måndag 30 november 2009

Ledig mitt i veckan

Helt fullt hela veckan, och då undrar man ju vad det är för fel på onsdag? Inte en anteckning finns på den dagen, och det tillhör ovanligheterna numera.

Min plan har hela tiden varit att ha en dag i veckan klientfri, men hittills har det inte fungerat. Fredagar som jag såg som en bra dag för administration och annat är en av veckans populäraste klientdagar, så om jag skulle sikta in mig på onsdagar istället kanske?
Den här veckan blir det så i alla fall.

Vad jag ska göra på min lediga dag?
Tja, administration låter väl som en kul idé?

Om ni skulle träffa en coach; skulle ni vilja ha en fast tid varje vecka eller skulle ni behöva lite olika tider?

Jo man kan

äta ett par mackor på kvällen istället för en bastant middag, i alla fall kan jag.
De andra i familjen har svårare för det, vana som de är vid både lunch och middag.

Hos min mormor serverades husmanskosten klockan 12. Prick, och vi pratar då om sekunder.
Därefter åkte man ut ett par timmar när mormor och morfar skulle sova.
Nu gick det ingen nöd på mig ute, jag hade både kamrater och stor gård att springa runt på. Var man någon gång inne under sovtimmarna fick man inte ha kompisar hemma, och man fick vara knäpptyst.
Ingen fara med det heller, jag läste gärna eller ritade hästar vars ben jag aldrig riktigt fick ordning på.

Tillbaka till maten; halv sex åt man kvällsmat. Mackor med stekt eller kokt ägg och till det drack man varm choklad gjord på ögonkakao, en skvätt socker och mjölk.
Mellan middagen och kvällsmaten fick man fika, och då ofta en mandelkubbe eller den något lyxigare kanelbullen.
Hembakad förstås.
Allt bröd var hembakat, och när man någon gång kom hem till en kompis vars mamma hade köpebröd så var det lyx.

Idag är hembakat lyx.
Och husmanskost också för den delen.
Jag längter efter kålpudding klockan 12.

I morgon

ska jag föreläsa om min bok när en coachkompis bjuder in till mingel.
I huvudsak kommer det att bli samma föreläsning som på mässan, men med lite mer inriktning på den delen av boken som handlar om förändring och nya mål.

Förändring är ju så häftigt, och för vissa börjar det i tanken för att sedan sprida sig vidare till känslor och till sist ny action.
Jag gjorde mycket tvärtom.
Min känslor ville inte förändras ett endaste dugg, så jag fick börja med att ta action tvärtemot vad mina känslor sa till mig att göra.
Medberoendekänslor är sega rackare, och att tänka nytt var okej, att göra annorlunda var däremot supersvårt.

Jag gjorde ändå, trots att känslorna skrek i protest.
Gjorde och fick nya insikter som till sist gav nya känslor.

Så.
Man behöver inte vänta på insikten, emellanåt kommer den först när vi gör nytt.

söndag 29 november 2009

Magnus Uggla

är skön.
De flesta andra bloggare som slutar gör det med någon form av avsked, inte Uggla inte. Han bara lägger av.
15 oktober skrev han det sista inlägget, och 649 kommentarer undrar var fasiken han tog vägen.
Jag tycker det är oerhört kul jag.
Bara för det ska ni få en personlig favorit.


Egentligen är jag nog mångmiljonär,

i alla fall att döma av de mail jag får om vinster och arv från diverse avlidna släktingar. Det enda jag behöver göra är visst att pynta in några tusen på ett konto i landet ingenstans och så är pengarna mina.
Nu har jag inte gjort det, för jag tänker att jag kan gå här och vara mångmiljonär så där lite på avstånd, det gör inte mig så mycket.
Vem vet, om ett par år kanske jag får besked om att alla mina pengar har förräntat sig lite lagom till pensioneringen, och kanske är det då jag ska hugga till?

Det händer också att jag får mail från ryska kvinnor som verkar lite giftassugna, och när de beskriver sig själva och sina önskemål förstår jag att de tror att Åsa är namnet på en stor stark karl från Norrbotten.
Jag har inte hjärta att göra dem besvikna, alltså svarar jag dem inte alls.
De tappra försök jag gjorde för att bli av med en kvinna från Asien som varje dag mailade fler och fler bilder på sig själv gjorde att jag gav upp förklaringslinjen.

Numera dumpar jag direkt via delete.

Ett träningspass

två lussebullar och tre tvättmaskiner senare är jag rätt nöjd med livet och funderar seriöst på att börja rensa i garderoben.
Det finns en hel del där som aldrig, jag upprepar aldrig, används (använTs). Plaggen tar bara plats och ligger i vägen för det som jag faktiskt gillar.

Min taktik är att ta en hylla i taget, på det sättet blir det mindre rörigt om rensalusten tar slut när halva garderoben är klar.
Naturligtvis har jag provat att riva ut allt, och tro mig, det är inget jag rekommenderar.
Det sista brukar då åka tillbaka igen när lusten tar slut, men det är ju bort det ska, inte tillbaka.

Reminder:
På lördag nästa vecka är föreläsningen, och om ni inte har anmält er så är det hög tid. Sista anmälningsdag är tisdag. Maila info@hellbergcoaching.se

Det här trodde jag väl aldrig

att jag skulle säga; men jag längtar faktiskt efter lite mer träningsvärk.
Efter förra träningen med mina maskiner - och stretchingen efteråt - känns min rygg faktiskt lite bättre.
Det ger mig uppenbarligen den motivation jag behöver för att se fram emot ett pass idag.
Tror att jag ska passa på att gå förbi filmkedjan för att se om det har kommit in någon smaskig film som matchar eftermiddagens julmust och tränade mage.

Stockholm är inte särskilt adventigt idag, men det behöver man inte låtsas om när man är inomhus.
På med ljusen och låt bli att titta ut är dagens tips.

lördag 28 november 2009

På Facebook.

"Min bästa väninna läser boken och kan inte släppa den. Hon fick den i förtidig julklapp av mig liksom många av mina andra vänner. Kul!!!"

Vilken bra idé för er som inte vet vad ni ska ge era nära i juklapp!
Bokus har bäst pris just nu, 159:-

Fixat och klart:)

Jag vill veta EXAKT

vad ni har för er denna lördag.

Självklart

är jag inte uppe och hoppar, jag tar det lugnt och fint denna lördag.
Jag har inte en enda plan under helgen och det betyder att den kan bli lite hur som helst.
Det finns öppningar för både spontanitet, latmaskeri, fotbad och träning.
Själv sätter jag en femma var på latmask och träning; den kombon är oslagbar.

Nu ska jag till mitt matförråd i källaren och hämta mina ljusstakar.
Det lackar hörrni!

Allas vår kompis Liz

är med i Svd idag när man pratar refuseringar. Klicka här.

fredag 27 november 2009

Röda julblommor



Visst heter de julstjärna?
Strunt samma.
Jag har köpt sådana oavsett vad de heter.
Däremot kan jag hyacint, men si det blir det inget av med förrän närmare jul.
Tredje advent kommer de in i värmen och sprider väldoft.

Varje advent brukar vi sätta upp en lååååång granslinga med ljus ovanför det stora fönstret i vardagsrummt, och idag kilade jag in på Åhléns för att köpa en eftersom den vi har haft tidigare är kaputt.
375 kronor kostade den och det tyckte jag var snordyrt, så det blev ingen slinga idag.
Har jag tur hittar jag den på Rusta för halva priset i morgon.

Så; vad kommer att skina i Hellbergshemmet på första advent undrar ni?
Jo det kan jag berätta:
1 st elektrisk adventsljusstake.
1 st stjärna på fot.
1 st fejkad granslinga samt en fullständigt obscen mängd stearinljus.
I blomväg finner vi de röda julblommorna, resterande blomsterprakt kommer som sagt tredje advent.

Nu vet ni hur ni ska göra.
Bra va?

Denna fredag

är kanske inte mer speciell än någon annan, men det ligger något i luften. Något extra bra.
Ska bli spännande att se vad det kan vara.

Jag fick förresten min allra första julklapp av en väldigt snäll människa igår och den ligger nu i min hylla där den får ligga kvar till den tar plats under granen den fjärde advent.
Här tjyvöppnas ingenting...längre.

När jag var sex smög jag in i mormors garderob och öppnade varje paket som det stod ÅSA på, med efteråt försökte jag fumliga fingrar att få ihop paketet så att det inte syntes att jag hade gjort detta hemska.
Tjyvöppnandet var ingen bra idé.
Att veta vad som fanns i presenterna tog bort hela spänningen vid julklappsutdelningen, och något annat straff än det behövdes inte.
Alla jular efter det har jag tålmodigt väntat.

