Det var värst vad ynkligt bloggliv jag har just nu.

Idag har jag ägnat mig åt att fixa en ny telefon. Min gamla fina Ericson, som aldrig har varit särskilt fin men miljövänlig, mår inte så bra. Och inte jag heller när jag pratar i den. Ljudet är förfärligt och nu gick det inte längre.

Och så målar jag naglarna. Jag ska ju på stan i morgon, gudbevars.

Lördagsöppet.

Tjoho.
Har jag berättat att jag lever med två njutare?
Det är inspirerande för någon som mest har bråttom (utan att ha särskilt mycket att brådska till ...)
Därför är det trams att jag längtar efter badkar. Jag har nämligen haft ett i en annan lägenhet och de 5, 5 minuters bad jag tog där en gång varannan månad bevisade en gång för alla att en dusch är perfekt för mig vare sig jag tror det eller inte.


Men så finns det guldkorn som till och med jag gläds åt.
I morgon kväll ska jag sätta på mig mascara och träffa en väninna på stan.
Det, mina vänner, är som en hel kurort.

Fredagsstängt.

Häromdagen regnade det så mycket att det droppade från mitt balkongtak. 

Det gör det inte idag.

Vi hörs i morgon.

Någon gång skulle jag vilja umgås med en stajlist.

Någon som sög tag i mig och vände och vred, mätte och suckade, för att till sist komma på vilken klänning som skulle passa mig och min kroppsform alldeles perfekt eftersom jag aldrig någonsin har kommit på det själv.
Ni behöver jag ingen klänning, och kanske aldrig någonsin igen, men om -bara om - skulle det vara oerhört roligt att exempel umgås i ett provrum med Camilla Thulin. Eller Trinny och Susannah.


Vet du vilken typ av klänning du klär i, eller gissar du vara för att du var fin i en sådan 1989?

Jag följer Martin Melins blogg

och nu är han i Fjällbacka och visar bilder därifrån.
Åhhhh.
Jag ska också åka till västkusten någon gång snart. Och troligtvis klämma in en signering eller två (hej Lysekil) men mest hälsa på mina brorsbarn. Hem och vända. Jag är ju mitt i min redigering och några lata dagar är inte att tänka på.

Och så måste jag visa er vad jag fick med posten idag:

Tusen tack Frida, den blir perfekt på min tågresa västerut.

Det kan hända att jag tar en promenad till

stranden idag.
Det blir i så fall årets debut. Aldrig någonsin har den varit så sen.
Jag satsar på lite fräknar, det är en bra början.

Åh,

jag vet. Jag är en romantisk tok alltför medveten om verkligenheten.

Vad sorgligt.

Nora Ephron, skapararen av flera av mina favoritfilmer, "When Harry met Sally", "Sleepless in Seattle", "You´ve got mail" och en av de senare "Julie and Julia", är död.
En oerhört inspirerande kvinna, om man som jag är lätt besatt av bra romantiska komedier.

Jag har fått en award.

Av Shamrock.
För att jag har släppt min andra bok.
Hurra och tack!

Åh.

Eva har också läst

och har lite invändningar mot perspektivbyten i stycken och kapitel.

Tusen tack, Eva!

Bokboxen

har recenserat Sonjas sista vilja.
Tusen tack!

Ibland verkar det som om de som vill skriva

en bok mer läser böcker om hur man gör det snarare än att sätta igång själva.

Dagens tips blir alltså att hitta det DU behöver för att skriva din bok, istället för att känna att du gör fel för att du har läst för många böcker om hur man egentligen ska göra.
Det är bättre att börja och över tid se vad man eventuellt behöver hjälp med, än att göra sådant som för dig kanske bara är hindrande.

Man vet inte vilken typ av skrivare man är om man aldrig har försökt.

Åh, vet ni vad jag bara ramlade in i igår?

Mistrals dotter, från 1984, baserad på Judith Krantz bok. Judith som för övrigt debuterade vid 50 års ålder och som skrev flera böcker som sedan filmades.

Och visst kommer ni väl ihåg den här signaturmelodin?

Sveriges viktigaste tidsskrift, Fjällbackabladet,

har recenserat Sonjas sista vilja.

Hurra.

Lysande skrivväder.

Ska vi låtsas att vi är här?

Exakt sex stycken jordgubbar

har balkongplantan jag fick producerat.
Vad säger ni om det?
De är förstås löjligt goda.

Det kan komma tre till.
Don´t worry.
Detta viktiga kommer jag förstås att hålla er uppdaterade på.

I stan spöregnar det

och i förorten skiner solen.
Jag tog en promenad till torget där jag träffade en fjällbackabo varpå jag genast började prata bohuslänska.
Märkligt, det där. Eller omärkligt, kanske. Oftast vet jag inte att jag byter dialekt förrän någon säger att jag pratar annorlunda. Sonen hugger gärna på bohuslänskan och min lillebror på den egenkomponerade farstadialekten.

Dagens redigeringspass gick för övrigt utmärkt och jag närmar mig slutet. 
I morgon, då ni.

Pokémon.

"Du får önska dig precis vad du vill", sa jag utmattat till min sexårige son när han helt plötsligt inte ville vara med i de sista uttagningarna till Småstjärnorna längre. Vi  - alltså mamman som drev på sin talangfulle son tillsammans med producenten - hade då försökt med allt i en timme.
"Kan jag önska mig Pokémonkort?" frågade han hoppfullt och när jag sa att han kunde få två buntar blev han så glad att han gick upp på scenen och gjorde det han skulle.

Han var inte med i fler sådana tävlingar.

Att jag ens kom att tänka på mitt miserabla föräldraskap var för att de små figurerna fortfarande verkar populära, i alla fall visar fyran avsnitt just nu.

Idag slänger jag mig in i den här fina skrivstugan.
Häng med, för tusan!

Kalenderflickorna idag 21.00 på femman.

Väldigt underbar. Se den.