Vilken dansare han är, Oscar Zia.

16 år.
Jag hejar på honom.
Såklart.

Hoppas att han, precis som alla andra unga, slipper fler invitationer från medelålders slemäckel som borde hålla sig till andra vuxna och ge fan i barn!!!

Jag publicerade just en bild från Smhi, där de har

ändrat allt tills på onsdag. Ny prognos: Sol, 22 grader och uppehåll hela dagen.
Bilden var dock för stor, och jag kunde inte ändra den eftersom jag är ett tekniskt dumhuvud, så ni får lita på vad jag säger.



Hur vädret var idag kan ni se på bilden. Jag och min mage la oss till och med ned på beachen en stund.
Jag grät vid två tillfällen på min promenad mot stranden.
Ena gången var när ett flak med för mig okända studenter åkte förbi och andra gången var när ett flak med för mig okända studenter åkte förbi.
Stackars, stackars sonen på onsdag.
Kan man (han eller jag) ta något piller???

Det är spännande att följa två väderrapportsinstitut.

Smhi säger att det på onsdag, sonens studendag, blir regn och 13 grader.
Yr.no, Norges tillförlitliga prognossättare, säger sol och 23.

Tja, Heja Norge är väl helt rätt här.

We have a redigeringsplan.

Om en och en halv vecka får jag tillbaka manuset med kommentarer och det ska jag jobba med fram till midsommar. Sedan sommaruppehåll och så något/några manusvarv till i augusti, sedan är vi klara.
Det betyder att jag kommer att kunna jobba med manus fem i sommar. Det betyder i sin tur att jag möjligtvis kan hålla min (egen) deadline för femman i september som jag har tänkt (det kommer inte att vara aktuellt för utgivning förrän 2015).

Så vad ska jag göra då?
En ny roman för utgivning 2016?
Skriva en ungdomsroman? Jag vet att mitt språk fungerar för det, men skulle jag kunna?
Det återstår att fundera på i slutet av året.
Fram tills dess verkar jag vara hyfsat busy.

Jag tror att jag har tryckt på paus i min viktnedgång.

För tillfället är jag inte motiverad nog. För mycket glass, för mycket gott. Häromdagen åt jag till och med pasta, herregud.
Mitt fokus måste därför ligga på att behålla nedgången, alltså är jag matsnäll under veckorna och sockrig under helgerna tills motivationen återkommer.
Till exempel när jag tar fram min favoritbikini.
Förra sommaren var det inga problem av flera skäl: dels hade jag inte hunnit gå upp så mycket och sedan var det en beddröööövlig sommar i min förort.

Jag har inte en aning om när den där bikinin kan komma fram i år. Någon semesterresa är det inte tal om i den här luspanka familjen, så jag skulle tro att det i så fall blir på stranden här hemma hos mig.
Eller om jag får ihop en liten signeringsturné.
Min gamla hemort är preliminärbokad, och jag skulle gärna vilja kombinera det med andra ställen. Vi får se hur det blir; jag har ju faktiskt en bok att redigera och en att skriva. Den förstnämnda ska vara klar i augusti och den andra i september.

Jag fortsätter äta glass så får vi se hur det blir med allt annat.

Efter 1500 finfina är jag så trött att jag svimmar.

Hej då.
Vi hörs sen.

Vi såg "It´s complicated" igår.

Igen, igen och igen för mig, för första gången för N.
Och så visade jag omslaget på Stolthet & Fördom (teveserien), som ett slags varsel om vad som eventuellt kan komma en regnig dag när jag bestämmer film utan att fråga vad han tycker.
(Det skulle inte hända men jag vet inte vad det är med mig idag, jag känner mig tuff som tusan. Det brukar dock vara långvarigt, jag skulle tro att jag pyser ihop vid fem.)

Sonen har kommit hem. Han hade sovit i en stuga, alltså var han torr, glad och nöjd med sitt livs sista skolutflykt.
På söndag är han inbokad som mammaassistent hela dagen. Nästa onsdag kommer hela släkten och det skulle kännas fint om de kunde komma in utan att snubbla på alla våra prylar.
Vi lider av svår platsbrist och och det ska bli spännande att se hur vi löser det.

Nu åter till roman.
En pralin, om jag får säga det själv (fram till fem.)

Nu kommer den vilken dag som helst,

hennes tredje. Den ska vara hennes bästa hittills (hur nu det är möjligt.)
De skandalösa.
Rysligt bra titel.
Och baksidestext:

Året är 1685, barockens och stormaktens tid. Platsen är Wadenstierna, Sveriges mest praktfulla slott. Den syndigt attraktive greve Gabriel Gripklo har återvänt till hemlandet efter många år till havs. Med sig har han det svartaste av rykten. Det sägs att han inte har några skrupler vare sig det gäller sex, kvinnor eller andra nöjen. Nu letar han efter en hustru.

Fröken Magdalena Swärd är den eviga ungmön. Bildad men utblottad. Bedragen, skandaliserad och på ruinens brant tvingas hon att acceptera en anställning som sällskapsdam åt en ung friherrinna som planerar att snärja greven.

Med sin vassa tunga och strikta klädsel står Magdalena för allt som Gabriel ogillar hos kvinnor. Den dekadente greven representerar i sin tur allt det hon föraktar hos män. Men en avslöjad hemlighet, ett nattligt möte och ett galet vad leder till en passionerad och allt mer skandalös romans.

Här håller hon den i handen, Dame Simona.
We can´t wait!