Hur många pre-öppningar har ni på ert samvete?

torsdag 26 november 2009

Varför hatar ni den andra

undrar de som tycker att det är partnern som har begått fel och som ska lastas för otroheten.
Själv tror jag att det handlar om instinkten att försvara sin familj från yttre hot, och i det här fallet är det "den andra lockande" som utgör faran.

När man väl har blåst fara över kan man bli förbannad på sin partner; först då vet man att det är dennes ansvar att stå emot lockelsen och att inte vara otrogen.

Som medberoende till en sexmissbrukare fungerar det möjligtvis så vid upptäckten av de fem första men sedan är det ärligt talat rätt kört. Att hålla reda på en armé av kvinnor var till och med övermäktigt för mig

När jag gav upp den kampen började mitt återtåg. I början drogs det av ett långsamt lok som krävde enormt mycket kraft och som stannade alltför ofta. Efterhand kunde dock loken bytas ut och stoppen blev därmed färre för att sedan försvinna helt.
Idag drar jag istället i nödbromsen när det går för fort. Jag behöver fortfarande tid att reflektera på var jag är, vad jag vill och om jag gör det som är bäst för mig.

Och eftersom mitt fokus numera ligger på mig och inte någon annan, styr jag själv över broms och tid.
I morgon drar jag i bromsen klockan ett, därefter är det Åsatid.

Idag

har det varit en ombokningarnas dag, men jag får in det i schemat utan att svimma vilket känns bra.
Jag vet att det finns de som har stenhårda avbokningsregler, men jag har aldrig varit i det läget att det har behövts. I största möjliga mån hittar vi nya tider, om det sedan blir sju en morgon funkar det också.
Jag är oerhört tacksam för att jag har min mottagning i min hemmaförort, det har ökat mina möjligheter att vara flexibel och det känns skönt.
Jag har för övrigt världens bästa klienter, men det har ni väl redan förstått?

Det finns 2 platser kvar till gruppcoachingen för dig som har varit med om otrohet och som vill gå vidare. Start måndagen 7 dec, och är ni nyfikna på den så finns det mer information på min hemsida. Klicka på min bild till höger så kommer ni direkt dit.

En av mina lärare

på Coach2Coach, Kjell Enhager, pratar om negativ och positiv feedback.
Kolla Youtubeklippet här.

Det svängde

rejält på musikskolan, och för mig som vara fullständigt hooked på Fame 1980 var gymnasievalet klart redan när vi kom innanför dörrarna.
Jag behövde inte ens manipulera den unge mannen, jag såg på hans leende att vi var överens.
Vi får väl se hur det blir efter intagningsproven i mars.

Idag har jag flera coachingsamtal per telefon, och det fungerar över förväntan.
Under julledigheten blir det än fler.
Ett enkelt sätt för klienterna att jobba på med sig själva samtidigt som de kan vara hemma och njuta av att slippa ta bilen i snövädret.

Ja det är klart att jag tror på snö till jul, det gör jag varje år.
Idag ska det bli sol och åtta grader i Stockholm...men vänta ni bara.

onsdag 25 november 2009

Om så bara för idag

kan jag välja glädje
välja att älska
välja att må bra
välja att våga
välja att ta emot
låta bli att döma
vara i mig själv
känna tacksamhet

I morgon börjar en ny idag, då kan jag göra nya val.
Hur jag kommer att välja vet jag förstås inte, men om dagens val var bra kan det hända att jag väljer samma saker igen.
Men jag vet inte.
Jag är idag.
Och nu är det Grey´s anatomy på 5; an.

Det var onekligen lättare

att välja gymnasium när man bodde i Tanums kommun i norra Bohuslän. Antingen gick man i Uddevalla eller Strömstad, och i dessa städer fanns ett stycke gymnasium.
Linjerna man kunde välja bland var sisådär 5.
Var man duktig gick man NA och var man kass gick man Social.
Jag gick båda (började på den ena och avslutade med den andra), och däremellan en termin på Sam.

I den här staden finns miljoner skolor, miljoner linjer och miljoner frågor när det nu ska väljas framtid.
Mässan vi var på i helgen gav några svar men lika många frågetecken.
Jag överlåter självklart valet åt den unge, och ser det bara som positivt att han vill vara kreativ samtidigt som han får den kompetens som krävs för att komma in på högskolan.

Idag kollar vi in ett musikgymnasium eftersom de har öppet hus.
Kan vi kanske hoppas på lite ensemblespel som aptitretare?

And Yes

Jag har träningsvärk.
Hurra!

Hemma

för att äta resterna av den magnifika köttfärssåsen jag slängde ihop igår (gud vad skönt det kändes att skriva det).
På vägen hem köpte jag en kalender för nästa år eftersom bokningarna, bland annat till föreläsningar, börjar trilla in och måste planeras.

Jag använder varianten timdagbok, alltså en dag på varje sida, annars skulle det vara omöjligt att hålla koll på mitt liv.
Att ha en kombinerad telefon/kalender är inte min grej, jag skriver ned det jag ska göra. Punkt.

I bokhandeln planerades det för att Paolo Roberto ska komma och signera sin senaste kokbok och just kokböcker verkar var på tapeten i alla butiker nu innan jul.
Jag kommer definitivt inte att köpa en enda, finns det med på era inköpslistor?

tisdag 24 november 2009

Sverige

hur har ni det?

I min lilla del av världen dånar musiken från det rum som tidigare idag var en sjukstuga vilket väl bådar gott inför framtiden = i morgon.

Själv skulle jag behöva en dag för att fundera på alla mina idéer som svävar runt i huvudet, det vill säga om de är något att ha eller helt vansinniga.
Det kan hända att jag tar den dagen i skenet av adventsljusen på söndag. Jag är alldeles säker på att i sällskap av en lussebulle och julmust kommer allt att te sig mycket klarare.

Jag skriver ned mina idéer, hur gör du med dina?

Halvvägs genom tisdagen

och träning och lunch finns i muskler och mage

Generation ung fick feber efter gårdagens spruta(det blev ingen häromdagen) och har gjort mig sällskap hemma idag, det är inte ofta det sker en veckodag men det är mysigt.

På Oprah pratar man nu om kvinnor som känner sig värdelösa efter att ha fått barn.

För min del kände jag precis tvärtom.
Redan då var jag bra på att vara här och nu istället för att oroa mig för framtiden och att jag var helt ensam.
Sett i backspegeln är det klart att det emellanåt har varit tufft, men jag skulle inte vilja byta mitt liv mot någon annans.
Det är ett förbaskat bra liv om du frågar mig.

Fick en fråga om var man kan köpa min bok

Klicka här så kommer du till Adlibris, eller om du föredrar Bokus så kan du klicka här.

Ta gärna med din bok till min föreläsning 5 december så signerar jag den om du vill.

Sista dagen att anmäla sig till föreläsningen är 1 dec och än finns det platser kvar.
Läs mer här.

För att sätta extra press


på mig själv kan jag berätta att idag börjar jag träna igen.

Mitt mål är att få en fullt fungerande rygg; det vill säga att inte ha ont så fort jag står stilla i fem minuter och jag inbillar mig att träning är tricket för att lösa det.


Och nu till dagens fråga.

Tränar ni, och i så fall på vilket sätt?




måndag 23 november 2009

Ett mail från en läsare.

"Vilken fantastisk bok du har skrivit....imponerande, det sätt du beskrivit både din situation och även din uppväxt, vid ett flertal tillfällen kunde jag känna igen mig själv i den uppväxt du haft."

Tack C.

Jag tror att de flesta som har läst min bok känner igen sig på ett eller annat sätt.
Min uppväxt är- i jämförelse med alltför många andras - inte särskilt tragisk eller dramatisk, ändå blev jag så beroende av min omvärld och dess gillande.
Det är möjligt att igenkänningen ligger just i kampen för att få bli omtyckt, att göra nästan precis vad som helst för att få lite uppmärksamhet.

Jag behövde väldigt lite egen bekräftelse till sist; allt mitt fokus låg på att bekräfta andra.
I det möttes den redan medberoende "Lotta" och den redan bekräftelseberoende "Jonas".

A Match Made in Heaven.

Idag ska jag äta lunch med min "gamla" chef

från det stora godis - och kaffeföretaget, och det ska bli oerhört kul.

Annat trevligt under dagen är mina samtal, och redan när jag skriver trevligt ser jag att det är fel ordval.
Visst händer det att det är trevligt, men det är också smärtsamt och tufft för många av mina klienter.
De gör ett fantastiskt jobb med sig själva, och det är en ynnest att få hänga på deras resa som ser olika ut bereonde på vem de är som individ.
Det blir alltid bra till sist, även om vägen dit är lite guppig.

Ungefär så.
Nu måste jag rusa.

söndag 22 november 2009

Äppelpaj med vaniljssås

är precis vad vi längtar efter just nu. (Ja, egentligen längtar vi efter snö, men i brist på det så kör vi pajspåret istället. Logiskt? Nej, naturligtvis inte, men vad i livet är det?)

