men i just vad är inte klargjort.
Han fryser och har 39 grader, ont i halsen och i huvudet och jag drar naturligtvis mina slutsatser och petar i alvedon så han inte ska yra.
När jag nu skriver om det kom jag på att en kräkshink säkert också är bra.
Jag kan omöjligtvis återge hur vinterns kräksjuka drabbade hans säng, golv och kläder; kan på min höjd säga att det inte luktade gott i hans rum...på tre veckor. Alltså garderar jag med hink och hoppas på att han träffar den om han skulle må lite dåligt.
I morgon ska tydligen min balkong bli klar, och jag kommer att få ett grönt (GRÖNT) golv.
Jag har inga ytterligare kommentarer.
måndag 31 augusti 2009
Egna käppar
Jag pratade med min coach om mina gamla käppar som jag alltför många gånger körde in i mitt livshjul, och om hur jag fortsättningsvis ska hålla dem borta. Ett spännande samtal inte minst för att vi båda var överens om att det var mina käppar, och att de inte satt i händerna på någon annan.
Det fina med att göra rätt är att det till sist blir samma vana som det en gång var att göra fel. Skulle man någon gång vara på väg åt fel håll är man medveten om det och kan korrigera riktningen.
Därför var det för mig viktigt att förstå vad det var jag gjorde som var rätt, snarare än att identifiera alla mina fel.
Troligtvis kan man också göra tvärtom, men jag är övertygad om att leta efter rätt är en bättre och mycket roligare väg att gå än den där man letar fel.
Det fina med att göra rätt är att det till sist blir samma vana som det en gång var att göra fel. Skulle man någon gång vara på väg åt fel håll är man medveten om det och kan korrigera riktningen.
Därför var det för mig viktigt att förstå vad det var jag gjorde som var rätt, snarare än att identifiera alla mina fel.
Troligtvis kan man också göra tvärtom, men jag är övertygad om att leta efter rätt är en bättre och mycket roligare väg att gå än den där man letar fel.
TV
84-85 jobbade jag med lokal-tv i Sälen.
Varje morgon satt jag eller min kollega i direktsändning och pratade om dagens aktiviteter i backen, visade reportage eller gjorde en intervju med Pelle som slipade skidor. Ena dagen jobbade jag framför kameran och den andra bakom.
Då sändes programmet lokalt i Tandådalen, och det var en smärre sensation eftersom vi var först med det i Sälen.
Idag finns Sälen - TV som sänder över hela fjället och nu räcker det troligtvis inte med en hemmabyggd studio i en barnstuga och att varje vecka visa en gammal intervju med Björn Borg.
Det är inte heller troligt att programledarna har permanentat hår och dubbla axelvaddar i en tröja med ett svälltryckt Tandådalen på.
Det lutar åt att jag ska sitta i en morgonsoffa och prata om Casanovas Kvinna, och om det blir så ska det bli oerhört intressant att jämföra det med min egen erfarenhet från mitten av 80-talet; den aktuella TV-kanalen fanns inte ens då.
Varje morgon satt jag eller min kollega i direktsändning och pratade om dagens aktiviteter i backen, visade reportage eller gjorde en intervju med Pelle som slipade skidor. Ena dagen jobbade jag framför kameran och den andra bakom.
Då sändes programmet lokalt i Tandådalen, och det var en smärre sensation eftersom vi var först med det i Sälen.
Idag finns Sälen - TV som sänder över hela fjället och nu räcker det troligtvis inte med en hemmabyggd studio i en barnstuga och att varje vecka visa en gammal intervju med Björn Borg.
Det är inte heller troligt att programledarna har permanentat hår och dubbla axelvaddar i en tröja med ett svälltryckt Tandådalen på.
Det lutar åt att jag ska sitta i en morgonsoffa och prata om Casanovas Kvinna, och om det blir så ska det bli oerhört intressant att jämföra det med min egen erfarenhet från mitten av 80-talet; den aktuella TV-kanalen fanns inte ens då.
söndag 30 augusti 2009
Det
serveras fläskfilé hos Hellbergs idag, och jag funderar på om jag kanske ska addera en ny krydda för att göra anrättningen något annorlunda än föregående söndags servering av likadan filé. Å andra sidan är det just den här varianten som är beställd av sonen så jag vet inte riktigt hur jag ska göra.
För alla er infinner sig säkert någon form av inspiration när ni står framför grytorna, men det är ju inte alls fallet här.
Själv gäspar jag uttråkat, rör lite och vänder på det som finns i ugnen, gäspar lite till, petar på köttet, kryddar lite mer, serverar, äter på fem röda, ställer in i diskmaskinen och så var den söndagsmiddagen över.
Jag tror att jag redan nu ska bestämma mig för att krydda dagens anrättning med vitpeppar, det känns som ett vågat och inspirerande val av extra söndagspiff.
För alla er infinner sig säkert någon form av inspiration när ni står framför grytorna, men det är ju inte alls fallet här.
Själv gäspar jag uttråkat, rör lite och vänder på det som finns i ugnen, gäspar lite till, petar på köttet, kryddar lite mer, serverar, äter på fem röda, ställer in i diskmaskinen och så var den söndagsmiddagen över.
Jag tror att jag redan nu ska bestämma mig för att krydda dagens anrättning med vitpeppar, det känns som ett vågat och inspirerande val av extra söndagspiff.
Kö
till badrummet, det blir så när huset är fullt av härliga tonåringar.
Idag har jag provat hur det är att ha löshår och det var första gången någonsin jag hade långt tjockt hår.
Jag svängde med huvudet, headbangade och snurrade runt för att se hårsvallet och kände mig genast 20 år yngre.
Kände, inte såg ut.
Jag låter nog min yngsta plusdotter behålla sitt hår tror jag.
Idag har jag provat hur det är att ha löshår och det var första gången någonsin jag hade långt tjockt hår.
Jag svängde med huvudet, headbangade och snurrade runt för att se hårsvallet och kände mig genast 20 år yngre.
Kände, inte såg ut.
Jag låter nog min yngsta plusdotter behålla sitt hår tror jag.
lördag 29 augusti 2009
Sitter här
och väntar på farmor och låtsasfarfar som snart ska komma hit för att fira sitt barnbarns 15-års dag lite i efterskott.
Alltså har jag städat, i alla fall det fullt synliga, eftersom farmor är en helt dammfri människa.
Jag förstår inte riktigt hur hon bär sig åt, denna heltidsarbetande egna företagaren som dessutom har ont i sina leder, men hennes hem är kliniskt rent.
Nåväl, hon ska få en bok och det kanske får henne att bortse från diverse fläckar som jag struntat i... om hon nu ens skulle se dem; det troliga är att det är fläckarna i sitt eget hem som hon bryr sig om.
Alltså har jag städat, i alla fall det fullt synliga, eftersom farmor är en helt dammfri människa.
Jag förstår inte riktigt hur hon bär sig åt, denna heltidsarbetande egna företagaren som dessutom har ont i sina leder, men hennes hem är kliniskt rent.
Nåväl, hon ska få en bok och det kanske får henne att bortse från diverse fläckar som jag struntat i... om hon nu ens skulle se dem; det troliga är att det är fläckarna i sitt eget hem som hon bryr sig om.
Flera har frågat mig
om det inte känns jobbigt att "alla" nu ska få veta, och om jag inte gör mig allt för sårbar.
Sårbarhet, det där farliga som vi alla är så rädda för och till varje pris vill undvika...
Jag vill inte heller alltid vara sårbar och därför har jag placerat dragkedjan till mitt inre på insidan så att jag själv kan reglera huruvida jag ska dra ner den eller inte.
Det har inte alltid varit så. Min dragkedja har alltför många gånger suttit på utsidan, och jag har därmed givit bort min egen förmåga att bestämma om jag ska vara känslomässigt öppen och låta mig såras.
I min bok berättar jag det jag vill lämna ut och som jag kan hantera att prata om inför andra, men jag behåller också mycket för mig själv.
Att blotta en del betyder inte att blotta allt, och det är bara jag som kan styra det jag berättar om.
Hade jag inte kunnat reglera min egen dragkedja hade Casanovas Kvinna varit ett mycket riskfyllt projekt för mig personligen.
Sårbarhet, det där farliga som vi alla är så rädda för och till varje pris vill undvika...
Jag vill inte heller alltid vara sårbar och därför har jag placerat dragkedjan till mitt inre på insidan så att jag själv kan reglera huruvida jag ska dra ner den eller inte.
Det har inte alltid varit så. Min dragkedja har alltför många gånger suttit på utsidan, och jag har därmed givit bort min egen förmåga att bestämma om jag ska vara känslomässigt öppen och låta mig såras.
I min bok berättar jag det jag vill lämna ut och som jag kan hantera att prata om inför andra, men jag behåller också mycket för mig själv.
Att blotta en del betyder inte att blotta allt, och det är bara jag som kan styra det jag berättar om.
Hade jag inte kunnat reglera min egen dragkedja hade Casanovas Kvinna varit ett mycket riskfyllt projekt för mig personligen.
Morgonstund
har guld i mund och annat trams...
Kommer ni ihåg när ni kunde somna om? Visst var det skönt; bara vända på sig och så kom sömnen tillbaka precis som man önskade?
Det finns lite alternativ att välja på när jag försöker förklara mina korta nätter:
Kommer ni ihåg när ni kunde somna om? Visst var det skönt; bara vända på sig och så kom sömnen tillbaka precis som man önskade?
Det finns lite alternativ att välja på när jag försöker förklara mina korta nätter:
- Jag har inte tid att sova.
- Jag är i klimakteriet.
- Jag tror mig behöva åtta timmar, medan kroppen nöjer sig med mindre.
Det kan också vara en komibination av 1-2-3 och då ligger jag ju lite risigt till.
Slutgnällt. Istället tar jag en tacksamhetslisa från igår kväll:
Jag är tacksam för min familj och det stöd jag får.
Jag är tacksam för att så många är intresserade av Casanovas Kvinna, och att vi kanske äntligen kan börja prata om anhörigproblematiken.
Jag är tacksam för mitt arbete och alla fantastiska människor jag får möta genom det.
fredag 28 augusti 2009
Sara Sjöström
som så galant både slog världsrekord och vann ett guld i sim-vm är en av presentatörerna på kristallen-galan på ettan just nu.
Hur frän är inte den 16-åringen?
Salongen är fullständigt fullsmockad av publik, och säkert ett par miljoner ser programmet.
Jag ska ha henne i tankarna om jag blir nervös inför mitt framträdande på bokmässan.
Hur frän är inte den 16-åringen?
Salongen är fullständigt fullsmockad av publik, och säkert ett par miljoner ser programmet.
Jag ska ha henne i tankarna om jag blir nervös inför mitt framträdande på bokmässan.
Gult är fint
Man skulle kunna tro att Karen Millen sponsrar mig i hemlighet, men den som har träffat mig i verkligheten kan se att det verkligen inte är så. Den här väskan blir din för 225 pund...som hittat!
Saxat ur en fråga från Tinto
"Det kan ju även vara intressant att veta hur långt kommen i det egna tillfrisknandet man bör vara innan man börjar arbeta på relationen i tex parterapi, då man som medberoende ju redan innan har en ganska luddig bild av var man slutar och andra människor tar vid...;) "
Jag skulle säga att vi gick in i en rätt omedelbar "symbios" med varandra efter Avslöjande, där vi utestängde alla andra och bara var "i" varandra.
Idag pratar jag själv ofta med anhöriga om vikten av att det finns "luft" mellan paret, utifrån att den som är medberoende inte alltid är medveten om sina egna känslor och behov - utan alltid sätter missbrukarens behov framför sina egna.
Många medberoende vet inte heller vilka behov de har. På en rak fråga om det får jag ofta svaret "jag vet inte" eftersom det i många fall aldrig har varit aktuellt att fråga sig själv det.
Andras behov går alltid först.
Därför tror vi också att vi vet vad andra tänker, känner och behöver. Vi tror också att andra tänker, känner och behöver det som vi känner, tänker och behöver.
Först när vi tar ett steg ifrån misssbrukaren kan vi se att han/hon är en egen person som gör egna val, tänker egna tankar och behöver andra saker än vi gör.
Det i sin tur gör att vi kan börja förstå missbruket och att det inte handlar om oss. Så länge vi sitter ihop som om vi vore en person har vi ingen möjlighet att se det.
Parterapi har jag ingen erfarenhet av annat än den som bedrivs på kliniken, och där finns alltid en missbruksterapeut och en anhörigterapeut med i samtalet för att stötta paret.
Ska man gå i parterapi (gängse) tror jag att det är viktigt att den man träffar har insikt, gärna stor, i den problematik som just vi upplever som missbrukare och medberoende.
Att förhöra sig om terapeutens bakgrund är därför bra, och ingenting som är främmande för terapeuten själv.
Jag får själv många frågor om min bakgrund från mina klienter utifrån att de vill välja rätt coach till just sig och ser det som oerhört positivt - och som en omtanke om självet.
Tack Tinto!
Jag skulle säga att vi gick in i en rätt omedelbar "symbios" med varandra efter Avslöjande, där vi utestängde alla andra och bara var "i" varandra.
Idag pratar jag själv ofta med anhöriga om vikten av att det finns "luft" mellan paret, utifrån att den som är medberoende inte alltid är medveten om sina egna känslor och behov - utan alltid sätter missbrukarens behov framför sina egna.
Många medberoende vet inte heller vilka behov de har. På en rak fråga om det får jag ofta svaret "jag vet inte" eftersom det i många fall aldrig har varit aktuellt att fråga sig själv det.
Andras behov går alltid först.
Därför tror vi också att vi vet vad andra tänker, känner och behöver. Vi tror också att andra tänker, känner och behöver det som vi känner, tänker och behöver.
Först när vi tar ett steg ifrån misssbrukaren kan vi se att han/hon är en egen person som gör egna val, tänker egna tankar och behöver andra saker än vi gör.
Det i sin tur gör att vi kan börja förstå missbruket och att det inte handlar om oss. Så länge vi sitter ihop som om vi vore en person har vi ingen möjlighet att se det.
Parterapi har jag ingen erfarenhet av annat än den som bedrivs på kliniken, och där finns alltid en missbruksterapeut och en anhörigterapeut med i samtalet för att stötta paret.
Ska man gå i parterapi (gängse) tror jag att det är viktigt att den man träffar har insikt, gärna stor, i den problematik som just vi upplever som missbrukare och medberoende.
Att förhöra sig om terapeutens bakgrund är därför bra, och ingenting som är främmande för terapeuten själv.
Jag får själv många frågor om min bakgrund från mina klienter utifrån att de vill välja rätt coach till just sig och ser det som oerhört positivt - och som en omtanke om självet.
Tack Tinto!
Vi såg en film
igår, "Flashbacks of a fool", som handlar om en skådespelare som i femtonårsåldern flydde hemifrån och från en situation som han inte kunde hantera.
