Snart är det på ingång

Tusen tack för ert sällskap 2010.

Önskar er alla ett riktigt Gott nytt år.

Jag var smart

så här på årets sista dag, alltså klev jag iväg till matbutiken vid ettiden, fullt och fast övertygad om att jag skulle vara den enda där.

Botanisendet bland olika grönsaker och frukter skulle få ta tid, och väl i kassan skulle fru Larsson le och utbrista "äntligen en kund, och vad roligt att det var just du."
Vi skulle stå där och småprata, och medan jag la upp mina kolrötter, apelsiner och jordnötter på bandet skulle hon berätta små anekdoter från sin lyckliga jul som hon hade tillbringat med barn och barnbarn på landet där snöröjningen hade skötts alldeles utmärkt av Pettersson från gården intill.

Jag skulle glatt vinka till personalen på Kjell & Co som jag passerar på vägen hem och med ett sinne som gjort för nyårsaftonsfirande skulle mina lätta fötter bära mig och mina matkassar hem.

Varför handlar folk på nyårsafton?
Fattar de inte att det är jättedumt?
Jag har aldrig sett så många tokar - eller så långa köer - på Konsum samtidigt.
Den enda vettiga var förstås jag.

En av mina bästa vänner

fick "stolthet & fördom" av mig på dvd i födelsedagspresent och igår fick jag ett sms:
"Var finns Mr Darcy?"
Det trista svaret på den frågan är förstås att han är en romanfigur och sådana finns inte i verkligheten.
Å andra sidan är både hon och jag alltför välbekanta med "mr Wickham" (seriens/bokens Don Juan) och finns han borde ju rimligtivis även motsatsen kunna dyka upp, eller?

Det gäller att lära sig att urskilja vad som är vad, vilket kan vara nog så tricky när pulsen slår.
Högst troligt är dock att vid första anblicken av en Mr Darcy händer inte så mycket i hjärtrakten, medan det med en Wickham troligtvis är en helt annan femma eftersom han inte låter en komma undan.

Ungefär så, på tal om ingenting.
Nu ska jag ta en promenad.
Det ryktas om att det är kallt.

Jag kollar på Camilla Läckberg

och Martin Melin på fyran.
De är så söta ihop.
Herr Melin har varit pappaledig lika länge som Camilla var mammadito.
Bra och alldeles självklart.
Kan vi hoppas på att det är lagstadgat den dagen min son får/vill ha barn?

Idag fyller min mormor i himlen 98 år. Hon var mammaledig med min mamma, morbror och med mig.
Jag tror att hon fnissar sig igenom sin födelsedag tillsammans med Tyra, Göta och Elvira; hennes bästa vänner från barnhemmet i Köping.
Morfar, som inte var pappaledig, sitter kanske bredvid och lyssnar på kacklandet, eller så är han tillsammans med sina bröder John, Gustav och Axel.
Jag vet inte så noga hur de har det, varken en sådan här dag eller andra.
Men jag kan gissa och jag kan tro som jag vill.

Vad jag vet är att det är en vacker morgon i Farsta.
Det blir en fin nyårsafton.

Jag vet att ni undrar vad som gäller 2011.

Som vanligt vet jag besked.

• Volontärarbete. Alla som hänger på Stureplan kommer fortsättningsvis att tillbringa tid med de mindre lyckosamma. Troligtvis strax innan nästa jul. Kolla FB-grupp för mer information.
• Hemmafru: Baka tre gånger i veckan, aldrig köpa halvfabrikat, själv sylta och safta, måla egna julkort, ha barnen tre timmar på dagis, steka pannkakor samma morgon skolutflykten går av stapeln, födelsedagskalas med hyrda cirkusar, köpa barnkläder i organisk bomull, sticka tjocktröjor till hela familjen, planera semestrar samt ha en rikt och nära sexliv. Eftersom ingen har råd att leva så med bara en inkomst jobbar frun dessutom heltid med en ansenlig mängd övertid.
• Gå in i väggen: Tillbaka som diagnos.
• Pappaledigt: Männen tar ut ännu en dag. Fruarna rasar.
• Naturliga bröst: BH-industrin jublar. Akademikliniken går i konkurs.
• Självkänsla: Akademikliniken är inte dumma i huvudet. De sadlar helt enkelt om och säljer egopaket för hälften av vad nya tuttar skulle ha kostat.
• Trohet: Motsatsen är så 2000-2010.
• 10 guds bud: Helt klart en revival.
• Krig: Helt ärligt, trodde ni på fred?
• Åsa Hellberg: Tre förlag hör av sig och vill ha all klokskap i bokform. Hennes agent jublar, stadministern vill ha en privat coach och i slutet av året - när plastgranen står på sin matta igen - har hon uppfyllt ännu ett mål: Hon har skrivit ytterligare 1000 blogginlägg om absolut ingenting.

Jag lyssnar på Vinter i P1

med Lotta Grey, Vimmelmamman.

Klicka här för att lyssna på ett lysande program.

Det är bra att konstatera

att det var bättre förr.
Förr som i tidigare blogginlägg.

Det är bara ett år sedan jag knöt ihop säckar, var smårolig och fick till det i inlägg som ingen kommenterade. Fyndigheterna kanske inte staplades på varandra, men de fanns där som små guldkorn att glädjas över och det egna fnissandet var lika stor belöning som någon annans haha.

Det behövs helt klart ett handspottande 2011.
Så här kan vi inte ha det, bloggen och jag.
Vi tänker inte skilja oss, däremot ta en seriös diskussion om hur vi vill ha vår gemensamma framtid.

Nu ska jag torka upp kattkräks.
En mening som är karaktäriserande för den här bloggen just nu.

Jag arbetar,

men inte så länge till.

På nyårsafton kommer jag inte att ha på mig den här

Och inte de här heller

Istället kommer moonbootsen och den tjocka jackan att vara redo.

Förra året kom inte sonen hem förrän vid tre har jag för mig, och det för att det var någon slags vajsing med tunnelbanan från stan.

Då ville han inte bli hämtad, men hur det blir i år vet man ju inte.

Alltså är jag redo.

Home, sweet home.

Det är nästan så att jag uppskattar det ännu mer när jag får komma hem efter en arbetsdag någon annanstans.

Resten av den här dagen ska jag ägna mig åt försöka hålla mig vaken.
Att läsa eller blogga är ingen idé så länge ögonen är svidiga, alltså har jag planerat en tv-kväll.
Följande står på menyn:

1. Cougar town, Kanal 5 18.30
2. Vänner, samma kanal, 19.00 samt 19.30.
3. Sista delen av Stolhet & Fördom (ja, exakt samma avsnitt jag såg häromdagen). Tv4 Guld, 20.00.
4. Aktuellt, SVT 2
5. Zapp eller nåt till jag inte orkar mer.

Bra plan, Hellberg.

Medan ni sover eller äter choklad

jobbar jag; i telefon på förmiddagen och på kliniken i eftermiddag.
Det finns inte en pralin kvar i det här huset och jag får kväljningar bara jag tänker på sådana.
Något som inte heller finns kvar efter dagens frukost är skinka.
Vips hade vi tryckt i oss drygt tre kilo sedan julafton.
Det är nästan äckligt.

Mer julslut: Mina amaryllisstjälkar. Poff, så sjönk de ihop.
Av fungerande blomster återstår nu två julstjärnor och de får stå ett tag.
Jag kan ju inte ta livet av något som ser så piggt och fräscht ut.

Två dagar kvar av 2010.
Det har varit ett bra år om ni frågar mig.

OS-krönikan

var kul att se.
Jag hade nästan glömt hur spännande alla skidlopp var.
Själv kan jag inte åka längdskidor, och tro mig när jag säger att jag har försökt.
Däremot svänger jag mig gärna i en slalombacke.
Tre års arbete i Sälen, varav två på skidor, borde ju ge resultat.
Jag är dock ingen offpiståkare, nej det ska allra helst vara nypistat så att jag kan glida lite;
se lite snyggt obesvärad ut när dalskidan jobbar.

Vi som lärde oss åka på långa plank har nog en fördel när alla skidor numera är carvade. Det gör åkningen till en barnlek (kanske en överdrift) i jämförelse.
Nu är det lätt för mig att sitta här och vara kaxig eftersom jag inte har stått på ett par skidor på tre år.

Min plan är att sonen också ska till Sälen och jobba ett par år och då kan det ju vara bra att ha lite skiderfarenhet.
Jag tror att vi får ta en tur till Romme igen.
Det är möjligt att jag då får äta upp glidandet ovan.

Men se så fint

Colour me complete skriver om Casanovas Kvinna.

Tusen tack!

Som om det inte räckte med allt godis.

Nu har vi ätit pizza.
Mina XX.8 kilo kommer att vara ett par till innan helgerna är över, men strunt samma.
Ju mer av mig desto bättre heter det väl?

Innan pizzan tog jag en promenad och trots att det inte är så många minusgrader blev det vansinningt kallt om öron och lår.
Alltså sitter jag med min stora pläd över mig nu för att värmas upp igen.
Gunde är på fyran.
Det är en go gubbe tycker jag.
Han skulle aldrig vara så korkad att han låter bli mössa och långkalsonger när han går på promenad.
Jag ska tänka på honom nästa gång jag sticker näsan utanför dörren.

Min julklapp

från sonen var fantastisk; massage och ansiktsbehandling.
Jag blev så glad och rörd att tårarna rann.
Idag kom presentkortet på posten och nu är det bara att gå in och boka.
Hurra, fattar ni vad skönt det ska bli?

För övrigt är jag alldeles wild & crazy och har bytt sida på benan.
En ansiktsbehandling på det och vad som helst kan hända.

Men titta vad jag fick av

Elin.

Jag tar glatt emot den trots att jag inte följer de regler som säger att jag måste skicka den vidare.

Däremot berättar jag gärna tre saker om mig själv.