Jag önskar att jag kunde ha skrutit med att ha bakat pajen själv, men vid det här laget känner ni mig. Konsum bakar och Findus levererar pulvret.
Bingo.

Jag är inte mycket till husmorsämne och skäms inte ett dugg över det.
Däremot är jag rysligt imponerad av er som slänger ihop något ätbart sådär på en höft och dessutom har råvaror till detsamma i kylskåpet (eller var ni nu har allt det där ni behöver).

Nej, jag tar helt enkelt och ägnar mig åt det jag klarar av; mina naglar.
Och om det låter extremt ytligt så håller jag med.
Det är det.
Ytligt och snyggt.

Nej men

om man skulle ta och hugga tag i den här dagen kanske.

Det står hemmapyssel på agendan, och vari det ska bestå vet jag inte riktigt än. En bra början är att börja röja så får jag se var jag landar.
Natten har varit hyfsat sömnlös eftersom jag, hoppsan, fick i mig en kopp kaffe i går eftermiddag, så att det blir en lur under eftermiddagen är jag rätt säker på.
Om det sedan kan karakteriseras som hemmapyssel vet i sjutton, men jag antar att det bestämmer jag själv.

Nästa söndag är det dags för adventsljusstakar och vissa grannar har fuskat ser jag.
Troligtvis vet de inte att det är absolut förbjudet att ha dessa i fönstret innan lördagen före första advent.
Och vid närmare eftertanke känner de nog inte till några av mina förejulförbud.

Frågan är om jag ska skriva en lapp och sätta upp i entrén och upplysa dem om mina regler?
Det kan ju faktiskt hända att de varken har koll på när julmust, griljerad skinka eller lussebullar får intas.
Och tänk om de pyntar granen fel dag, äter Aladdin innan julafton och inte har förstått att första paketet ska delas ut på julaftons morgon?

Det känns som om jag har väldigt mycket att hålla ordning på.
Tänk om alla bara gjorde som jag sa, vad bra allt hade blivit då...

Om man ska


tvätta en söndag morgon kl 7 är det bra om man har tvättmedel hemma.

No further comments.

lördag 21 november 2009

2012

var en riktig katastroffilm, och då talar jag om handlingen.
En film full av tekniska lösningar och effekter som var ruskigt naturtrogna emellanåt.

Efteråt åt vi finfina biffar på O´Learys och nu ser vi på Robinson där de är sjösjuka, även det väldigt naturtroget.

Nu ska de simma.
Bra.
Lite friskt vatten gör dem säkert gott.

Själv vet jag inte om jag kan simma längre, senast jag provade var för ett och ett halvt år sedan och då funkade det rätt bra.
Nej, naturligtvis inte i Sverige.
Vattnet här blir aldrig de 27 grader som krävs för att jag ska kliva i ens med tårna.

Efter en underbar morgon

bär det strax av - med trevligt sällskap - till Stockholmsmässan för att spana in gymnasiealternativ.
Sedan kläms det bio och mat på Heron City i södra Stockholm, där både bilar och vi får plats utan att knuffas.

Det är tyvärr inte alltid fallet om man åker till stan.
Jag är verkligen inte någon trängselmänniska, uppväxt i Fjällbacka som jag är, utan vill kunna röra armar och ben som jag vill.
På Heron kan man det.
Dessutom är filmerna aldrig slutsålda som de var i stan häromveckan när vi var fem personer som försökte få biljetter tillsammans.
Den kvällen slutade istället med att vi alla åkte hit och tittade på en hyrfilm.

Vad vi ska se idag vet jag inte, det överlåter jag åt andra att bestämma.
Jag kör och betalar, och den lotten känns faktiskt som en vinnare just idag.

Vad gör ni? Är det solsken där ni bor?

fredag 20 november 2009

Sms

Jag skickade ett sådant till en av mina bästa vänner - vi träffades när vi jobbade på flyget där hon fortfarande jobbar kvar - i morse för att höra om hon kanske var hemma ikväll så att vi kunde ta ett av våra 2-timmar långa samtal på telefon. Vi är helt osynkade när det gäller våra jobb, vilket väl bevisas av detta svar:

"Hej Åsa,
landade just på Aruba.
Kommer hem igen på tisdag, vi kan väl höras då?"



Hur har du det med glorian?

Själv har min slagit mig i huvudet, attackerat mig i knävecken, väckt mig om natten och i det allra värsta läget lagt sig runt min hals och dragit åt.

Skenhelighet kallas det i folkmun, och beskriver på pricken det jag har ägnat mig åt.
Fint på ytan och men i verkligheten lite smutsigt.

Det var inte så kul att inse att jag inte var så där himla god som jag hade inbillat mig.
Jag som var en sådan fin människa kunde förakta de som inte riktigt passade mig.
Utåt syntes inte det förstås.
Vi glorianer döljer sådant under vår fernissade välvilliga yta, men innanför slår vi oss för bröstet och berömmer vår överlägsenhet och manifesterar därmed andras underlägsenhet.

Länge var jag inte ens medveten om hur jag kände eller att man faktiskt kunde kalla det förakt, jag var ju en sådan där god människa som var snäll och omtänksam mot alla.
I alla fall var det bilden som jag planterade hos andra.

Jag vet inte när, eller vad det var som gjorde att bilden av mig själv krackelerade.
Troligtvis var det när jag insåg att det yttre och inre inte matchade.

Så jag fick revidera mig själv och acceptera det operfekta.
Det var inte gjort på en kvart.
Mängden skit i hörnen var större än jag trodde och många gånger grät jag när jag fick mina insikter.
Hade jag verkligen tänkt så illa om andra? Hade jag verkligen låtit bli att älska för att jag var så feg? Hade jag verkligen rymt när jag hade kunnat stanna kvar och be om ursäkt?

Jag valde att aldrig sätta upp glorian igen, den ligger numera i en dammig malpåse källarförrådet.
Jag är varken god eller ond, jag har samma mix av det som de flesta andra.

Jag vet att jag tidigare

har erkänt hur förfärligt världsfrånvänd jag kan vara, och det slår mig även idag när jag läser nyheterna på nätet och inser att regeringen, läs Maud Olofsson, minsann verkar ha lurat hela oppositionen (och därmed alla dess väljare) och därför kommer Maud nu att KU-anmälas.

Det har visst något med Vattenfall att göra, men vad exakt kommer jag aldrig att få reda på. Jag tröttnar nämligen redan vid orden opposition och KU, så vad den här affären egentligen handlar om kommer att undgå mig helt och hållet.
När ledarsidor och politiska kommentatorer tar ton gäspar jag oftast, mest för att jag inte begriper spelet tror jag.

Eller så är jag korkad.
Det kan vara så.
Jag kommer dock inte att vara så korkad att jag röstar på Sverigedemokraterna i nästa val.
Precis där går min dumhet över.

Godisskålen

och jag är överens om att vi ska umgås idag.
Men inte nu.
Precis just nu tänker jag ta en tupplur.

Fattar ni vad skönt det kommer att bli?

Hej alla nya besökare

och varmt välkomna hit.
Jag vet att ni är många som är här för första gången, och jag hoppas att ni hittar det som lockade hit er.

Är det något ni saknar eller undrar över är ni varmt välkomna att lämna en kommentar, eller maila mig på info@hellbergcoaching.se.

Fotografering idag igen

Inte för att bilderna sist inte blev bra, men tidningen behöver några till att välja bland. Lite fler sinnesstämningar än glad om jag har förstått det rätt.

Nåväl, om jag plockar fram de gamla skådistakterna kanske vi kan få till en bild som utstrålar något annat än "tjoho", som tillhör nuet men som inte är representativt för hur jag mådde då.

Men först ska jag träffa fyra härliga klienter, vilket blir en bra avslutning på den här fantastiska coachingveckan.

torsdag 19 november 2009

Dagens besök på vårdcentralen del 119

Nej, det fanns inget vaccin idag heller, däremot blev jag erbjuden en spruta mot den variant som kallas "säsongsinfluensa", den som vanligtvis erbjuds pensionärer (?) ni vet. Det kändes nästan som om de ville att man skulle ta den lite som plåster på såren för att den andra var slut.

Jag tackade nej.
Däremot fick jag hälsodeklarationen jag var ute efter.

Ny svinrapport från söderförort kommer nästa vecka, och om inte från mig så från ungdomen som från och med i morgon 8.00 är vaccinerad.

Fråga till er som har fått vaccinet; om man blir lite risig efteråt, kommer det i så fall på en gång?
Hela klassen ska direkt från vaccinering till en mässa, och jag funderar på att ladda på med alvedon.
Vad tror ni?

Hur har du det med ditt kapitalkonto?