Den situationen, utifrån skam -och skuldkänslor, styrde sedan hans liv och var en bidragande orsak till det destruktiva liv han sedan levde.
För oss fanns det en hög igenkänningsfaktor i det, såklart.
Vi har båda flytt från obehagligheter -och sedan agerat utifrån den skuld och skam som har följt med oss...trots flykten.
Det är ingen idé att spekulera i hur det hade sett ut om vi hade vågat stanna kvar och ta det obehagliga där och då, däremot kan vi bestämma oss för att det är så vi ska hantera våra problem nu och framåt.
Hur obehagligt det än är så ska vi ta det nu.
Instinkten att fly är stark hos alla, men vi bör vara medvetna om att trots att vi springer ifrån situationen kan vi aldrig springa ifrån oss själva.
Oss får vi dras med, för det är i oss problemet sitter.
Min röda tråd kan jag aldrig skylla på någon annan, inte heller springa ifrån om jag inte vill att den ska bli längre.
Den situationen, utifrån skam -och skuldkänslor, styrde sedan hans liv och var en bidragande orsak till det destruktiva liv han sedan levde.
För oss fanns det en hög igenkänningsfaktor i det, såklart.
Vi har båda flytt från obehagligheter -och sedan agerat utifrån den skuld och skam som har följt med oss...trots flykten.
Det är ingen idé att spekulera i hur det hade sett ut om vi hade vågat stanna kvar och ta det obehagliga där och då, däremot kan vi bestämma oss för att det är så vi ska hantera våra problem nu och framåt.
Hur obehagligt det än är så ska vi ta det nu.
Instinkten att fly är stark hos alla, men vi bör vara medvetna om att trots att vi springer ifrån situationen kan vi aldrig springa ifrån oss själva.
Oss får vi dras med, för det är i oss problemet sitter.
Min röda tråd kan jag aldrig skylla på någon annan, inte heller springa ifrån om jag inte vill att den ska bli längre.
Fredag morgon
och jag är otroligt utsövd.
Jag är ett lysande exempel på hur välgörande sömn är, eftersom jag helt enkelt inte fungerar efter en natt utan den.
Idag är jag fylld av energi igen och har mängder med saker att ta tag i som jag inte orkade i går.
Jag ska till förlaget och signera böcker till er som har beställt, fortsätta med mitt utvecklingssarbete och städa upp lite inför farmors besök i morgon.
Dessuton förefaller kylskåpet att vara tomt och trots fantasilöshet bör jag ändå se till att det finns något att äta och dricka.
Och då landar vi raskt i dagens spörsmål:
Vad är det som aldrig får saknas i ditt kylskåp?
Jag är ett lysande exempel på hur välgörande sömn är, eftersom jag helt enkelt inte fungerar efter en natt utan den.
Idag är jag fylld av energi igen och har mängder med saker att ta tag i som jag inte orkade i går.
Jag ska till förlaget och signera böcker till er som har beställt, fortsätta med mitt utvecklingssarbete och städa upp lite inför farmors besök i morgon.
Dessuton förefaller kylskåpet att vara tomt och trots fantasilöshet bör jag ändå se till att det finns något att äta och dricka.
Och då landar vi raskt i dagens spörsmål:
Vad är det som aldrig får saknas i ditt kylskåp?
torsdag 27 augusti 2009
Update
Man kan väl säga att sommaren i Fjällbacka är över för den här gången.
Å andra sidan kan vi snart njuta av en ny Läckbergare, Fyrvaktaren, där hon tar livet av nya Fjällbackabor.
Jag har köpt alla hennes böcker samma dag de kommer ut och tänker naturligtvis inte bryta en sådan fin tradition.
I mitten av september ska jag åka tåg till Karlstad och boken skulle vara ett ypperligt sällskap att ha med sig på tåget.
Min mamma kommer hit och "passar" sonen, men vi åker om varandra och kommer inte att ses. När jag tänker efter var ju det en särdeles dum planering, men om jag tjatar lite kanske hon kommer till bokmässan och träffar mig istället.
Eller vad säger ni, tycker inte ni att min mamma ska komma till mässan?
Tupplur
Jag la mig ned två minuter innan dagisbarnen kom ut på gården nedanför samtidigt som balkongarbetarna ljudligt strävade på med...vad det nu är de gör. Låter gör det i alla fall.
Sammantaget gör detta att det är för mycket ljud för att jag ska kunna sova och det i sin tur gör att jag blir mindre sugen på att se Beck på bio ikväll som vi har planerat.
Suck och stön.
Jag får väl sova när jag blir gammal.
Den här hösten lär det inte bli mycket sömn om jag ska tolka den senaste rapporten från en av medlemmarna i Casanova-teamet.
Bra.
Jag kommer att prata om det här till någon ber mig hålla tyst.
Då, när jag blir gammal.
Sammantaget gör detta att det är för mycket ljud för att jag ska kunna sova och det i sin tur gör att jag blir mindre sugen på att se Beck på bio ikväll som vi har planerat.
Suck och stön.
Jag får väl sova när jag blir gammal.
Den här hösten lär det inte bli mycket sömn om jag ska tolka den senaste rapporten från en av medlemmarna i Casanova-teamet.
Bra.
Jag kommer att prata om det här till någon ber mig hålla tyst.
Då, när jag blir gammal.
Nej
jag kan inte recensera min egen bok. Men jag har läst den och nu lämnar jag den med varm hand vidare till andra.
Idag har jag en "utvecklingsdag", vilket minnesgoda läsare vet betyder administration.
Bland annat ska jag sammaställa det arbete en coachkollega och jag gjorde igår, vilket är en del av vår vidareutbildning.
Jag passar på nu när det är förmiddag, eftersom lusten till en tupplur kommer att infinna sig under senare delen av dagen tack vare två koppar kaffe i går eftermiddag.
Man kan kanske tycka att jag borde ha sagt nej med vetskapen om mina sömnproblem som alltid inträffar efter att jag dricker kaffe efter lunch, men ibland är det bara så himla trevligt med en kopp när man blir bjuden.
Alltså har jag löst diverse världsliga problem under natten, knuffat lite på fästmannen när han har snarkat och räknat timmarna till jag skulle få äta frukost eftersom jag var sugen på det redan vid tre.
Istället fick jag den serverad i sängen halv sex när mannen förstod att jag var vaken.
Jag är väldigt, väldigt bortskämd och njuter av det alldeles oerhört.
Idag har jag en "utvecklingsdag", vilket minnesgoda läsare vet betyder administration.
Bland annat ska jag sammaställa det arbete en coachkollega och jag gjorde igår, vilket är en del av vår vidareutbildning.
Jag passar på nu när det är förmiddag, eftersom lusten till en tupplur kommer att infinna sig under senare delen av dagen tack vare två koppar kaffe i går eftermiddag.
Man kan kanske tycka att jag borde ha sagt nej med vetskapen om mina sömnproblem som alltid inträffar efter att jag dricker kaffe efter lunch, men ibland är det bara så himla trevligt med en kopp när man blir bjuden.
Alltså har jag löst diverse världsliga problem under natten, knuffat lite på fästmannen när han har snarkat och räknat timmarna till jag skulle få äta frukost eftersom jag var sugen på det redan vid tre.
Istället fick jag den serverad i sängen halv sex när mannen förstod att jag var vaken.
Jag är väldigt, väldigt bortskämd och njuter av det alldeles oerhört.
onsdag 26 augusti 2009
Dagen D
Kvällens litteratur ter sig självklar då jag inte har läst något ur Casanovas Kvinna sedan jag lämnade in manuset första mars och det ska bli fantastiskt roligt att se - och läsa - slutresultatet.
Men först kommer en dag av härliga möten med klienter, en kurskamrat, förlaget och sonens skola.
En vanlig dag i förorten?
Nej, skulle inte tro det.
Men först kommer en dag av härliga möten med klienter, en kurskamrat, förlaget och sonens skola.
En vanlig dag i förorten?
Nej, skulle inte tro det.
tisdag 25 augusti 2009
Full ösdag
Sådär som mina tisdagar vanligtvis förlöper.
Är nu hemma ett par timmar, men ska sedan in till stan igen för mer coaching och anhörigterapi.
Om bara en månad tar jag en promenad till jobbet och kan blankt strunta i parkeringsletande, vägarbeten och köer.
Jag ligger sällan en månad framåt i tanken, men just nu måste jag eftersom jag ska landsätta en plan.
Det betyder inte att jag missar här och nu, som ändå är det som är viktigt.
Här och nu kommer sonen hem med sina vänner för att visa upp sin fina dator, och därmed blev rummet- hokus pokus - städat.
Det är konstigt det där, för samma sak kommer att hända med resten av lägenheten inför söndagens besök av farmor och styvfarfar. Simsalabim - och inte en enda tidningspåse kommer att finnas inom synhåll.
Vi är lite magiska i den här familjen, särskilt när vi väntar besök.
Trolleri - trollera - nu svingar jag mig till stan igen.
Är nu hemma ett par timmar, men ska sedan in till stan igen för mer coaching och anhörigterapi.
Om bara en månad tar jag en promenad till jobbet och kan blankt strunta i parkeringsletande, vägarbeten och köer.
Jag ligger sällan en månad framåt i tanken, men just nu måste jag eftersom jag ska landsätta en plan.
Det betyder inte att jag missar här och nu, som ändå är det som är viktigt.
Här och nu kommer sonen hem med sina vänner för att visa upp sin fina dator, och därmed blev rummet- hokus pokus - städat.
Det är konstigt det där, för samma sak kommer att hända med resten av lägenheten inför söndagens besök av farmor och styvfarfar. Simsalabim - och inte en enda tidningspåse kommer att finnas inom synhåll.
Vi är lite magiska i den här familjen, särskilt när vi väntar besök.
Trolleri - trollera - nu svingar jag mig till stan igen.
Casanovas Kvinna
I morgon ska jag få hämta min nytryckta bok.
I morgon ska jag få hämta min nytryckta bok.
I morgon ska jag få hämta min nytryckta bok.
Jag blir lite nervös bara av att skriva det.
Provar en gång till långsamt:
I mor-gon ska jag få häm-ta min ny-tryck-ta bok.
I morgon ska jag få hämta min nytryckta bok.
I morgon ska jag få hämta min nytryckta bok.
Jag blir lite nervös bara av att skriva det.
Provar en gång till långsamt:
I mor-gon ska jag få häm-ta min ny-tryck-ta bok.
måndag 24 augusti 2009
Tålamod som en femåring
Under mina terapier har jag fått träna på att be om hjälp, och det är jag numera riktigt bra på.
Att sedan ha tålamod att vänta till hjälpen kommer är en helt annan femma.
"Jag kan ju i alla fall prova själv", säger jag samtidigt som jag gnolar en slagdänga från 1967 medan jag lyfter fram de gigantiska soffkuddarna vars nytvättade överdrag ska på igen.
Redan där är jag lost, förlorad i en kamp där det bara finns förlorade naglar, sneda pådragna överdrag och en svettig coach som "aldrig mer kommer att tvätta dessa f-b sofftyger".
Den fina sången är färdigsjungen redan innan första kudden är klar, och man kan ju tro att jag skulle kunna lära mig något av detta till nästa gång jag är tvungen att göra om samma procedur.
Invänta hjälpen som är på väg till exempel?
Nej, så lätt är det inte.
Det är nämligen inte första gången jag gör exakt samma sak med precis samma resultat.
Åsa, fem, har agerat igen; enda skillnaden är att hon idag har (f.d) längre naglar...
Att sedan ha tålamod att vänta till hjälpen kommer är en helt annan femma.
"Jag kan ju i alla fall prova själv", säger jag samtidigt som jag gnolar en slagdänga från 1967 medan jag lyfter fram de gigantiska soffkuddarna vars nytvättade överdrag ska på igen.
Redan där är jag lost, förlorad i en kamp där det bara finns förlorade naglar, sneda pådragna överdrag och en svettig coach som "aldrig mer kommer att tvätta dessa f-b sofftyger".
Den fina sången är färdigsjungen redan innan första kudden är klar, och man kan ju tro att jag skulle kunna lära mig något av detta till nästa gång jag är tvungen att göra om samma procedur.
Invänta hjälpen som är på väg till exempel?
Nej, så lätt är det inte.
Det är nämligen inte första gången jag gör exakt samma sak med precis samma resultat.
Åsa, fem, har agerat igen; enda skillnaden är att hon idag har (f.d) längre naglar...
Redan innan
jag har börjat med mina leenden ser jag hur överdelarna till inglasningarna har levererats till gårdsplanen, och detta tillskriver jag helt och hållet veckans glädjespridartema.
Det är ju inte klokt vad bra det fungerar!
Det är ju inte klokt vad bra det fungerar!
God morgon
Jag hade tänkt att ägna mig åt lite glädjesprid den här veckan; av helt egoistiska skäl eftersom jag gillar människor som ler vilket fungerar som en boomerang som skickas rakt tillbaka till mig själv.
Visst är det svårt att tjura när någon ler?
Nu har jag ingen anledning att tjura, tvärtom, däremot kan det vara bra att bestämma sig för att vara den som initierar utbytet av leenden.
Jag har massor på lager och ger gärna bort ett av mina till någon som inte har.
Denna morgon vill jag dessutom dela med mig av en vana (numera ovana) som inte är så dum, och det är mitt ständiga sjungande.
Totalt omedeveten går jag runt och nynnar för mig själv och för den som passerar mig i förorten låter det nog rätt glatt skulle jag tro (att son och fästman har tröttnat på mitt gnolande är en annan femma, dessa två får jag glädja på annat sätt). Under veckan kommer jag därför att intensifiera mitt sjungande under parollen "sprid lite glädje i förorten".
Jag tror till och med att jag ska sticka ut huvudet på balkongen och le uppmuntrande till de arbetare som - 7 veckor efter utsatt tid - fortfarande arbetar med att färdigställa bygget.
Mina grymtanden har inte hjälpt, alltså är det hög tid att ändra taktik.
Låt vara att det är manipulation av värsta sort, men med tanke på boomerangen kan det ge mig en mer nyanserad bild av förseningen.
Min bild av tjuriga gubbar - som med flit avvaktar med resultatet - skulle kunna förändras till glada gubbar som kämpar som galningar för att bli klara innan frosten slår till.
Visst är det svårt att tjura när någon ler?
Nu har jag ingen anledning att tjura, tvärtom, däremot kan det vara bra att bestämma sig för att vara den som initierar utbytet av leenden.
Jag har massor på lager och ger gärna bort ett av mina till någon som inte har.
Denna morgon vill jag dessutom dela med mig av en vana (numera ovana) som inte är så dum, och det är mitt ständiga sjungande.
Totalt omedeveten går jag runt och nynnar för mig själv och för den som passerar mig i förorten låter det nog rätt glatt skulle jag tro (att son och fästman har tröttnat på mitt gnolande är en annan femma, dessa två får jag glädja på annat sätt). Under veckan kommer jag därför att intensifiera mitt sjungande under parollen "sprid lite glädje i förorten".
