tror att våra partners otroheter handlar om oss.
En av anledningarna till att vi inte släpper den felaktiga idén är att det är tryggare för oss om vi är ansvariga för att det inte händer igen.
Om vi bara ändrar på oss; blir snällare, galnare, snyggare, går ner i vikt, presterar mer i sängen, köper större bröst, förminskar de vi har, får långt hår, färgar det mörkare, inte säger emot, inte nämner otroheten fler gånger, nämner den hela tiden... tror vi att vi har eliminerat risken att det händer igen.
Vi försöker ta kontroll över det som omöjligt att kontrollera; en annan vuxen människa.
22 kommentarer:
Jag är helt inne på att det var exets fel att han hade en annan 2½ år på sidan om.
Bra skrivet!
Mhm.
Ja. Nä, det går ju inte att kontrollera nån annan.
Eller? Jag ser en å annan som gör ett rätt bra jobb. Olyckligt!
Det behöver väl inte bara gälla otrohet? Annat oschysst beteende också, eller hur?
Man kan ju bara ändra på sig själv och människan är en problemlösare, så försöker man lösa problemet genom att ändra på sig eller sin inställning.
"Är det jag som tänker fel? Har jag verkligen rätt i mina känslor?"
Venus; bra!
Gafflan; tack:)
JCMAS; Nej, det går inte att kontrollera någon annan så att den inte gör misstag igen.
Kia; ja, men det blir särskilt tydligt i en parrelation där den bedragna inte vill inse att den inte har med otroheten att göra... eftersom den då tappar kontrollen.
Egentligen så tror jag inte det.
Men jag har i min närhet ett exempel där det ser ut att ha funkat. Men jag har ju inte hela bilden. Det jag vet förvånar mig dock stort.
Okej, utan en vilja från den "bevakade" är det en omöjlighet.
Vad den bevakade gör är att den går in i en egen kontrollfas.
Den har ingenting med kontrollanten att göra (även om det utåt kan se så ut).
Fast hot och annat kan fungera en bit... Dock tror jag att du på det stora hela har helt rätt!
Det handlar fortfarande om ett val som någon gör. Denna någon kan också välja motsatsen.
Är du med?
Jepp. Sant, han valde att vilja bli kontrollerad. Det gjorde han faktiskt. Och gör ff. Frågan är om det är så bra i längden?
Well. Du har rätt. MAn kan inte kontrollera en annan människa. Iaf inte om den inte vill bli det!
Ja, det kan förstås vara bra i längden om han har gjort ett bra val som han mår bättre av än tidigare.
I vårt fall försökte min Sambo (missbrukaren) ta kontroll genom att sprida lögner om mig i ett försök att dela ut ansvaret för problemen.
Nu 15 månader senare lever vi tillsammans i en som jag känner ärlig och kärleksfull relation. Och jag litar faktiskt på honom, för jag väljer att göra det.
Mycket tack till Dysberoendekliniken.
Tack för bra blogg!
Ja,lögnerna slår åt alla håll. Välja att lita på måste man ju om relationen ska ha en chans. Det är svårt och starkt att göra det. Jag själv gjorde det tyvärr i ett felaktigt läge.
Och någon gång kanske, på riktigt, med rätt hjälp, så slutar lögnerna. De där lögnerna som uppkommer för ett slags rättfärdigande känner jag väl till. De kan anta oanade proportioner.
S; heja och varmt välkommen!
JCMAS; ju mer man litar på sig själv (jag klarar mig oavsett vad som händer) desto mer känner man tillit till sin partner.
Om mitt liv inte hänger på henne/honom blir det betydligt lättare.
Vad jag menade med att jag kände tillit i fel läge var att jag borde ha varit mer kritisk. Det handlade inte bara om mig och hur jag skulle klara mig oavsett. Jag visste om missbruket, men kände tilliten tack vare all ärlighet och öppenhet kring det. Efter vad jag trodde. Men det fanns lögner (i efterhand kan jag säga "förstås"...)och det blev till slut ett stort svek som drabbade inte bara mig utan två hela familjer. Mina barn, hans barn, hans ex och mig. Eller flera svek egentligen..
Det var så jag menade.
Jag tänker mer att det inte hade förändrat något? Under tiden vi känner tillit mår vi nämligen rätt bra. Med misstänksamhet mår vi dåligt. Ett svek är ett svek oavsett om vi har valt att lita eller inte.
Är du med på mitt möjligtvis lite snåriga resonemang:)
När vi säger "jag borde inte ha litat" lägger vi skuld på oss själva för något som inte är vårt fel.
Jag är övertygad om att du gjorde det allra bästa efter vad du förmådde.
Även fast jag inte köpte det resonemanget först så valde jag att lita på terapeuterna när de sa så och varje gång misstankarna kom (än idag men sällan)så slår jag bort dem genom att låtsas att jag litar, tills jag övertygar mig själv.
Jag valde ganska tidigt att vilja må bra, bli frisk och väljer därför att känna tillit till tillfrisknandet.
Underbar känsla, värt allt slit!
Precis, det är tilliten till tillfrisknandet och sig själv som är det viktiga.
Åsa. Du har rätt. Jag gjorde så gott jag kunde och utefter det jag trodde på då. För det gjorde jag verkligen. Sällan har jag trott på något så mycket.
Du är klok och bra och jag förstår precis ditt resonemang. :)
Kram!
Och du är också klok som en bok. Tänk vad bra det är med erfarenheter ändå, eller hur?
Hej Åsa, läste din bok för några veckor sedan och har nog inte läst en bok på så kort tid som jag gjorde. Kanon bok, rekommenderas varmt till alla som levt med otrogna partner.
Jag försökte rädda vårt förhållande i flera år och efter 6 år(alldeles för lång tid) insåg jag att det inte var mitt ansvar, fortsätter att jobba på migsjälv.
Fint skrivet!
Hej anonym, tusen tack och grattis till att du har valt att jobba med dig själv.
kram Åsa
Skicka en kommentar