När jag ser gårdagens inlägg om sommarpratare

inser jag att det ser ut som om jag är en dryg typ som sitter på min höga häst och förfäras för att jag inte får prata i radio.
Läser man dessutom gamla inlägg kan man tro att jag tjurar för att jag aldrig fått leda melodifestivalen eller svänga fina krumma ben i Let´s Dance.
Och vem försöker jag lura?
Mig själv eller er?

Allra helst vill jag leda Eurovision och vara med i amerikanska "So you think you can dance."

Sonen åkte iväg med en sovsäck

och en flisfilt, till en regnig natt med resten av studenterna från Fryshuset. Jag vet att han tänkte sig att sova utomhus ...

När ögonen började fara runt i hans huvud för att jag sa något om tält, tystnade jag. Hur det gick, och hur blöt han blev, får jag väl reda på när han kommer hem senare idag.

Mamman som blev himlad åt, ska skriva böcker idag.

I alla fall en.

Det betyder skrivstuga i repris. Häng med. Vi går mot ett septemberkakel.

Jag tycker att det är väldigt trevligt att åka tunnelbana,

och idag ska jag ta den till stan när jag ska äta lunch med min agent.

Annars kunde man kanske tro att jag skulle åka till Radiohuset och presenteras som en av sommarvärldarna, men inte heller i år har P1 ansett det nödvändigt att anlita mig.

Så istället åker jag till Vasastan.
Ett mycket bra substitut till kransen på huvudet.
Vi hörs sen.

Vi ser på sonens önskade framtid på ettan.

Avicii.
Det är så häftigt.

Det blev inte ett ord skrivet idag.

Istället diskade jag glas som inte har lämnat köksskåpet på många år, tvättade kläder, pratade med en granne och fick en inbjudan till ett femtioårsparty på västkusten.
Tredje augusti.
Jag är biträdande allsångschef, vilket betyder att jag tar i om Magnus får en hostattack.

På hennes fyrtioårsfest var jag toastmaster och höll ett bejublat tal (sa talaren Hellberg utan att tveka, eftersom tal är hennes grej). Föremålet för detta fantastiska låg under bordet och vred sig i skrattplågor, därför förstår jag inte varför jag inte får vara toastmaster igen, det känns faktiskt lite som en degradering att leda allsången. Dessutom som biträde.
Men jag kan ta det. Precis som jag kan ta att jag har tackat födelsedagsbarnet i TVÅ böcker som hon inte ens har öppnat.

Jag kommer att meddela mitt femtioårstal till den som nu ska sköta toastmastersysslan.
Det ska bli mig ett sant nöje.

Jag kör lite

"skrivstugor i repris", eftersom jag inte hittar några nya, och medan ni boar in er går jag till kemtvätten med sonens kavaj.
Vi ses på Mallis senare.
Även idag kommer jag att vara nöjd med tusen ord.

Det börjar långsamt gå upp

att det är över, the life as we knew it.
Vad som händer i höst är ännu oklart, men någon mer betygsjakt kommer det i alla fall inte att bli.

13 år.
Ibland kämpigt men oftast inte. Det fanns kompisar som svek och kompisar som ställde upp. Lärare som var kassa medan andra lyfte både skolår och betyg. Ungefär som det kommer att bli även fortsättningsvis (kan man hoppas), om än utanför skolområdet.

Fryshuset har varit perfekt med möjligheten att utöva sitt stora intresse samtidigt som man har fått i sig det som behövs för att klara sig framöver; matte C, hyfs och empati.

Nästa onsdag tar vi studenten.
Hurra!

Glöm inte The Newsroom. 22.00 på ettan.

Och igår var det säsongsavslutning på Suits (8.8 på Imdb för er som bryr er om sådan fakta. Det gör jag.)
När nästa säsong (den tredje) startar i Sverige vet jag inte, men i USA drar den igång i juli.
Det gör andra säsongen av The Newsroom också.

Här skulle inte en briljant teveserie starta mitt i sommaren.
Men vad tusan.
Allsång på skansen är inte fy skam det heller.

Mammasången. Hahaha

Jag förstår inte att jag blir så infernaliskt trött efter några timmars skrivande.

Sömnig, så att jag skulle kunna somna på stört.
Jag är extremt fokuserad under de där timmarna och varken äter eller dricker. Det kanske är det som är problemet (om det är något)?

Men åh, jag gillar manus fem. Kapitel fyra tog en vändning jag inte hade en aning om när jag började skriva det.
Det är så värt att bli alldeles trött i mössan av.

Nu måste jag faktiskt sova.

Hemma i soffan igen.

Fem kuddar behövs för att bygga upp ett bra ryggstöd när jag nu öppnar manus fem. Har man en djup soffa så har man.
Idag är jag nöjd om jag får ihop mellan 1000 och 1500 ord, och allt blir så mycket lättare i en skrivstuga.
Kolla den här!

På söder dricker vi kaffe och pratar om tvättbjörnar som har setts i Sverige.

Eftersom en dator står på köksbordet tar vi genast reda på mer.
You´ve gotta love google.
Tänk vad mycket man kan lära sig.
Och slå vad om (om man är sån, och det kan ju hända att man är om än inte en söndagsmorgon.)

Annars: Grattis till min mamma idag.
Och grattis till mig. Vid tolv tänker jag påminna sonen. Det är betydligt bättre än att tjura för att han har glömt bort.
Om man en gång har lärt sig konsten att be om det man behöver så är det väldigt okomplicerat och dramafritt, för oftast får man ju faktiskt den där kramen, grattiset eller komplimangen som är precis lika mycket värd även om man har bett om den. 
Om vi hajjade att andra inte är tankeläsare skulle mycket gott hända i våra relationer.

Det var dagens tips från en pensionerad coach.

Söndag.
Bra dag tycker jag.
Det var bra igår också.
I love Bokia i Farsta.