt att träffa bokhandelspersonal som ju faktiskt är de som säljer våra böcker.

God mat, bra presentationer och trevlig sällskap på finfina Stenungsbaden.
Det blir inte bättre än så.

Stenungsund äger.

Lasse Stefanz buss står på parkeringen. Det finns risk för att Hellberg bjuder upp till en bugg i kväll.

Update Smajlisar

Jo tack, det går bra att skriva utan att liva upp meningarna med :). Utom på Facebook, som jag nog också borde ta tag i. Inte för att jag är där så ofta, men mer nu än för ett halvår sedan.
Alltså. No more smajlisar anywhere.

Oops,

vad det blev mycket att göra.
Frukost, dusch, pack, handling och diverse kattpysslor gör att förmiddagen flyger fram till tolv då jag måste dra mig mot centralen och tåget mot Göteborg/Stenungsund.
Datorn får följa med, så vi hörs på tåget.

Hjälp.

Mina fina syrener har lagt ned verksamheten. Håller inte sådana kvistar mer än ett dygn?

Jag har inte varit ute

idag heller.
Hade nog trott att jag skulle vara sugen på en badstrand efter tvättstugan, istället blev jag trött och sov en timme.
Sedan gick jag förvisso ut, men bara till affären där årets mest brända rygg uppenbarade sig. På en kvinna i min ålder. Satan, vad det måste göra ont.

Well, solskador behöver jag uppenbarligen inte tänka på. Däremot på vad jag ska ha på mig i Stenungsund som jag åker till i morgon.
Jag kanske ska återanvända de hiskeliga klackarna jag hade på mig på min releasefest?

Sanna har läst min bok!

"Jag hade Sonjas sista vilja i min hand i lördags eftermiddag och började läsa den direkt. 

Den gav mig en behaglig känsla på en gång och när jag hade läst kapitel 6 kom ”pirret”, inom mig, det som jag behöver för att vilja läsa vidare. Jag bara måste veta vad som kommer att hända med de tre väninnorna som Sonja lämnat sin sista vilja till.
Jag log därför att Sonja styrde och ställde med sina väninnor som hon gjorde – och kan lite fundera på varför de gjorde som hon ”krävde”.
Jag älskade väninnorna och deras relation – och känner mig en aning avvundsjuk på dem/n.
Det var kändes bra att väninnorna var så olika - med sitt bagage – och att kärlek kan vara olika för alla.

När jag läst klart boken var jag både nöjd och irriterad.
Nöjd för att mycket löst sig för väninnorna – men irriterad för att så mycket kändes oklart.
De hade bara ”klivit över tröskeln” till något nytt men...

Jag ville läsa mer – ha mer.

Alla borde följa Sonjas vilja i sina liv – på sina sätt!

Boken ger en måbrakänslan och ger leende på läpparna!"

Tusen tack, Sanna!!!