Jag tror till och med att jag ska sticka ut huvudet på balkongen och le uppmuntrande till de arbetare som - 7 veckor efter utsatt tid - fortfarande arbetar med att färdigställa bygget.
Mina grymtanden har inte hjälpt, alltså är det hög tid att ändra taktik.
Låt vara att det är manipulation av värsta sort, men med tanke på boomerangen kan det ge mig en mer nyanserad bild av förseningen.
Min bild av tjuriga gubbar - som med flit avvaktar med resultatet - skulle kunna förändras till glada gubbar som kämpar som galningar för att bli klara innan frosten slår till.
söndag 23 augusti 2009
Läxa
Läsa en bok, reflektera tillsammans med en kurskamrat och lämna in rapport till utbildningsföretaget är vad som står på agendan kommande vecka.
Tillsammans med förlagsmöte, klientmöten och det som kallas "pedagogiskt café" (modernare ord för föräldramöte) på sonens skola lär det återigen bli en späckad och inte ett dugg enahanda vecka.
Jag är också i mental förberedelse för mitt seminaium på mässan där jag inte riktigt är klar över om jag ska använda bara mig själv, eller komplettera med lite stöd i en Power Point presentation.
Tycker ni något om just det får ni gärna lägga in en kommentar.
Än så länge är det bara söndag och vi planerar ett "Two and a half men" maraton.
Det kan bli hur kul som helst.
Tillsammans med förlagsmöte, klientmöten och det som kallas "pedagogiskt café" (modernare ord för föräldramöte) på sonens skola lär det återigen bli en späckad och inte ett dugg enahanda vecka.
Jag är också i mental förberedelse för mitt seminaium på mässan där jag inte riktigt är klar över om jag ska använda bara mig själv, eller komplettera med lite stöd i en Power Point presentation.
Tycker ni något om just det får ni gärna lägga in en kommentar.
Än så länge är det bara söndag och vi planerar ett "Two and a half men" maraton.
Det kan bli hur kul som helst.
Mer film
Igår (och i morse) såg vi en fyra timmar lång BBC-dokumentär om Auschwitz och det omänskliga lidande som drabbade dem som kom till lägret.
Det var intervjuer med överlevande men också med före detta SS - officerare och nazister som än idag inte kände ånger för det som de hade gjort.
Och kanske är det omöjligt att släppa fram ångern? Kanske är det lättare att låtsas att de man har gjort var rätt och riktigt, att det "inte var mitt fel" och att man faktiskt bara lydde order?
Kvällen innan såg vi en dramadokumentär om Nürnbergrättegången och där sa man att det gemensamma draget hos de som anklagades där var att de var i total avsaknad av empati, men däremot kände sympati... med sina nazivänner.
Empati:
Känna med någon annan.
Sympati:
Känna som någon annan.
Det flesta av oss har fått med oss empatin i modersmjölken och för dem som inte har det är det aldrig för sent att lära sig.
Tack och lov.
Att träna genom att kliva över i någon annans utsiktstorn emellanåt är bra också för oss som har fått med oss empatiförmågan; även vi brister emellanåt när vi vägrar att se saker från någon annans torn än vårt eget.
Fästmannen och jag har fått lära oss det den tuffa vägen, men idag hoppar han lätt över i mitt och jag i hans.
Är det fler än en person inblandad finns det alltid mer än en sanning och det underlättar onekligen om man förstår det; i alla fall om man är intresserad av att leva ett liv i fred.
Gillar man bråk kan man stänga dörren till sitt torn. Då kommer ingen in och själv kommer man inte ut.
Hur man vill ha det med det där väljer man själv.
Det var intervjuer med överlevande men också med före detta SS - officerare och nazister som än idag inte kände ånger för det som de hade gjort.
Och kanske är det omöjligt att släppa fram ångern? Kanske är det lättare att låtsas att de man har gjort var rätt och riktigt, att det "inte var mitt fel" och att man faktiskt bara lydde order?
Kvällen innan såg vi en dramadokumentär om Nürnbergrättegången och där sa man att det gemensamma draget hos de som anklagades där var att de var i total avsaknad av empati, men däremot kände sympati... med sina nazivänner.
Empati:
Känna med någon annan.
Sympati:
Känna som någon annan.
Det flesta av oss har fått med oss empatin i modersmjölken och för dem som inte har det är det aldrig för sent att lära sig.
Tack och lov.
Att träna genom att kliva över i någon annans utsiktstorn emellanåt är bra också för oss som har fått med oss empatiförmågan; även vi brister emellanåt när vi vägrar att se saker från någon annans torn än vårt eget.
Fästmannen och jag har fått lära oss det den tuffa vägen, men idag hoppar han lätt över i mitt och jag i hans.
Är det fler än en person inblandad finns det alltid mer än en sanning och det underlättar onekligen om man förstår det; i alla fall om man är intresserad av att leva ett liv i fred.
Gillar man bråk kan man stänga dörren till sitt torn. Då kommer ingen in och själv kommer man inte ut.
Hur man vill ha det med det där väljer man själv.
lördag 22 augusti 2009
Boklansering
Om en månad smäller det till i bokhyllan.
Har jag sagt något annat så tar jag tillbaka det här och nu.
Däremot kommer hugade, och det är ni väl (?), att kunna beställa boken genom min blogg relativt snart...men mer om det senare.
I huset finns nu en ny Äppledator.
Den gamla ska fraktas iväg till en kompis.
En sak in - en sak ut - är vad som gäller på den här begränsade ytan vi har att röra oss på.
När jag har slängt alla tidningshögar kan jag därmed köpa Pressbyrån.
Har jag sagt något annat så tar jag tillbaka det här och nu.
Däremot kommer hugade, och det är ni väl (?), att kunna beställa boken genom min blogg relativt snart...men mer om det senare.
I huset finns nu en ny Äppledator.
Den gamla ska fraktas iväg till en kompis.
En sak in - en sak ut - är vad som gäller på den här begränsade ytan vi har att röra oss på.
När jag har slängt alla tidningshögar kan jag därmed köpa Pressbyrån.
Internet bråkar
alltså tänker jag bråka tillbaka, pilutta dig Comhem.
Funka, annars blir det en annan leverantör!
Numera använder jag mig inte av hot jag inte klarar att genomföra, jag är liksom klar med den biten.
Funka, annars blir det en annan leverantör!
Numera använder jag mig inte av hot jag inte klarar att genomföra, jag är liksom klar med den biten.
Får jag bjuda på
ett par stövlar inför hösten?
Med tights och en lång kavaj kommer du att se ut precis som jag gjorde i början av 90-talet.
Hm.
Här ligger jag
i sängen och har just blivit serverad frukost.
Ute hällregnar det och himlen är fortfarande mörk.
Urmysigt.
Men inget regn i världen stoppar mig idag från att skjutsa sonen till datoraffären så att han får göra sitt livs största inköp... nu när han äntligen har bestämt sig.
Ute hällregnar det och himlen är fortfarande mörk.
Urmysigt.
Men inget regn i världen stoppar mig idag från att skjutsa sonen till datoraffären så att han får göra sitt livs största inköp... nu när han äntligen har bestämt sig.
fredag 21 augusti 2009
Angående Expertutlåtandet i Må Bra
Tyvärr använde man sig inte av Dysberoendekliniken när man ville tala med en expert om missbruket, och när denne expert uttalar sig från "en känsla han har" blir det lite tokigt. I detta fallet gällde det huruvida man lämnar sin sexmissbrukande partner eller inte.
Erfarenheten från kliniken är att man inte gör det. Av den stora mängd par som har behandlats är det en handfull som har gått skilda vägar, och då för att missbruket inte har upphört trots behandling.
På Dysberoenkliniken vet man att båda har en problematik att hantera, och att det är viktigt att båda får hjälp. Enskilt men också tillsammans.
De anhöriga träffas i grupper, precis som missbrukarna gör. Däremellan har man enskilda samtal och parsamtal.
Om någon, utifrån faktarutan, kände missmod så vill jag understryka att det är tvärtom.
Vill man tillfriskna så kan man det, även som par!
Att man däremot lämnar en missbrukande partner som inte vill bli frisk är en helt annan, och bra, femma.
Erfarenheten från kliniken är att man inte gör det. Av den stora mängd par som har behandlats är det en handfull som har gått skilda vägar, och då för att missbruket inte har upphört trots behandling.
På Dysberoenkliniken vet man att båda har en problematik att hantera, och att det är viktigt att båda får hjälp. Enskilt men också tillsammans.
De anhöriga träffas i grupper, precis som missbrukarna gör. Däremellan har man enskilda samtal och parsamtal.
Om någon, utifrån faktarutan, kände missmod så vill jag understryka att det är tvärtom.
Vill man tillfriskna så kan man det, även som par!
Att man däremot lämnar en missbrukande partner som inte vill bli frisk är en helt annan, och bra, femma.
Vi såg
Slumdog millionaire igår, och den var precis så bra som jag trodde.
Återigen kommer jag tillbaka till tacksamheten; att jag får bo i ett välståndsland, gå i skolan, bo och äta.
Det som ter sig så självklart, men som är så få förunnat sett över världen.
Men filmen visar också på drivkraften hos den som inget har - emellanåt destruktivt sett ur vår vinkel, men inte desto mindre ett driv - utifrån en längtan efter att slippa...snarare än med ett mål långt bort i horisonten.
Har vi inget mål, alternativt något att slippa ifrån, så händer inte särskilt mycket. Det är då vi kanske skulle vara nöjda.
Detta främmande tillstånd som vi är så rädda för.
Så rädda att vi tror att nöjd är farligt, att det skulle vara samma sak som undergång om vi nöjde oss med det liv vi har.
Det är så hotfullt så att vi lite hånar de som inte alltid strävar framåt, som inte alltid vill göra bättre...trots att de själva känner sig nöjda.
För det finns de som nöjer sig, som tycker att det är bra som det är och som inte strävar efter mer.
Och så finns de många som vill ha förändring och som jobbar för det.
Sedan finns också en hel bunt som klagar på hur de har det, kanske mest för att de bär på den där rädslan för att vara nöjd.
Själv har jag varit i alla de lägena; klagat på andras nöjdhet och varit rädd för det för egen del, velat ha förändring men också varit nöjd.
Ungefär i den ordningen.
Hur har du det, vill du alltid ha mer?
Återigen kommer jag tillbaka till tacksamheten; att jag får bo i ett välståndsland, gå i skolan, bo och äta.
Det som ter sig så självklart, men som är så få förunnat sett över världen.
Men filmen visar också på drivkraften hos den som inget har - emellanåt destruktivt sett ur vår vinkel, men inte desto mindre ett driv - utifrån en längtan efter att slippa...snarare än med ett mål långt bort i horisonten.
Har vi inget mål, alternativt något att slippa ifrån, så händer inte särskilt mycket. Det är då vi kanske skulle vara nöjda.
Detta främmande tillstånd som vi är så rädda för.
Så rädda att vi tror att nöjd är farligt, att det skulle vara samma sak som undergång om vi nöjde oss med det liv vi har.
Det är så hotfullt så att vi lite hånar de som inte alltid strävar framåt, som inte alltid vill göra bättre...trots att de själva känner sig nöjda.
För det finns de som nöjer sig, som tycker att det är bra som det är och som inte strävar efter mer.
Och så finns de många som vill ha förändring och som jobbar för det.
Sedan finns också en hel bunt som klagar på hur de har det, kanske mest för att de bär på den där rädslan för att vara nöjd.
Själv har jag varit i alla de lägena; klagat på andras nöjdhet och varit rädd för det för egen del, velat ha förändring men också varit nöjd.
Ungefär i den ordningen.
Hur har du det, vill du alltid ha mer?
torsdag 20 augusti 2009
Japp
Nu har jag läst artikeln, och sett mitt ansikte på en helsida, och det kändes lite... skumt(?)
Däremot är jag övertygad om att det är viktigt att våga visa sig, eftersom jag vill vara en god representant för alla de som har det så som det var för mig.
Vi är betydligt fler än vad kanske du som inte är drabbad kan tänka dig.
Jag hoppas kunna förmedla att det går att må bra igen, och att hur det än blir så blir det bra.
Har du läst artikel och har frågor; maila mig på info@hellbergcoaching.se
Däremot är jag övertygad om att det är viktigt att våga visa sig, eftersom jag vill vara en god representant för alla de som har det så som det var för mig.
Vi är betydligt fler än vad kanske du som inte är drabbad kan tänka dig.
Jag hoppas kunna förmedla att det går att må bra igen, och att hur det än blir så blir det bra.
Har du läst artikel och har frågor; maila mig på info@hellbergcoaching.se
Må Bra
I numret som kommer idag är artikeln om mig och Casanovas Kvinna med, och detta vet jag för att min granne ett par trappor upp berättade att hon hade läst den.
Jag vet inte alls hur slutresultatet blev, och kommer att springa till Pressbyrån och köpa ett par ex när jag är klar med morgonbestyren.
Idag börjar skolan på riktigt i förorten.
Det betyder väckning av skolbarn innan 7, och det tänker jag fortsätta vara ansvarig för så länge jag kan.
Morgonen är rätt mysig hos Hellbergs och inte särskilt stressad numera när jag inte behöver åka 7.30 för att hinna till mitt arbete 09.00.
Vi äter frukost, ser på The Voice och snackar om ditt och datt innan sonen tar tunnelbanan 08.00.
Mina klienter är inbokade på eftermiddagen idag, och innan dess ska jag mäta golvytan på mitt nya kontor.
Jag måste ju möblera så att ni trivs när ni kommer på besök.
Men allra först ska jag köpa Må Bra.
Jag vet inte alls hur slutresultatet blev, och kommer att springa till Pressbyrån och köpa ett par ex när jag är klar med morgonbestyren.
Idag börjar skolan på riktigt i förorten.
Det betyder väckning av skolbarn innan 7, och det tänker jag fortsätta vara ansvarig för så länge jag kan.
Morgonen är rätt mysig hos Hellbergs och inte särskilt stressad numera när jag inte behöver åka 7.30 för att hinna till mitt arbete 09.00.
Vi äter frukost, ser på The Voice och snackar om ditt och datt innan sonen tar tunnelbanan 08.00.
Mina klienter är inbokade på eftermiddagen idag, och innan dess ska jag mäta golvytan på mitt nya kontor.
Jag måste ju möblera så att ni trivs när ni kommer på besök.
Men allra först ska jag köpa Må Bra.
onsdag 19 augusti 2009
Update
Godissuget finns där men bemästras.
Förhoppningsvis går det lika bra för mina kamrater som har anmält sitt deltagande till "hoppasockerkampanjen".
Om fyra månader får vi äta praliner.
God jul!
Förhoppningsvis går det lika bra för mina kamrater som har anmält sitt deltagande till "hoppasockerkampanjen".
Om fyra månader får vi äta praliner.
God jul!
Det kan hända
att jag har en förkylning lurande i vassen och det brukar annars vara när jag ska på en kurs som den poppar fram.