Nu pratar jag förstås inte om pengar utan det känslomässiga kapital du kan göra en insättning av varje gång du klarar något nytt som du innerst inne kanske har fruktat.

För att hitta den rätta valören, som oftast är betydligt högre än vi tror, måste vi ibland se vad vi verkligen har klarat av.
Det är ett oerhört stort grundkapital att lägga inom oss när vi har klarat det vi är som allra mest rädda för; att bli svikna, bedragna och sårade .
Det vi innan sa att vi aldrig skulle klara har vi faktiskt klarat av.
Vi gick inte under. Det kanske var nära, men vi gick inte under.

Använd det.
Lägg det inom dig och känn var det ligger.
Låt erfarenheten av att klara av det allra värsta bli en av dina största tillgångar, din bas, när du sedan möter annat som du kanske är rädd för.

Jag klarar det inte en gång till säger kanske du.
Jo, säger jag. Det gör du.
Du bär din erfarenthet av hur du klarade av det förra gången inom dig. Du klarar dig om det allra värsta skulle hända igen.

Lita på dig själv och den erfarenthet du nu har.
Var rädd om den, och titta på den ibland.
Minns hur det var men känn hur det är nu.

Och för dig som just har kommit på otroheten; du kommer att klara dig. Vi är många som har gått före, häng på oss. Fråga oss och be oss om hjälp.
Du behöver inte göra som vi eftersom vi alla har olika vägar att vandra, men lyssna när vi säger att du kommer att klara dig.
Hur det än bli så blir det bra.

Nej

det är klart att man inte ska äta en dubbeljapp till lunch, det fattar jag också.
Men nu blev det så idag, och resultatet av denna något fattiga lunch visade sig vid tre då jag i princip skakade av hunger, så till den milda grad att jag var tvungen att äta ett par mackor för att inte dö.
Med Goudaost. Flera lager Goudaost. Mm.

Jag fick inga hörlurar på mig i dagens radiointervju, det gick alldeles utmärkt ändå. Reportaget kommer i P1 någon gång nästa vecka, och Katarina Gunnarsson som intervjuade mig tyckte om min bok, vilket förstås gjorde mig glad.

Nu ska jag göra min familj glad genom att laga (typ) lite mat.

I radio behöver

man inte piffa till sig - och med piff menar jag mascara - vilket är bra idag när ögat fortfarande kliar lite.
Annars hade jag nog stått ut med sminket ett par timmar. Jag tycker själv att jag är alldeles lagom fåfäng, vilket betyder att det ibland är jätteviktigt att vara fin men att jag allra oftast duger i min osminkade variant.

Jag skulle ha haft en tidig klient idag som bokade om. Istället tar jag och mitt kaffe det lite lugnt i soffan och jag tar promenaden mot mottagningen vid 9 istället för 7.30.
På vägen ska jag gå förbi vårdcentralen för att se hur de har det där.
Vad tror ni?
Kommer det att vara kö eller inte?
Det kan förstås vara samma "vacccin slut-lapp" på dörren som det har varit de senaste veckorna, men det återstår att se.
Jag är mest ute efter en hälsodeklaration som den yngre generationen måste ha med sig till skolan som nu har insett att de kanske skulle ta och vaccinera sina ungdomar ändå, trots att de är en friskola och gör lite som de vill.

Samma deklaration som finns i min dator men som printern vägrar att skriva ut...

onsdag 18 november 2009

Skönt tom

i huvudet den här kvällen.
Jag är ensam hemma en stund och slösurfar för att uppdatera mig på stormar i Skåne och alla bloggar jag följer. Samtidigt har jag på tv´n som ljudkuliss och sällskap.

Det kliar i ögonen, vilket är ett tecken på att jag nog ska packa ihop min dator och istället sjunka ned i soffan med en filt över mig. De rosa tofflorna får sitta kvar även när jag lägger mig ned, kalla fötter är inte ett dugg mysigt.

Jag har försökt att rota fram mina fina tjocka sockor från i fjol, men de är som bortblåsta.
Det finns alldeles säkert någon att anklaga för det, men idag är jag på ett sådant strålande humör att jag väljer att strunta i sockorna och istället hasa runt/ligga i soffan i mina älskade rosa fluff.

Har ni också tofflor, och hur fluffiga är de i så fall?

Min printer och jag

är helt oense om hur vi ska ha det.

Jag tycker att det är en bra idé att spotta ut de sidor jag behöver utskrifter på, medan min
3 550 kronors trådlösa printer tydligen tycker motsatsen.
Och ja, jag har installerat om med strålande resultat...just då. Men si det var för ett par veckor sedan och efter det har det varit dött i kommunikationen mellan dator och skrivare.

Nu råkar jag från och med idag vara certifierad integrativ coach och tänker glädjas åt det istället för att uppröras över maskiner som inte fungerar som de ska.

Jag fungerar, och det är trots allt det allra viktigaste.

Hur har ni det med maskineriet den här onsdagen i november?

tisdag 17 november 2009

Vilken dag

Jag är fullständigt utpumpad efter all coaching i olika roller (som coach, klient, observatör, X-coach), men erhört glad och lycklig.

Det är så speciellt att känna att man har hittat rätt, och jag har inte tvekat en sekund på det.
Jag har varit lite rädd, lite osäker och emellanåt känt att jag inte kan ett dugg...men jag har aldrig tvekat.

Nu kan jag bara bli bättre, och hur bra jag än blir kan jag alltid lära mig mer.
Bra va?

Sov gott mina vänner, i morgon är en annan dag.

måndag 16 november 2009

Den här familjen

älskar 2 1/2 män, och måndagar är det fest då det visas fyra avsnitt. Två på trean och sedan två på sexan. I dagens första avsnitt har Charlies sexmissbruk gett honom ryggskott...

Just den här måndagen ses samtliga avsnitt från den stora sköna sängen, då eder författare slash coach är osedvanligt trött.

Gäsp, jag tror vi säger så.

Det blev ingen radioinspelning idag

Vi gör intervjun på torsdag istället.
Däremot har jag fotats i min röda tröja...och röda jacka. Vi får väl se om jag ens syns i den färgprakten.

Jag köpte Topp Hälsa idag för att ha något att läsa på min fikapaus mellan fotograf och klient, och blev extra glad när jag hittade en blänkare om Casanovas Kvinna bara så där. Inte en recension, men bild på omslaget och en kort text om att boken finns och vad den handlar om.

Nu laddar jag om inför två samtal till i eftermiddag, och efter det lutar det åt att den här trevliga måndagen är till ända.
Jag måste tidigt i säng, det är ju kurs i morgon och på onsdag.

Upp och hoppa

alla glada medmännsikor. Det är ju måndag för tusan!

(Och vill ni slå ner mig efter detta muntra tillrop vet ni väl att det är ni som har problem och inte jag, va?)

För övrigt kan jag meddela att det har fötts ännu en Hellberg på min morfars släktträd och vi är därmed fem som har efternamn efter honom.
Välkommen lilla pluttis.

söndag 15 november 2009

Jag kan

sedan jag tog körkort inte skilja på höger och vänster, vilket inte minst mitt senaste inlägg bevisade.
Jag vill för allt i världen inte att ni ska gå runt med en bild av mig och min högra hand instoppad under en kudde när det är den vänstra jag menar.
Oerhört viktig information och vi kan väl helt enkelt konstatera att jag är trött när jag inte ens klarar hö-vä när jag får tänka efter...

Jag avslutar dagen med att skriva ned min tacksamhetslista, idag för privat för att delge er, men den är bra. Verkligen bra.
Idag också.

I morgon

ska jag klä mig i rött när jag ska fotograferas och detta kompletteras med röda naglar, alltså är det bäst att jag startar lackeringen nu om det ska torka innan sängdags.
Det måste vara knustorrt om jag ska kunna ha min högra hand under kudden när jag ska sova.

Ligga annorlunda för en gång skull?
Aldrig i livet.

Öppet fönster.
Tjockt täcke.
2 tunna kuddar.
Höger hand under kudden, höger ben vinklat under vänster.
Klart.
Zzzzzzz.

Hur sover ni?

Nu har jag lyssnat

Kia, som besöker bloggen ofta, och jösses vilken sångerska! Hon var solist i Händels Messias som framfördes i Hammarby kyrka, och hon tog toner i sista arian så att håret på armarna reste sig.
Otroligt fantastiskt duktig.
Tack Kia för att du tipsade mig om konserten.
Vill ni lyssna på henne får ni bege er till Operan där hon hänger i normala fall.

Nu laddar vi om för mer musik tack vare Sus; Peter Barlach på Södra teatern. Hon gav honom bäst i test recension igår och det fanns biljetter kvar så det var bara att haka på.

Vad gör ni idag? Ni är så ovanligt tysta tycker jag.

lördag 14 november 2009

Efter min erhört lugna fina lördag

kommer jag att dra upp takten i morgon och jag rivstartar i tvättstuga 07.00. Kyrk- och teaterbesök står sedan på agendan innan kvällen börjar och eventuella möten ska bevistas.

