GRRRR och mycket lågt blodsocker.

Tror ni inte att när jag tog tag i det som jag inte ville ta tag i så sket det sig.

Nya fina texter producerades, och när de skulle sparas låste sig systemet jag använde och vägrade totalt att samarbeta.
Samma vägran kommer från min dyra skrivare som inte alls har lust att spotta ur sig den maual jag behöver för att förstå det första problemet.

Jag behöver helt klart mat.

Gert och Robert

Gert Fylking och Robert Aschberg samlar in pengar till kampen mot prostatacancer, och det är detta som är anledningen till denna "walkabout" från Ystad till Haparanda. Det blir en schysst 3-månaders promenad för de båda vännerna.

Tänk vad de ska kunna avhandla under vägen.
Jag följer deras blogg på aftonbladet.

Jag gör det i morgon?

3 koppar kaffe senare har inspirationen inte infunnit sig och jag vet precis vad det beror på:
Jag har något jag måste göra, och det där måstet är lite läskigt. Alltså väntar jag på någon slags lust som jag innerst inne vet aldrig kommer.

Nu har ju jag gått kursen, och är fullt medveten om att om jag gör det ändå händer det grejjer.
Jag kommer att bli stolt, känna mig modig och det jobbiga kommer som bonus att bli avklarat.

Bara denna morgon tror jag faktiskt att jag tar en kopp till.

Coachkompis

Det blir mycket sagt när man träffar en coachkompis, frågorna studsar mellan oss och samtalet drivs av den där nyfikenheten som jag tror att alla coacher har.

Tänk er då när vi är fler än två. Det händer ju att vi är ett helt gäng, inte minst på de kurser vi går (coacher som brinner för sitt arbete går på väldigt många utbildningar.)
Då kan vi snacka om att snacka. Det sitter inte fast någonstans.

Dagen samtal svängde mellan missbruk, ledarskap, utbildning, familjer, föräldraskap och nästa kurs.

Det var fullt av folk på cafeét i Götgatsbacken när klockan var 18, och det märks att jag numera är en hemmatomte.

Det trodde jag att alla var vid den tiden en onsdag.

Söker fortfarande träningsklienter.

Se mer i inlägg från igår.

Välkommen!

Besatthet och konsekvenser

Det började med gröna, sura äpplen när jag var gravid. Någon informerade mig om att dessa "cravings" var helt normala för en gravid kvinna och skulle gå över i samma sekund barnet hade kommit.

Denna någon hade rätt. När det gällde de gröna, sura äpplena.

Hon varnade inte för morötter , och att intag av 1 kg om dagen inte är riktigt normalt när bebisen är ute, kan gå och är 5 år.

Hon glömde helt bort att nämna att Wasa sportknäckebröd, med 5 procentig klisterost under finhackad ruccola och persilja, inte är lämpligt att äta 12 skivor av varje dag.

Jag hade orangefärgade händer och fötter ett år efter jag slutade med mina morötter, och magen gav varnande signaler (?) bara jag kom i närheten av fullkorn.

Inga av dessa livsmedel nyttjar jag idag, men jag har annat på besatthetslistan:

1. Nikotintuggummi. (En nödvändighet sedan 7 år.)


2. Lypsyl. (Kan någon leva utan det?)


3. Näsdroppar. (Ett par puffar om dagen gör susen.)

Tror jag slutar där.

Igår

"Hur orkar du vara så positiv?" frågade någon mig igår. Frågan var befogad, och kom från någon som hade det oerhört svårt. Jag har varit där i samma gråt, djupa sorg och frustration.
Hon visste det, och därför utgick hennes fråga från en längtan efter att känna glädje igen.
"Blir det jobbigt för dig?" frågade jag.
"Nej", svarade hon, "jag förstår bara inte hur det är möjligt."

Vad hon inte vet än, är att under alla de lager av sorger som vi måste igenom ligger glädjen och väntar.
Och den ligger inte där ensam. Den har ofta sällskap av tacksamhet.

Ska bara titta lite

Det kostar inget att titta lite. Jag vill ändå inte ha dessa skor. Verkligen inte. Absolut inte. De skulle inte vara ett dugg snygga till ett par jeans och en vit skjorta. Inte ett dugg. Tur!

Hej då bilen.

Den var alldeles ny och röd. Färgen var inte det viktigaste...men hade beydelse.

I förarsätet satt man som i en cockpit, med lysande digitala lampor som berättade hur fort man körde. På ratten satt alla reglage man behövde för att ställa in en perfekt temperatur, kolla bensinåtgången och ratta in den bästa musiken.

Vi var tvungna att skiljas i november när jag bestämde mig för att gå ytterligare en utbildning, och det var ett bra val. Bilen betalade utbildningen.

Men det sved, och det svider när jag skriver om det.