Alltså tar jag den gärna nu och inte om tre veckor när det ska läras nytt.
Det blev inget Ikea idag, vi tittade åt det hållet och sa relativt samtsämmigt att vi nog struntar i det.
Däremot beskådade vi fina Appledatorer på Mediamarkt, där en av dem troligtvis kommer att landa i sonens rum när han har funderat klart.
En skvätt windows måste han ändå ha kvar för att hans nuvarande musikprogram ska fungera.
Därav funderingen.
Han vill ha en Apple för programmen, men måste ha Windows just för musiken. Apple har också hemmastudioprogram...för femtusen kronor, pengar han än så länge inte har.
Troligtvis kommer hans fundering att ta ett tag.
Det där med första bästa var hans mammas melodi, han är betydligt klokare än så.
Alltså tar jag den gärna nu och inte om tre veckor när det ska läras nytt.
Det blev inget Ikea idag, vi tittade åt det hållet och sa relativt samtsämmigt att vi nog struntar i det.
Däremot beskådade vi fina Appledatorer på Mediamarkt, där en av dem troligtvis kommer att landa i sonens rum när han har funderat klart.
En skvätt windows måste han ändå ha kvar för att hans nuvarande musikprogram ska fungera.
Därav funderingen.
Han vill ha en Apple för programmen, men måste ha Windows just för musiken. Apple har också hemmastudioprogram...för femtusen kronor, pengar han än så länge inte har.
Troligtvis kommer hans fundering att ta ett tag.
Det där med första bästa var hans mammas melodi, han är betydligt klokare än så.
Jaha?
Sommar-höst-sommar-höst-sommar...
Häromdagen när jag var i stan för att träffa min coach mötte jag en tonåring i kort-kort klänning och bara armar, och på andra sidan gatan gick en något äldre tjej som hade jeans, skinnstövlar och kappa.
Ingen av dem var rätt klädd för vädret just då, men det var tydligt vilken årstid de var i (och kanske föredrog).
Själv funderar jag på dagens utstyrsel som ska funka med klienter, Heron City, Ikea och en annalkande förkylning.
Höga klackar blir det inte, det är det enda som är säkert.
God morgon!
Häromdagen när jag var i stan för att träffa min coach mötte jag en tonåring i kort-kort klänning och bara armar, och på andra sidan gatan gick en något äldre tjej som hade jeans, skinnstövlar och kappa.
Ingen av dem var rätt klädd för vädret just då, men det var tydligt vilken årstid de var i (och kanske föredrog).
Själv funderar jag på dagens utstyrsel som ska funka med klienter, Heron City, Ikea och en annalkande förkylning.
Höga klackar blir det inte, det är det enda som är säkert.
God morgon!
tisdag 18 augusti 2009
Dagen schema
12.00 skolsamtal
15.00 parsamtal
16.30 enskiltsamtal
18.00 gruppsamtal
Om man skulle ta och vara tyst en timma kanske?
15.00 parsamtal
16.30 enskiltsamtal
18.00 gruppsamtal
Om man skulle ta och vara tyst en timma kanske?
Höstpiller
En sådan här tror jag bestämt skulle pigga upp i höstmörkret.
Nu behöver inte jag som älskar hösten piggas upp. Jag har bara slut på verkliga anledningar till varför just jag tror mig behöva en ny väska...
Nu behöver inte jag som älskar hösten piggas upp. Jag har bara slut på verkliga anledningar till varför just jag tror mig behöva en ny väska...
Försöker
vänja mig vid det blonda som inte är så blont längre, och det kan hända att jag måste plutta in bara några få ljusa slingor igen. Mest för att jag ska känna igen mig.
Jag tänkte dock låta det vara ett par veckor; enligt frisören skulle det ta en vecka att vänja sig, och om jag ger det ytterligare en kanske det känns riktigt bra.
På torsdag ska jag mäta min nya lokal, eftersom jag måste ha lite koll på hur jag vill möblera och med vad. Mina rum är inte särskilt stora så det gäller att möblera smart.
Tiden fram till "inflytt" kommer att vara späckad av jobb, boklansering, 3-dagars coachingkurs och bokmässa (med där tillhörande seminarium = föredrag), alltså kommer möbler att vara sekundärt ju längre in i september vi kommer. Därför finns ett Ikeabesök på agendan när väl mätningen är klar.
Idag ska vi till skolan på möte för att planera hur nian ska te sig i form av betyg. Det ska sättas mål och göras planer på hur dessa ska uppnås.
I potten kommer det att ligga en belöning (japp, jag gillar morötter som ni vet), men vi har inte riktigt utformat hur den kommer att se ut.
Modern skulle gärna vilja åka till New York, men vems belöning blir det då?
Jag tänkte dock låta det vara ett par veckor; enligt frisören skulle det ta en vecka att vänja sig, och om jag ger det ytterligare en kanske det känns riktigt bra.
På torsdag ska jag mäta min nya lokal, eftersom jag måste ha lite koll på hur jag vill möblera och med vad. Mina rum är inte särskilt stora så det gäller att möblera smart.
Tiden fram till "inflytt" kommer att vara späckad av jobb, boklansering, 3-dagars coachingkurs och bokmässa (med där tillhörande seminarium = föredrag), alltså kommer möbler att vara sekundärt ju längre in i september vi kommer. Därför finns ett Ikeabesök på agendan när väl mätningen är klar.
Idag ska vi till skolan på möte för att planera hur nian ska te sig i form av betyg. Det ska sättas mål och göras planer på hur dessa ska uppnås.
I potten kommer det att ligga en belöning (japp, jag gillar morötter som ni vet), men vi har inte riktigt utformat hur den kommer att se ut.
Modern skulle gärna vilja åka till New York, men vems belöning blir det då?
måndag 17 augusti 2009
Coach to coach
Ska träffa min coach idag, och det känns härligt eftersom även jag har behov av stöd och nya infallsvinklar.
Jag är nyfiken på vad jag kommer att hitta i mig själv denna gång, det finns alltid nya korn att granska, och en nedsänkt axel, en suck eller svaret "vet inte" kan vara just ett sånt.
Bra blir det i alla fall, så mycket vet jag.
Jag är nyfiken på vad jag kommer att hitta i mig själv denna gång, det finns alltid nya korn att granska, och en nedsänkt axel, en suck eller svaret "vet inte" kan vara just ett sånt.
Bra blir det i alla fall, så mycket vet jag.
No more sugar
Idag inleder jag mitt sockeruppehåll som är lika med inga "extra" sötsaker fram till jul. Förra året gjorde jag det för att stötta sonen, men i år kommer jag att få göra det själv eftersom han inte tänker hänga på till 100 %.
För mig är det bättre med total avhållsamhet än att äta lite ibland, och de närmaste tre dagarna kommer sockersuget att kännas av för att sedan klinga ut.
Om ett par veckor kommer jag inte att känna något annat än "jaha, där ligger en Marabou mjölkchoklad".
Någon som vill hänga på?
För mig är det bättre med total avhållsamhet än att äta lite ibland, och de närmaste tre dagarna kommer sockersuget att kännas av för att sedan klinga ut.
Om ett par veckor kommer jag inte att känna något annat än "jaha, där ligger en Marabou mjölkchoklad".
Någon som vill hänga på?
Bra sängbok
När sonen var liten, sisådär fem år, fick han varje kväll berätta om det som hade varit "Det bästa" med hans dag.
Ibland var det en hittapåsaga som jag hade berättat, andra gånger var det något roligt de hade gjort på dagis. Han hittade alltid, alltid något som hade varit riktigt bra, även om han hade varit ledsen flera gånger under dagen som femåringar också kan vara.
Han berättade, och jag skrev ner det i en skrivbok som vi hade döpt till "Det bästa med dagen".
Genom att avsluta dagen med att tänka på det som har varit bra var det en glad femåring som somnade.
Jag är 47, det funkar på mig också. Här är min lista från igår:
Det bästa med dagen var att jag vågade ta bort det allra blondaste.
Det bästa med dagen var att sonen tyckte att det skulle bli kul att börja i nian.
Det bästa med dagen var att fästmannen bjöd mig på godis.
Ibland var det en hittapåsaga som jag hade berättat, andra gånger var det något roligt de hade gjort på dagis. Han hittade alltid, alltid något som hade varit riktigt bra, även om han hade varit ledsen flera gånger under dagen som femåringar också kan vara.
Han berättade, och jag skrev ner det i en skrivbok som vi hade döpt till "Det bästa med dagen".
Genom att avsluta dagen med att tänka på det som har varit bra var det en glad femåring som somnade.
Jag är 47, det funkar på mig också. Här är min lista från igår:
Det bästa med dagen var att jag vågade ta bort det allra blondaste.
Det bästa med dagen var att sonen tyckte att det skulle bli kul att börja i nian.
Det bästa med dagen var att fästmannen bjöd mig på godis.
söndag 16 augusti 2009
Ny hårfärg
Nja, inte riktigt, men mer "back to normal" än tidigare.
Mer ask än platina alltså, vilket väl förhoppningsvis ska förhindra dessa horribla utväxter.
Annars är det mest sport i hemmet idag; både 100 meters final och golf ska beskådas ikväll.
Sportintresset har jag fått med mig hemifrån, vilket jag är glad för.
Dock stannar jag vid tv´n även när det är som mest spännande...det gör inte min mamma.
Hon lyssnar i smyg, men titta, nej där går hennes gräns för vad som är uthärdligt.
Dessutom vet hon alltid att det kommer att gå dåligt, det har hon redan bestämt innan.
"Det här kommer aldrig att gå", säger hon, medan jag inte tror på en förlust om så mitt lag ligger under med 10 mål.
Någonstans i mitten kanske vore bättre att lägga sig, men så gör vi inte i Hellbergsfamiljen. Antingen eller.
Det blir roligare så.
Mer ask än platina alltså, vilket väl förhoppningsvis ska förhindra dessa horribla utväxter.
Annars är det mest sport i hemmet idag; både 100 meters final och golf ska beskådas ikväll.
Sportintresset har jag fått med mig hemifrån, vilket jag är glad för.
Dock stannar jag vid tv´n även när det är som mest spännande...det gör inte min mamma.
Hon lyssnar i smyg, men titta, nej där går hennes gräns för vad som är uthärdligt.
Dessutom vet hon alltid att det kommer att gå dåligt, det har hon redan bestämt innan.
"Det här kommer aldrig att gå", säger hon, medan jag inte tror på en förlust om så mitt lag ligger under med 10 mål.
Någonstans i mitten kanske vore bättre att lägga sig, men så gör vi inte i Hellbergsfamiljen. Antingen eller.
Det blir roligare så.
Kungsan i går kväll
Någon fick för sig att det var en bra idé att slänga in en tårgasbomb mitt i havet av ungdomar i går kväll, och vi kan väl säga att denna någon och jag inte är särskilt överens om kvalitén på den idén.
Eftersom jag stod en bit därifrån märkte inte jag dramatiken men sonen och hans kompis berättade, när vi träffades för att ta oss hem, att ett par av deras vänner hade varit i närheten och att en av dem hade fått gasen på sig.
Tårgas är inte farlig, men obehaglig, och det är lätt att drabbas av panik när det blir svårt att andas och ögonen svider.
Det är också lätt att komma ifrån varandra när något sådant sker, och igår var det helt omöjligt att ringa via Comviq; det abbonemang som de flesta ungar (i alla fall här) har.
Vad gör man då när man kommer ifrån varandra, eller vill ha tag på en förälder?
Jag hörde en polis säga till en vilsen ung tonåring att det är bra att ha en "akutplats" att träffas på om man kommer ifrån varandra, och det är klart att det är, men det hjälper ju inte när det redan är försent.
Nåväl, alla verkar ändå ha klarat sig bra och tack och lov var det var många poliser, fältassistenter och föräldrar på plats som kunde hjälpa till.
Eftersom jag stod en bit därifrån märkte inte jag dramatiken men sonen och hans kompis berättade, när vi träffades för att ta oss hem, att ett par av deras vänner hade varit i närheten och att en av dem hade fått gasen på sig.
Tårgas är inte farlig, men obehaglig, och det är lätt att drabbas av panik när det blir svårt att andas och ögonen svider.
Det är också lätt att komma ifrån varandra när något sådant sker, och igår var det helt omöjligt att ringa via Comviq; det abbonemang som de flesta ungar (i alla fall här) har.
Vad gör man då när man kommer ifrån varandra, eller vill ha tag på en förälder?
Jag hörde en polis säga till en vilsen ung tonåring att det är bra att ha en "akutplats" att träffas på om man kommer ifrån varandra, och det är klart att det är, men det hjälper ju inte när det redan är försent.
Nåväl, alla verkar ändå ha klarat sig bra och tack och lov var det var många poliser, fältassistenter och föräldrar på plats som kunde hjälpa till.
lördag 15 augusti 2009
Hellberg Coaching & Inspiration
har blivit med ny lokal (i annan större lokal) som passar både för enskilda samtal och gruppverksamhet. Mitt nuvarande rum har helt enkelt blivit för litet.
Dörrarna till mina två rum öppnas första oktober, och alla är förstås varmt välkomna att hälsa på!
Tänk att jag kommer att promenera till jobbet.
Det gör man inte i den här stan annars kan jag berätta som har åkt i åtta mil och två timmar bilkö om dagen i många, många år.
Mina norrifrånklienter slipper åka in till stan, och mina söderifrån svänger in på en kvart.
De från stan tar tunnelbanan i 20 minuter.
Farsta är helt enkelt rätt förort för min verksamhet.
Dörrarna till mina två rum öppnas första oktober, och alla är förstås varmt välkomna att hälsa på!
Tänk att jag kommer att promenera till jobbet.
Det gör man inte i den här stan annars kan jag berätta som har åkt i åtta mil och två timmar bilkö om dagen i många, många år.
Mina norrifrånklienter slipper åka in till stan, och mina söderifrån svänger in på en kvart.
De från stan tar tunnelbanan i 20 minuter.
Farsta är helt enkelt rätt förort för min verksamhet.
Det går inte fort
i förorten denna förmiddag. Jag är seg som ett gummiband och har i princip lyckats få i mig frukost, det är allt.
Sonen kommer upp pigg som en mört, skuttar in i duschen och har väl lyckats få de timmars sömn han behöver. Det kan också vara så att det är stan som lockar honom till muntra morgonkommentarer, själv skulle jag vara sur om jag var tvungen att åka till stan en lördag vid lunchtid.
Hu, vad mycket folk och trängsel.
Jag åker dit ikväll istället. Då har jag tagit en tupplur, och är betydligt mer redo för att knuffas med andra föräldrar på stan.
Det blir tydligen en paraplyernas kamp denna afton och jag tror att jag garderar mig med golfvarianten.
Det kan ju hända att någon av de fyra ungarna har lust att krypa under.