• Som fjorton-femtonåring åkte jag med Friluftsfrämjandet till en norsk skidort. Där jobbade en skidlärare som säkert var 20 år äldre än jag, och han hade svårt att hålla händerna borta från mig. Jag var barnsligt smickrad, hade alldeles för mycket makeup för mitt unga ansikte och de vuxna ledarna som var med hånade mig för den fysiska uppvaktningen där de istället borde ha skyddat mig och bett skidläraren dra åt helvete.
• När jag var nio anmälde jag mig till en talangtävling i Fjällbacka trots att jag inte fick. Jag förstår än idag inte hur jag vågade (trotsa mamma/mormor alltså. Sjunga har jag alltid vågat).
• Jag är otroligt sen på all ny teknik och skaffade en begagnad VHS först när alla andra hade börjat installera sina Dvd.

Vi har inte en enda ren socka.

Ingen av oss.
Jag kan omöjligtvis vara barfota på Dysberoendekliniken i morgon, alltså inställer sig undertecknad till tvättjänstgöring idag klockan ett.

Det känns som om jag är klar med julen 2010. Min lilla lägenhet blir förfärligt trång och det som är mysigt första två dagarna blir lätt kvävande efter en vecka.
Dessutom har jag upptäckt att det där med att vi går mot ljusare tider tydligen inte visar sig på en dag.
En glimt hade ju ändå varit på sin plats, men icke sa nicke.

1 januari 2011 åker julpyntet ut.
Nu är det bestämt.

Jag försökte verkligen

att se ett avsnitt i taget, men efter första (på tv4 Guld) var det kört och jag var tvungen att se resterande fem på en gång.

Stolthet & Fördom.

Den bästa tv-serie som någonsin har gjorts.

Totalt befriad från hångel, istället är det långa blickar som får pulsarna att slå (även hos mig i tv-soffan).

Colin Firth är dessutom helt kass på filmkysseri (Bridget Jones är ett sådant exempel), därför gör han sig så enastående bra som den något överlägsne, stolte och snorrika godsägaren Mr Darcy.

Ikväll kan ni se honom i "Love Actually" på ettan 22.30 (ni kan titta bort när han ska pussas, han måste ha missat filmkysskursen när han pluggade till skådis.)

Man kan väl säga

att dagens matintag är relativt osynkade.
Sonen har pallrat sig upp ur halmen och precis ätit frukost.
Min egen vrålhunger dämpade jag med att trycka i mig en pizzabit och jag tror att jag faktiskt att jag behöver en tjock skiva skinka också.

I morgon ska vi byta en av julklappströjorna mot en storlek större.
Från Medium till Large.
Jösses.
När slutar tonåringar växa (på längden)?

Tillägg efter kontroll: Flickor 16 och pojkar 18, det vill säga om de kom in i puberteten "normalt".

Vad tycker ni?

En spann vatten?
Knuffar?
Slå i dörren?
Sjunga något fint?

Jag vet inte när han la sig, men det kan uppenbarligen inte ha varit tidigt...

Det är inte full fart idag,

istället kan jag dela in dagen i tempo, lugnt, tempo, lugnt.
Eftersom sonen är hemma träffar jag mina klienter per telefon, vilken betyder att varken dammsugaren eller övrigt putsmaterial har visat sig framme idag.

Det behöver dock komma fram minst en dammtrasa senare såg jag när jag plockade bort ännu en kruka med vissnade hyacinter.
Det blir inga nya, trots att de - som allting annat - säkert reas ut just nu.
Själv är jag redan trött på alla reor trots att jag inte har besökt en enda en.
Det är ett oskick att rea ut det jag betalade fullpris för dagen innan.

Nu ska jag maila läxor till mina klienter.
Vad gör du?

Upp med handen

alla som jobbar i morgon.

CoachÅsa börjar:

Jag vill gärna att vi pratar lite om hår.

Det är nog inte första gången jag tar upp det viktiga ämnet -i min egen blogg som får handla om hur många oviktigheter som helst eftersom jag bestämmer.

Alltså Hår.

Mitt är långt, i alla fall med mina egna mått mätt.

No more axellängd

Det är det en utmärkt längd att frisera; som gammal flygvärdinna har jag en och annan svinryggsfärdighet på lager.

Det händer att jag får för mig att dölja den djupa bekymmersrynkan jag har mellan ögonen med ett piffigt luggrufs a la Goldie Hawn.

Jag såg en sådan söt tjej häromdagen i precis en sådan frisyr.

Nu var hon närmare 20 än 50, så det kan ha berott på åldern att hon var så fin i sitt rufs; men Goldie är ju också en pingla trots sina mogna år.

Jag funderar vidare på detta eventuellt stora ingrepp och medan jag gör det kan väl ni beskriva er egen frisyr - eller vad ni skulle vilja ändra - i kommentarsfältet.

Nöjd går också bra att skriva.

Bakfull idag?

Jag passerade två personer i centrum igår som stank gammal fylla.
På utsidan såg de rätt trevliga ut, och det var inte möjligt att med ögonen avslöja att deras gårdag hade innehållit så mycket alkohol att de skulle lukta pyton dagen efter.

Varken tandkräm, tabletter eller munskölj tar bort lukten.
Den sitter djupare.
Ingrodd i cellerna.
Kommer från magen och inälvorna ut genom munnen och huden.

De kanske inte har alkoholproblem, vad vet jag.
Men lukten är vidrig.
I alla fall i min näsa.

Blommorna höll sig

Men nu börjar de se lite hängiga ut.
Några nya blir det inte.
Tvärtom hivar jag glatt ut julen 2010 vid nyår.
Den och sockret.
Inte för att ge några nyårslöften, utan för att jag vet att det är bra att avstå.
Jag är allt eller inget när det gäller godssaker och då inget funkar bra tar jag det.

Ut med det mörka och julröda och in med vita tulpaner i glasvas.
Vi går mot ljusare tider.
Jag är redo, är du?

Katten har gått bananas

under natten, och vid närmare eftertanke började nog gnället redan igår.
I natt har han varit på alla dörrar till garderober och balkong och skrapat, skrapat och skrapat.
Tre gånger har jag vaknat med håret på ända och med galenskapen lysande klart ur de blå, skrikande "MISSE" så till och med den döva tanten en trappa upp måste ha hört det.

Den söta katten på fönsterbrädan är ett minne blott.

Aj då

Det var ett avslutande avsnitt.
Nåväl, jag hinner läsa ut boken i morgon eftersom planerna även då är att koppla av.
Jag är så bra på den konsten att jag borde föreläsa om det.

Två saker har jag hittills missat den här julen; apelsiner med nejlikor och risgrynsgröt.
Vi har ingen som helst tradition runt gröten, vilket betyder att vi kan äta den i morgon eller på onsdag om vi vill.
Det är bra om vi äter upp den innan 2011. Den går ut då.

För övrigt är Mr Bean (vad han nu heter egentligen) underbar i Fyra bröllop och en begravning och Hugh Grant en lika usel skådis som alltid.
Det gör inget.
Storyn är bra.

Nu är det så illa (allt är relativt)

att min nya bok " De omutbara" kommer som tvådelad tv-serie - omdöpt till Den fördömde -med start i Svt ikväll.
Lassgård har huvudrollen och jag vill se den.
Förhoppningsvis har jag läst halva boken när serien drar igång kl 21.
Jag har knappt börjat.
De hade just hittat kroppen när jag var tvungen att sova betydligt längre än en tupplur.

Jag tar nya tag nu.
Ser jag den på tv först kommer den aldrig att bli utläst.

25 år i Stockholm.

Det är naturligtvis inte klokt.
Särskilt inte hur tiden går.

Jag kom hit som ung och lovande och har vädigt svårt att förlika mig med att det inte skulle vara så längre.

Nu ska jag till centrum med den unge mannen som helt ovetande har fått all talangpress lagd på sina axlar.
Så blir när föräldrarna har misslyckats med att bli världsstjärnor.

Juldagsmorgon,

och någon julotta har jag inte kommit iväg på. Det är numera en 48- årig tradition att inte besöka någon sådan.
Däremot hugger jag på sedvanligt vis tag i en ny bok. I år "Det fördolda", av Hjort & Rosenfeldt.

Vår julafton var precis så som vi önskade - speciellt för mig som inte var ensam i år - och skilde sig i sak säkert inte från hur ni firade; det fanns mat, klappar och Kalle Anka även här.
Huruvida ni hade också hade en rutig pyjamas eller trasig joggingbrallor på er vet jag förstås inte, men i den här familjen släpptes det i alla fall helt på piffigheten igår.

Har ni juldagstraditioner eller kan ni bara slappa idag?

Julafton i Fjällbacka

Dagen efter storvinsten som visade sig vara

två nya lotter är det julafton och väldigt fridfullt.

Min juls huvudperson sover fortfarande och den spänning som tidigare år har väckt honom är numera ett minne blott.

Jag pratar just minnen med min mamma i telefon och bland annat pratar vi om det lockiga hår som i blött tillstånd gick långt ner på ryggen på sonen när han var nio månader.

Hans allra första jul, fyra månader gammal, var han nyklippt i en fin hockeyfrilla. Det var tvunget eftersom luggen var svår att hålla från ögonen.

Det här är inte min enmånadsbebis, men frisyren är den samma.

(bild lånad av snäll människa på nätet)

Glädjefnattet försvann,

vi verkar ha kryssat i en ruta fel.

Men oj vad vi var glada en stund.
Nu tjurar vi, men det går över.
I morgon kommer tomten.

Vi har lite glädjefnatt här.

Har just vunnit 25 000 på Bingolotto.

Jag råkade stöta

till en tant under dagens shoppingtur, mest för att hon inte väjde för någon.
"Men, oj, förlåt mig", sa jag vänligt när jag hade gått in i sidan på henne.
"Det är väl det minsta man kan säga", fräste hon tillbaka.

Stackars tanten.
Jag borde ha bjudit henne på en lussebulle.

Ni vet att jag följer era bloggar och läser

vartenda ord, men just nu är det tunnsått med kommentarer från mitt håll.

Istället önskar ger jag er, mina klienter och övriga läsare, lite julefrid på det här viset.

För många är den här julen av olika anledningar tuff och jag har ingenting att säga som kan ta bort det som gör ont.

Men jag tänker på er.

Varenda en.

God Jul.