På måndag är fotografering för intervjun i Cattis & Co och radiointervju för P1, blandat med coachingsamtal både på telefon och live.
Tis-ons = sista kursdagarna och certifiering (äntligen och fy vad trist), och to-fre mängder med härliga klienter.

Härlig mix den här veckan också.

Men idag är det lördag, och jag håller mig i den här dagen tills det kommer en ny.
Här & nu, en dag i taget.
Det funkar.

Och den 7 dec

startar gruppcoachingen för dig som vill stärka dig själv och lämna otroheter bakom dig.
Mer information finns på hemsidan om du klickar på min bild till höger.
Varmt välkommen med frågor, maila info@hellbergcoaching.se

Glöm inte att anmäla

dig till min kostnadsfria föreläsning mellan 10 -12 den 5 dec i Farsta. Ta gärna med din partner eller vän om du vill.
Anmälan sker till info@hellbergcoaching.se eftersom jag måste veta hur många lussebullar någon (kan vara jag, kan vara någon annan) ska baka.

Varmt välkomna.

2 600 mail

i inkorgen, och det har inte ett dyft med popularitet att göra.
Det är mina papperhögar i digital form.
Lästa, besvarade och uppenbarligen bevarade.

I morgon trycker jag på delete.

God morgon

Jag vill väldigt gärna prata amaryllis om ni har en liten stund över, jag behöver tips och råd inför kommande helger.

NÄR ska jag köpa mina amaryllis för att de ska vara ståtliga och fina vid jul om jag köper dem när de har kommit upp bara lite ur roten?
Denna fråga dyker upp varje år, dessutom aningens för sent, vilket gör att jag ändå köper amaryllis som man sätter i en vas och som börjar blomma någon dag senare.

Fler frågor; ska de vattnas? Och svara inte ja, för då vet jag inte; 1. Hur ofta 2. Hur mycket.
Tusen tack för hjälpen!

Nu till något helt annat, julmust.

I min familj är det totalt förbjudet att dricka detta innan december månad och nu visar det sig att jag är den enda som följt och begripit detta förbud.
Det har provsmakats både här och där har jag fått höra och frågan är vad jag ska göra åt det.
Det finns lite olika alternativ, varav skrota detta mossiga förbud bums och inse att familjen faktiskt gör som den vill är ett och vid närmare eftertanke det bästa.
Jag själv kommer däremot inte att provsmaka varken julmust eller saffransbullar innan december eftersom jag gillar mina regler och förmaningar runt juletid,

Och självklart smakar man på julskinka först kvällen innan julafton. Blir man bjuden på julbord innan dess hoppar man över skinkan och fokuserar på åretruntköttbullarna.

Det är den där blommans fel att jag kom in på julmat, men visst börjar det brinna i roten på amaryllisen nu?

fredag 13 november 2009

Val

Det är så oerhört viktigt för oss som har blivit bedragna att göra om vår offerroll till att vi faktiskt väljer själva.

Först då kan vi resa oss upp, skaka av oss dammet från offerkoftan och inse att vi faktiskt har makten att förändra våra egna liv. Vi väljer, vi gör ett nyval, och ibland väljer vi bort; i andra fall väljer vi in.
Vi väljer att stanna, vi väljer att gå.

Det var när jag gjorde om mitt "jag kan inte lämna" till att "jag väljer att vara kvar" som min största förändring kom.
Jag valde, och jag kan också välja om.

Skillnaden är gigantisk och stavas F-R-I.

Radio

har jag aldrig provat, men nu ska det intervjuas även i det mediet.
Inspelningen är på måndag, när det sedan sänds vet jag inte än.
Tror ni att man få har sådana där hörlurar som man ser på tv?

Jag har inte varken sett eller hört en enda nyhetssändning den här veckan, och så verklighetsfrämmande brukar jag inte vara.
Jag råder bot på det nu, 18.00, med Rapport eller Akuellt (har fortfarande inte lärt mig vilket som är vilket den tiden, jag är kvar 1987 när aktuellt var ettan och rapport tvåan).

Kan man hoppas på en vaccinrapport?

17.00

och vi är fortfarande ovaccinerade. Efter att ha köat en stund kom meddelandet om att vaccinet var slut så det var bara för oss och alla som stod före och efter att lomma hem och tvätta händerna (det kan ju ha varit smittade där, det är ju en vårdcentral!)

Vi tar helt enkelt nya tag nästa vecka.

Idag är det fredag och det känns lite faktiskt, inte minst för att lägenheten kommer att befolkas med fler under kvällen och det är ju alltid kul.
Just den befolkningen kommer att befinna sig i ett annat rum; men surret, skratten och musiken når även mig.

I skolan häromdagen hade de drogsnack och det var handuppräckning på frågan vilka i nian som hade smakat på alkohol (inte druckit, smakat).
Av 100 elever var det en som inte räckte upp handen.
Jag frågade efteråt hur det kändes att vara den enda, men det var visst helt okej.

Bra, för något smakande blir det i alla fall inte i det här hemmet.
Hur smakas det av tonåringar hemma hos er?

Har ni hittat sprutställen?

Det har inte jag. Nu fick jag tips av Sus igår och idag ska jag kolla upp om i alla fall tonåringen kan få sin vaccinering i eftermiddag.
Det sägs på text-tv att 3 milj är vaccinerade hittills, fan trot säger jag.
Jag får försöka hålla min influensaskräck stången genom att helt enkelt inte bry mig förrän det är dags.

Idag ska jag luncha med en coachkollega som jag har utbildats tillsammans med senaste året. Det blir supertrevligt eftersom aldrig samtalen sitter fast med någon som har tränats i både kommunikation och frågeteknik, och för att ingen av oss värjer för det som kanske kan vara svårare för andra att prata om.

Därefter ska jag träffa veckans sista klient, jaga vaccinering, maila hemuppgifter och sedan sjunka ner i soffan och se till att jag begriper att det är fredag.

Jag fattar inte alltid det eftersom jag gillar mitt jobb så till den milda grad att jag lätt skulle kunna fortsätta hela helgen.

Har ni några planer?

En av er som hänger här på bloggen

ska sjunga i en kyrka på söndag och jag ska dit och lyssna - och troligtvis förstå att det jag kallar sångröst hos mig själv inte är det.


Det gör inte så mycket, jag har numera (?) lagt mina sång- och dansdrömmar på hyllan.

Inte för att jag någonsin var särskilt ihärdig med att förverkliga det jag drömde om då; det var väldigt mycket snack och i princip ingen verkstad, och av det blir det inte mycket till artist.




torsdag 12 november 2009

Findus köttfärssås

och makaroner med ett skvätt parmesan = torsdagsmat hos Hellbergs. Vissa familjemedlemmar adderar knäckemackor till denna enkla måltid, men det gör inte jag.
Jag öppnar munnen, skjuter in lasset och sedan är jag klar, mätt och redo att koppla av.
Urtrist gäst att ha på middag. Att jag däremot är rätt underhållande är säkerligen en klen tröst för den som har lagat mat i fyra timmar som jag hivar i mig på fem minuter.

Nåväl, hemma hos mig är jag verken gäst och eller särskilt underhållande just nu.
Bara en trött men lycklig coach som har pratat klart för idag.

Idag

är jag så busy att håret fladdrar. Så länge kan ni väl anmäla er till föreläsningen den 5 dec?

onsdag 11 november 2009

Bara massa jobb

på bloggen idag upptäckte jag, och så kan vi ju inte ha det.

Jag skulle kunna börja prata om julbelysning men det känns aningens för tidigt, även om byggarna vid stadsgårdskajen i Stockholm bygger för fullt på julgranen som varje år är högre än alla andra i Sverige.

Istället vill jag prata om kuddar och vikten av att ha många.
Nu har jag alldeles säkert redovisat min kuddomani vid tidigare tillfällen, men det kan inte nog upprepas hur viktig denna (dessa) detalj (deltaljer) är i mitt hem av två anledningar:
  1. Det är piffigt.
  2. Man ska kunna lägga sig ner lite här och var.

Vad det gäller pifferiet så gäller "matchning", dvs att kuddarna färgmässigt måste:

  1. Passa ihop med varandra.
  2. Fungera med all annan textil inredning som mattor (viktigt) och gardinger (superviktigt)

Att lägga sig här och var kan man enbart göra om kuddarna är:

  1. Mjuka.
  2. Inte har en massa sömmar och kanter man kan skava kinden på.

Just nu är kuddsamlingen i brunskalan- från mörkt brun till guldigt beige -men det där ändrar sig emellanåt. När den underbara mörka årstiden är över kan det hända att jag är sugen på marinblått eller grönt, färger som gör sig alldeles utmärkt till min matta och som är finfina på våren.