Sonen kommer upp pigg som en mört, skuttar in i duschen och har väl lyckats få de timmars sömn han behöver. Det kan också vara så att det är stan som lockar honom till muntra morgonkommentarer, själv skulle jag vara sur om jag var tvungen att åka till stan en lördag vid lunchtid.
Hu, vad mycket folk och trängsel.
Jag åker dit ikväll istället. Då har jag tagit en tupplur, och är betydligt mer redo för att knuffas med andra föräldrar på stan.
Det blir tydligen en paraplyernas kamp denna afton och jag tror att jag garderar mig med golfvarianten.
Det kan ju hända att någon av de fyra ungarna har lust att krypa under.
Lördag
och jag tänker ta mig en tur till svägerskan för att träffa fästmannens familj och gratta hennes 18-åring som nyss har fyllt myndig.
Själv kommer jag inte ihåg när jag fyllde arton, däremot tjugo.
Då kom mamma och mormor på ett överraskande besök till Göteborg där jag bodde, och tog med mig till stan där jag fick köpa fina festkläder från Gunilla Pontén; en omlottblus och en lång volangkjol med därtill hörande linne i aprikosfärg. Svindyrt på den tiden.
Jag hade de kläderna så mycket att de till sist blev utslitna.
Jag tror att det var min bästa födelsedag någonsin, inte för kläderna utan för att jag fick besök hemifrån.
Vi har alltid varit en egen trojka; mormor, mamma och jag.
Själv kommer jag inte ihåg när jag fyllde arton, däremot tjugo.
Då kom mamma och mormor på ett överraskande besök till Göteborg där jag bodde, och tog med mig till stan där jag fick köpa fina festkläder från Gunilla Pontén; en omlottblus och en lång volangkjol med därtill hörande linne i aprikosfärg. Svindyrt på den tiden.
Jag hade de kläderna så mycket att de till sist blev utslitna.
Jag tror att det var min bästa födelsedag någonsin, inte för kläderna utan för att jag fick besök hemifrån.
Vi har alltid varit en egen trojka; mormor, mamma och jag.
fredag 14 augusti 2009
Kan ni kanske förklara
Ni som skriver kriminalromaner och tar livet av folk, händer det att ni gör det på "öppen gata" och vad menar ni i så fall med det?
Jag fattar inte, eftersom gator för mig per definition är öppna.
Red ut please.
Jag fattar inte, eftersom gator för mig per definition är öppna.
Red ut please.
Jag måste verkligen
sluta äta godis.
Det närmaste jag kommer en beskrivning av nuvarande förhållande till dessa sötsaker är...besatt.
Jag tror nästan att jag doftar Polly.
Dessutom ser jag snart ut som en och då pratar vi inte om färgen utan formen.
Nåväl, på måndag börjar skolan och min nya godisfria period.
Fortsättningsvis tänker jag dofta som en fräsch...tomat!
Inlägg 700
Var och fikade med en väninna när haglet drog in över förorten, och den himmel som var vackert blå när vi gick in på fiket var svart när vi kom ut en timma senare.
Härligt, det är höst på väg!
Det vore dock bra om det kan vara sommar bara i morgon också, eftersom alla våra ungar ska på konsert i Kungsträdgården.
Det ska tydligen 45 000 till, och det vore ju tråkigt om alla dessa skulle behöva ta skydd för regn och hagelstormar. Det finns nämligen ingenstans att ta vägen där.
Och trist för mig och fästmannen som är med och håller koll på tillställningen; och nej, vi ska inte hänga våra barn i hasorna...men nästan.
Hans näst yngsta (13) och hennes två väninnor tänker vi inte släppa särskilt långt.
Det kan bli obehagligt när alla i publiken trycker på, och utan att ha vanan att hantera burdusa nollåttor i 15-års åldern kan det nog vara skönt att ha en vuxen i närheten.
HipHop & R´nB är temat i morgon.
Personligen föredrar jag Eagles.
Det är musik det.
Höstmusik.
Härligt, det är höst på väg!
Det vore dock bra om det kan vara sommar bara i morgon också, eftersom alla våra ungar ska på konsert i Kungsträdgården.
Det ska tydligen 45 000 till, och det vore ju tråkigt om alla dessa skulle behöva ta skydd för regn och hagelstormar. Det finns nämligen ingenstans att ta vägen där.
Och trist för mig och fästmannen som är med och håller koll på tillställningen; och nej, vi ska inte hänga våra barn i hasorna...men nästan.
Hans näst yngsta (13) och hennes två väninnor tänker vi inte släppa särskilt långt.
Det kan bli obehagligt när alla i publiken trycker på, och utan att ha vanan att hantera burdusa nollåttor i 15-års åldern kan det nog vara skönt att ha en vuxen i närheten.
HipHop & R´nB är temat i morgon.
Personligen föredrar jag Eagles.
Det är musik det.
Höstmusik.
Jag vet inte
hur ni har det med snarkningar i era liv, ni kanske rent av går och längtar efter det?
I mitt liv finns de, och emellanåt ställer de till problem med min sömn. Jag vaknar och mannen som utstöter ljuden sover gott vidare.
Tänk att kunna sova när man låter som en maskin?
Själv vill jag allra helst ha det knäpptyst. All form av ljud måste vara avstängt för att jag ska kunna slappna av och somna.
Alltså sover jag till exempel inte i en bil.
Bilar låter.
Andra bilar som kör förbi låter.
Då kör jag hellre så alla andra kan sova.
Och snarka.
I eftermiddag kommer jag att vara ensam hemma.
Jag vet precis vad jag ska göra mellan 15 och 16.
I mitt liv finns de, och emellanåt ställer de till problem med min sömn. Jag vaknar och mannen som utstöter ljuden sover gott vidare.
Tänk att kunna sova när man låter som en maskin?
Själv vill jag allra helst ha det knäpptyst. All form av ljud måste vara avstängt för att jag ska kunna slappna av och somna.
Alltså sover jag till exempel inte i en bil.
Bilar låter.
Andra bilar som kör förbi låter.
Då kör jag hellre så alla andra kan sova.
Och snarka.
I eftermiddag kommer jag att vara ensam hemma.
Jag vet precis vad jag ska göra mellan 15 och 16.
torsdag 13 augusti 2009
Min bloggvän Robert
har varit på sitt lokala bibliotek och bett dem beställa min bok.
Jag blev superglad.
Tusen tack Robert...läs hans blogg HÄR
Jag blev superglad.
Tusen tack Robert...läs hans blogg HÄR
Om vi summerar
två veckors låtsassamboskap så har det varit helt underbart.
Nu kommer alla ungar hem, min idag och hans i morgon, och vi får på ett annat sätt ge oss egentid.
Att den tiden är viktig har vi slagit fast, och vi är överens om att det ska bli mer av det framöver. Egentid måste, som all annan tid, planeras...och sedan hållas.
På samma sätt är det med egen egentid, det vill säga den jag har bara för mig själv. Den måste också petas in i någon form av schema.
Som social ensamvarg är de stunderna viktiga för mig, och idag har jag en sådan stund innan jag hämtar ungarna från kollo.
På den timman hinner jag gå ett varv på Åhléns city och klämma på höstkläder; ensam och med mig själv som smakråd.
Det jag vet är att jag aldrig mer kommer att råda mig själv att köpa fejkade skinnbyxor som jag gjorde då i början av 90-talet.
De var obcent svettiga kan jag berätta för er som 1; inte var med då. 2; hade bättre smak än jag.
Fejkskinn syns i höstens sortiment, och härmed har ni blivit varnade.
Nu har inte det ett dugg med låtsassamboskapet att göra, men alla inlägg är inte konsekventa på den här bloggen.
Fler exempel på det lär följa.
Nu kommer alla ungar hem, min idag och hans i morgon, och vi får på ett annat sätt ge oss egentid.
Att den tiden är viktig har vi slagit fast, och vi är överens om att det ska bli mer av det framöver. Egentid måste, som all annan tid, planeras...och sedan hållas.
På samma sätt är det med egen egentid, det vill säga den jag har bara för mig själv. Den måste också petas in i någon form av schema.
Som social ensamvarg är de stunderna viktiga för mig, och idag har jag en sådan stund innan jag hämtar ungarna från kollo.
På den timman hinner jag gå ett varv på Åhléns city och klämma på höstkläder; ensam och med mig själv som smakråd.
Det jag vet är att jag aldrig mer kommer att råda mig själv att köpa fejkade skinnbyxor som jag gjorde då i början av 90-talet.
De var obcent svettiga kan jag berätta för er som 1; inte var med då. 2; hade bättre smak än jag.
Fejkskinn syns i höstens sortiment, och härmed har ni blivit varnade.
Nu har inte det ett dugg med låtsassamboskapet att göra, men alla inlägg är inte konsekventa på den här bloggen.
Fler exempel på det lär följa.
Svartsjuka
Har vi pratat om det någon gång?
Har någon av oss lyckats undvika det helt och hållet?
Inte jag.
För min del började det när jag var väldigt liten, och sedan hängde det med fram till vuxen ålder.
Min svartsjuka hängde ihop med det jag såg, jag klarade mig från den varianten som innebär att vi oroar oss och spelar upp filmer i huvudet när vi inte är med objektet för vår kärlek.
Därför har jag heller aldrig varit svartsjuk i min nuvarande relation, trots att jag i allra högsta grad har "haft anledning".
Missbruket fanns aldrig framför mina ögon, det var en mycket dold hemlighet, och jag har heller aldrig "gjort filmer" av det jag idag vet.
Själv tror jag inte att svartsjuka "bara kommer", den har sitt ursprung någonstans, och för min del var det viktigt att se hur min historia styrde de val jag gjorde som vuxen. Det blev också viktigt för mig att ta hand om det som var skadat på min röda tråd, och att ge mig själv det jag hade saknat.
Det jobbet gjorde jag flera år innan jag träffade fästmannen, och kanske var det också det som gjorde att jag slapp svartsjuka och att jag relativt snabbt kunde konstatera hur mitt medberoende fungerade och varför.
Idag kånkar jag med glädje runt på Åsafemåring, Åsafjortis och Åsaungavuxen, och när någon av dem hojtar till emellanåt kan jag lugnt och tryggt säga till mina olika åldrar att allt är bra nu.
Jag vet att min inre femåring var rädd för att bli övergiven, och det behöver hon inte vara längre.
Hon är trygg med mig.
Har någon av oss lyckats undvika det helt och hållet?
Inte jag.
För min del började det när jag var väldigt liten, och sedan hängde det med fram till vuxen ålder.
Min svartsjuka hängde ihop med det jag såg, jag klarade mig från den varianten som innebär att vi oroar oss och spelar upp filmer i huvudet när vi inte är med objektet för vår kärlek.
Därför har jag heller aldrig varit svartsjuk i min nuvarande relation, trots att jag i allra högsta grad har "haft anledning".
Missbruket fanns aldrig framför mina ögon, det var en mycket dold hemlighet, och jag har heller aldrig "gjort filmer" av det jag idag vet.
Själv tror jag inte att svartsjuka "bara kommer", den har sitt ursprung någonstans, och för min del var det viktigt att se hur min historia styrde de val jag gjorde som vuxen. Det blev också viktigt för mig att ta hand om det som var skadat på min röda tråd, och att ge mig själv det jag hade saknat.
Det jobbet gjorde jag flera år innan jag träffade fästmannen, och kanske var det också det som gjorde att jag slapp svartsjuka och att jag relativt snabbt kunde konstatera hur mitt medberoende fungerade och varför.
Idag kånkar jag med glädje runt på Åsafemåring, Åsafjortis och Åsaungavuxen, och när någon av dem hojtar till emellanåt kan jag lugnt och tryggt säga till mina olika åldrar att allt är bra nu.
Jag vet att min inre femåring var rädd för att bli övergiven, och det behöver hon inte vara längre.
Hon är trygg med mig.
Terapi?
Någon frågade mig om det var terapi för mig att skriva Casanovas Kvinna, och nej, det var det inte.
Däremot satte jag punkt för mitt medberoende när jag började skriva, även om punkten aldrig är definitiv.
Om jag inte är varsam med mig själv kan den lösas upp och den risken får jag alltid leva med. Det är lite som att vara allergisk, man får helt enkelt undvika det man inte tål.
För min del är det dessa ingredienser jag bör hålla koll på:
- Gör jag detta för att jag vill eller för att behaga?
- Berättar jag vad jag känner?
- Känner jag oro, och i så fall varför?
- Sopar jag problem under mattan?
- Förminskar jag mig själv?
- Tar jag ansvar som inte tillhör mig?
Idag är jag rädd om mig själv, och den här listan är viktig eftersom den visar på hur det var när jag inte var det.
Då, när någon annan var viktigast.
Nu är jag viktigast, och det mår de flesta andra bra av också.
Däremot satte jag punkt för mitt medberoende när jag började skriva, även om punkten aldrig är definitiv.
Om jag inte är varsam med mig själv kan den lösas upp och den risken får jag alltid leva med. Det är lite som att vara allergisk, man får helt enkelt undvika det man inte tål.
För min del är det dessa ingredienser jag bör hålla koll på:
- Gör jag detta för att jag vill eller för att behaga?
- Berättar jag vad jag känner?
- Känner jag oro, och i så fall varför?
- Sopar jag problem under mattan?
- Förminskar jag mig själv?
- Tar jag ansvar som inte tillhör mig?
Idag är jag rädd om mig själv, och den här listan är viktig eftersom den visar på hur det var när jag inte var det.
Då, när någon annan var viktigast.
Nu är jag viktigast, och det mår de flesta andra bra av också.
onsdag 12 augusti 2009
GnällÅsa
Aj, jag har så ont i rygggen.
Oj, vad konstig jag känner mig i lungan.
Nej, nu fick jag plötsligt ont i huvudet.
Så där har jag hållit på några dagar nu, jösses vad trist - mest för fästmannen som möjligtvis skulle gnälla till om han bröt benet...på tre ställen.
Inte för att han klagar ( jag sa ju att han inte är gnällig) på mitt gnäll, nej då, han ojjar sig lite med mig; tycker lite synd om mig och så.
Idag är en skärpningsdag, no more gnäll i förorten, istället fokuserar jag på det jag idag är tacksam för:
En dag kvar av två härliga vuxenveckor med fästmannen.
Vädret som är svalt och skönt.
Ingen trafik när jag ska till stan om en stund.
Så där ja. Så ska det låta.
Oj, vad konstig jag känner mig i lungan.
Nej, nu fick jag plötsligt ont i huvudet.
Så där har jag hållit på några dagar nu, jösses vad trist - mest för fästmannen som möjligtvis skulle gnälla till om han bröt benet...på tre ställen.
Inte för att han klagar ( jag sa ju att han inte är gnällig) på mitt gnäll, nej då, han ojjar sig lite med mig; tycker lite synd om mig och så.
Idag är en skärpningsdag, no more gnäll i förorten, istället fokuserar jag på det jag idag är tacksam för:
En dag kvar av två härliga vuxenveckor med fästmannen.
Vädret som är svalt och skönt.
Ingen trafik när jag ska till stan om en stund.