Jag glömmer oftast bort min

rygg, ända till jag står i en kö vill säga.
Då är det påtagligt hur lite lust den har att vara upprätt.
Helst skulle jag krypa ihop som en boll för att dra ut den, men det passar sig inte på HM.
Däremot finns det några sådana övningar på min pilates-dvd som jag tänker göra senare.
Sonen ska till stan och ge någon en julpuss och då passar det utmärkt för det lediga coachen att sova lite och sedan stretcha så att jag är i fin form för vårt traditionsenliga Bingolotto ikväll.

Som vanligt tycker jag att jag har köpt för lite julklappar, men jag vet helt ärligt inte när jag egentligen tycker att det är nog.
Jag överkompenserar för en massa icke existerande personer som fastrar, farbröder, morfäder, kusiner och mostrar.
Vi är en pytteliten familj och det märks vid jul och födelsedagar.

Hur går det med julgransklädningen, är den klar?

Hellberg står i startblocken,

nu blir det åka av.

Sitter i mitt högra soffhörn

och försöker få i mig en påse chips.
Det går sådär,
Konstigt.

Egentligen skulle jag behöva ringa bredbandsbolaget eftersom jag inte köper att det skulle vara min dator det är fel på när det gäller en trådlösa anknytningen, men just idag har jag ingen lust.

Jag låtsas att jag inte ser den långa sladden, den försvinner liksom in i alla dekorationer ändå.

Just nu väntar jag på det sista avsnittet av Morden i Sandhamn och sen ska jag sova ett tag.
I morgon ska jag attackera en stormarknad så tidigt som möjligt.
Jag är på jakt efter en ekologisk, färdigkokt, skinka som väger minst fem kilo.

Wish me luck.

Kamrat Agneta skickade ett mail

"Om du har stökigt hemma, gör så här:

1. Skapa en ny mapp på datorn.
2. Ge mappen namnet "Stöket i lägenheten/huset."
3. Gå och ta ett glas vin
4. Högerklicka för att ta bort mappen.
5. Datorn kommer då att fråga: ”Vill du ta bort Stöket i lägenheten/huset permanent?"
6. Klicka på JA - knappen.
7. Lägg fötterna på bordet, drick ditt vin och bara NJUT ;) "

Hon skulle kunna bli coach.

Det är ju inte riktigt klokt

vad skönt det är att vara ledig sedan en timma tillbaka.

Väl hemkommen inser jag att familjen Hellberg återigen har fått massor med julkort utan att själva ha skickat ett enda.
Nu är det tio år sedan jag gjorde det senast, så jag tror inte att någon av kortskrivarna förväntar sig något tillbaka.
De ger ändå.
Underbara är vad de är.

Det enda vi ska göra ikväll, förutom att dricka julmust, är att skriva en lista på all mat vi vill ha i jul.
Vi tog just en minut om det och kom fram till följande lista:

• Skinka
• Ägg och kaviar.
• Vörtbröd (Åsa) och Skogaholmslimpa (sonen).

Så kan vi förstås inte ha det, men det vittnar ändå om att något dignande kommer det inte att vara tal om.

Vi ska ta ett nytt snack om en stund, under tiden kan ju ni komma med oväntade tips i kommentarsfältet.

Jag slår av på tempot

exakt klockan 17.00 idag.
Det är i alla fall så planen ser ut just nu.
Fyra dagars ledighet är vad som då står på schemat och det tillhör ovanligheterna att få vara ledig så länge.
Jag kan garantera att jag ska njuta av varje minut.
Även köerna i morgon känns som en smekning eftersom det för mig är härligt att inte ha några tider att passa.
Jag kan stå där i min kö och vissla obekymrat medan tiden går.

Så ser det inte ut idag och att sitta här och blogga har jag verkligen inte tid med.

Tjoho.
Om två dagar är det julafton!

I det här kitschiga julhemmet

serveras naturligtvis ingen skinka innan dagen före julafton.

Jag blir lika förvånad varje gång jag förstår att människor springer runt på julbord i oktober och skickar i sig massor av julskinka, som om de inte känner till reglerna.

Hör upp:
Julskinka tillagas och provsmakas först kvällen innan julafton.
Denna delikatess lägges då varm och fin - med ett rikligt lager av Slotts Herrgådssenap på ovansidan - på en skiva vörtbröd och avnjutes under smask och Mmanden tillsammans med ett mycket stort glas iskall julmust.

Nu vet ni och kan göra rätt 2011.

(Jag och Forden har i hemlighet åkt

och köpt en julklapp)

Jag försökte parkera i Farsta Centrum idag men det var omöjligt att hitta en plats, istället körde jag hem bilen och promenerade dit.

Det är lätt att konstatera vad som inte är populärt i jultider.
I Länsförsäkringars butik/bank/rådgivnings-lokal befann sig inte en enda människa,
däremot satt tre kvinnor på rad och fick sina naglar fixade inte så långt därifrån.
Själv prioriterade jag att fylla på kylskåpet eftersom min paketdag är på torsdag.
Då vet jag att jag ska köa och har därför tagit ett fruktansvärt djupt andetag innan jag börjar.

Det funkar varje år.

Det skrivs önskelistor lite här och där,

och jag har också en.

• Bok

Det var allt.

Jag vill gärna att vi

diskuterar snöläget, här och nu.
På Nyheterna säger man att vi på juldagen kommer att slå något form av snörekord, vilket alltså betyder att det här året tydligen slår det förra.

Det är just det jag vill diskutera:
Är det verkligen lika mycket snö som det var förra året, eller kom den senare under vintern då?
Var det bara kylan som var extraordinär under fjolåret?

I mitt huvud var det tre meter snö och 20 minusgrader på julafton 2009.

Jag har fått en julklapp från

Pocketförlaget, en liten burk med omald saffran.
Nu är jag ju ingen bagare, men när jag väl kommer mig för att göra en fiskgryta någon gång (i och för sig stort frågetecken på det) kan ju den kryddan komma väl till pass.

Nästa klient är snart på ingång och nu tänds julgranen och stearinljusen, sedan ska jag gå ut för första gången idag.
Naturligvis hade det varit bättre att göra det i dagsljus, men idag fungerade inte det.
Istället glider jag iväg när alla andra går hem.
Det är inte så dumt det heller.

Måndagen rullar vidare

i rätt maklig takt och som ett avbrott i arbetet skriver jag en julklappslista som jag ska ha i handen när jag rusar ut i handeln på torsdag.

Som sagt, det är bara sonen (och barnen på västkusten,men det är redan skickat) som får paket i år men för att det inte ska bli allt för tomt under granen får han många.
Som den tonåring han är önskar han sig pengar, men just på jul tycker jag att det är roligare att ge bort paket.
Eftersom farmor och mormor inte firar med oss så tror jag att deras julklapp är just kronor, och då blir det ju en bra mix av det man önskar och överraskningar.
December är annars en trist månad för augustibarn eftersom de bara får halva studiebidraget av någon anledning (det har något med det före detta barnbidraget att göra) och han säger själv att han skulle vilja ha ett extrajobb.

Mamman applåderar och tycker att det vore alldeles utmärkt.

För att kunna somna

i rimlig tid en söndagkväll är det bra om man inte har tagit en alltför lång sovmorgon.

Nu är i alla fall måndagen på gång och en kanna Gevalia senare känns den riktigt bra.
Min dag bjuder på en blandning av klienter och administration i form av arbetsuppgifter till mina grupper på kliniken.

Det är dan före dan före dan före dan före dopparedagen.

Jag får fortfarande, nästan varje dag,

mail från kvinnor som har läst min bok och som befinner sig i den situation jag gjorde, och själv påminns jag - tack vare att de är modiga och skriver till mig - om hur det var.

Det är bra att påminnas om det ibland; om hur jag fullständigt utplånade mig själv för att vinna missbrukarens kärlek och ta bort allt som gjorde ont hos honom.
Så dumt.

Men vilken tur att jag kom på det så att jag aldrig behöver göra det igen.
De allra flesta gör det; kommer på att utplåning inte är kärlek.
De allra flesta hittar egna blomknoppar att vårda.
Knoppar som är fyllda av känslor som aldrig har visats, knappt känts.

Jag vet att de som kontaktar mig inte tror att det är möjligt, och det är det kanske inte just nu. Men det finns alltid ett sen.
Alltid.

Mina egna blommor är helt öppna och jag har nog aldrig varit friare, starkare och mer sårbar.

Det krävs mod, sunt förnuft och väldig mycket känslor.

Sen blommar det.

Jag lovar.

Är ni med nu då?

Handbollsfinalen drar strax igång på fyran.
Sverige mot Norge, en klassisk landskamp.
Norskorna är bättre, i alla fall på pappret, men allt kan hända i en final.

Heja Sverige.
Nu kör vi.

Fönsterbrädan i köket

får klara sig utan tomtar i år eftersom jag inte har hjärta att ta bort Misses nya favoritplats.

Snön yr

men inte i tvättstugan.

Där råder julfrid och jag får härja runt helt själv.

Jag måste dock på med dunjackan senare eftersom vi behöver äta något även idag.

För några år sedan köpte jag ett par moonboots, eller i alla fall någon form av.
Dessa har en plastpåse i sig för att hålla sig helt torra, och det är väl inte riktigt så det ska fungera.

Det kan bero på yttermaterialet som är sämskskinnsaktigt och troligtvis helt värdelöst för att stå emot väta.

Däremot är de lysande pulsainysnöstövlar, alltså åker de på för första gången i år.

Jag är glad att vi inte

ska åka till västkusten över jul.
Det är aldrig kul att åka så långt om det blir mer snö och och halt.

Kommande vecka jobbar jag till och med onsdag eftermiddag, sedan blir det tidig uppgång på torsdag för att köpa all helgmat... och julklappar till sonen.
Att ha en pytteliten familj är bra just när det gäller klappar.

En jul hade jag väldigt mycket pengar.
Jag tänker inte berätta hur många sådana jag satte sprätt på men jag kan berätta att det var oerhört roligt att få ge bort så många fantastiska presenter som jag kunde göra då.
Presenten till mig själv var att kunna vara utan inkomst i över ett år samtidigt som jag gick en utbildning och skrev en bok.

I år är ordningen återställd; några få utvalda presenter och bara till sådana som inte är myndiga.

Klart

Nu ska bara alla tomma kartonger tillbaka till förrådet och sladdar fiffas lite undan, så är fru (nåja) Hellberg klar för idag.

Handbollen är grymt spännande

Och precis nu är Sveriges fantastiska damlandslag i EM-final.
Jag gråter på sedvanligt vis eftersom ingen svensk framgång undgår mina tårkanaler.

Någon gran kan jag inte röras av än.
Sonen har dragit iväg med kamrater och utan honom är det inte roligt att klä den.

Heja Sverige, i morgon spelar vi final!

Så.

Nu har jag bytt om från farstacentrumjeansen till ett par rentvättade mjukisar och en extra stor t-shirt som ger rörelsefrihet när jag ska ligga under granen för att få tag i alla sladdar.

Det är dock inte dags än.
Först ska det lilla bordet upp från källaren och ut på balkongen, och istället ska jag placera en stol - som jag har gömt bakom tvättkorgen - i mitt trånga källarförråd..

Det krävs planering för att få in granen i den här utrymmesbegränsade lyan men det var än värre när jag ett år körde kungsgransvarianten.
Den var så tung att sonen och jag inte kunde bära den hem som vi hade gjort tidigare år med de vanliga granarna utan fick hiva in den i bakluckan och köra den 150 meter.

Gigantgranen hivade vi till sist över balkongräcket en sen kväll när pensionärerna sov och sedan smög vi iväg och slängde den i skogen.
"Aldrig mer en levande gran eftersom jag inte har vett att välja den minsta"-beslutet togs då och året efter kom den mer behändiga plasten in i vårt hem.

Det har jag aldrig ångrat.

Nu ska jag väcka min bärhjälp.

Upprop.

Skriv gärna under på följande:

Jag ska bara tänka snälla tankar om mig själv under julhelgerna och detta visar jag genom att:

1. Jag inte skriver i min blogg att jag är tjock, dum, idiot, knasboll, inte älskvärd.
2. Jag gör tummen upp och ler så fort jag ser mig i en spegel.
3. Jag inte låter andras humör påverka mitt eget.
4. Jag tackar nej till det som tar min energi och tacka ja till det som fyller på.
5. Jag inte klagar på andra.
6. Om jag jämför mig med andra gör jag det med de 99% av världsbefolkningen som har det sämre än jag.
7. Bara dricka alkohol när inte mina barn är hemma.
8. Tacka för komplimanger genom att säga att jag blev glad.
9. Be om hjälp.
10. Ge ett leende till en medmänniska eftersom jag har så många över.

Tack!

SVT1 mån 27 dec kl 22.30: Love Actually (2003)

Det var absolut inte planerat

att vara uppe i denna otta, men idag ville inte kroppen somna om.
Istället ägnar jag mig åt en långsam frukost och Dr Phil.
Phils fru, i övre medelåldern, har inte längre en enda rynka och det är alldeles fascinerande att se.
Hon kan inte le så där varmt som hon gjorde för några år och några lyfta ögonbryn när hennes man säger någon tokighet är inte att tänka på; kanske är det därför man har gett henne en mikrofon.
Det man inte kan uttrycka med ansiktsuttryck kan man ju istället säga högt.
Bra tänkt.

Fler borde ha bladet ifrån munnen istället för att ordlöst försöka säga det man menar.
En väg kan vara att fylla ansiktet med botox.

Martina och Erik Haag

var rent av lysande i "På Spåret."
Kul som tusan och själv skrek jag som vanligt svaren rakt ut, emellanåt helt uppåt väggarnasvar och andra som var helt rätt.
Iklädd pyjamas, håret i teskedsgummeknut och med glasögonen på nästippen ser jag troligtvis inte lika klok ut som jag emellanåt hävdar att jag är, men det är ju skit samma en fredagkväll i Farsta.

Jag laddar för morgondagens gran finale av julpyntandet och gör det med att totalt koppla av, det går nämligen inte att göra annat i rutig flanell.

Jag är so far away

från förra året snackis att jag till och med kallade den fågelinfluensa i ett inlägg igår.
Nu förstod säkert ni att det var svinisen jag pratade om, men för säkerhets skull är det bäst att jag påpekar det här så att ni slipper springa till vårdcentralen och be om fel vaccin.

Och Fredag, vad tycker ni om det?
Jag tycker att det här dagen är lysande och vill inte ändra på ett dugg.

I måndags trodde jag att jag

var jag ledig den här fredagen men väl här har jag fullt upp, både på hemmaplan och på Dysberoendekliniken.
Jag tror att jag kommer att kunna vara ledig dagen innan julafton, och är djupt tacksam för att jag inte har särskilt många som jag ska köpa julklappar till...

Stress struntar jag helt i, det förstör bara det som är julstämning för mig; ro, förväntan och mycket snällhet.
Stress gör mig dum.
På riktigt.
Så jag undviker det och tror att min lilla familj (läs son) är nöjd med ett lugnt hem.

I morgon ska vi ta fram morfars tomte och granen.
Det lackar, hurrni.

Förra året höll jag på att jaga livet

ur mig för att få fågelinfluensavaccin, och det misslyckades helt eftersom det konstant var slut. När det till sist fanns var jag slut.

I år har jag förträngt det ända fram till idag när jag läser om nya fall.
Ska ni vaccinera er?

För att slippa bli sjuk - och för att sonen fort ska bli frisk - har vi laddat med en väldigt kolhydrat, protein- och fettrik kost idag.
Ris, kassler och vispgrädde.
Denna enastående anrättning sköljdes ned med julmust.

Sa jag att vi åt lussebullar för några timmar sedan?

Till och med

duvorna i Farsta centrum drar sig mot värmen.

Och PRECIS

när jag hade skrivit klart om lotterna nedan kom det ett litet paket med sådana i brevlådan plus en vinstsumma på 120 kronor från det lotto som jag har haft tillsammans med västkustfamiljen
Det kan betyda tur.

Nu skrapas det ingenting här innan julafton.
Ska jag bli miljonär är ju det en bra dag.

Medan hyacinterna låter vänta på sig...

Finns det andra blommor som har vett att veckla ut sig.

Snacka om att välja rätt dag

för att träffa klienter via telefonnätet.
Nu var det mer ett lotteri än något annat, men ibland faller den lotten rätt även hos mig.

Annars är det dåligt med lotterivinster.
Inte för att jag köper särskilt många (vilket väl minskar oddsen för en vinst), men det händer att en trisslott får följa med hem.
Nu har jag ju vunnit 10 000 vid ett tillfälle, vilket då (1997 typ) var lika surrealistiskt som det var att få sitt manus antaget av ett förlag för snart två år sedan, eller för all del att komma på att den jag älskade hade behov av andra kvinnor än mig.

Vad är det mest overkliga du har varit med om?

Vet ni hur trött jag är på en skala

från ett till tio?

37!

I morgon

ska alla himlar öppna sig och vräka ner snö över oss igen.

Det passar den här lilla familjen rätt så bra eftersom sonen är sjuk och mamman enbart har telefonklienter.

(Bild:DN)

Jag kom just på att det inte blir några extra lediga dagar i år när julafton och nyårsdito ligger på en fredag.

Hur gör ni med alla mellandagar?

Vet ni hur mycket jag beundrar

alla dessa modiga, modiga människor som jag har förmånen att träffa via mitt jobb?

Jag ville bara säga det.

Det är drag i Farsta

den här dagen och strax ska jag göra mig redo för att åka till Dysberoendekliniken för eftermiddagens jobb.
En väldigt hängig och förkyld son är på väg hem från skolan och egentligen borde han väl inte åkt dit alls idag kanske, men ansvaret för att avgöra det är hans eget.
Förhoppningsvis är det bara en vanlig förskylning som är över på ett par dagar.

För övrigt undrar jag hur länge det tar innan mina hyacinter börjar ta sig. Jag köpte dem i lördags och nu börjar jag bli otålig.
Måste jag vattna löken?

Bra början på mitt efterforskande.

"Erik Hellberg was born July 14, 1876 in Kville, Skistad
Mellangtrd, Sweden. He married Anna Pettersdotter
Larson March 18, 1904 in Kville, Sweden.

Erik emmigrated to Chicago, Illinois on the SS Domino, April
30 1895. He returned to Sweden in 1900, but returned to
the United States in 1910.When Erik emmigrated he left his
family in Sweden. He died September 19, 1939 in America.

Att han redan hade varit en sväng i Amerika innan han träffade Anna var nyheter för mig.
Jag letar vidare...

Min morfars pappa Erik

emigrerade till Amerika när morfar var fem år, och vad Erik hade för sig i det andra landet vet jag väldigt lite om.
Jag kom att tänka på det när jag slog på ettan och " vem tror du att du är", idag med Jerry Springer.

Gammelmorfar Erik skulle ha kommit hem ungefär när morfar Sven gifte sig med mormor Birgit, men dog strax innan; det är ungefär så mycket som jag vet.

Jag har många gånger undrat hur det påverkade honom att vara äldst av fyra bröder och bara fem år när hans mamma lämnades ensam, och jag har också funderat på om han någonsin tänkte på det själv.
Pratade de fyra bröderna om det, eller var livet bara som det var?

Hans historia är min historia och till viss del finns den nedtecknad i en stor släktkrönika.
Den beskriver dock bara de olika leden, inte vad personerna bakom alla namn var för figurer innerst inne.

Har någon av er koll på hur man får reda på mer om utvandrade svenskar i början av 1900-talet?

Tralalalala

"Det är hälsosamt och stärkande i fjällen" säger sångtexten.

Jag vill påstå att en tupplur har samma effekt.
Av dagens blev det mest en tummetott eftersom telefonen pep av sms, men jag känner mig ändå lite nypåfyllld.
Hellbergs kycklingwok kommer att ge resten av energin och sedan går vi in i kvällspasset som är betydligt passivare än det kanske låter.
I morgon är det en heldag på alla sätt och viss, så man kan säga att jag laddar.

Nog så viktigt i min lilla värld.

Det blev inget coachbesök.

Hennes bil brakade ihop och istället för att träffa mig fick hon ringa en bärgare.
Jag fick mig ändå en tur till stan och det bästa med det var att få åka därifrån.
Det är ungefär så mycket jag uppskattar innerstadslivet...

Istället fick jag åka hem och titta på Oprah som - tillsammans med vänner - är i givartagen.
"Änglar kommer i alla former" sa hon just, och kanske är det så.
Själv har jag inte varit så vaken på ängleriet, men det har ändrat sig på senare år.
Det händer nämligen att jag blir bönhörd.
Av vem vet jag inte, och mitt tack går mer ut i luften är till någon särskild.
För tackar gör jag.
Varje dag.

Det är dags att träffa min coach igen.

Tänk om hon ändå kunde hålla till i en förort där det går att hitta en parkeringplats, vad lätt det skulle bli... för mig.


Som det känns nu är livet precis som det ska vara, så jag kommer att använda henne som bollplank för mina planer.
Får jag studsa dem ett par gånger brukar det visa sig om jag är på rätt väg.
Många gånger har jag fått en helt annan syn på den vägen bara genom att få ett perspektiv till.


Det finns många dörrar att öppna, men det vet ni också va?

Det är roligt

att läsa gamla blogginlägg.
Vissa är riktigt bra och får jag extremt bloggtorka kan jag alltid reprisera något från mars 2009 eftersom få av er var med på den tiden.
Liz Wennberg var med då.
Jag hade hittat hennes blogg och kommit med uppmuntrande tillrop ett tag innan jag startade min egen.

Det var på den tiden hon kallade sig "refuserad som fan".
Oj, vad det har gått över.

Dags för rensning av tårkanalerna

Det är hjältegala på fyran.

Jag fyller femtio på en fredag.

Tänkte att det kunde vara bra att veta.

Nu är det ett och ett halvt år kvar till den födelsedagen, men när jag ändå fick en almanacka med 2012 passade jag på att kolla.
Det kan ju vara najs att vara helt ledig en sådan dag.

Än så länge är 2012 helt obokat, men man vet aldrig när det klipper till i kalendern.

Så där ja.

Inte ett kattsandskorn så långt ögat kan nå.

Det är klienter på ingång och de ska i största möjliga mån slippa kattens rester.
Själva Misse är svår att undgå, han kryper tätt intill och kollar om nya personer är kliare eller inte.
Efter en kort undersökning av det brukar han lägga sig bredvid mig på min pallen jag sitter på när jag coachar.

Han verkar ha förstått att skrik inte passar sig när vi inte är ensamma.

Efter fem verkar vi få besök av hugade spekulanter på de knappt använda tröjorna som sonen har lagt ut på Blocket.
Bra tänkt.

I garderoben gör de ingen nytta.

Om jag hade kunnat

hade jag visat bilder på min 2,5-åring med en strut som knöts runt hakan i ett rött sidenband och med långa lockar ringlande runt axlarna.
Stjärnan höll han stolt med ett tvåhandsgrepp.
Det kan också ha varit dagispersonalens taktik för att han inte skulle peta ut alla tomtar - och pepparkaksgubbars ögon.
Han var den enda som ville vara stjärngosse.

Jag skulle ha tagit

fram alla tomtar den här helgen, men kom på att det bara var elfte december igår så jag skjuter upp det till nästa helg.
Då är det fortfarande en vecka kvar till jul så det blir ju alldeles utmärkt, eller hur?

I morgon är det 13 december.
Tvåan slås på klockan 07.00 samtidigt som mamman bjuder på luciafrukost.

"Lucia
I år är det Södra Latins kammarkör under ledning av dirigent Jan Risberg som sprider luciastämning. I luciatåget medverkar 90 elever från Södra Latins musikgymnasium som framför traditionella och stämningsfulla lucia- och julsånger i Kungsholms kyrka i Stockholm."

Just nu.

Ronny Svensson- fyrans filmexpert - berättar djupt berörd om hur han satt på en restaurang, 80 meter från bilen som sprängdes i Stockholm igår.

Rädsla är det som driver på högerextremism och religös fanatism, och den vill man lägga över på folket för att man håller på att kissa på sig själv.
De kan på pappret tyckas stå på varsin kant, men jag tycker banne mig att likheterna förenar mer än skiljer dem åt.

Jag läser överallt att många är trötta

och orkeslösa när det är så här mörkt, och jag förstår att jag har en oerhörd tur som inte lider av det alls.
Eller så är det så att jag är trött jämnt och därför inte märker någon skillnad.

Just idag känns det i alla fall som om livet är på topp.
Jag proppar i mig choklad, skålar i julmust och tycker att livet är härligt i sin enkelhet.

Ja det är möjligt att det är konstigt

att jag ska se på Sex & the city på fyran ikväll eftersom jag redan har sett den fyra gånger och har den på dvd, men sån är jag.

Och när vi ändå är inne på film: Jag hoppas verkligen att någon kanal har den goda smaken att sända "Love actually" under julen.
Även den är välsedd av mig, men där är dvd-fodralet av någon anledning tomt, alltså borde trean ta på sig att visa den för mig även i år.

Vilken film kan du se om och om igen?

Det fanns onekligen några riktiga

föreläsningsrävar i gänget igår.
Kay Pollak är kanske den mest rutinerade av dem alla.

Han berättade om hur viktigt det var att vara helt ärlig mot sin publik och att aldrig någonsin värdera sig själv högre, eller lägre, än de han föreläser för.
För att få så många möten som möjligt under sina föreläsningar välkomnar han alltid alla (i största möjliga mån förstås) personligen när de kommer till lokalen.
Han har just haft fyra utsålda föreläsningar av "att välja glädje" på Cirkus i Stockholm.

Jag är så glad att ett sådant tema säljer biljetter som smör.
Har någon av er sett den föreläsningen?

Nu blommar det hos Hellbergs

I alla fall återfinns en mängd knoppar av olika slag.
Allra mest ser jag fram emot doften av hyacinter, och som god tvåa när blomma efter blomma öppnar sig på amaryllisen.

Tyvärr glömde jag att det hade varit bra med ett apoteksbesök, alltså får jag ta den 150 meter långa promenaden tillbaka till Farsta centrum innan de stänger klockan fem.

Men här gås ingenstans utan en lussebulle som får skvimpa runt i lite julmust.
Jag inbillar mig att jag kommer att få upp värmen tack vare den.

Idag är en julblomsdag

och egentligen hade jag planerat att redan vara igång med den, men med dagens sovmorgon blev det inte så.

Gårdagens inspiratörsfest på Clarion Hotel var precis lika trevlig som jag hade förväntat mig, och på bilden ser ni Kay Pollak, Elisabeth Gummesson och Bob Hansson (Nina Jansdotter och Rickard Olsson saknas) i en paus i paneldebatten som handlade om allt från negativ kritik till mod och drivkrafter.

Jag landade till sist med ett gäng Göteborgare och det är ju alltid trevligt som ni vet.

Men som sagt, idag handlar det om blommor och julförberedelsernas näst sista fas då tomtar, dukar och annat fint kommer fram.

Den allra sista kommer nästa helg i form av The Gran.

Det är exakt 16 år sedan

sonen döptes i Söderledskyrkan.


Det har troligtvis aldrig varit så lite människor där.

• Sonen, 4 månader och 10 kilo tung, iklädd ärvd klänning och marinblå sockor.


• Gudfar


• Gudmor m. pojkvän


• Mor till barnet


• Far till barnet


• Kompis med kompis


• Kompis med dotter

Efteråt promenerade vi hem till andrahandstvåan och fikade.

Det var en fin dag i en annan förort.

Det är fredag

OCHJAGSKAPÅFEST!

Om jag minns rätt från förra året så var klädkoden rätt casual, alltså kan jag glömma att vara alltför utstyrd i kväll.
Annars gillar jag det.
Tänk gärna Maria Montazami och alla hennes toffsar.
Lite så.
Tingeltangel och glitter.
Overthetop.
Julgran.

Ni fattar va?

En fantastisk föreställning i fyra akter,

och medan eleverna framför en till - för ännu en föräldragrupp - åkte jag hem.
Det är möjligt att jag kvistar tillbaka och hämtar honom när han är klar.

I morgon är det julfest!

Jag laddar kameran

inför kvällen föreställning på skolan. Min egen lilla rosa som allt för sällan används.

Oftast är det mobilkameran som används och i dagsljus är den alldeles utmärkt men ikväll behöver jag riktiga - rosa - doningar.

Batteriet har en halvtimma på sig att ladda, låt oss hoppas att det räcker.

Jag har fått en teaser inför julshowen som handlar om en orientalisk hiphoplåt och det låter ju juligt och fint.

Om den symboliserar musiken vi ska få lyssna till så behöver jag i alla fall inte riskera att bryta ihop i tårar som jag gör när barn högt och falskt sjunger Sankta Lucia, och det kan ju vara skönt för sonen.

Att ha världens mest lättrörda mamma kan vara påfrestande, särskilt när hon snyftar med ljud och mycket snor.

Det shoppas en massa

i bloggvärlden.
"Jag ska köpa" och "jag har köpt" är vanliga meningar.

Igår såg jag en dokumentär om Indiens fattiga befolkning, mest bönder, som var hemifrån 20 timmar om dagen för att få ihop pengar till mat och när mammorna väl kom hem kände deras barn inte igen dem eftersom de aldrig var hemma när barnen var vakna.

"Hellre ko i Europa än bonde i Indien" ingick i programserien "Världen" på svt.

Jag skäms och är tacksam på samma gång.
En oerhört märklig känslokombination.

Torsdagen hos coachen

är i full gång.

Egentligen skulle den här dagen vara klientfri men så är det inte längre.
För övrigt ska jag pyssla lite med hemsidan som sagt, och som vanligt måste jag läsa instruktionerna noga eftersom fort och fel är något jag försöker arbeta med att ha under kontroll.
Iver är bra om jag samtidigt vet vad jag gör.
I love instruktionsböcker/länkar.