Ps, dunkuddar går helt bort. Att hålla på och skaka kuddar för att de ska få sin ursprungliga form är inte min grej, inte heller att ha dun liggande i hela lägenheten. Tricket är att byta ut innerkudden mot en syntetvariant direkt. D.s

Hur har ni det med kuddarna, eller har ni kanske andra måsten i era hem?

Måndagen 7 december 16-19

startar gruppcoachingen för dig som har varit med om otrohet.
Jag kan inte nog understryka hur oerhört effektfullt det är att gå i en grupp och att få träffa andra i samma sits.

Max 5 deltagare och anmälan sker till info@hellbergcoaching.se
Se mer på hemsidan som du kommer till om du klickar på min bild till höger.

Varmt välkommen,
Åsa

tisdag 10 november 2009

Välkomna

på en föreläsning lördagen den 5 december 10.00-12.00 i Fokus på hälsas lokaler i Farsta.

I föreläsningen pratar jag bland annat om att ta makten över sitt liv, om medberoende, självkänsla, tillit, hjärtat i händerna på någon annan, nya vägar, sätta mål, säga nej och tips och tricks som jag själv har haft användning av.

Föreläsningen är kostnadsfri och efteråt bjuder Hellberg Coaching & Inspiration på adventsfika.

Det enda jag vill be dig om är att föranmäla dig så att jag vet hur många som kommer.
Anmälan sker på
info@hellbergcoaching.se

Varmt välkommen!

Mingel och mod

Eftersom jag kan koppla på min sociala sida lite som jag vill efter år av träning inom service-yrken borde inte ett mingel vara något som helst problem, och det är det inte heller så länge jag inte ska sälja mig själv.
Jag säger "ska", för i vissa fall är det så att man bör vifta med visitkort och sälja in sina eventuella tjänster. Som säljare var jag lysande när någon ringde upp mig och ville ha de tjänster mitt företag erbjöd, men att själv ringa upp och marknadsföra produkterna var svårare.

Som egenföretagare är det en utmaning, och när jag nu är inbjuden på ett mingel i december där bara en massa jobb-idoler infinner sig tänker jag redan nu se mig själv som superminglare.

Jag ser hur jag hälsar och presenterar mig, berättar om vem jag är och hur jag njuter av att få vara där.
Rak i ryggen berättar jag om Casanovas Kvinna och Hellberg Coaching, och jag ser hur jag med stolthet lämnar jag över mitt visitkort.

Mentala bilder behöver inte vara mer komplicerade än så.

Telefoncoaching

Jag kommer från och med nu att erbjuda coaching per telefon.

Det allra bästa är att ses, men ibland är det omöjligt (om man inte bor i Stockholm med omnejd) och därför kommer jag att utöka de samtal jag redan har idag.
Telefoncoachingen kommer primärt att ske på morgontider (en timma) och bokas genom info@hellbergcoaching.se

Föreläsningen

börjar ta form, i alla fall inombords.
Den kommer att handla om vikten att ta tillbaka de delar av oss själva som vi har lagt ut på andra att hantera.
I medberoendet är det kanske självklart att det är så vi gör, men innan vi träffar vår dysfunktionella partner finns det många tecken på att det faktiskt är så vi hanterar vårt liv.
För mig stod det inte klart förrän jag träffade "Jonas".

Jag är oändligt tacksam att jag till sist fick möta mitt medberoende och ta hand om det; ta tillbaka det som var mitt ansvar istället för att lägga ut det på entreprenad. Göra mig obereonde av andra samtidigt som jag, tack vare just det, kunde bjuda in andra att dela mitt liv.

Med självkännedomen kommer tilliten till mig själv och livet, och det som gjorde mig så rädd och ensam tidigare är inte hotfullt längre.
Jag tog tillbaka mig själv, och mitt liv ligger i mina händer att hantera.

Vad tror ni om en föreläsning om just det?

Det har nog aldrig hänt

att någon har smitit ut ur lägenheten på morgonen utan att jag har vaknat, men i morse var det tomt och öde när jag slog upp mina blå.
"Tjoho, jag är vaken" ropade jag, men den enda som glatt kom springande var katten.

Och på tal om att vara ensam hemma; när tycker ni att det är dags för era barn att flytta ut?
Är det okej att vara 20 år och fortfarande bo hemma med fullservice?

måndag 9 november 2009

Yes, done!

Nästa vecka är det två dagars utbildning igen, något jag ser fram emot som vanligt. Den här gången är speciell eftersom vi avslutar nästan ett års kamperande tillsammans.
Jag hade tur som direkt hittade det utbildningsföretag som passade mig, och från första utbildningens kanske 60 deltagare är vi nu 10 st kvar.

Samma utbildare hela tiden; Per Bjergestam, Magnus Kull och Kjell Enhager, vilket gör att man känner sig trygg och väl omhändertagen under hela resan.
För det är en resa, både inåt och utåt. Jag har skrattat och gråtit under mina kurser, men kanske allra mest njutit av att få lära mig så mycket nytt, lyssna till så mycket klokskap och få nya insikter som leder mig framåt som coach men också som (med)människa.

Men det är nästa vecka och nu är nu.
Ska lägga mig på kudden en liten stund.
Snark.

Snark

men inte riktigt än, jag har läxor kvar att göra. Egna i min utbildning och det är deadline i fredags.
Så kan det gå ibland, och eftersom jag inte lider av prestationsångest så säger jag helt enkelt som det är till mina utbildare; det här har inte varit prioriterat och det har hänt att jag har tagit en tupplur istället för att göra min läxa.
Ursäkter är inte min grej, det känns betydligt bättre att vara ärlig.

Sittandes i soffan nu känner jag hur in i bengen trött jag är, och egentligen skulle en lite lur sitta fint, istället hugger jag läxan direkt så att jag kan slappa om en timma.
Lite "ingen glass om jag inte äter upp maten" varianten.

Tänk att den funkar fortfarande.

Uppe med tupp och morgonstund

har gjort att jag skulle kunna ta en eftermiddagslur redan nu, men av det blir det intet eftersom schemat är fullt idag.
Skulle ha fått ett trevligt besök på min mottagning i eftermiddag, men personen har bäddat ner sig som så många andra just nu, och i alla fall i Stockholm verkar influensan ha slagit till med full kraft.

Nu ska jag ha en åsikt; vi som är helt solo-föräldrar borde baske mig också ha något slags företräde till vaccinationer, vi är riskgrupper i allra högsta grad. Med oss utslagna, i värsta fall svårt sjuka, har vi betydligt större problem än de som är två vårdnadshavare.
Nu har jag bara en att ta hand om , men vad gör den förälder som har flera och kanske mindre än min?

Så tycker jag, vad tycker ni?

söndag 8 november 2009

Kay Pollak

hos Tilde på 4:an.
"Att välja glädje" är en lite pärla, läs den.

Däck


Idag har jag lärt mig något nytt om vinterdäck; de har en rotationsriktning.

Jag ska villigt erkänna att jag aldrig har bytt däck själv, bara stått bredvid med uppmuntrande tillrop till den som är vänlig nog att utföra ett kostnadsfritt arbete.

Det där med att vinterdäck minsann inte kan sättas på lite hur som helst fick jag lära mig idag; och egentligen är det väl kanske självklart att mönstren i däcken liksom måste dra bilen framåt i slasket (vi pratar Stockholm/förort), alltså kan inte dessa mönster peka åt fel håll för då kan det köras åt fanders om man har otur.

Det där självklara har i alla fall inte jag klart för mig.
Upp med en hand ni som har det!

lördag 7 november 2009

Och influerad av Törnblom

"Jaha, det var väl typiskt mig."

Säger du det när något har gått bra eller dåligt?

Mer Leva



Igår tog jag mod till mig och hälsade på Mikael Andersson som också har debuterat med en självbiografi.
Den ligger på min önskelista tillsammans med Therese Erikssons "Vi har hemligheter i den här familjen".
22-åriga Therese som vann priset som "årets eldsjäl" igår. Som 17-åring startade hon tillsammans med en vän föreningen "Maskrosbarn" som hjälp och stöd till de barn och ungdomar som växer upp med psykiskt sjuka och/eller missbrukande föräldrar. På galan berättade hon om sin mammas två sjukdomar, alkoholism och bipolär, och hur hon sedan hon var 19 år har föreläst om detta över 150 gånger.
Två inspiratörer som visar att livet kanske inte startade med de enklaste förutsättningarna, men att de själva har förmågan att bestämma hur de vill leva sitt liv idag.



Igår kväll

satt jag två stolar ifrån en person som kände igen mig från Svd-artikeln, och som sökte kontakt och berättade vad artikeln hade betytt för personens familj.
I bruset från de andra festdeltagarna pratade vi om sådant som man kanske i ett "vanligt" sammanhang pratar om först efter att ha lärt känna varandra.