Så där ja. Så ska det låta.
Jag tror minsann
att jag ska städa sonens rum som en liten present.
På önskelistan står det enbart "PENGAR", så det där med rumslig renhet är helt och hållet mitt eget påhitt.
Jag brukar vara bra på just påhitt, men det här året går jag ganska bet. För två år sedan hade det funkat att åka till kollo och överraska, men idag gör det nog inte det, alltså får jag lugna mig till i morgon då jag åtminstone ska hämta hans bagage.
Huruvida han också stoppas in i bilen är fortfarande oklart, jag låtsades inte höra när han sa att han ville direkt till Kungsan och Ung 08.
På önskelistan står det enbart "PENGAR", så det där med rumslig renhet är helt och hållet mitt eget påhitt.
Jag brukar vara bra på just påhitt, men det här året går jag ganska bet. För två år sedan hade det funkat att åka till kollo och överraska, men idag gör det nog inte det, alltså får jag lugna mig till i morgon då jag åtminstone ska hämta hans bagage.
Huruvida han också stoppas in i bilen är fortfarande oklart, jag låtsades inte höra när han sa att han ville direkt till Kungsan och Ung 08.
tisdag 11 augusti 2009
Då
låg jag på förlossningen vid den här tiden, och hade efter 8 timmar fått en epidural som skulle ta bort smärtan.
Det enda den gjorde var att stoppa upp förlossningsarbetet, det onda rådde den inte riktigt på.
Det tog 25 timmar innan man insåg att sonen inte hade någon större lust att komma ut, inte hade någon större möjlighet heller förresten med den sizen på huvudet och navelsträngen virad två varv runt halsen.
Alltså kom han inte den elfte augusti, utan via ett snitt dagen efter, och i morgon 8.55 är det 15 år sedan jag fick en egen familj.
Jag är så oerhört tacksam för den gåvan.
Det enda den gjorde var att stoppa upp förlossningsarbetet, det onda rådde den inte riktigt på.
Det tog 25 timmar innan man insåg att sonen inte hade någon större lust att komma ut, inte hade någon större möjlighet heller förresten med den sizen på huvudet och navelsträngen virad två varv runt halsen.
Alltså kom han inte den elfte augusti, utan via ett snitt dagen efter, och i morgon 8.55 är det 15 år sedan jag fick en egen familj.
Jag är så oerhört tacksam för den gåvan.
Utöver mitt förlag
Kalla Kulor, har tre personer läst mitt manus:
Charlotte, som hjälpte mig med alla mina kommatecken.
Eva, som är en gammal vän och förlagsräv.
Fästmannen, som är en fena på detaljer.
Charlotte sa att det var en bok (sånt kan man inte riktigt veta när man skriver för första gången), Eva sa att hon var alldeles fascinerad och fästmannen...han sa att han älskade mig.
Nu ska ni snart läsa och jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig för reaktioner.
Kanske tycker ni att det är som förläggaren sa i sitt första mail; en ny vinkel på relationsproblematiken?
Vi får väl se...snart!!!
Charlotte, som hjälpte mig med alla mina kommatecken.
Eva, som är en gammal vän och förlagsräv.
Fästmannen, som är en fena på detaljer.
Charlotte sa att det var en bok (sånt kan man inte riktigt veta när man skriver för första gången), Eva sa att hon var alldeles fascinerad och fästmannen...han sa att han älskade mig.
Nu ska ni snart läsa och jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig för reaktioner.
Kanske tycker ni att det är som förläggaren sa i sitt första mail; en ny vinkel på relationsproblematiken?
Vi får väl se...snart!!!
Trött
och det känns som om jag inte har sovit en enda sekund i natt, men eftersom jag har en svag aning om att jag har drömt så var jag i alla fall borta den stunden.
Vanligvis är mina tisdagar späckade, men inte den här.
Jag har tagit mig en ledig dag och behöver inte bry mig ett endaste dugg om trötthet, visst är det bra?
Hittills har jag lett en grupp varje tisdag kväll, men har nu kommit överens med min mentor om att vi ska ta varannan tisdag, mest för att jag inte vill släppa arbetet med dessa grupper som ger så oerhört mycket av... allt.
Tidigare var jag en av klienterna i gruppen och jag hade inte klarat mig utan vännerna jag fick där.
Ska man nu sitta i en båt är det fantastiskt när man får göra det med likasinnade.
Vanligvis är mina tisdagar späckade, men inte den här.
Jag har tagit mig en ledig dag och behöver inte bry mig ett endaste dugg om trötthet, visst är det bra?
Hittills har jag lett en grupp varje tisdag kväll, men har nu kommit överens med min mentor om att vi ska ta varannan tisdag, mest för att jag inte vill släppa arbetet med dessa grupper som ger så oerhört mycket av... allt.
Tidigare var jag en av klienterna i gruppen och jag hade inte klarat mig utan vännerna jag fick där.
Ska man nu sitta i en båt är det fantastiskt när man får göra det med likasinnade.
måndag 10 augusti 2009
Från Sanna
"Kanske är det med människor som med hummern, när den skall byta skal; den har vuxit och den gamla skölden har blivit för liten.
För att bli en större hummer måste den våga ett språng på liv och död. Den måste ut ur det gamla skalet innan det nya är färdigt. Den drar sig ut ur svansplattorna och ryggskölden, ut ur det betryggande, beskyddnade pansaret, och kryper ut på havsbotten bland krabbor och hungrig rovfisk, naken och vit, en samling mjuka lemmar, inälvor och nerver, utlämnad till sina underordnade, utsatt för rovdjur som är mindre än den själv, för alla havets kryp, ensam och försvarslös.
För hummern är det ingen rolig tid. Men om den inte vågar, då går den till botten i ett hölster som är tryggt och säkert för ögonblicket - men dödande i längden."
För att bli en större hummer måste den våga ett språng på liv och död. Den måste ut ur det gamla skalet innan det nya är färdigt. Den drar sig ut ur svansplattorna och ryggskölden, ut ur det betryggande, beskyddnade pansaret, och kryper ut på havsbotten bland krabbor och hungrig rovfisk, naken och vit, en samling mjuka lemmar, inälvor och nerver, utlämnad till sina underordnade, utsatt för rovdjur som är mindre än den själv, för alla havets kryp, ensam och försvarslös.
För hummern är det ingen rolig tid. Men om den inte vågar, då går den till botten i ett hölster som är tryggt och säkert för ögonblicket - men dödande i längden."
Hoppla
Jag har alltid varit fullständigt livrädd för starka kvinnor, ni vet de där som har en aura av auktoritet och makt.
Hu.
Det är mycket bättre nu, men tidigare blev jag inte bara en liten fjant som nästan neg; jag blev också pinsamt medveten om mina egna brister som jag var rätt övertygad om att den där stora starka inte hade ett uns av.
Ända till någon berättade att den hade upplevt mig ungefär på samma sätt; stor, stark och med auktoritär utstrålning.
Hoppla.
Jag hade inte räknat med den, men det var oerhört värdefullt för mig att höra att jag kunde upplevas som den jag var allra mest rädd för.
Och eftersom jag tycker att det är trevligt att respekteras, men inte att inge respekt, så var det bara att ta tag i förändringen som till största delen handlade om det "första mötet" och att vara medveten om hur jag kunde upplevas.
Det gjorde mig också medveten om att de kvinnor jag nästan bugat för kanske är lika osäkra som jag; att de har en "professionell mask" som döljer deras verkliga, möjligtvis mer känsliga, natur.
Idag vet jag att även de stora, starka gråter, har otrogna män och känner sig vilsna emellanåt.
Det bara inte syns på utsidan.
Hu.
Det är mycket bättre nu, men tidigare blev jag inte bara en liten fjant som nästan neg; jag blev också pinsamt medveten om mina egna brister som jag var rätt övertygad om att den där stora starka inte hade ett uns av.
Ända till någon berättade att den hade upplevt mig ungefär på samma sätt; stor, stark och med auktoritär utstrålning.
Hoppla.
Jag hade inte räknat med den, men det var oerhört värdefullt för mig att höra att jag kunde upplevas som den jag var allra mest rädd för.
Och eftersom jag tycker att det är trevligt att respekteras, men inte att inge respekt, så var det bara att ta tag i förändringen som till största delen handlade om det "första mötet" och att vara medveten om hur jag kunde upplevas.
Det gjorde mig också medveten om att de kvinnor jag nästan bugat för kanske är lika osäkra som jag; att de har en "professionell mask" som döljer deras verkliga, möjligtvis mer känsliga, natur.
Idag vet jag att även de stora, starka gråter, har otrogna män och känner sig vilsna emellanåt.
Det bara inte syns på utsidan.
Bitter
Lida Sicovit är lidandet personifierat.
Idag påstår hon att hon har tappat läsare sista veckan och gnället breder ut sig i ett helt inlägg.
Jag sträcker förstås ut en hand, och ger er samtidigt chansen till en stunds underhållande poänger.
Klicka här.
Idag påstår hon att hon har tappat läsare sista veckan och gnället breder ut sig i ett helt inlägg.
Jag sträcker förstås ut en hand, och ger er samtidigt chansen till en stunds underhållande poänger.
Klicka här.
Under press
Hur många av er ser till att få jobbet gjort i god tid, räck upp en hand!
Jag försöker bara kolla hur lika vi är, eftersom jag inbillar mig att det finns fler som är - eller har varit- som jag och skjuter, skjuter och skjuter det där jobbet framför sig till det är helt omöjligt att inte ta tag i.
På min förra arbetsplats hade vi årliga presentationer av våra strategier och produktlanseringar, ett arbete som påbörjades i mars och presenterades för säljorganinsationen i juni.
Varje natt innan året största och viktigaste presentation satt jag och försökte få ihop de sista siffrorna.
Inte för att jag inte hade haft tid innan - utan bara för att jag hade ägnat mig åt skjuttekniken och dragit den aningens för långt.
Däremot har jag aldrig i hela mitt liv missat att passa en tid, inte ens med en minut, så jag är inte särskilt konsekvent i mitt uppskjutande.
Det är främst när det är deadlines inblandade som jag har ställt till det med problem för mig själv.
Av någon outgrundlig anledning hade jag inte det problemet när jag skrev Casanovas Kvinna, då satte jag upp egna deadlines och höll dem med god marginal.
Så vad lärde jag mig av det kan man undra?
Jo, utöver att det är stressbefriande lämnar det faktiskt också utrymme för reflektion och en och annan eftermiddagslur. Jag hade helt plötsligt mycket mer tid än innan, tack vare att jag planerade mitt "arbete".
Tänk att struktur visade sig vara en tillgång; ett år innan jag gick in i väggen hade jag kallat det "okreativt".
Man kan därmed konstatera att jag har sagt en massa strunt för att försvara mina icke önskvärda beteenden...
Jag försöker bara kolla hur lika vi är, eftersom jag inbillar mig att det finns fler som är - eller har varit- som jag och skjuter, skjuter och skjuter det där jobbet framför sig till det är helt omöjligt att inte ta tag i.
På min förra arbetsplats hade vi årliga presentationer av våra strategier och produktlanseringar, ett arbete som påbörjades i mars och presenterades för säljorganinsationen i juni.
Varje natt innan året största och viktigaste presentation satt jag och försökte få ihop de sista siffrorna.
Inte för att jag inte hade haft tid innan - utan bara för att jag hade ägnat mig åt skjuttekniken och dragit den aningens för långt.
Däremot har jag aldrig i hela mitt liv missat att passa en tid, inte ens med en minut, så jag är inte särskilt konsekvent i mitt uppskjutande.
Det är främst när det är deadlines inblandade som jag har ställt till det med problem för mig själv.
Av någon outgrundlig anledning hade jag inte det problemet när jag skrev Casanovas Kvinna, då satte jag upp egna deadlines och höll dem med god marginal.
Så vad lärde jag mig av det kan man undra?
Jo, utöver att det är stressbefriande lämnar det faktiskt också utrymme för reflektion och en och annan eftermiddagslur. Jag hade helt plötsligt mycket mer tid än innan, tack vare att jag planerade mitt "arbete".
Tänk att struktur visade sig vara en tillgång; ett år innan jag gick in i väggen hade jag kallat det "okreativt".
Man kan därmed konstatera att jag har sagt en massa strunt för att försvara mina icke önskvärda beteenden...
söndag 9 augusti 2009
Samtal
från kollo, och allt är tydligen helt perfekt.
Jag blev rörd när jag pratade med honom eftersom han lät så oerhört glad. Han hade paddlat kajak, badat, hajkat, fiskat samt rensat och grillat fångsten. Lägg till solsken, roliga ledare och nya vänner så blir bilden av Barnens Ö så som den beskrivs i katalogen som dimper ned i brevlådan i februari varje år.
På torsdag kommer han hem och då bär det direkt av till Ung 08 som då är i full gång i Stockholms innerstad, och jag tänker att det är en slående bild av hur det är att vara 15 i den här stan.
Från kollo och hajk utan tillgång till varken mobil eller MSN, till ball storstadskille inom loppet av 24 timmar.
Samma värld, bara ur en ny vinkel.
Hur ofta byter vi som vuxna vinklar och provar nytt?
Varför tror vi att det inte är någon idé innan vi ens har försökt?
Jag blev rörd när jag pratade med honom eftersom han lät så oerhört glad. Han hade paddlat kajak, badat, hajkat, fiskat samt rensat och grillat fångsten. Lägg till solsken, roliga ledare och nya vänner så blir bilden av Barnens Ö så som den beskrivs i katalogen som dimper ned i brevlådan i februari varje år.
På torsdag kommer han hem och då bär det direkt av till Ung 08 som då är i full gång i Stockholms innerstad, och jag tänker att det är en slående bild av hur det är att vara 15 i den här stan.
Från kollo och hajk utan tillgång till varken mobil eller MSN, till ball storstadskille inom loppet av 24 timmar.
Samma värld, bara ur en ny vinkel.
Hur ofta byter vi som vuxna vinklar och provar nytt?
Varför tror vi att det inte är någon idé innan vi ens har försökt?
När är det vi fastnar, och bestämmer oss för att det är så här det ska vara?
Mitt mål denna vecka är att prova något nytt, någon som har lust att hänga på?
lördag 8 augusti 2009
Filmnördsfästman
Så till den milda grad att han har investerat i en bioduk som täcker en hel vägg samt ett ljudsystem som i full kraft låter från hans förort till min.
Idag ska jag be att få popcorn till filmen; det är väl det minsta man kan begära när ens eget lilla biosystem blir hånat och skrattat åt?
Å andra sidan ska det visst serveras både lax och pilgrimsmusslor till filmen så jag kanske ska vara nöjd?
Jag kan ju faktiskt fixa popcorn själv om jag vill ha det.
Se en smarrig lovemovie undrar ni?
Öh.
Skulle inte tro det...
Idag ska jag be att få popcorn till filmen; det är väl det minsta man kan begära när ens eget lilla biosystem blir hånat och skrattat åt?
