torsdag 31 mars 2011

Mitt gamla 1 aprilskämt

till sonen om att det har snöat hela natten skulle kunna vara sant den här april, men jag tror att jag kör det ändå.
Han blir lika underbart förbannad varje år.

Jag funderar på om jag skulle

skriva en konsekvenshandbok till de som funderar på att vara otrogna men som vill läsa på lite först.

De skulle kunna få veta allt om hur deras partner trasas sönder, hur hela tillvaron stjälps och hur lång tid det tar att läka. Jag skulle också också kunna berätta om hur viktigt det är att lyssna på sin partner efteråt, att alla frågor måste få vara okej och att det inte går att sopa undan otroheten/otroheterna och tro att de inte betyder något.

För partnern har de betytt allt. All tillit är borta när ens bästa vän har ljugit, när den man litade på mest av alla har valt att förföra någon annan.
Jag skulle kunna berätta om all oro, om sömnlösa nätter, om värken i bröstet som inte vill släppa.
Jag skulle också kunna berätta om djup förtvivlan, splittrade familjer och sorg... en djävulsk sorg.

De jag träffar säger att det inte var värt det som senare visade sig ge sådana enorma konsekvenser.
Jag kanske skulle skriva det också...

Fläskkotletter

med kokt potatis och gräddsås.
Vad sa ni nu då?

Hurra!

De är helt nödvändigt att använda det utropet när jag ser vilket väder vi ska få kommande helg.

onsdag 30 mars 2011

Vad vore jag utan min

En rygg fattigare troligtvis.
Dagens fya bokkartonger vägde drygt 13 kilo styck men passade perfekt på min gamla trotjänare.
Jag ska ha med mig dem till Rival på måndag eftersom det är bokförsäljning i pausen och förhoppningsvis vill någon köpa min bok.

Nu har jag dessutom pratat med arrangören 4 Good och 17.30 är det soundcheck.

På fredagar,

innan jag har min grupp på kliniken, går jag på en personalutbildning med Erik Sundby.
Det är hur spännande som helst.
Dels får vi handledning men vi får också ta del av det senaste i behandlingsväg, nya rön och allt om den internationella utbildningen som han (och andra behandlare) går i USA.

Vad det gäller anhörigperspektivet så ligger Dysberoendekliniken långt fram. I många länder är det fortfarande så att det är de sexuellt dysberoende som få vård och de anhöriga får söka sig till andra alternativ.
På Dysberoendekliniken har man insett vikten av att paret får hjälp och än mer så de senaste åren. Vårdprogrammet utvecklas ständigt och det är stora skillnader idag mot när Jonas och jag var patienter bara för några år sedan.

Det som inte skiljer sig är att man får tillbaka det man lägger in, det vill säga vill man tillfriskna så kan man det. Ingen i personalen på kliniken är magiker.

Det är varje klients egen insats som styr tillfrisknandet.

Har ni tänkt på hur viktigt det är

att signalera tillhörighet.

Jag tänker på det när jag ser det nya språkrörskandidaterna.
De ser så väldigt miljöpartiaktiga ut. Så där rätt och riktiga. Sunda. Röda kinder.
Inga solarium där inte.

Den ena heter Fridolin och den andre Romson.

Så värst många Andersson återfinns inte i toppen av det här partiet.
De flesta heter Goës, Schlaug eller Garthon och ser ut som Fridolin och Romson.
Tillhörighet.
Viktigt som tusan.

Ikväll ska jag till Dysberoendekliniken.
Där kan vi snacka om tillhörighet, om än av helt annat slag.

tisdag 29 mars 2011

Jag har solat.

Artificiellt.

Man kan ju säga att min träning rent av går lysande.
I fredags och lördags kunde jag knappt gå eftersom jag hade träningsvärk i vaderna efter en rask promenad uppför sju trappor, och igår och idag har jag haft en ny och högst oväntad värk i låren för att jag monterade möbler och fixade i sonens rum.

Min vardagsmotion har alltså gett önskvärda resultat och jag funderar nu på att handdiska en vecka så att också armarna får jobba lite.
En sådan stark och smidig kropp måste matchas med ett färgglatt ansikte.

Det var det jag tog tag i idag.

Jag ser på Oprah

och gäst idag är sångerskan Wynonna Judd.
Hon har varit med förut - inte minst tillsammans med sin lika kända mamma och syster - och är totalt öppen med de svårigheter hon har haft i sitt liv.

Fantastisk människa och hennes röst är... lyssna själva.

De flesta av oss

tror att våra partners otroheter handlar om oss.