Ungeför samma sak hände när en kvinna kom och satte sig vid oss eftersom hon var på festen utan sin man; efter tre minuter fick hon klart för sig vad både sexmissbruk och medberoende handlade om och skrattande sa hon att det här samtalet hade hon aldrig haft om inte hennes man hade stannat hemma med barnen.

Det är oerhört befriande att säga som det är utan att varken skämmas eller ducka för sanningen om sig själv, och de flesta blir betydligt mer nyfikna än fördömande. Igår var vi dessutom flera som "representerade" båda sidor av problematiken, så även missbruket fick komma till tals.
Det är en lysande kombination om ni frågar mig.

Agenda

Mat, bio och umgänge med gamla och unga; ungefär så ser lördagen ut för mig.

Sovmorgonen varade till tio idag (inte ens katten var vaken) och jag behövde verkligen sova.
Nu är jag pigg som en makrill och redo att attackera dammsugaren. Det finns dock andra i det här hemmet att ta hänsyn till, och så länge de sover ut smyger jag runt i mina tofflor för att konstatera exakt var det är som dammigast.
Det kan visa sig att det är precis överallt, än så länge är det bara vardagsrummet som är genomsökt.
Just där ser det illa ut kan jag meddela.

Tur för mig idag är att jag känner den där lusten av att få bort det, och jag kommer att se till att den håller i sig så länge som behövs för att dammbefria hela lägenheten.

Vad gör ni idag?

En dos av Mia Törnblom

och en av Olof Röhlander gör att den här coachen kan sova gott i natt.

Tack Leva för en härlig gala.

fredag 6 november 2009

Ps

Priserna ni har vunnit kommer nästa vecka om ni längtar efter era lotter, presentkort och bok.

Ikväll blir det gala, som i Levagalan.
Tidningen Leva delar ut priser till eldsjälar och vi ska dit och mingla med vatten i glasen. Ja, i alla fall jag, andra bjuds på vin tror jag.

Jag tror bestämt att jag tänker ha en riktigt trevlig kväll.

Idag ska jag träffa min coach

vilket jag som vanligt ser fram emot. Har jag några virriga tankar brukar de alltid ha landat på rätt plats efter ett samtal med henne.

Alltså ska jag till stan, och bilen ska därmed få lite mer luft än vanligt. Bilar ska egentligen inte köras så pyttelite som min, men vad gör man när man bor 300 meter från sin arbetsplats (hehe)?
Jag har fått tips om att ge mig ut på en långtur emellanåt och då gasa på rejält. Några sådana är inte planerade just nu, men i vår ska jag ta mig en sväng till mamma på V-kusten. Vi får väl hoppas att den klarar sig till dess.

Hur mycket kör ni bil, och visste ni att den mår allra bäst av att köras mycket?

torsdag 5 november 2009

Debatten går fortfarande het på Svd

och nu är min förföljare och en annan inte riktigt överens om det är socialen (förordas av förföljaren) eller socialstyrelsen (Lasse fattade lite fel) som jag måste rapporteras till.

Jag passade raskt på att fråga min son om han lider och om jag ska ringa soc, men han sa att det inte behövs. Sedan sa han något om julklappar men då stängde jag öronen.

Till socialstyrelsen kan man rapportera farliga läkare.
Tur.

Jag har berättat om

hur mitt medberoende startade som liten och att det exploderade när jag träffade "Jonas". I mitt fall har anpassningen bara gällt i mina allra närmaste relationer, i alla övriga har jag fungerat som vem som helst.

För många av oss är det så, och vi har tur för vi har nämligen något att jämföra med.

Har jag en fungerande relation till någon enda människa så kan jag ta med mig lärdomen av vad som fungerar där in i nästa.

Vad är det jag gör (eller inte gör) i den relationen som fungerar?
Vad känner jag?
Hur tänker jag och vad säger jag till mig själv när jag träffar just den personen?

Vem är du i "ditt bästa jag" och kan du ta med dig något av det till "ditt sämsta"?

Min förläggare


Hans-Olov Öberg är också författare, och släpper 16 november sina nya deckare Krügermorden.
Jag skulle tro att ekonomijournalisten Micke Norell som vanligt är i högform, om detta vet jag mer i slutet av november när boken är avverkad.


Tänk vilka bra uppslag

den här bloggen ger de författaraspiranter som hänger här.
Det uttrycks så mycket bra i kommentarsfältet. Så mycket mänsklig klokhet att det faktiskt bara är att plocka ut godbitarna för att ge karaktärerna i alstren både djup och nyanser.
Mitt eget liv kanske kan bidra till galenskapen; och varsågoda att sno det ni vill.

I Stockholm faller det snö som upplöses i samma sekund den vidrör marken och det blåser härliga vindar. Min allra tjockaste jacka åkte på i morse och kommer troligtvis inte att plockas av förrän i mars 2010, och ja, jag gillar det här vädret och våra årstider och någon depression är inte att tänka på.
Tvärtom tycker jag att jag mest springer runt och flinar.Inte för att jag inte begriper bättre som cynikern kanske skulle tro, utan för att jag väljer hur jag ser på mitt liv.
Det är det där med tacksamhet, ni vet.

Och det, mina vänner, är inte en del av galenskapen.

onsdag 4 november 2009

Jaha, det är helt klart så

att inte ens Misse klarar sig från ett besök på vårdcentralen.

Kolla här.

Jag vet precis vad jag skulle ha på mig

på de två fester jag med all säkerhet vet att jag inte ska gå på i år.




Den ena är Nobelfesten som går av stapeln utan mig i den här klänningen.


Den andra är julfesten - precis vilken som helst som ett större företag betalar - där dessa skor och jag tyvärr inte kommer att få dansa runt en gran.
Så är det att vara enmansföretag. Julfesterna blir inställda för man har bara sig själv att dansa med och då kan man lika gärna göra det hemma i rosa flufftofflor.

Aggressivitet

Någon som borde ha låtit mig flytta ut ur sitt huvud till en öde ö långt bort i havet kan tydligen inte det, och jag undrar vad som ligger under den illa dolda aggressivitet den här människan visar genom inlägg under pseudonym här och där? Personen känner inte ens mig.

Så vad handlar det om egentligen?
Obearbetad sorg?
Förlust?
Ensamhet?
Avundsjuka?
En ovilja att se sin egen problematik?
Kanske en kombination?

Personen har aldrig flyttat in hos mig, och jag önskar den bara allt gott...och hopp om eget tillfrisknande.
Inte minst för de barn som personen säger sig värna om.

Vad tror ni, vad ligger och pyr under aggressivitet?

Vinterdäck

Det verkar tydligen vara dags för det även i förorten, och detta inser jag efter att gatorna i Farsta nu anpassar sig till all snö som förväntas falla och därmed inför parkeringsförbud så att alla snöplogar ska kunna arbeta i lugn och ro en hel dag.

Förra året såg jag inte till en enda av dessa plogar, i alla fall inte måndagar 06.00-16.00.
Den dagen det snöade var en fredag och just på måndagen var den borta.

Så snöpligt.
Så very Stockholm.

Jag (nåja) byter ändå.
Det kan ju hända att jag tar mig en tur till Liz längst upp i norr.
Jag längtar efter snöplogar in action.

God morgon

Jag tänker inte hojta upp och hoppa, men skulle behöva testa min röst då en oroväckande spik verkar ha fastnat i halsen.
Det kan bero på gårdagens hängande framför datorn (?), det kan också bero på att jag tydligen tänker bli förkyld (!).

Där är inte kroppen och jag helt överens vill jag gärna påpeka.
(Jag kvistade förbi vårdcentralen igår för att kolla vaccineringsläget och fick svaret på en handskriven lapp på dörren till entrén; Vaccin slut, åter v 45. )

Kommenterandet av gårdagens artikel i Svd, klicka här , fortsätter men nu får den leva sitt liv utan mig. Jag återgår till min vanliga verksamhet och det innebär idag ett par timmar hemma innan jag promenerar till min mottagning och träffar dagens första klient.

På fredag ska jag på Leva-galan, är det någon av er som ska dit?

tisdag 3 november 2009

Jag tar en till...

"Åsa, vakna o lev ditt liv!
Man kan inte jobba som coach inom ett område innan man själv är "frisk"/fri från problemet!! Jag förstår att Åsa menar väl, men det är helt galet att hon ska coacha folk i ökad självkänsla och medberoende osv! Hon får återkomma när hon antingen är helt singel eller har träffat en vettig karl, dvs när hon är frisk från beroendet av Jonas. Åsa är ju fortfarande kvar i att vilja "fixa" honom! Detta påminner mig om alla sk ätstörningscoacher som fortfarande är ätstörda men tror att de är friska..."