Å andra sidan ska det visst serveras både lax och pilgrimsmusslor till filmen så jag kanske ska vara nöjd?
Jag kan ju faktiskt fixa popcorn själv om jag vill ha det.
Se en smarrig lovemovie undrar ni?
Öh.
Skulle inte tro det...
God morgon Sverige
Och det kan jag säga eftersom ni som besöker den här bloggen verkar vara utspridda i hela landet.
En vacker dag ska jag fråga er om er hemort, så ni kan väl förbereda er lite på det?
Idag ska jag inte fråga någonting, däremot berätta att gårdagkvällens restaurangbesök var på Gondolen vid Katarinahissen.
Jag har berättat för fästmannen att jag aldrig har varit där, och igår såg han till att fick äta god mat just på denna restaurang högt upp i skyn.
Nu är jag som ni vet inte särskilt bra på mat, men jag vet vad jag åt igår:
Pilgrimsmusslor, svensk biffstek med diverse primörer och till sist hallon - och limemousse med limemarinerade hallon.
Till denna anrättning drack vi alkoholfria drycker och njöt av den fantastiska utsikten, därefter såg vi en sen bio; Linje 123 kapad med Washington och Travolta.
En härlig kväll i Stockholm.
En vacker dag ska jag fråga er om er hemort, så ni kan väl förbereda er lite på det?
Idag ska jag inte fråga någonting, däremot berätta att gårdagkvällens restaurangbesök var på Gondolen vid Katarinahissen.
Jag har berättat för fästmannen att jag aldrig har varit där, och igår såg han till att fick äta god mat just på denna restaurang högt upp i skyn.
Nu är jag som ni vet inte särskilt bra på mat, men jag vet vad jag åt igår:
Pilgrimsmusslor, svensk biffstek med diverse primörer och till sist hallon - och limemousse med limemarinerade hallon.
Till denna anrättning drack vi alkoholfria drycker och njöt av den fantastiska utsikten, därefter såg vi en sen bio; Linje 123 kapad med Washington och Travolta.
En härlig kväll i Stockholm.
fredag 7 augusti 2009
Ärligt talat
är jag nog rätt klar med sommaren snart.
Hösten är egentligen min årstid.
Nio plusgrader och virvlande gula löv, strumbyxor, stövlar och mörka kvällar.
Det är Åsa det.
Å andra sidan (det finns alltid en sådan) tycker jag det är underbart när våren kommer och jag kan ställa in stövlarna i garderoben.
Conclusion; jag ger fasiken i att längta efter det jag inte kan få, och gör mentala insatser för att gilla läget.
I morgon ska jag köpa ett par piffiga höststrumpor, men idag ska jag visst på ett hemligt restaurangbesök med fästmannen.
Allt jag vet är att jag blir hämtad strax före 18 och att sommarklänning funkar...
Höstkläder
Jag varvar runt på nätet och habegäret är monstruöst.
"Vill ha" dånar det i skallen när jag ser alla fina jackor, klänningar och skor...och väskor, blusar och jeans.
Det är något med kläder som gör mig alldeles prillig, men jag har svårt att sätta fingret på vad det är eftersom jag mest sjavar runt i gamla trådslitna joggingvarianter som inte har ett dugg med stil och finess att göra.
Ändå sitter jag här - nästintill fradgande - när jag hittar en helt omöjligt georgetteblus. Omöjlig för den inte går att tvätta annat än för hand, för att den inte passar mig och därtill är svindyr.
En skinnjacka tror jag mig också behöva, och då använder jag mig av "behöva" lite som det passar mig.
"Behöva" kan handla om ett tillfälle då jag vet att den skulle vara helt ypperlig, därefter skulle den hängas in i garderoben bland mina andra plagg som jag verkligen har behövt.
Den ljusa, mjuka mockajackan översållad med fransar till exempel. Jag tänker inte berätta hur mycket den kostade, bara att jag behövde den...obeskrivligt mycket. Uppenberligen mer än mat och toapapper den månaden jag köpte den.
"Gud vad snygg den är på dig", sa expediten i den fina affären, och vips hade jag den inlindad i silkespapper i den lika snygga pappersbagen med butikens logotype på.
Plagg med fransar har en livstid på max en säsong, sedan är de döda...och hänger i min garderob.
Låt oss hoppas att de inte får sällskap av en helt omöjligt blus i georgette.
"Vill ha" dånar det i skallen när jag ser alla fina jackor, klänningar och skor...och väskor, blusar och jeans.
Det är något med kläder som gör mig alldeles prillig, men jag har svårt att sätta fingret på vad det är eftersom jag mest sjavar runt i gamla trådslitna joggingvarianter som inte har ett dugg med stil och finess att göra.
Ändå sitter jag här - nästintill fradgande - när jag hittar en helt omöjligt georgetteblus. Omöjlig för den inte går att tvätta annat än för hand, för att den inte passar mig och därtill är svindyr.
En skinnjacka tror jag mig också behöva, och då använder jag mig av "behöva" lite som det passar mig.
"Behöva" kan handla om ett tillfälle då jag vet att den skulle vara helt ypperlig, därefter skulle den hängas in i garderoben bland mina andra plagg som jag verkligen har behövt.
Den ljusa, mjuka mockajackan översållad med fransar till exempel. Jag tänker inte berätta hur mycket den kostade, bara att jag behövde den...obeskrivligt mycket. Uppenberligen mer än mat och toapapper den månaden jag köpte den.
"Gud vad snygg den är på dig", sa expediten i den fina affären, och vips hade jag den inlindad i silkespapper i den lika snygga pappersbagen med butikens logotype på.
Plagg med fransar har en livstid på max en säsong, sedan är de döda...och hänger i min garderob.
Låt oss hoppas att de inte får sällskap av en helt omöjligt blus i georgette.
torsdag 6 augusti 2009
Klarblå himmel
är det jag kräver för ett par timmar på stranden. Nu har jag just upptäckt några moln, och därför blir det ingen strand idag trots möjligheten när ett möte blev inställt.
Istället ägnar jag mig åt hemmapyssel och den där dammsugaren som av någon anledning fortfarande befinner sig utanför sitt skåp.
Kvällen tänker jag tillbringa med fästmannen och så här efter en vecka av låtsassamboskap måste jag säga att det är riktigt trevligt.
Vi har inte ett fast boende, utan kör med nomadstilen, dvs varannan dag här och nästa där.
Ett ypperligt arrangemang om ni frågar mig.
Det närmar sig den tolfte, och den är den dagen i månaden som skattemyndigheten vill ha sina pengar, alltså ska jag ta tag i utvecklingsarbetet under morgondagen.
Det ser jag fram emot (host).
Istället ägnar jag mig åt hemmapyssel och den där dammsugaren som av någon anledning fortfarande befinner sig utanför sitt skåp.
Kvällen tänker jag tillbringa med fästmannen och så här efter en vecka av låtsassamboskap måste jag säga att det är riktigt trevligt.
Vi har inte ett fast boende, utan kör med nomadstilen, dvs varannan dag här och nästa där.
Ett ypperligt arrangemang om ni frågar mig.
Det närmar sig den tolfte, och den är den dagen i månaden som skattemyndigheten vill ha sina pengar, alltså ska jag ta tag i utvecklingsarbetet under morgondagen.
Det ser jag fram emot (host).
Två uppdateringar
som jag förstår att ni har sett fram emot.
1. Balkongen?
Tackar som frågar.
Detta projekt skulle ha varit klart vecka tjugosju, men det verkar gå trögt. Ibland kommer någon och skvätter lite spackel, igår kom någon och målade (tror jag). Det är ingen idé att ta ett snack (som annars är min favorit), då det är 50 balkonger som är lika halvfärdiga som min.
2. Bananflugor?
Tackar som frågar.
Detta projekt är oerhört framgångsrikt, och fluga efter fluga går en fasansfull död till mötes i min äggkopp. Honung, vinäger, vatten och en droppe diskmedel visade sig vara en sådan framgångsrik fälla att den numera är exporterad till fästmannens förort.
That´s it folks, nu ska jag jobba!
1. Balkongen?
Tackar som frågar.
Detta projekt skulle ha varit klart vecka tjugosju, men det verkar gå trögt. Ibland kommer någon och skvätter lite spackel, igår kom någon och målade (tror jag). Det är ingen idé att ta ett snack (som annars är min favorit), då det är 50 balkonger som är lika halvfärdiga som min.
2. Bananflugor?
Tackar som frågar.
Detta projekt är oerhört framgångsrikt, och fluga efter fluga går en fasansfull död till mötes i min äggkopp. Honung, vinäger, vatten och en droppe diskmedel visade sig vara en sådan framgångsrik fälla att den numera är exporterad till fästmannens förort.
That´s it folks, nu ska jag jobba!
onsdag 5 augusti 2009
Nämen
tror ni inte att jag somnade på soffan en timma?
Under förra året när jag pluggade och skrev min bok gjorde jag det varje dag.
Donk sa det i huvudet 14.30 och sedan sov jag som en stock.
Middagslurar är perfekta, men de får inte bli alltför långa om jag ska kunna somna på kvällen. Idag vaknade jag av att jag drömde att sonen ringde från kollo, och när jag skulle ringa tillbaka (det är så det fungerar för att spara lite pengar i verksamheten) så var det ett ickeexisterande nummer.
Nu har han inte ringt, trots min önskan (uppmaning! ) om ett samtal per vecka, och numret har jag redan om utifall jag behöver få tag på honom.
Det behöver jag inte, han har det nog finemang.
Dessutom är det sista kolloperioden för ledarna så jag skulle tro att de ger järnet med ungdomarna de här veckorna.
Sista dagen fyller han femton, och sista dagen brukar det vara fest.
Det är väl en kombination som heter duga?
17 augusti börjar allvaret och nian.
Under förra året när jag pluggade och skrev min bok gjorde jag det varje dag.
Donk sa det i huvudet 14.30 och sedan sov jag som en stock.
Middagslurar är perfekta, men de får inte bli alltför långa om jag ska kunna somna på kvällen. Idag vaknade jag av att jag drömde att sonen ringde från kollo, och när jag skulle ringa tillbaka (det är så det fungerar för att spara lite pengar i verksamheten) så var det ett ickeexisterande nummer.
Nu har han inte ringt, trots min önskan (uppmaning! ) om ett samtal per vecka, och numret har jag redan om utifall jag behöver få tag på honom.
Det behöver jag inte, han har det nog finemang.
Dessutom är det sista kolloperioden för ledarna så jag skulle tro att de ger järnet med ungdomarna de här veckorna.
Sista dagen fyller han femton, och sista dagen brukar det vara fest.
Det är väl en kombination som heter duga?
17 augusti börjar allvaret och nian.
Igelkott
En liten, liten parvel var ute på en lika liten promenad häromdagen när jag var på väg till bilen. Jag tänkte att ett litet foto vore kul att ta, men mitt fumlande med mobilkameran fick honom att bli rädd och vips var han fösvunnen in i snåren bredvid gångstigen.
Jag hoppas att jag inte skrämde honom så att han gick åt fel håll för troligtvis var han på väg hem till restan av familjen som bor under ett av våra uthus på gården.
På tal om piggar, så är jag numera innehavare av en spikmatta. Fästmannen trollade fram den häromdagen, eftersom jag har nämnt att det kanske vore bra för min rygg.
Än så länge har jag inte tordats prova.
Jag har en ofantligt hög smärttröskel, men enbart på det mentala planet...
Jag hoppas att jag inte skrämde honom så att han gick åt fel håll för troligtvis var han på väg hem till restan av familjen som bor under ett av våra uthus på gården.
På tal om piggar, så är jag numera innehavare av en spikmatta. Fästmannen trollade fram den häromdagen, eftersom jag har nämnt att det kanske vore bra för min rygg.
Än så länge har jag inte tordats prova.
Jag har en ofantligt hög smärttröskel, men enbart på det mentala planet...
Det var varmt
Iklädd närapå höstkläder klev jag iväg för att fotograferas. Jeans och 26 graders värme är inte en lyckad kombination, men vad gör man inte för att lansera sin första bok (hurra!).
Nåväl, det var över på 45 minuter och resultatet kommer i Aftonbladets söndagsbilaga någon gång i september.
Dessutom skulle den snälla fotografen skicka bilder som jag får använda på bloggen när reportaget har blivit publicerat, alltså kan jag visa er hur de blev vid ett senare tillfälle.
Det senaste halvåret har jag fotograferats av tre proffs, och jag känner mig märkligt bekväm framför kameran.
Instinkten att gömma mig är borta, och det är lite lustigt om man betänker att jag under många, många år lyckades undgå alla kameror och att det därmed inte finns särskilt mycket bilder på
mig.
Men det är klart, om självbilden är "tjock och rätt ful" så har man ingen lust att få det dokumenterat.
Självbilder är lite "tricky" eftersom vi alltid lyckas leva upp till dem, och med tanken "rätt ful" blir det inte några muntra bilder.
"Jag duger" fungerar bättre... och även om dagens foton kommer att spegla seriositeten i artikeln, flinade jag rätt glatt när fotografen pillade med sin kamera.
En svettig, flinande men seriös debutant; det måste ju bli otroligt bra bilder av det.
Nåväl, det var över på 45 minuter och resultatet kommer i Aftonbladets söndagsbilaga någon gång i september.
Dessutom skulle den snälla fotografen skicka bilder som jag får använda på bloggen när reportaget har blivit publicerat, alltså kan jag visa er hur de blev vid ett senare tillfälle.
Det senaste halvåret har jag fotograferats av tre proffs, och jag känner mig märkligt bekväm framför kameran.
Instinkten att gömma mig är borta, och det är lite lustigt om man betänker att jag under många, många år lyckades undgå alla kameror och att det därmed inte finns särskilt mycket bilder på
mig.
Men det är klart, om självbilden är "tjock och rätt ful" så har man ingen lust att få det dokumenterat.
Självbilder är lite "tricky" eftersom vi alltid lyckas leva upp till dem, och med tanken "rätt ful" blir det inte några muntra bilder.
"Jag duger" fungerar bättre... och även om dagens foton kommer att spegla seriositeten i artikeln, flinade jag rätt glatt när fotografen pillade med sin kamera.
En svettig, flinande men seriös debutant; det måste ju bli otroligt bra bilder av det.
Jag funderar
fortfarande på vad jag ska pryda min kropp med denna fotograferingsdag.
Det kan landa i en vit t-shirt och jeans.
Egentligen är det shortsväder, men iklädd dessa praktiska byxor kommer ni aldrig att få se mig, i alla fall inte på bild.
De finns gränser för vad man utsätter sig för, och av samma anledning kommer ni heller inte att få se mig i en kort kjol.
Punkt.
Övrig information gällande igår:
Efter avslutat arbetspass 21.30 bjöd fästmannen på glass på Fjällgatan, där utsikten som alltid är makalös.
Man bör dock inte titta över kanten, i alla fall inte om man har samma svindel som jag, det kan förstöra hela upplevelsen.
