"Hur orkar du vara så positiv?" frågade någon mig igår. Frågan var befogad, och kom från någon som hade det oerhört svårt. Jag har varit där i samma gråt, djupa sorg och frustration.
Hon visste det, och därför utgick hennes fråga från en längtan efter att känna glädje igen.
"Blir det jobbigt för dig?" frågade jag.
"Nej", svarade hon, "jag förstår bara inte hur det är möjligt."
Vad hon inte vet än, är att under alla de lager av sorger som vi måste igenom ligger glädjen och väntar.
Och den ligger inte där ensam. Den har ofta sällskap av tacksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar