Det har börjat fläkta

i förorten och jag antar att regnet som ska komma alldeles lagom till mina första fyra lediga dagar, är på gång.

Annars har jag inte mycket att berätta.
Jo, att jag såg en 80-tals relik på stranden idag.
Jag gillar att studera människor, man skulle kunna kalla det mitt främsta fritidsintresse.
Reliken från idag såg oerhört nöjd ut med sitt val att slänga bikinöverdelen.
Nu vet jag förstås inte ett endaste dugg om den här personen, men visst är det så att vissa bara inte ska göra som alla andra?
De måste stå ut från mängden - inte inrätta sig i någon led - om det så är med ett par hängiga tuttar på en badstrand, en svart klänning på ett bröllop eller shorts mitt i vintern.

Där vissa förtvivlat måste tillhöra så finns också de som inte kan tänka sig något mer fasansfullt än att ingå i ett sammanhang.

Visst är vi härliga?

Nämen, det funkar.

Inte för att jag har något att berätta, jag är alldeles för varm för det.
Man kan säga att fryspricken Hellberg får vad hon tål just nu.

Eftersom mina klienter kommer under den senare delen av dagen har jag tid att ta mig till stranden en stund, vilket är bra när mina kommande fyra dagars ledighet (lö-tis) kommer att innehålla regn.

Man kan säga att det är svårt att tro på SMHI just nu.

Pilutta dig, Blogger. Nu struntar jag i dig och går och badar.

Blogger låter mig bara skriva i titelfältet och därför testar jag att skriva så lång som möjligt där vilket blir skitknasigt men vad ska en kvinna med skrivlust göra? En kvinna som för övrigt är genomsvettig, vilket kan tyda både på klimakterie och utomhusvärme. Det kan också bero på rosa morgonrock i fleece. PS, har ni också svårt att skriva inlägg (kommentera funkar, jag har provat.)

En eminent klient

kvar innan jag måste fixa mat och ta ut Forden ur garaget.

Kvällen på Dysberoendekliniken blir spännande.
Jag kan ha en grupp men jag kan också ha två. Så blir det när man inte antecknar ordentligt.
Annars är jag ett anteckningsfreak.
Alla tankar blir så mycket bättre på papper än när de skvalpar runt i huvudet.

PS,

en alldeles utmärkt bok om det jag kallar röda trådar är
"Lev som du vill och inte som du lärt dig" av Jeffrey E.Young och Janet S. Klosko.

För mig var det magi

att upptäcka min röda tråd; att se att jag i alla kärleksrelationer upprepade beteenden som jag har haft sedan jag var en pytte.
Jakten, anpassningen och förminskandet hade inte ett dugg med den vuxna Åsa att göra och för mig är det  troligtvis den viktigaste insikt jag någonsin har fått.

Jag har aldrig sörjt att jag under så många år inte förstod.
Tvärtom är jag tacksam.
Jag är numera fri att räta på min rygg hur mycket jag vill.

Då var då och nu är nu.
Det är stor skillnad på det.

Hellberg Coaching

har inte tid med någon sol, den här dagen går i helfart fram till 21.00.
Sonen är beordrad att sova till 12.30 för att inga krockar med klienter ska ske och jag håller en tumme för att det fungerar idag också.
Det hade inte alls gått bra för några år sedan då han skulle upp halv sju eftersom han "inte ville slösa bort dagen".

Själv älskar jag att slösa bort dagar.
Att vara overksam är för mig ett rent nöje.

Men det är först nästa vecka.
Fram till dess är det full gas som gäller.

Du som är anhörig till en sex & kärleksmissbrukare

kan få stöd genom att besöka S-anons hemsida där du träffar andra i samma situation.

Flickan & Kråkan

En flicka jag känner blev så betagen av den låten av Mikael Wiehe att hon lyssnade på den om och om igen, djupt bekymrad över den skadade fågeln och hur det gick för den sedan.
Jag undrar om hon kommer ihåg det när hon nu är tonåring?

Allsång på Skansen och heja Måns.
Och heja BAO.
Det slog mig nu att jag vill se dem live.
Har ni gjort det?