Jag antar att den här kvinnan har ätstörningsproblem eftersom hon verkar ha erfarenhet av coacher som arbetar med den problematiken, och hon har också en viss poäng; om man inte har hanterat sina egna problem så kan det vara svårt att coacha andra med samma problematik.
Än värre är om du inte är medveten om din egen problematik, för då kan vi som coacher börja ägna oss åt att projicera på dig det vi borde ta hand om hos oss själva.

Som coach kan man egentligen coacha i vad som helst, vi bestämmer inte vart du ska gå, det bestämmer du själv.
Som coach frågar man mest, förklarar en del, ifrågasätter annat; men det är frågandet som är det centrala.
Inte för att jag som coach vill ha svar, utan för att du ska formulera ditt eget.

Det centrala i hennes frågeställning är dock; är jag fortfarande medberoende, och kan jag någonsin vara något annat så länge jag är i det här förhållandet?

Ja, jag kommer alltid att vara medberoende och missbrukaren kommer alltid att vara en missbrukare.
Jag "kan" dock mitt medberoende, mina triggers och hur jag undviker det som triggar mig på mina fem fingrar och rabbla det i sömnen om det skulle behövas.

Vill jag fortfarande fixa honom? Nej, gud bevare mig. Det har jag försökt med allt för skralt resultat.
Kan jag vara ett stöd i hans tillfrisknande; självklart. Jag är stöd i mångas tillfrisnande, och ser inga som helst problem med det tack vare medvetenheten om min egen problematik.

Och sista frågan; kan jag coacha de som vill stärka sin självkänsla och arbeta med sitt medberoende: Ja.

Ungefär så tror jag.

Den här coachen behöver stänga av sin dator så jag gör det nu.
Kram och god natt.

Vi firar ett

ovanligt lyckat tandläkarbesök med fläskfilé (jo, det var visst länge sedan) och rysligt god potatis - skivad och fryst - från Coop.

Nu gällde inte tandlläkarbesöket mig själv, då hade jag aldrig beskrivit det lyckat eftersom tandläkare är för mig vad spindlar är för en del andra, det vill säga obeskrivligt läskiga.
Alltså blundade jag idag när sprutorna langades fram och tänder (ja, pluralis) drogs ut.
Offret log dock glatt och totalt oberörd; en attityd och inställning som naturligtvis måste belönas med fläskfilé.

Hur har ni det med spindlar och andra otäckheter?
Undviker ni eller tar ni tag?

Tusen tack för mail och telefonsamtal

som utöver ett par coachingsamtal har upptagit den här dagen så här långt.

Det är svårt att be om hjälp, men jag lovar dig som har varit modig nog att göra det att det blir bra.

Det är inte enkelt, det är inte över på en kvart, men det blir bra!

Om du, efter dagens artikel i Svd,

vill ha kontakt så finns jag på info@hellbergcoaching.se.

Ewa, och Dysberoendekliniken, hittar du på www.dysberoendekliniken.se

Jag lovar att besvara ditt mail så fort som möjligt.

/Åsa

Och Svenska Dagbladet idag

Här kommer länken till artikeln om mig och Casanovas Kvinna. Klicka här. Se också "sju frågor" till Ewa Bystedt på Dysberoendekliniken. Klicka här.

måndag 2 november 2009

I Svenska Dagbladet i morgon

kommer intervjun som Agneta Lagercrantz gjorde med mig häromveckan.
Agneta har, tillsammans med Lill Lindfors, skrivit boken "Sa du gula höns" som har funnits med på listorna sedan den kom ut i våras. Jag har inte läst den, men den är beställd.





Idag serveras

mycket tjock pannkaka hos Hellbergs.
Perfekt när arbetsdagen har blivit kväll.

Ibland glömmer jag att äta, och slås nästan i backen av hunger på eftermiddagen. På mitt gamla jobb hade vi en matsal och till den vandrade jag varje dag exakt 11.30 fullständigt utsvulten, men så är det inte längre.

Idag är en glömt att äta dag och därför kommer pannkakan att ligga som en perfekt klump i magen om en halvtimma.
Den och äppelmos.
Mycket äppelmos.

Mm, vad gott.

Medberoende

Jag tänker på mer saker idag, bland annat medberoendet och hur jag emellanåt inte har tillåtit mig att vara en alldeles vanlig kvinna; att jag i tillfrisknandet har trott att jag ska bli så himla känslosmart att jag inte längre ska varken bry mig, bli ledsen och sårad, ta åt mig, eller känna mig övergiven eller oälskad.

Idag vet jag att det är det jag är allra mest; en vanlig kvinna som känner, tänker och reagerar.

Jag har inte alltid tillgång till mitt sunda förnuft.
Jag blir sårad av vad människor säger.
Jag blir ledsen när jag inte blir lyssnad på.
Jag blir arg när jag blir frustrerad.
Jag förstår inte alltid missbruket.
Jag tycker emellanåt oerhört illa om de andra kvinnorna.
Jag gråter ibland för att det inte bara fick vara fint.
Jag blir liten, behöver tröstas och känna mig "ombrydd".

Jag är och kommer aldrig att bli något annat än en alldeles vanlig kvinna.

Nej då

jag har inte tagit sovmorgon, jag har jobbat men har nu en paus och tänker ägna den åt bloggeri och det som ligger längst fram i hjärnan just nu; människor som har flyttat in i våra huvuden men som vi inte vill ha där...
Känner ni igen det?

Så; hur får vi dem att flytta ut och ge plats åt det som vi verkligen vill ägna tid och energi åt?
Det finns små fix och trix som vi kan ta till, och min personliga favorit är förlåtelse i meningen lämna bakom mig.

Så här kan det låta för mig (i mig själv):

"Jag förlåter dig för det du gjorde som sårade mig så djupt och jag väljer nu för min egen skull att lämna det bakom mig och att inte längre låta ditt agerande påverka min sinnesstämning. Jag låter dig nu flytta till en öde ö långt bort i havet, och där får du stanna. I mitt huvud kommer du inte in igen".

Den ön är befolkad av diverse vid det här laget, och jag hoppas och tror att de har trevligt tillsammans.
Själv har jag det betydligt trevligare när de inte finns i mig, och att förlåta dem är min väg till att bli fri.

Alltså; förlåt och vysch i frid till ön.

När jag har förlåtit har jag ersatt tankarna på dessa personer med tankar som jag vill ha; där jag är med i ett sammanhang, där jag blir älskad och där jag mår bra och är mig själv.
Jag mår så oändligt mycket bättre av de tankarna.

Hur många bär du runt på i ditt huvud som du egentligen inte vill ha i dig?

söndag 1 november 2009

AA-möte igen

Och det var lika bra och lärorikt som förra gången.
Hade jag haft kontanter hade jag köpt AA´s "stora bok" som såldes på mötet eftersom jag skulle vilja fördjupa mig och förstå stegarbetet, men det får bli nästa gång.

Efteråt var vi och fikade, och som vanligt är det skönt att umgås med människor som inte duckar för samtalsämnen som kan betraktas som djupa, utan där det tvärtom är vardagsmat att prata helt öppet om både medberoende och missbruk.

Man skrattar åt hur man har betett sig, men det är varma skratt med en önskan om att aldrig gå tillbaka till hur det var.
Man är nämligen aldrig säker och därför är AA- mötena helt enkel livsviktiga.
Det handlar om liv eller död.

Just de här människorna har valt livet.
Tack för att jag fick vara med och lyssna på era berättelser.

Ett Ett

står det i matchen IFK-AIK.
Göteborg eller Stockholm, det är avgjort om 10 minuter.

Som före detta rätt kass vänsterytter i Tanums IF hajar jag off-side, skriker straff vid rätt ögonblick och har klara idéer om hur mittfältet bör spela.
Problemet är att jag inte håller på något av de här lagen.
Ändå ropade jag "ja" nu när AIK passade på att göra 2-1, så lite håller jag väl på solnalaget då.
Och så håller jag på Djurgården i bottenstriden, mest för att det då blir fridfullt i familjen men också för att det vore trist med bara ett stockholmslag i allsvenskan.

Ungefär så.

Brynäs förlorade igår.
Det är betydligt mycket viktigare.

Vinnare i 1000 inlägg-tävlingen

Presentkortet på 1000 kronor går till...Thérèse (med denna stavning, kommentar 13.03, viktigt då det fanns två med samma namn).

Casanovas Kvinna går till...haha, Simooona!

4 Trisslotter går till...Marie (med ett hjärta)!

3 trisslotter går till... Robert!

2 trisslotter går till... Gabbies!

1 trisslott går till... Sanna!

Grattis till vinnarna och tusen tack till alla för att ni ville vara med.

Ni som har vunnit måste skicka mig era adresser; maila dem på info@hellbergcoaching.se.
Glöm inte att ange er pseudonym - om ni skriver under en sådan - så att jag vet vem som är vem.