Kan själv är bara dumheter.

Halv tolv

fick jag ett sms från sonen där han undrade om jag kunde tänka mig att kvista förbi skolan med 150 kronor eftersom Idol-Andreas Carlsson var där och signerade sin senaste bok "Dandy."
Så klart jag kunde.
Jag vet hur kul det är att träffa idoler livs levande (betänk att jag har varit i närheten av Frank Sinatra) och just Andréas gör ju precis det som sonen vill göra en vacker dag; ljuvlig musik som säljs i miljonupplagor.

Nu blir det ugnspannkaka hos Hellbergs i Farsta, långt från LA och glamourösa restauranger.

Nytt körkort

Det har jag alldeles glömt bort.
Jag undrar om det duger med ett foto från en automat?
Någon som vet?

Morgonens jobb

är avklarat och nu har jag ett par timmar på mig innan jag ska vidare till uppdraget på Dysberoendekliniken.

Ingen dag är den andra lik och det är precis så jag vill ha det just nu.
I morgon ligger fokuset på att uppdatera hemsidan; texter har jag möjlighet att ändra själv men resten måste jag har hjälp med av min webdesigner Nina.
Sidan har sett ut på samma sätt ett par år nu och det behövs bara små korrigeringar för att få den helt aktuell.

För övrigt är det sol i förorten, det här är en bra onsdag.

Jag är dagvill

och får inte riktigt till det med att det tydligen är tisdag idag.

I morgon bitti kommer jag däremot att förstå att det är onsdag.
Det är veckans tidigaste dag i det här hemmet eftersom sonen börjar i skolan redan (?) 8.30.
Idag började han inte alls; jo, klockan ett med repetitioner (svårt ord för mig att skriva, halvblind som jag är), men resten av dagen var det studiedag.

Repeterandet var för Julsagan som ska spelas upp för oss föräldrar på torsdag.
Inte med några sankta luciasånger, oh no, allt är nyskrivet material.
Sådant fint får man gå på om man har en son i en kombinerad musik/dans/skriv/teater och konstklass.
Lyckost mig!

Här jobbar min lillebror

med rovdjuren.

Åk dit, vettja.

Så där ja,

tillbaka i soffan.

Innan nästa klient kommer är det bra om jag äter något, vilket inte hade varit några större problem om jag hade varit hungrig, men det är jag inte.
Jag kommer att äta ändå. När jag väl börjar brukar det slinka ned.
Förr var jag alltid vrålhungrig mitt på dagen, men nu är det vid fem-sex tiden som jag verkligen vill ha mat.
Däremot vet jag att jag behöver äta även nu, alltså gör jag det oavsett vad aptiten säger.

Hur bra är du på att äta regelbundet?

Ps. Mitt möte gick bra (ur min synvinkel) och vi får se om det blir ett möte 2.
Spännande som tusan är det i alla fall.

Det blir inte mycket till blogginlägg

den här förmiddagen eftersom vi har haft sovmorgon och jag strax ska på mitt hemliga möte.
Vi hörs helt enkelt senare.

Dubbelavsnitt

av The Good Wife och sen kommer jag att somna.
Misse tyckte det var en bra idé att komma med uppmuntrande tillrop i natt och slutade först när min adrenalinnivå var på topp varpå det stört omöjligt att somna om.
Nu är jag sliten (med snygga naglar).

God natt vänner.

God kväll,

eller i alla fall nästan.
Kväll alltså.
Gott är det redan.

I morgon ska jag på någon hemligt, men urspännande, och nu blir jag en sådan där trist typ som säger A men inte B.
Blir det någon bokstav efter A kommer jag att berätta det, så mycket kan jag i alla fall lova.
Visst är det roligt med hemlisar?

Min kväll går i nagellackeringens tecken.
Vad gör ni?

Kom just på att

jag ska på julfest på fredag.
Jösses, vad kul det ska bli.
Jag ska gå runt och mingla, mingla, mingla.
Eller så får jag sitta på en stol och vifta med handen.
Detta avgörs definitivt av vilka skor jag kommer att välja.

Egentligen behöver jag inte fundera på det än eftersom det ändå är avhängigt av vilket humör jag är på när det väl är fredag.
Idag kör jag än så länge tofflor.
Rosa fluff, you know.

Det är måndag morgon

och träden utanför mina fönster har aldrig varit vackrare.


Om det dessutom är buskallt eller inte kommer jag att få veta först i eftermiddag eftersom kalendern är full med arbete under dagen.

Vad säger ni, ska vi köra?

Jag har inte tid att blogga mer idag.

Colourmecomplete har öppnat en ny värld för mig.
Spotify.

Just nu sjunger jag, Celine Dion och Barbra Streisand
Tell Him...

Ni får den här från Youtube.

Sorry Apoteket

men ni har helt gått åt fel håll med er senaste reklamfilm om mensvärk.
Man blir inte dum och arg mot sina medmänniskor av att ha ont i magen, och arg och dum löser man heller inte med en tablett mot värk.

Jag vet inte vilken byrå som gör era filmer men den här är det rejäl bakläxa på.

Lördag 29 Januari i Stockholm

kör vi första "Nej, nu jäklar..." workshopen.
En heldag för kvinnor som vill mer.

Vi startar med gemensam frukost klockan 10, och sedan kör vi fram till 17.00 med avbrott för lunch och fika (inkluderat i priset).

Varmt, varmt Välkomna!

Till er som vill gå på krogen i Stockholm

och inte riktigt vet vart ni ska gå, vill jag förstås vidarebefordra den här fina recensionen,

Klicka här, från Svenskan.

Christian gullar med gästerna, det gillar jag.

(Tips från Läckberg)

Funkar det här måntro?

Åsa Hellberg

Skapa en profillänk

Bilden ser kajko ut, men strunta i det.
Klicka på mitt namn.

Nu

kan vi snacka om sovmorgon.
Men det tänker jag inte göra.
Istället vill jag ge ett bryggkaffetips:
Stäng alltid av värmeplattan/bryggaren direkt när bryggningen är klar.
Ska du dricka kopp efter kopp under en längre tid så häll över ditt kaffe på en termos, dricker du som jag tre koppar relativt snabbt så håller kaffet värmen ändå.
Kaffe ska aldrig stå på värme om man vill ha den allra bästa smaken.

De fyratusen - oftast handplockade - bönorna som ryms i ett kilo kaffe måste man vårda ömt.
Bäst mår de om de får bo i sitt eget paket och i en burk med tättslutande lock, i kylskåpet.
Förbruka gärna ditt halvkilo på en vecka, då smakar varje gram perfekt.

Nu är min lektion över.
God morgon.

Jag läste någonstans

att man bör välja grönsakerna först och sedan vad man ska ha till dem.
Idag gjorde jag det eftersom jag fick ett sug efter brysselkål som inte var av denna världen.
För säkerhets skull la jag till broccoli och köttbullar för att resten av familjen också skulle få i sig något.

Nu har jag ätit säkert 15 små gröna huvuden och det ska bli oerhört intressant att se hur kroppen reagerar på det intaget.
Följande smaskiga brasaker går att hitta i denna råvara:
C-vitamin, folsyra, kalium, järn, A-vitamin och B6.

Fattar ni hur frisk jag kommer att förbli?

Jag misstänker starkt

att ingen nämnvärt bryr sig om huruvida jag uppdaterar min status på FB eller inte. De flesta har tretusen vänner som faktiskt gör det, så en mer eller mindre spelar ju faktiskt ingen roll.

Själv har jag funderat på varför man berättar om varje steg man tar under en dag, känner sig nödgad att berätta om de åsikter man har om människor man inte känner eller inleder nätromanser med gamla klasskamrater från 1983.

Är det bekräftelsebehovet som är så gigantiskt eller är det jag som helt enkelt inte har fattat grejen?
Jag finns också där (och adda mig gärna för tusan), men tyvärr kommer jag inte att skrika tjoho för att ni går på toa, säger att ni älskar era barn eller kallar någon idiot för att den gör något som inte passar just er.
Jag kommer inte heller att skicka er nallar, hjärtan eller upplysa er om vilken färg jag har på min bh.

Till sist: Era män kommer ni verkligen att få ha ifred.

Adda mig nudå.

16-åringen och jag

sitter i soffan och viskar eftersom kompisen fortfarande sover.
Jag har just fått tips om ett roligt Youtubeklipp och det vill jag förstås inte undanhålla er.

För övrigt ser den här dagen ut så här hos Hellbergs.

• ?
• ?
• ?
• ?
• ?
• ?

En perfekt lördag.

Nu blir det film.

Inlägg 2 500

borde handla om något viktigt som bränner till, gör dig glad/förbannad/uppmuntrad eller som får dig att göra något behjärtansvärt under julen.

Men icke.
Trivialiteterna staplas på varandra i bloggen just nu, allra mest för att jag har varit så förfärligt seriös under veckan som har gått.
De flesta av er inte har träffat mig när jag är i mitt allvarligaste och om det kan jag inte berätta så mycket mer än att det inte dansas runt några julgranar.
Än.
Kanske nästa år?
Hellberg coaching borde ordna en egen julfest för alla som kommer att må gott julen 2011 trots att det kanske ser rätt mörkt ut just nu?

Det finns ljus där borta för alla dem som vill, tror och vågar.

"Ni får komma hit om ni vill",

sa världens finaste treochetthalvt-åring idag när vi ringde och sjöng för hans pappa - tillika min lillebror - som fyller 36.
Det där med avstånd är svårt att förklara.
Han vet inte att hans kusin och faster bor 50 långa mil från hans hus.

Jag längtar så att jag blir knottrig!

Ikväll

är det dags för mycket skratt i sonens rum.
Hans två bästa vänner kommer hit och jag tycker att det är det ljuvligt att höra hur roligt de har tillsammans.
En annan fördel är att han kommer att tokstäda sitt rum.
Jag skulle tro att det är klart när jag kommer hem från kliniken.
Vilken tid jag kommer hem är svårt att säga.
Det snöar och är fredag; en inte alltför lyckad kombination i min stad.

Väl hemma tänker jag hänga i min soffa resten av kvällen.
Jag har en stark fredagskänsla just idag.