En av anledningarna till att vi inte släpper den felaktiga idén är att det är tryggare för oss om vi är ansvariga för att det inte händer igen.
Om vi bara ändrar på oss; blir snällare, galnare, snyggare, går ner i vikt, presterar mer i sängen, köper större bröst, förminskar de vi har, får långt hår, färgar det mörkare, inte säger emot, inte nämner otroheten fler gånger, nämner den hela tiden...  tror vi att vi har eliminerat risken att det händer igen.

Vi försöker ta kontroll över det som omöjligt att kontrollera; en annan vuxen människa.

Jag har inte haft tid

att kommentera mina bloggfavoriter på ett tag. Jag brukar hinna ikapp under helgerna men då den här bara bestod av att dra skruvar ligger jag efter.
I morgon ska jag lusläsa det ni skriver.
Min eftermiddagsgrupp på kliniken är flyttad till kvällstid 18-21 vilket gör att min dag är relativt ledig. Det gör också att jag missar Grey´s Anatomy.

Visst går det i repris?
Säg att det går i repris!

Knappt en vecka kvar

till föreläsningskvällen på Rival och i huvudet börjar jag bli klar.
Mentalt har jag redan stått på scenen många gånger.
Det underlättar förstås att jag själv har suttit i publiken flera gånger och vet hur det går till, tricket är att flytta mig mentalt från sittplatsen till scenen och se mig själv agera.

När jag föreläste på bokmässan bad jag att få gå in i salen långt innan det var min tur enbart för att kunna visualisera hur jag skulle stå, hur jag skulle kunna röra mig och var publiken skulle sitta.
För mig är det en viktig förberedelse och det ger mig trygghet när det är dags att leverera.

måndag 28 mars 2011

För min del känns det som om vi har dragit tillbaka klockan en timma.

Jag är obeskrivligt trött.
Hur tidigt är det okej att knoppa?
Säg gärna klockan åtta, jag tror inte att jag klarar mig längre idag...

Nu har sonen fått igång högtalarna.

Han är inte ett dugg sjuk.
Möjligtvis har han lock för öronen.

3001

Sonen kom hem från tidigt skolan och gick direkt och la sig i sin säng.
Själv ska jag ta mig en tur till centrum via Djuraffären där Misses mat finns.
När det är mycket kö brukar jag gå längre in i butiken bland alla akvarier.
Jag har också haft ett sådant.
Hos mormor.
Svärdbärare, Black Molly, Neontetra och Guppisar.
Jag vet inte varför jag inte fick städa mitt akvarium själv, men jag antar att det var för att det gick lättare = blev mindre stökigt, om mormor gjorde det.
Allt som var lättare för henne "slapp" jag.

Jag känner igen det där med mig själv och min son.
Det är oerhört dumt.
Man kan ju faktiskt städa efteråt och på kuppen har ungen lärt sig nå´t.

Hade han inte varit sjuk hade han fått laga mat idag.

Inlägg nummer tretusen

borde kanske innehålla något av substans, av vikt, med tyngd och klokskap.
Eftersom jag själv inte kan leverera något sådant överlåter jag det åt Kay Pollak:

"Det är mina tankar om det som händer mig som bestämmer mina känslor. Ändrar jag tanke ändras min känsla."

Once upon a time

när jag köpte en dator via mitt gamla jobb ingick ett högtalarpaket, en gigantisk subwofer och fem högtalare.
Detta paket använde jag istället till tv´n och filmtajm eftersom jag sällan lyssnar på musik på min dator.
Igår gick sonen högtalare åt fanders och som den snälla mor jag är skänkte jag honom mina.

Tv-ljudet räcker för mig och han vill ha disco-frisco.
Bra tänkt Hellbergs.

Jag ska testa något nytt

Vi får väl se hur det blir.

Mest är jag ute efter att kunna skriva stycken igen. Jag testar annars inte särskilt mycket nytt på min dator. Särskilt inte i Blogger.
Jag vill ha samma, samma.

Nytt stycke:
Solen skiner och det har snöat.
Tjoho.

Jag tror inte att jag har

en enda muskel som inte gör ont idag, dessutom har jag bitit mig i tungan och har slitit av en nagel så där långt ned så att blodet sprutade.

Det var krämporna det. För övrigt kan jag meddela att jag är på ett strålande humör.

söndag 27 mars 2011

Så där ja, det börjar likna nå´t.

Sängen är flyttad så att den istället står framför fönstret, Och datorn/tv/allsköns spelvarianter (och sladdar, dessa sladdar...)


står nu ungefär där sängen stod förut. En två meter lång bänkskiva (60 djup) tog hand om det mesta, inklusive tv´n. På en mindre tv bänk under tvåmetaren står konsoler till PS3 och Xbox (där ligger också alla sladdar... än så länge).