Bilden visar inte min bil, den är lånad från nätet. Men det var en likadan, men med fler dörrar och mindre motor.

Svid.

Jag behöver en bil, och hade inte sålt min gamla innan jag köpte den nya. Alltså plockades den fram ur sin förvaring, fick ett nytt batteri och gick sedan fint som snus.

Och jag gillar den skarpt, fortfarande, och är tacksam att jag av någon anledning inte hade sålt den. Den stod liksom och väntade på att bli använd igen.

Jag ska försöka göra lite av samma sak i vår, innan jag springer iväg och köper nytt.

Det troliga är att förra årets inköp av kläder och skor fungerar alldeles utmärkt i år också.

Jag älskar mig

En provocerande rubrik?
Kanske.
Egentligen skulle jag välja att säga om mig själv att jag är bra nog. Jag duger som jag är.
Och nej, jag kan inte "bara bli bättre". Jag duger som jag är. Punkt.

Hur har du det med dugandet?
Har du möjligtvis slagit på dig själv något idag? Använt magistern på axeln som så gärna talar om vad som är fel? Eller kanske har du plockat fram prästen som säger att du borde skämmas, pappa som tycker att du borde gjort mer, eller mamma som undrar om du bara tänker på dig själv.

Dagens övning gäller röster. De som inte har ett dugg med nutiden att göra men som vi väljer att ta fram och lyssna på ändå.

Gör en lista på dessa röster och namnge dem med sitt rätta namn.
Skriv efter namnet vad denna röst vanligtvis säger till dig.
Skriv därefter vad du som vuxen, med egen röst, egentligen skulle vilja säga.

Så här:
Magister Blom säger -Du är alltid slarvig. Din röst: "Jag har gjort mitt bästa och det räcker".
Mamma Karin säger -Mamma blir ledsen när... Din röst: "Jag väljer och tar ansvar för mitt eget liv".

Försök känna hur det känns att tänka med din egen röst istället för någon annans.
Ovant? Läskigt? Varmt? Skönt? Snällt? Tokigt? Bra? Omtänksamt?
Känns det egoistiskt? Då har nog missat att få med en röst på din lista.

De inre röster vi använder oss av är sällan positiva. De fungerar istället utmärkt som nedvärderande slagträn.
Jag vet inte hur det är med dig, men själv var jag trött på dessa "du duger inte" röster som jag hörde i mitt huvud (mycket sällan i det verkliga, vuxna, livet).
Övningen är till för att se våra begränsande tankar, och istället ge oss en egen tankeröst.

Den röst som vet att vi duger. Precis som vi är, och trots det vi gör.

Barn och gamla tanter

Dagisbarnen på gården utanför jublar. Änglar, snögubbar och lyktor produceras av natten nederbörd. De barn som ibland gråter när föräldrarna måste gå är idag bara glada. Snö är roligare än mamma och pappa.

Porten är trög, och min 90-åriga grannkvinna har problem med att få upp den. Hon suckar besviket när hon inser att det kommer bli svårt att ta sig med rullatorn till Konsum idag. Drivor av snö ligger oplogade, och hon önskar att hon vore lite starkare i benen.

Längtansfullt tittar hon på barnen i snön, och hon kommer ihåg precis hur det var.

Det var innan flykten från Tyskland till Danmark 1939. I den delen av Tyskland hon kommer från snöade det inte särskilt ofta, därför är hennes barndomsminnen av detta extra värdefulla.

Det hindrar inte att hon tycker att snön borde ge upp nu. Hon vill kunna handla utan att riskera att halka och bryta benet.

Barnen längtar inte efter våren, de väljer att vara här och nu.

Troligtvis kommer de inte ens ihåg vad vår är.

Det gör jag, och jag håller med min granne.

Visst börjar det bli dags?

Provklienter utmattningssyndrom

Har du, eller någon du känner, varit eller är utbränd/utmattad och vill träffa en coach i Stockholm?

Jag söker nu två till tre klienter som vill prova coaching. Då jag inte har arbetat med utmattning tidigare behöver jag klienter som vill vara "de första."

Samarbetet kommer att sträcka sig över 10 coachingtillfällen, 1 timma per gång, och priset är 2oo:- (inkl moms) per tillfälle och betalas efter att de 10 timmarna är avslutade.

För mer information, skicka ett mail till mig, info@hellbergcoaching.se , så återkommer jag till dig snarast. För mer information om min verksamhet, gå gärna in på hemsidan http://www.hellbergcoaching.se/

Varmt välkommen.

/Åsa

I morgon.

Jag kommer att be om er hjälp i morgon.
Idag är jag för trött för att vara välforuled (välförmulea...välformulerad!)

Sov gott.

Nu är det fest.

"Jag tänkte komma över till dig och bjuda på stek", sa fästmannen i telefonen igår när vi pratade om att vi skulle träffas idag.
Vi är särbos (detta konstiga ord) och ses därmed när vi vill, inte har kräksjuka eller är på dåligt humör.

Alltså blir det hemlagat idag, inte ett enda litet halvfabrikat så långt ögat kan nå: Rostbiffskryddat kalvstek, klyftpotatis, tzaziki och en smarrig sallad.

Mums.

Förklaring

I mitt fall berodde väggen inte enbart på mitt arbete, och det är nog sällan det gör det.
Personligen tror jag att det är en fråga om obalans mellan arbete och privatliv, och i privatlivet ingår relationer, kost, sömn och fritid.
Jag tog hellre hand om andra än mig själv, och trodde att det var rätt. Det var det inte.

Om jag först tar hand om mig själv är jag också rustad att ta hand om andra.

Vägg

När jag för tredje gången på en timma upplyste min son om samma sak tittade han på mig och undrade om jag var helt frisk.
Det var jag inte.

Självklart fanns det varningstecken.

• En arbetsuppgift jag med lätthet hade klarat på en kvart tidigare tog helt plötsligt timmar, om jag klarade uppgiften alls vill säga.
• Den sömn som jag så väl behövde uteblev allt som oftast.
• Jag körde min bil till jobbet, men hade inget minne av resan.
• Min känsla av värdelöshet växte i samma takt som min arbetsinsats minskade.

I tre månader var jag sjukskriven, sedan sa jag upp mig. Jag kunde inte förmå mig att gå tillbaka, det var helt omöjligt.

Så jag gav mig själv ett år av utbildning, företagsstart och egentid. Ett år där jag också ägnade mer tid åt min son. Vi reste, gjorde våra respektive läxor och jag blev gladare och gladare. Efter min första coachutbildning, 5 månader efter jag gick in i den där berömda väggen, visste jag att jag äntligen hade hittat rätt.

Jag är ofantligt tacksam för det.

Kaffe

Den här dagen, som alla andra dagar, inleds med att coachen dricker exakt
tre koppar kaffe.
Varken mer eller mindre.

Ni tror kanske att det är enkelt att brygga gott kaffe, och då vill jag komma med information som ni kanske inte känner till; gott bryggt kaffe är en vetenskap som kräver känsla, omdöme och en viss expertkunskap.

Gott bryggkaffe innehåller 100% arabicabönor.
Gott bryggkaffe kräver att vattnet som möter kaffebädden är 92 till 96 grader varmt. Detta för att utvinna alla de smak- och aromämnen som finns i kaffet.
Gott kaffe ska inte överdoseras.Vill du ha ett starkare kaffe, välj mörkrost.

Extra material: Ett kilo kaffe är malt från 4000, i de flesta fall, handplockade kaffebönor.
Alltså är kaffe inte dyrt, det är snorbilligt.

På bilden ser du en Moccamaster, den perfekta bryggaren. Believe me!

God morgon.

Dubbla slag 2

Men jag är väl en riktig turgumma. Idag vann jag Malin Persson Giolitos pocket "Dubbla slag" på hennes mycket roliga och smarta blogg . Jag har den läst den (utan att kunna släppa), och skäms egentligen för att jag var med och tävlade då den hade sutttit bättre i händerna på någon som ännu inte har haft möjligheten att lära känna advokaten, tillika småbarnsmamman, Hanna.

Här kommer min ursäkt och en redovisning av min fåfänga ; det var en "gissa musik" tävling.

Likt Stefan Holm tar jag mig an dessa musikhinder med en frenesi som lätt skulle kunna misstas för galenskap, och jag inser att detta är något jag behöver arbeta med. Särskilt när skamkänslan gör sig påmind.

Att öppet redovisa mina misstag är ett steg på den vägen. Det andra är att ge något till någon annan.

Jag skänker helt enkelt min nyvunna "Dubbla slag" till någon hugad spekulant här hos mig.

Enda kravet jag har är att du verkligen läser den, och att den inte fastnar i en hylla för bättre tider.

Kommentatorsfältet nedan står till ditt förfogande, försten vinner.

Heja!

Teknisk författare

Min bloggvän, författaren Liz Wennberg, hon kan hon!

Unexpected visitor

Idag har jag haft besök från Kina på bloggen, jag undrar vad det var som lockade denna person hit? Inte för att personen inte är välkommen, tvärtom.
Hej, du är så välkommen så. Welcome to my blogg.

Kan det ha varit tussilagon, coltsfoot, kanske maybe? Eller Fjällbacka, Fjallbacka?
Jag vet inte. I don´t have a clue.

I alla fall, anyway, tack för besöket och välkommen åter. Thanks, and PLEASE COME BACK!

Ps, hoppas du förstår engelska, english.