Ja men precis.

Det här känner vi igen... och jobbar mycket med hos coach Hellberg.

Tack Sanna Edhin för tipset.

Tusen tack till er

som läser bloggen och som var på föreläsningen igår.

Jag var alldeles för pigg för att sova när jag kom hem och vet inte riktigt när jag lyckades knipa ihop de blå tillräckligt hårt, men att det var sent känns idag.

Vi hade hyrt Sorgbearbetningsinstitutets lokaler som är urmysiga och det är samma lokal som jag ska vill ha när vi ska ha vår "Nej, nu jävlar"-workshop.
Jag träffade Anders Magnusson som driver institutet och honom har jag inte träffat sedan jag var på kurs där senast så det var ett kul återseende.
Vi pratade en del och insåg till sist att vi båda - just igår - hade blivit inbjudna att föreläsa på samma event, fjärde april nästa år.

Idag har jag bara ett uppdrag, på Dysberoendekliniken, vilket betyder att jag kan dricka kaffe hela förmiddagen.
Det känns lyxigt en fredag.

Det dyker upp nya roliga

arbetsrelaterade saker just nu.
Kul, det är precis vad jag vill.

Om ni undrar hur mitt nagellack klarade att gå loss på isen i min frys så kan jag berätta att det klarade det inte alls.
Alltså måste jag dutta dit lite nytt.
Alltså 2 måste jag duscha och sätta i papiljotterna nu, eftersom det inte funkar med nymålade naglar.
Alltså 3, hej då.

Vi hörs i morgon.

Men det var värst vilket kaos

det verkar vara här och där.
SJ och flyget kämpar som tusan och det är trafikkaos i södra delarna av landet.

När jag skulle till Göteborg förra vintern var det samma problem, men medan vårt tåg var bara en dryg timma försenat fick andra som skulle dit vänta på sitt tåg i flera timmar.

I Stockholm är det alldeles vanligt väder idag, om än lätt dimmigt.
Jag kokar vatten som ska ställas in i frysen för att påskynda avfrostningen och tänker inte gå ut förrän jag måste.
Trots att jag betraktar mig som en sälenfjällsräv så glömmer jag lätt bort hur kallt det kan bli om benen, alltså har jag plockat fram mina långisar.
De ska få tjänstgöra på väg till centrum när jag är klar med frysen.

Nu jäklar är det vinter.

Idag måste jag

frosta av frysen eftersom dörren till den inte riktigt har varit stängd i natt.

Ingen större fara eftersom den inte var fylld av dyrgripar utan mer av sånt som borde ha hivats för ett par veckor sedan när jag hade planerat att göra det.
Jag vet inte varför jag inte gjorde det då, det kan bero på att jag lätt för att glömma bort just sånt.

Så; vysch ut med alla kylvaror på balkongen eftersom det inte går att stänga av strömmen enbart till frysen.

Men först dagens första och sista klient.
Resten av den här dagen är vikt åt föreläsningen.

Very lång day

in the förort and the big city.

Bilen skötte sig alldeles utmärkt och att den låste sig av sig själv två gånger under hemfärden gjorde inte så mycket eftersom jag då körde.

I morgon är det föreläsning och så här i sista minuten dimper det ner lite nya anmälningar.
Förra gången sålde vi även biljetter på plats till några som dök upp oanmälda; det går bra det med så länge det finns stolar över.

I morgon ska jag köpa marchaller som vi ska placera utanför entrén; då vet ni precis var ni ska kliva in för att få värme och en och annan fundering från det Hellbergska kontoret.

En fundering jag har redan idag är om jag inte borde ta mig till någon luciakonsert någonstans.
Jag vill så gärna höra alla fina sånger live och i en lokal där det inte gör något att jag sjunger med.
Om ni bara visste hur bra jag är på "Gläns över sjö och strand".

Idag ska jag verkligen

komma ihåg skrapa bilrutor med bilnyckeln i fickan, jag ska nämligen till Dysberoendekliniken och parkeringen på Skånegatan igen.
Men men det är först klockan ett, innan dess har jag andra jag ska prata med.

Busy day för coach Hellberg.
Vad gör ni idag?

Mia Skäringer skriver i sin krönika

i Yourlife att hon aldrig har vågat vara ensam.
Jag har aldrig vågat vara tillsammans.
Hon har aldrig varit självständig.
Jag har alltid varit ensam.

Min känsla är ändå att vi är sprungna ur samma räddpöl.
Olika strateriger för att komma ur den bara.

Malin Persson Giolito skriver i samma tidning om om sitt år i Florens.
Det nog är bra för henne att vara tillbaka i Bryssel.

Livet som coach

är minst sagt omväxlande.
Idag har jag coachat en butikschef, en som vill ut ur sitt medberoende och en person som vill sätta ett nytt fokus på sig själv efter småbarn och makens otrohet.

Mer Jobb:
Nu sparkar jag snart igång "Nej, nu jävlar"- workshopen och jag har valt att göra just den enbart för kvinnor.
Hoppas att ni fortfarande är sugna på att sätta ner foten, stärka modet och gå ut från utbildningslokalen med en nyanserad syn på er själva och vad ni faktiskt förmår.

Mindre Jobb:
Ingen har ringt efter min strålande audition med tuschpennan.
Det gör inget och är tur eftersom jag är inbokad för jobb på dysberoendekliniken den dagen det är inspelning.

Dagens kille, Anders,

ska visst ha något med julens slask eller brask att göra.
I alla fall har jag hört min lillebror säga det i alla år.

Det ryktas om att det är tio minusgrader ute och det passar mig perfekt.
Forden och jag ska ut och åka klockan tio, och i det stora köpcentret som jag ska coacha i finns det ett stort och varmt garage.

Innan dess har jag en telefonklient så jag sägar hejsan hoppsan så länge.
På återhörande.

På torsdag

är det föreläsning igen, det har ni väl inte glömt? Ni hittar länken till bokningen i högerkolumnen.

Jag petar i de sista detaljerna nu, för även om jag pratar helt utan manus så måste jag ha någon form av agenda; den kan dock ändras beroende på vilka som sitter i publiken och på vilka frågor de ställer.

Som vanligt blir det en liten och intim tillställning, precis som jag vill ha det när jag pratar om oss som älskar för mycket.

Idag hade jag gärna varit på Simonas föreläsning tillsammans med Marcus Birro (alltså Simona Och Birro, jag ser felet...), men det hanns inte med den här veckan.
Hon är å andra sidan på gång med sin internationella lansering så det kommer fler tillfällen, det är jag övertygad om.

Nä,

jag får ingen ordning på mitt trådlösa bredband och får stå ut med min 15-meterssladd så länge.
Jag hatar sladdar.
När sonen kommer hem får han testa trådlösheten hos sig, och om det fungerar hos honom kan det vara ett nätverkskort som är trasigt i min burk.
Allt enligt Bredbandsbolaget som har försökt att hjälpa mig halva förmiddagen.

Nästa klient är snart på ingång och innan dess behöver jag dra en dammsugare över golvet, men först ska jag slänga i mig lite müsli.
Med tanke på förra inlägget är det inte särskilt begåvat, men idag finns det inget att välja på.

Jag springer vidare, snart är det tisdag.

Jag väger XX,8 kilo.

Det är många år sedan min kropp landade på just den vikten och vare sig jag går upp (jul) eller ned (deppig), så är det alltid dessa XX, 8 som jag kommer tillbaka till.
Kroppen verkar ha ett minne av vikt, precis som den har av träning.
Min väninna som har en spridd cancer berättade om hur hon efter sin första träning efter en lång sjukfrånvaro direkt hittade tillbaka till sin kropp tack vare att hon hade tränat den innan.
Hennes onda rygg rätade sig och den smärta hon hade känt så länge minskade efter bara två träningstillfällen.

Kroppen är inte dum.
Det är oftast vi som är dumma mot den.
Själv äter jag inte särskilt nyttigt eller tränar regelbundet.
Det är inte särskilt snällt mot min hydda som förhoppningsvis ska bära mig åtskilliga år till.

Idag ska jag äta broccoli.

Kära vänner,

det är måndag.

Vi startar upp morgonen med frukost och snack om konspirationsteorier. Det är sonen som har ordet och jag nickar och försöker hänga med.
Mitt emellan oss ligger Misse och puttar med nosen på den som har mest lust att killa honom bakom örat.

Det var väl allt så här dags.
Jag misstänker starkt att vi hörs senare.

Jag var nödd och tvungen att möblera om.

När jag får en tanke i huvudet så gör jag väldigt gärna något av den, vare sig det gäller att flytta skåp så att köket blir mer avskärmat eller att ha en workshop med namnet "Nej, nu jävlar!"

Jag sitter aldrig i köket och i mitt gamla kök satt jag jämt.

Det här har ingen vägg mot hallen och jag saknar den ombonade känslan, kanske mest för att det är öppet mot just en hall...

Om det blev bättre efter skåpflytten återstår att se, eller rättare sagt känna.

(Bakom skåpet återfinns köket)

Bakom skåpet i köket kunde jag nu placera den hjulförsedda skänken jag har haft i hallen under den berömda tunga spegeln, och istället lyfta in ett fult ikeaskåp från balkongen som blev riktigt piffigt med tre skavankdöljande fårfällar från västkusten och ett par kuddar.

Nu ska jag laga mat.

Kan vi hoppas på att det känns lite roligare än det gjorde igår?

Helen Sjöholm

sjunger om Ärlighet.

Jag sjunger med.

Ett år var det beställt blå julkulor.

De stod inte att finna någonstans.
Inte förrän "Jonas" och jag tog en 24-timmars trip till Köpenhamn och julmarknaden på Tivoli hittade jag dem.




I år finns det blå lite överallt.
Jag nöjer mig dock med de danska.

Tivoli kan för övrigt rekommenderas om man inte har problem med köer, det danska språket eller tingeltangel.
För att få en kontrast kan man alltid besöka Christiania.

Två världar på 24-timmar är full möjligt.

Advent betyder visst ankomst

Och julen lär väl komma vare sig vi vill det eller inte.