När vi för hundra år sedan hade personalträff på Sturecompagniet hade vi en tävling som gick ut på en massa saker, bland annat att få en autograf av en riktig megakändis.
När vi i vårt lag virrade runt på Östermalm träffade vi Benny Andersson.

Vi kan väl säga att just den delen av tävlingen vann vi med marginal.

Vi har vräkt i oss kolhydrater

i form av ugnspannkaka.
Mm, vad gott.
Den här hade äpplen i - och äppelmos på.

Det tog två tillfällen av brutal smärta i sidan för mig att förstå att jag och äpplen inte kommer så bra överens.
Skalade och mosade är dock en annan femma.
Jag skulle kunna leva på äppelmos.
Hade det inte varit så att jag planerar att skriva en bok kunde jag kanske göra eget.
Nu får det vänta.
Eller så struntar jag i bok och gör mos istället.

Jag kommer att veta efter 50 sidor.
Skrivkoman är planerad till nästa måndag.

Nope,

det blev ingen badstrand.

Istället ska jag jobba ett tag till och sedan hålla en tvättstugelektion.
"Snart är jag sjutton", hojtades det från rummet intill tidigare idag och det kanske inte hade den effekt som var avsedd, i alla fall inte att jag skulle komma på att det är hög tid att lära honom allt jag kan.
Det kommer att gå fort.
Men ändå.
Det ska göras.

Arbetsdag med pauser

efter lunch.
Jag hinner nog ett varv till stranden.
Max två timmar, sedan är jag mer än nöjd och alldeles lagom färgad.

Tjohej. Tisdag. Nu kör vi.

Jag vet inte vad som hände med bildöverföringen

men det omslag på "Fjällbackabladet" som jag hade tänkt att visa er ville inte lämna telefonen.

Denna eminenta tidsskrift kommer ut med två nummer per år till det facila priset av 60 kronor per nummer.
I sommarens upplaga kan man läsa att Fjällbackas befolkning har utökats med 6 personer till 1022, att arbetspendlare till Norge kan komma att behöva betala skatt där och att samhällsföreningen (FFF) - tillsammans med sponsorer  - har bjudit alla fjällbackabarn på Ugglejakt.
(Någon sådan jakt var det verkligen inte tal om på min tid.)

En gammal man på en spark, vad seglar- och golfklubben har haft för sig och att en nazitysk bevakningsbåt deserterade till samhället 1945 - när Norge fortfarande var ockuperat - kan man också ta del av.

Som fjällbackabo i exil är detta den enda tidning jag verkligen behöver.

För exakt tio år sedan var det en man

som i Fjällbacka sa till mig att det var ofräscht med rökare.
Det är en av de få gångerna jag kan se att det var bra att jag anpassade mig.
Vips var cigaretterna borta.
De kom dock fram tillsammans med alkohol om jag var på fest två-tre gånger per år, men då var det inte längre gott, bara festligt.

Det står någon under min balkong och röker just nu.
Jag undrar om jag ska luta mig över räcket och hojta att det är ofräscht?

Årsmodell 1990.

Ungefär av samma storlek som flaskan som ligger bakom.

Sommar i P1, vatten och sol.
Jag är nöjd med min lediga dag.

Från och med

nästa vecka är jag ledig varje måndag och tisdag till mitten av augusti, och idag är en smygstartsdag.
Mycket välvald måste jag säga.
I say no more.

O´Learys Farsta

Köttet var perfekt.
Aiolin, pepparsåsen och servicen likaså.
Potatis hoppade vi över, det var alldeles tillräckligt mycket mat ändå.

Betyg; Mätt och glad!

Jamen, då går vi väl då.

Och jag är återigen en idrottare.

Det känns skönt.
Efteråt.

Såg ni Evy Palm igår?
Hon började jogga 2,5 kilometer vid 34, kom med i landslaget när hon var 41 och var som bäst mellan 46 och 49.
Hon påstod att det aldrig var för sent.

(För vad vet jag inte riktigt, men jag köper den säcken oöppnad. Det låter ju så himla bra!)