Nej, backa ett par meter och se rakt ut över Grönan och staden, då är det en njutning för ögat även för den som inte klarar stup och höga höjder.
Efter melon och chokladglass hyrde vi Clintans "Gran Torino" och somnade troligtvis mitt i natten.
Ungefär så.
Nu ska jag stirra in i min garderob igen.
Det kan landa i en vit t-shirt och jeans.
Egentligen är det shortsväder, men iklädd dessa praktiska byxor kommer ni aldrig att få se mig, i alla fall inte på bild.
De finns gränser för vad man utsätter sig för, och av samma anledning kommer ni heller inte att få se mig i en kort kjol.
Punkt.
Övrig information gällande igår:
Efter avslutat arbetspass 21.30 bjöd fästmannen på glass på Fjällgatan, där utsikten som alltid är makalös.
Man bör dock inte titta över kanten, i alla fall inte om man har samma svindel som jag, det kan förstöra hela upplevelsen.
Nej, backa ett par meter och se rakt ut över Grönan och staden, då är det en njutning för ögat även för den som inte klarar stup och höga höjder.
Efter melon och chokladglass hyrde vi Clintans "Gran Torino" och somnade troligtvis mitt i natten.
Ungefär så.
Nu ska jag stirra in i min garderob igen.
tisdag 4 augusti 2009
Om jag frågar dig
om det är okej att människor gör misstag skulle du kanske svara ja (och dessutom lägga till "det gör väl alla").
Om jag frågar dig om det är okej att människor gör misstag som drabbar dig, vad svarar du då?
Om jag frågar dig om det är okej att människor gör misstag som drabbar dig, vad svarar du då?
Tisdag
och tillbaka en snabbis hemma efter en måndag hos fästmannen.
Som vanligt är det drag på just tisdagar, och de tolv arbetstimmarna känns som två. Utom efteråt då jag oftast är rätt trött.
Det tar oftast ett par timmar att varva ner när jag kommer hem, och oftast gör jag det med att hoppa mellan 50 tv-kanaler.
Läsa är ingen idé, istället ger zappandet mig precis det jag behöver...ett tömt huvud.
Hur tömmer du ditt huvud, eller har du inte behov av det?
Som vanligt är det drag på just tisdagar, och de tolv arbetstimmarna känns som två. Utom efteråt då jag oftast är rätt trött.
Det tar oftast ett par timmar att varva ner när jag kommer hem, och oftast gör jag det med att hoppa mellan 50 tv-kanaler.
Läsa är ingen idé, istället ger zappandet mig precis det jag behöver...ett tömt huvud.
Hur tömmer du ditt huvud, eller har du inte behov av det?
måndag 3 augusti 2009
Vill härmed varna
för att ha en coach (läs Åsa) i köket. Det går ofta åt helvete rent ut sagt.
Först och främst för att maten inte blir särskilt god, men också för att hon är glömsk och har roligare saker för sig än att passa plattor och pannor.
Idag - när hon hade roligare saker för sig - fick hon riva ned brandlarmet från taket och dra ur batterierna då fanskapet inte gick att stänga av på något annat sätt.
Först och främst för att maten inte blir särskilt god, men också för att hon är glömsk och har roligare saker för sig än att passa plattor och pannor.
Idag - när hon hade roligare saker för sig - fick hon riva ned brandlarmet från taket och dra ur batterierna då fanskapet inte gick att stänga av på något annat sätt.
Lycka
Det finns väl troligtvis lika många definitioner på det som det finns människor skulle jag tro, och detsamma gäller säkert olycka.
Min lycka är enkel, inte så svår att nå och finns i mig och inte hos någon annan.
Och just att jag vet att den finns hos mig är tur, för annars skulle den nog inte vara så lättillgänglig.
Jag har genom åren lagt den utanför mig själv, och önskat att andra kunde vaska fram lite av det där goda och skänka det till mig. Emellanåt kunde de också det, men långt ifrån lika ofta som jag önskade.
Jag vet att jag ofta tänkte "om bara du kunde...." och jag hade nästan fyllt 40 innan poletten helt trillade ned.
Uttrycket "Sin egen lyckas smed" (som tydligen Cladius myntade någon gång i början av 300-talet) gjorde jag till mitt, och jag hade stor nytta av det när missbruket kom till vår familj.
Även om jag inte kunde praktisera mitt eget smide när jag var som mest medberoende, visste jag ändå att det var den enda vägen.
Det är skillnad mellan insikt och action, och det var först när jag omsatte det jag redan visste i praktisk handling som jag kunde börja kravla mig ut ur den kammare jag hade satt mig i.
Jag smidde en ingen stark kedja från början, snarare tunna trådar som emellanåt brast. Men med träning och åter träning blev trådarna mer och mer hållfasta och till sist bar de mig.
Det finns fortfarande svaga länkar i det som idag är min guldkedja, skillnaden nu är att jag vet vilka de är och hur jag ska ta hand om dem.
Jag, och ingen annan.
Min lycka är enkel, inte så svår att nå och finns i mig och inte hos någon annan.
Och just att jag vet att den finns hos mig är tur, för annars skulle den nog inte vara så lättillgänglig.
Jag har genom åren lagt den utanför mig själv, och önskat att andra kunde vaska fram lite av det där goda och skänka det till mig. Emellanåt kunde de också det, men långt ifrån lika ofta som jag önskade.
Jag vet att jag ofta tänkte "om bara du kunde...." och jag hade nästan fyllt 40 innan poletten helt trillade ned.
Uttrycket "Sin egen lyckas smed" (som tydligen Cladius myntade någon gång i början av 300-talet) gjorde jag till mitt, och jag hade stor nytta av det när missbruket kom till vår familj.
Även om jag inte kunde praktisera mitt eget smide när jag var som mest medberoende, visste jag ändå att det var den enda vägen.
Det är skillnad mellan insikt och action, och det var först när jag omsatte det jag redan visste i praktisk handling som jag kunde börja kravla mig ut ur den kammare jag hade satt mig i.
Jag smidde en ingen stark kedja från början, snarare tunna trådar som emellanåt brast. Men med träning och åter träning blev trådarna mer och mer hållfasta och till sist bar de mig.
Det finns fortfarande svaga länkar i det som idag är min guldkedja, skillnaden nu är att jag vet vilka de är och hur jag ska ta hand om dem.
Jag, och ingen annan.
Min tacksamhetslista
Jag är tacksam för att min som verkar trivas på kollo, annars hade han hörts av.
Jag är tacksam för att när jag gör rätt föder det mer rätt som i "framgång föder framgång".
Jag är tacksam för att jag - med hjälp av andra - har lyckats vända olycka, mot lycka.
Jag är tacksam för att när jag gör rätt föder det mer rätt som i "framgång föder framgång".
Jag är tacksam för att jag - med hjälp av andra - har lyckats vända olycka, mot lycka.
Utvecklingsdag
Jag fortsätter det arbete jag påbörjade förra veckan.
Hemsidan ska uppdateras, lokal ska beskådas och papper till skatteverket ska sammanställas. Resten av veckan ska jag träffa klienter, med ett avbrott för fotografering för Aftonbladet på onsdag.
Det är upptrappning på gång, men mitt mål med att arbeta fyra dagar i veckan ska jag försöka hålla även i framtiden.
Nej är ett bra ord och bör användas emellanåt.
Har ni fortfarande semester eller är ni back in business?
Hemsidan ska uppdateras, lokal ska beskådas och papper till skatteverket ska sammanställas. Resten av veckan ska jag träffa klienter, med ett avbrott för fotografering för Aftonbladet på onsdag.
Det är upptrappning på gång, men mitt mål med att arbeta fyra dagar i veckan ska jag försöka hålla även i framtiden.
Nej är ett bra ord och bör användas emellanåt.
Har ni fortfarande semester eller är ni back in business?
söndag 2 augusti 2009
Sommaren med Göran
var rolig, och Peter Magnusson är onekligen begåvad.
En helt okej film en söndag i Stockholm.
Fästmannen verkar vara frisk (på riktigt) och äntligen kan vi prova på det där med att bo ihop.
Kan man kanske, efter fyra år, vänta sig ett första gräl?
Lite gnabb?
En gnutta tjafs?
Troligtvis inte, det känns som vi har rett ut det mesta med någon slags samtalsteknik som ingen av oss vet var vi har fått ifrån.
Det enda troliga är att det finns två rätt sunda männsiskor bakom beroenden och med-dito.
Tur!
En helt okej film en söndag i Stockholm.
Fästmannen verkar vara frisk (på riktigt) och äntligen kan vi prova på det där med att bo ihop.
Kan man kanske, efter fyra år, vänta sig ett första gräl?
Lite gnabb?
En gnutta tjafs?
Troligtvis inte, det känns som vi har rett ut det mesta med någon slags samtalsteknik som ingen av oss vet var vi har fått ifrån.
Det enda troliga är att det finns två rätt sunda männsiskor bakom beroenden och med-dito.
Tur!
Beroende
Jag har aldrig reflekterar över mitt koffeinberoende, fram till idag trodde jag att det var trams.
Nu sitter jag här med huvudvärk.
Jag kan inte ens minnas en dag som inte har börjat med mina koppar kaffe och för att slippa det här onda igen ska jag fortsättningsvis ha ett lager av Gevalia i skåpet.
Sluta dricka kaffe?
Ha, aldrig i livet.
Nu sitter jag här med huvudvärk.
Jag kan inte ens minnas en dag som inte har börjat med mina koppar kaffe och för att slippa det här onda igen ska jag fortsättningsvis ha ett lager av Gevalia i skåpet.
Sluta dricka kaffe?
Ha, aldrig i livet.
"Social kompetens"
Jag vet av förklarliga skäl inte hur "författare" är eller hur de tänker eftersom jag inte umgås med några, men det slår mig ändå hur sociala de flesta nya författare idag ändå måste vara.
Vilken framgång når den som är blyg och som inte villigt ställer upp i media, eller som inte ägnar sig åt socialt mingel där det behövs; en person som skyr folksamlingar, trivs bäst i ensamhet i sin skrivkammare och som inte tänker sätta på sig en fin klänning och åka till Bok & Biblioteksmässan i Göteborg?
Det måste finnas massor av blygisar som skriver böcker.
Kan detta vara fallet i gåtan Kepler?
Vilken framgång når den som är blyg och som inte villigt ställer upp i media, eller som inte ägnar sig åt socialt mingel där det behövs; en person som skyr folksamlingar, trivs bäst i ensamhet i sin skrivkammare och som inte tänker sätta på sig en fin klänning och åka till Bok & Biblioteksmässan i Göteborg?
Det måste finnas massor av blygisar som skriver böcker.
Kan detta vara fallet i gåtan Kepler?
Koffeinfritt
kaffe serverade jag mig själv denna morgon, och det var inte meningen. Men jag köpte blommor istället för livsmedel igår och får skylla mig själv.
Just de-caf kan vara bra på eftermiddagen så att jag slipper sömnproblem, däremot är det sämre när man vill kicka igång på morgonen.
Å andra sidan är jag glad att det fanns något kaffe alls.
Det har hänt mer än en gång att det saknas för att jag har köpt Gladiolus, eller något annat livsviktigt, istället.
Jag har satt in en annons om att jag behöver en egen kontorslokal och fick ett svar igår från någon som ville:
1. Dela lokal.
2. Avgränsa den med halvhöga skärmar.
3. Passar bra till Ateljé, lager eller liknande.
Det är möjligt att jag kanske borde vara lite mer flexibel och i så fall ska jag jobba med det.
Dock inte i en denna lokal.
Denna man kanske också hade missat koffeinet?
Just de-caf kan vara bra på eftermiddagen så att jag slipper sömnproblem, däremot är det sämre när man vill kicka igång på morgonen.
Å andra sidan är jag glad att det fanns något kaffe alls.
Det har hänt mer än en gång att det saknas för att jag har köpt Gladiolus, eller något annat livsviktigt, istället.
Jag har satt in en annons om att jag behöver en egen kontorslokal och fick ett svar igår från någon som ville:
1. Dela lokal.
2. Avgränsa den med halvhöga skärmar.
3. Passar bra till Ateljé, lager eller liknande.
Det är möjligt att jag kanske borde vara lite mer flexibel och i så fall ska jag jobba med det.
Dock inte i en denna lokal.
Denna man kanske också hade missat koffeinet?
lördag 1 augusti 2009
Port of Fjällbacka
står det på min blå T-shirt. Jag tänkte att jag skulle marknadsföra hemorten när jag nu kliver iväg de 200 meterna till mitt förortscentrum.
Utöver ett tomt kylskåp visade det sig att det är lika tomt i badrumsskåpet, så när jag nu har klämt ur det sista ur schampo och duschcreme är det dags att ladda upp med nytt även där.
Nu är inte detta den främsta anledningen till mitt besök i centrumet, nej det är långskaftade Gladiolus jag är ute efter.
I love Gladiolus.
Har jag tur kommer jag ihåg mat och schampo också, annars får jag väl ta det i morgon.
Jodå
här togs det sovmorgon må ni tro.
09.30 tyckte katten att jag hade sovit klart, och det hade han kanske rätt i.
Den här lördagen i Augusti kommer jag att ?, och ? samt ?... och det ser jag fram emot.
För att hålla tempot uppe kommer jag troligtvis att sätta på mig något annat än den vita morgonrocken jag har på mig just nu.
Det kan också hända att jag byter den vita mot den rosa, det har hänt under tidigare frågeteckendagar.
Å andra sidan skulle jag faktiskt behöva röra på min rygg som inte har någon större lust att samarbeta sedan den la av i midsomras, och det betyder att jag kanske kommer att gå ut i den friska förortsluften.
Så länge jag går är det okej, stå är helt värdelöst.
Det betyder att om jag träffar någon på promenaden som jag vill prata med får denna persom knata med, eller så vinkar jag glatt när jag passerar och hojtar "ringer dig sen".
Så, ungefär där är jag...mitt i frågetecknen helt enkelt.
Vad gör du?
09.30 tyckte katten att jag hade sovit klart, och det hade han kanske rätt i.
Den här lördagen i Augusti kommer jag att ?, och ? samt ?... och det ser jag fram emot.
För att hålla tempot uppe kommer jag troligtvis att sätta på mig något annat än den vita morgonrocken jag har på mig just nu.
Det kan också hända att jag byter den vita mot den rosa, det har hänt under tidigare frågeteckendagar.
Å andra sidan skulle jag faktiskt behöva röra på min rygg som inte har någon större lust att samarbeta sedan den la av i midsomras, och det betyder att jag kanske kommer att gå ut i den friska förortsluften.
Så länge jag går är det okej, stå är helt värdelöst.
Det betyder att om jag träffar någon på promenaden som jag vill prata med får denna persom knata med, eller så vinkar jag glatt när jag passerar och hojtar "ringer dig sen".
Så, ungefär där är jag...mitt i frågetecknen helt enkelt.
Vad gör du?