För att det ska finnas rena kläder i alla lådor och skåp krävs det dock action och det ankommer på mig att det blir gjort.
Under tiden maskinerna jobbar tänker jag se filmen som aldrig blev sedd igår och sedan ta en promenad i vinterFarsta.
Det lutar åt långkalsonger idag.

Helen Sjöholm sjunger Billy Joel på fyran.
Det gör hon bra.
Låten heter "Ärlighet".
Bra text. Lägger in en länk senare.

God morgon!

Här sitter jag och har stämning.

Bil till Rusta i Länna, väl inne hittade jag på tre minuter en perfekt fyrametersslinga, och sen var det bara att betala. Trodde jag.

Länna köpområde är perfekt, det är nämligen oftast folktomt.

Jag anade förstås att något var på gång redan när det var svårt att hitta parkering, men att alla skulle just till Rusta hade jag aldrig trott.

Jag tror att jag stod i kassakön med min gransfejkslinga i närmare 20 minuter.

Nu är den på plats.

Till och med sonen blev glad.

Eller så handlade hans glädje om att jag inte fick ett av mina hysteriska utbrott som annars har varit ett mycket vanligt inslag (i den annars så fridfulla Hellbergsfamiljen) just vid slinguppsättningen.

Men eftersom den inte ramlade ned utan istället formade sig perfekt runt gardingstången samtidigt som samtliga ljus tindrade fint, uteblev utbrotten.

Nu ska jag äta tre lussekatter och dricka julmust.

Har för andra gången hyrt "Snabba cash" och den här gången tänkte jag se den.

Nu har jag dammvippat

klart, och därtill blivit bjuden på polsk korv med potatissallad i festlokalen.

Många av dagens städare var närmare 80 år, men där satt det inte fast inte.
Att hoppa upp på stolar för att damma av rören och sedan krypa på golvet för att göra rent lister verkade vara en barnlek för dessa kruttanter.

Idag ska det bli advent i vårt hus.
Jag har i många år haft en granslinga med små lampor som har legat lite piffigt på gardinstången i vardagsrummet, men när hälften av ljusen hade slocknat tog jag bort den.
"Jag bryr mig inte", sa sonen och så trodde jag att jag inte brydde mig heller.
I år gör jag det och ska därför kolla om jag hittar någon prisvärd på Rusta.

Hur mycket, och med vad, pyntar ni med till första advent?

Men titta

Sanna Ehdin skriver om min föreläsning på torsdag.

Tusen tack.

Lördag

Föreningens städdag börjar inte förrän klockan 11.00 men jag funderar starkt på att börja redan nu så kan jag avsluta lite tidigare.
Det jag känner starkast för att ta tag i är tvättstugan, möjligtvis för att det är den enda gemensamhetslokal jag använder.

Något helt annat:

"Man måste knåda till han blir blank".
Citatet kommer från bagaren som just nu knådar pepparkaksdeg på fyran.

Sånt tycker jag är kul en lördagsmorgon.

Idag ska jag testa

knölarnas funktion till "På spåret".

Jag tänker suga ut varje minut ur denna ljuvliga fredag eftersom min bostadsrättsförening har städdag i morgon.
Tyvärr måste jag visa upp mig eftersom jag inte har en god anledning att utebli som jag har haft de andra fyra (?) åren.

Jag ska ha med mig en skurtrasa eller två.
Det ska städas i tvättstuga, snickarrum och gemensamhetslokal.
Med tanke på hur många av mina grannar det är som närmar sig 95-års strecket så är det verkligen min tur att ta tag.

Idag ringde en av de rara damerna på dörren och frågade om jag kunde gå från våning till våning i vårt åttavåningshus och leta efter hissen som visst vägrade att röra på sig.
Hon var helt slut efter att ha tagit sig 1 tr till min dörr och att slänga upp henne på ryggen och bära henne till plan sju där hon bor hade inte varit att tänka på, därför var det extra viktigt att hissen återfanns... och fungerade.


Tack och lov hittade jag den på plan tre och kunde trycka ned den till damen som använder rullator och alltid har nylagd hår.

Hoppas att alla rullatortanter och farbröder struntar i morgondagens städning.
De behöver lite ledigt från sådant slit och släp.

Hurra

Coach och föreläsare Hellberg har blivit inbjuden till en julfest, en fest för inspiratörer som jag var bjuden till förra året också.

Kvällen inleds med en paneldebatt av idel ädel om inte adel så i alla fall nästan, och därefter börjar festligheterna.
Förra året var jag ny, lite nervös och väldigt... vi kan väl kalla det oframfusig. I år kan jag i alla fall hälsa på Kay Pollak som ju faktiskt har läst min bok.

Buskul. Jag har redan börjat putsa klackarna.

Jag har just varit iväg för att hämta sonen som hade glömt bort det och istället tagit sig till gymnasiemässan där han representerar sin skola.
Alltså åkte jag till centrum för att handla och tack vare min enorma matfantasi kommer det att serveras tacos idag.
Det kan mycket väl hända att vi åt det förra fredagen också.
Dagens nya är dock JULMUST.

Det är första adventhelg och den börjar, ett två tre, NU.

Jag träffade en av mina äldre damer

i tvättstugan som frågade hur det var möjligt att jag har en son som är 16 år.

Den här dagen börjar bra.

- Tager du,

Åsa Birgitta Hellberg, denna Åsa Birgitta Hellberg till din äkta hälft att älska i nöd,lust och trohet till den dagen du dör, tack gode gud, Amen?

Det kan hända att jag hänfaller i bigamism en vacker dag, men i det här fallet är det okej.

Idag ska jag bara gulligulla med mig själv.
Vad det betyder har jag inte bestämt än, men att det är något snällt det vet jag.

Om du har klart för dig hur du kliar dig själv under hakan idag, så berätta om det i kommentarsfältet.

Mina vänner, det är fredag.

Sinnesrobönen för medberoende

Jag hittade den när jag återförde prylarna till sina respektive lådor:

Gud

ge mig sinnesro att acceptera de människor jag inte kan förändra.

Mod att förändra

de människor jag kan

och förstånd att inse

att den människan är

jag.

25 250 personer

har köpt - och förhoppningsvis läst - Casanovas Kvinna i pocket.
Upplagan är slut efter nio månader och nu går pocketen i graven.
Hade de tryckt en ny hade jag blivit jätteglad, men nu är jag - ett par dagar efter beskedet -glad över att det inte blev så.

Jag vill inte för alltid vara "SexmissbruksÅsa", det finns så mycket mer som jag brinner för - och också vill fokusera på - som coach/föreläsare/skrivare.

De som vill och behöver läsa Casanovas Kvinna hittar den fortfarande inbunden men för mig är det dags att gå vidare mot nya mål.

Det här kan ju bli hur spännande som helst.

Dagens Oprah

handlar om brilliantly ageing women.
Nu såg jag bara med ena ögat så jag vet inte om programmet handlade om de inre eller yttre briljansen, men med Raquel Welch i soffan var väl det yttre inte helt oväsentlig i alla fall.
Oprah själv visar upp sig utan makeup ibland och det tycker jag tyder på mogenhet.

Finns det något som "brilliantly ageing"?
Vad är det för dig?

Funderar

Att börja gilla sig själv kan utvecklas till en livslång kärlek.

Det är ett av de teman jag funderar på att göra till en föreläsning och jag tror minsann att jag kommer att väva in en hel del av det redan på torsdag kväll.

Tänk om människor kunde titta sig i spegeln och göra tummen upp, inte säga så elaka och dömande ord till sig själva och sätta fokus på sina egna känslor istället för att försöka sig på att tolka andras?

Jag gillar mig själv som tusan vilket innebär att jag får göra misstag, vara sämre än många andra och ha svarta ringar under ögonen på samma sätt som jag får ha framgång, vara bättre än många andra och ha rosor på den välklappade kinden.
Jag får vara ledsen, glad, arg, oförstående, förståndig, snäll, dum, svag, stark och jag är ändå jag.

Ett till tio; hur mycket gillar du dig själv?

Idag måste jag städa

upp allt det jag vräkte ur överallt igår när jag försökte hitta min extranyckel till bilen.

Vet ni hur mycket småptryttlar jag har och vad mycket konstiga saker som jag av någon anledning har sparat på?
Nu kanske det inte är så konstigt att spara sonens betyg och det var ju kul att äntligen hitta det som jag letade som en galning efter för ett par år sedan.
Att det låg just i den lådan, mitt bland alla oväsentligheter, hade jag inte en aning om.

Den som spar den har... en massa skit.

Hur bra är du på att rensa?

Varning för att skrapa rutor med motorn på

och med stängda dörrar.
Forden gick i baklås idag.
Efter Tre och en halv timma - och troligtvis den längsta tomgångskörningen någonsin på Skånegatan - kom en bärgare och hjälpte mig.
Då hade jag fått skjuts hem för att hämta reservnyckeln som inte fanns någonstans och tillbaka vid den puttrande bilen försökte vi göra sönder en ruta med en kofot.
Vi kan nu konstatera att jag har väldigt genuina rutor på min bil.

När jag till sist gav upp och ringde bärgaren (med sonens mobil som jag snodde när jag var hemma eftersom min låg i bilen) tog det bara 50 minuter innan den kom, och med lite trix och fix fick han upp min dörr.
Dessutom hade han vänligheten att köra efter mig till bensinmacken vid Globen eftersom bilen då troligtvis enbart gick på de gaser som var kvar i den tomma tanken.

Summasumarum hade det blivit betydligt dyrare med en krossad ruta än de 1100 kronor som hjälpen från AssistanceKåren kostade.

Det är väl synd att säga mitt första möte med bilbärgning gav mersmak, men jag skulle inte tveka att ringa igen om jag behöver.
Bra, trevlig och snabb service, särskilt med tanke på att Stockholm nästan har stått stilla idag.

Vad det var som utlöste låsningen är svårt att säga, men det är tydligen inte helt ovanligt.
Min svägerska råkade ut för det och då hade hon sin son i bilen...

Nu är jag hemma, fyra timmar för sent, men jag är Hemma!
Som jag har längtat.